Nekromanti Balansering av vapenstats

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,598
Location
Ludvika
Cybot;n213796 said:
Ett hugg där man träffar nära fästet kommer inte göra mycket (och ett hugg nära spetsen lär kännas rejält obehagligt i handen).
Som hugg bekraktat, inte så mycket. Men om du drar svärdet några centimeter så har motståndaren plötsligt ett obehagligt,blödande sår. Gör du samma sak med en yxa får de möjligen en sticka. Och kör du in parrerstången var som helst på en obepansrad motståndare lär det vara rätt obehagligt. Grejen med ett svärd är att det är en lång metallbit som är vass nästan överallt och spetsig i en ände. Och vänder du på svärdet har du i princip en stridshammare.

Ja, svärd borde vara dyrare än andra vapen. Och de borde dessutom vara huggvapen, stickvapen och krossvapen i ett (om än kanske inte fullt lika effektivt på något område som ett vapen mer dedikerat till ett enda område)


Cybot;n213796 said:
Dessutom så har svärdet problemet att om man inte har rätt huggteknik så kan svärdet vrida sig och inte träffa rätt med eggen. Vilket betyder att man inte har en chans i helvetet att hugga igenom vettigt pansar.

Vilket är precis lika sant för en yxa.


Där har knölpåken en klar fördel =)
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,738
Location
Helsingborg
Rymdhamster;n213807 said:
[/SIZE][/FONT][/COLOR] Som hugg bekraktat, inte så mycket. Men om du drar svärdet några centimeter så har motståndaren plötsligt ett obehagligt,blödande sår.

Inte mot en rustad motståndare. Svärd är skitbra mot orustade motståndare, men ju bättre och mer heltäckande skydd rustningen ger destå sämre blir ett svärