Nekromanti Backstabbing

[Ape of Wrath]

Hej!

Jag ska snart spelleda Fantasy! och började prata lite på fejjan med en av spelarna om vad som ska gälla när vi spelar, alltså lite socialt kontrakt/kreativ agenda-snack.

Frågan om det ska vara ok att backstabba varann dök upp... Spontant kände jag starkt nej men det kanske bara är för att jag är ovan vid det. När vi spelat fantasyrollspel tidigare är vi en grupp som alltid håller ihop och samarbetar för att "klara äventyret".

Vad kan det komma för kul ur att låta spelarna backstabba varann?

Och vad kan det komma för tråkigt ur det?

 

[RasmusL]

Kul: Rivalitet mellan spelarna snarare än karaktärerna.
Tråkigt: Rivalitet mellan spelarna snarare än karaktärerna.

Jag kan digga båda varianterna men att försöka "lösa äventyr" samtidigt som det är kutym att sticka varandra i ryggen vid första bästa tillfälle känns ju otroligt ovärt. Isf skulle jag inte spela som grupp, typ AW-style, och se det som en tävling kring vem som kan ta sig längst på kortast tid på karriärstegen, typ.

 

[Sapient]

Min något cyniska tes om det, är att de spelare som vill skulle inte kunna klara det utan att skapa en massa onödig "fallout" för gruppen - medan de spelare som inte vill, iaf ibland är de som avstår för att de SER de potentiella problemen och därför förmodligen skulle kunna klara av det i rätt läge, typ.

För det gäller ju att alla är bekväma med premissen, backstabbing/PvP kan förekomma. Och det skapar en helt annan dynamik, mellan rollpersonerna - och indirekt också mellan spelarna.

Men har alla spelare då en idé om vad det ska innebära? För en spelare som inte har det, förstår jag att det kan bli något av en katastrof. Om en spelar för att nå vanliga mål - som att skapa en tillfredställande rollperson, som känns kompetent mm. bara för att sen potentiellt berövas den, eller iaf i någon väsentlig del se den skadas, av en annan spelare - det är inte samma sak som att den dör i strid mot sju miljoner orcher eller dekapiteras av en laserninja eller what have you.

Så vad har du för spelare? Hur pass mycket brukar de identifiera sig med sina RP? Hur pass mycket brukar de göra val för RP baserat på dennes förutsättningar, ideal, motiv etc - och hur mycket min/maxar de efter spelets regler?

Beroende på det, skulle jag avgöra om det var en bra eller dålig idé.

 

[.113]

Jag tycker spelledaren ska vara väldigt inblandad i det hela och det måste ske någorlunda öppet. Man kan säga i förväg attdet är ok om det fförekommer, men oxå lägga fram det viktigaste, nämligen, det är helt jävla ok att slå ihjäl den fan som sabbar för gruppen.
Sen är det upp till var och en om man vågar.

Den som med i leken är den får leken tåla.

Med andra ord, stjäl du från min barbar och jag kommer på det så kommer jag sno dit huvud i sömnen med hjälp av min yxa. Jäklas du med min ranger kommer jag slänga dig till vargarna. Bråkar du med min tjuv kommer polisen knacka på och hitta illegala substanser i din packning, som "ingen" vet var den kommer ifrån.

Det är viktigt att om man bråkar med gruppen får man ta konsekvenserna av det också, och leva med att man kanske inte ens kan spela karaktären längre. Å blir man sur sen så skulle man tänkt på det i förväg.

 

[Genesis]

Jag skulle som vanligt vilja lösa det genom att ta bort rollpersonsdöd utan spelarens medgivande som möjlighet. Om man inte behöver oroa sig för att ens rollperson ska tas ifrån en tycker jag att det bör vara mycket lättare att tåla PvP. Samtidigt får man ju inse att när rygghuggen väl börjar så är det ju slut på äventyrande tillsammans. Det känns svårt att kombinera de båda. Konflikter mellan rollpersoner är ju typ det enda jag sysslar med, men då finns det ju ingen "grupp" som ska klara av saker tillsammans. Så ja, rygghugg är asbra (många av de starkaste scenerna jag haft i rollspel har varit förräderier), om spelaren kan känna sig trygg och det inte finns någon grupp att sabba för. I annat fall skulle jag undvika det.

 

[Rymdhamster]

Först och främst beror det här lite på vad det innebär att hugga varandra i ryggen. Snackar vi att verkligen mörda sina kamrater? Det skulle jag vara rätt försiktig med, och om jag gjorde det skulle det så att säga vara det grundläggande konceptet för spelandet, och jag skulle antagligen begrännsa det till ett one off-äventyr med en massa förgjorda karaktärer att välja mellan.

Om det handlar mer om att hugga varandra i ryggen genom att sno åt sig lite pengar, eller skylla saker på en annan spelare som därför hamnar i problem? Det här kan funka skitbra, men jag ställer själv en del inofficiella villkor:

1. Det är inte okej om det spelar någon roll. I vissa typer av spelande, för vissa karaktärer (antingen regelmässigt eller konceptmässigt) är pengar väldigt viktigt. Att då blåsa dem på pengar ser jag som ett problem. Men om det inte spelar någon större roll, om exempelvis utrustning inte är så viktig (om man kan vara en bra krigare trots att man har en sunkig rustning och dassiga vapen) eller om man ändå får den utrustning man faktiskt behöver och pengarna mest bara är till för skojs skull (typ för att köpa underhållande men i princip "oanvändbara" magiska föremål) så spelar det inte så stor roll tänker jag. Eller om alla spelar en typ av kaktär som inte behöver pengar. Då kan det vara helt okej att blåsa varandra på guldet man hittar.

2. Man gör det underhållande. Det är så att säga priset för att blåsa andra; man ger dem problem, men man ger dem också massor av underhållning. Om du ska skylla ifrån dig på någon så gör du det inte i smyg, i enrum med spelledaren, du gör det inför alla andra runt bordet (även om karaktären gör det i smyg) och du gör det på ett sådant sätt att de asgarvar i fem minuter efteråt.

3. Förstör inte andras karaktärer. Alltså, sätt inte dit din kumpan för ett mord och se till att hon hamnar i fängelse i väntan på avrättning, för då är den karaktären i princip borta ur spel. Om du försätter en annans karaktär i problem så skall det vara den typen av problem som man hanterar och sen är det borta.

Det sagt så kan det ju så klart finnas personer som ogillar när spelare och rollpersoner blåser varandra i alla fall. Det är något man får ta hänsyn till också, tycker jag.

 

[Robert]

Om spelarna känner varandra sedan tidigare så tycker jag att det kan vara ok så länge som man inte har ihjäl varandras rollpersoner. För det krävs unison koncensus i gruppen. Det viktiga är att det är rollpersonerna som gör medan spelarna klarar av att vara distanserade.

Är gruppen ny och medlemmarna inte känner varandra skulle det inte vara ok. Det pågår så mycket andra processer ska bör få verka ut innan man når ditt och alla är känner sig trygga.

 

[Troberg]

Det beror på.

Mitt tips: Håll det på lagom nivå. Inte ta livet av varandra, inte sno varandras verkliga favoritprylar. Däremot, småsaker som att försöka lura till sig större andel av skatterna, sno andras potions och så vidare, javisst, om gruppen klarar att hantera det.

 

[Ape of Wrath]

Tack för bra svar allihop!

En följdfråga bara, som jag faktiskt inte i min vildaste fantasi kan lista ut:

Vad kan det finnas för motivation bakom att backstabba någon annan i gruppen?

Alltså, vad får man ut av det?

Och nu tänker jag inte indieflum för jag fattar liksom att förräderi kan ge en viss tillfällig aha-upplevelse, utan jag tänker tradspel.

 

[Rymdhamster]

Vad kan det finnas för motivation bakom att backstabba någon annan i gruppen?

Menar du spelare emellan? Om man följer min regel nr 2 så får man ut skratt och förnöjelse ur det, och det är väl liksom huvudsaken tänker jag.

Sen har man ju också karaktärsgestaltningsbiten i det. Det är tillfredsställande att gestalta en karaktär man tycker är rolig. Är man en blodtörstig barbar får man den tillfredställelsen genom att blint rusa in i strid och hacka ihjäl horder av fiender. Är man en ficktjuv får man det genom att ficktjuva saker.

 

[Ape of Wrath]

Jag antar att hela denna diskussion går hand i hand med till exempel en diskussion om man ska hålla ihop som grupp eller om ska dra iväg och sidequesta på egen hand, samt en allmän diskussion av vad man vill ha ut av själva rollspelandet.

Men i ditt exempel t.ex med den blodtörstiga barbaren som hackar ihjäl horder av fiender. FIENDER just. Skulle det vara ok att som blodtörstig barbar börja hacka ihjäl den egna gruppen. Och varför kan inte tjuven få ut samma nöje av att ge sig på just fiender.

Det måste väl finnas en anledning som gör att det är roligt att börja tjuva eller backstabba just de andra spelarna? Jag kan se humorn i det hela om man gör det på något sofistikerat och underhållande sätt men för mig känns det som om varje backstab jobbar emot att klara ett äventyr.

 

[RasmusL]

Tack för bra svar allihop!

En följdfråga bara, som jag faktiskt inte i min vildaste fantasi kan lista ut:

Vad kan det finnas för motivation bakom att backstabba någon annan i gruppen?

Alltså, vad får man ut av det?

Och nu tänker jag inte indieflum för jag fattar liksom att förräderi kan ge en viss tillfällig aha-upplevelse, utan jag tänker tradspel.

En känsla av att ha överlistat och/eller vunnit över sina medspelare, tror jag. Det här med folk som ska spela infiltratörer och egentligen arbetar mot andra mål än resten av gruppen (och gärna då utan att göra detta tydligt OOC) är något som jag personligen bara känner är sjuuukt tröttsamt men som många uppenbarligen uppskattar. Som sagt; gruppspel med backstabbing "bara för att det är kul" är bland det värsta jag vet och jag har aldrig sett det ske på ett funktionellt sätt.

 

[God45]

Det finns två tillfällen när backstabbing är planerat för och två när det bara händer. När det är planerat för så ser det ut så här:

-Är det här ett politiskt spel så ser jag inte så många problem. Det är till viss del ett pvp spel redan från början så alla är redo på att de kommer förråda och lura varandra. Jag tänker korta ner min vanliga rant till följande: "Om du inte klarar av att en annan spelare dödar din karaktär på ett sätt du inte kan försvara dig effektivt mot och sedan torterar dina barn till döds innan hon dansar på din grav så bör du inte spela ett politiskt rollspel."

-Är det här ett spel där vi är ett gäng dåliga, dåliga människor? Då är backstabbing nice! Jobbar vi alla för Asmodeus och du i sista sekunden kan blåsa mig på mina belöningar, ta dem för dig själv och kasta ner mig i helvetet för att brinna för evigt så är det bara badass! Det är smart, det är svårt att lyckas med (för jag försöker göra samma sak mot dig!) och det skapar en bra historia.


De gånger när det inte är planerat för är de som är mer problematiska. Här föreslår jag att man bryter spelet och pratar mellan spelarna om hur man ska sköta detta. Man bör kanske till och med rulla tillbaks spelet från problemet. Dessa situationer är:

-Opportunism. Du vill verkligen ha en av de andra karaktärernas magiska svärd, kungarike, fru eller formelbok och du har eller kan skapa chansen att få det du vill över hennes svalnande kropp.

-Konflikt som inte går att lösa på annat sätt. Ofta men inte alltid en moralisk konflikt. Tillexempel, jag har chansen att lyckas med mitt mål att bli kung men då måste jag döda den nuvarande kungen. En annan spelare vägrar låta mig lönnmörda en god kung och måste ställa mig till svars om jag redan har gjort det. Eller så måste gruppen välja sida i en konflikt de inte kan vara neutrala i och det är en fundamental brytpunkt mellan karaktärerna att de måste försöka döda varandra. I den här sitsen kan man undvika backstabbing och hugga folk i bröstet genom att vara killen som är: "Du har fel. Jag måste döda dig om du inte ger dig." men det är inte rättvist att säga att det är vad man alltid ska göra. Är du en paladin eller fighter? Nice, du kan göra det här! Är du en lönnmördare som kommer dö i en ärligt fight? Inte lika lätt.

 

[Cybot]

Alltså,. Jag har spelat med i en del av God45s skypekampanjer de senaste åren.

Potentiell backstabbing från andra spelare är i princip alltid kul så länge inte spelare går in för att sabba andras spelupplevelse.
Så länge man gör det för att göra ståryn mer intressant, eller för att främja karaktärsutveckling eller för att det helt enkelt är stårymässigt/spelmässigt "rätt" att backstabba folk

Om man backstabbar och det inte följs av "oh you bastard *skratt*" så har man gjort fel.

 

[Ape of Wrath]

-Är det här ett politiskt spel så ser jag inte så många problem. Det är till viss del ett pvp spel redan från början så alla är redo på att de kommer förråda och lura varandra. Jag tänker korta ner min vanliga rant till följande: "Om du inte klarar av att en annan spelare dödar din karaktär på ett sätt du inte kan försvara dig effektivt mot och sedan torterar dina barn till döds innan hon dansar på din grav så bör du inte spela ett politiskt rollspel."

Ett sånt här spel har jag nog aldrig varit i närheten av... Vad går det ut på menar du? Att alla ska göra nån slags politisk karriär och man kör sitt eget race? Vad händer när nån dör då?

-Är det här ett spel där vi är ett gäng dåliga, dåliga människor? Då är backstabbing nice! Jobbar vi alla för Asmodeus och du i sista sekunden kan blåsa mig på mina belöningar, ta dem för dig själv och kasta ner mig i helvetet för att brinna för evigt så är det bara badass! Det är smart, det är svårt att lyckas med (för jag försöker göra samma sak mot dig!) och det skapar en bra historia.

Det här kan jag åtminstone förstå tror jag. Men återigen, hur spelar jag vidare efter att någon kastat mig i helvetet för att brinna för evigt? Förlorade jag då?

De gånger när det inte är planerat för är de som är mer problematiska. Här föreslår jag att man bryter spelet och pratar mellan spelarna om hur man ska sköta detta. Man bör kanske till och med rulla tillbaks spelet från problemet. Dessa situationer är:

-Opportunism. Du vill verkligen ha en av de andra karaktärernas magiska svärd, kungarike, fru eller formelbok och du har eller kan skapa chansen att få det du vill över hennes svalnande kropp.

Men detta fattar jag inte alls... TIll priset av vad? Jag har så svårt att se hur spelet ska fort gå efter att någon gjort så här mot mig.

-Konflikt som inte går att lösa på annat sätt. Ofta men inte alltid en moralisk konflikt. Tillexempel, jag har chansen att lyckas med mitt mål att bli kung men då måste jag döda den nuvarande kungen. En annan spelare vägrar låta mig lönnmörda en god kung och måste ställa mig till svars om jag redan har gjort det. Eller så måste gruppen välja sida i en konflikt de inte kan vara neutrala i och det är en fundamental brytpunkt mellan karaktärerna att de måste försöka döda varandra. I den här sitsen kan man undvika backstabbing och hugga folk i bröstet genom att vara killen som är: "Du har fel. Jag måste döda dig om du inte ger dig." men det är inte rättvist att säga att det är vad man alltid ska göra. Är du en paladin eller fighter? Nice, du kan göra det här! Är du en lönnmördare som kommer dö i en ärligt fight? Inte lika lätt.

Detta har dykt upp en rad gånger eftersom vi ofta spelar med Drives, starka åsikter som ibland kan klascha med varandra. Då blir det ju bra drama i mitt tycke och ibland när jag skriver något eget oneshot bygger jag in Drives som ska klascha med varandra för dramats skull.

När du spelar God45, har ni aldrig något äventyr att klara av? Nån quest att slutföra?

 

[Ape of Wrath]

En känsla av att ha överlistat och/eller vunnit över sina medspelare, tror jag. Det här med folk som ska spela infiltratörer och egentligen arbetar mot andra mål än resten av gruppen (och gärna då utan att göra detta tydligt OOC) är något som jag personligen bara känner är sjuuukt tröttsamt men som många uppenbarligen uppskattar. Som sagt; gruppspel med backstabbing "bara för att det är kul" är bland det värsta jag vet och jag har aldrig sett det ske på ett funktionellt sätt.

Ja, detta tror jag med. Jag är medveten om att detta är en högst subjektiv åsikt utan mycket empiri alls men när jag ser någon framför mig som backstabbar så ser jag någon som flinar samtidigt som de med stolt röst förklarar "Nä, du kan inte alls skjuta gasten för jag var uppe och smög inatt och snodde dina magiska pilar. ". Jag blir oerhört gärna överbevisad i spel någon gång.

En gång i tiden på gymnasiet när vi spelade KULT så var det en kille som alltid satt och skickade hemliga lappar och ibland kunde SL säga nåt i stil med "Ja, ni går och lägger er allihop för natten då. Alla sover lugnt och stilla men du Carl, du gör ju din grej då som ingen annan vet om." Liksom, vad får man ut av det annat än något slags personligt nöje?

 

[Cybot]

Alltså. Backstabbar man någon i en kampanj där man spelar Asmodeus dyrkare och någon blir nerkastad i helvetet för att brinna för evigt så finns det tre möjligheter.

1. Du rullar en ny karaktär. Det har just uppstått en ledig position inom ondskans hierarki, och Asmodeus är alltid på jakt efter nya talanger!
2. Att bli nerkastad i helvetet för att brinna för evigt är en sak som endast är för evigt för chumps. Är man en värdig anhängare till Asmodeus så gör man en deal med djävulen eller klöser sig ur helvetet med sina muterade klor av ren ondska.
3. Kombinera ett OCH två. Din karaktär har klöst sig ur helvetet och hans ande har besatt en ny person för att få hämnd.

En quest som inte kan hantera lite förräderi är inte en quest som man ger sig ut på med ett gäng Asmodeusdyrkare.

P.S: Faktum är att en Asmodeuskampanj kräver sådana här tillfällen.

 

[Ape of Wrath]

Eller om jag säger så här:

Jag kan förstå att backstabbing kange ens karaktär något, men jag har svårt att se vad spelaren eller spelgruppen får ut av det.

Enda undantaget jag kan komma på skulle vara en extrem murderhobo-kampanj där allt och alla är fair game och man har uttalat det från början.

Fast om det är sånt jag villl åt spelar jag nog hellre brädspel typ Junta eller Kremlin tror jag.

 

[God45]

Ett sånt här spel har jag nog aldrig varit i närheten av... Vad går det ut på menar du? Att alla ska göra nån slags politisk karriär och man kör sitt eget race? Vad händer när nån dör då?



Det här kan jag åtminstone förstå tror jag. Men återigen, hur spelar jag vidare efter att någon kastat mig i helvetet för att brinna för evigt? Förlorade jag då?




Men detta fattar jag inte alls... TIll priset av vad? Jag har så svårt att se hur spelet ska fort gå efter att någon gjort så här mot mig.



Detta har dykt upp en rad gånger eftersom vi ofta spelar med Drives, starka åsikter som ibland kan klascha med varandra. Då blir det ju bra drama i mitt tycke och ibland när jag skriver något eget oneshot bygger jag in Drives som ska klascha med varandra för dramats skull.

När du spelar God45, har ni aldrig något äventyr att klara av? Nån quest att slutföra?

I ett politiskt spel spelar man karaktärer i en stad med sina egna mål och man kan alliera sig med eller kämpa mot andra spelare för att nå dem. Föreställ dig att vi spelar en Game of Thrones kampanj tex. Någon spelar Ned Stark, någon spelar Cersie Lannister och så vidare. Dör ens karaktär tar man över en av sina allierade. Så i vårt exempel en annan Stark eller en annan Lannister.

När du blivit kastad i helvetet så får du göra en ny karaktär. Jag brukar föreslå att man spelar någon tätt allierad med karaktären som dödade en. Samma sak om de dödar dig och gifter sig med din fru. Det viktiga här är att inte komma in med en hämnd karaktär bara.

Jag har ofta quests som gruppen är ute på. Men antingen är de kopplade till hela gruppen och då skaffar överlevarna nytt folk och fortsätter eller så är problemet som kräver en quest så stort att en oberoende ny grupp ger sig på att lösa det. Det här är egentligen inte annorlunda än om gruppen dör i strid mot monster eller dödas av fällor.

 

[God45]

Sedan är det så här: Det ska inte finnas några hemligheter mellan spelarna, bara mellan karaktärerna. Man ska sitta och konspirera mot varandra och skratta med när de andra gör nesliga saker mot en. Det är ju halva det roliga Det gäller bara att klara av att hantera vad man vet och vad ens karaktär vet och att de är olika saker.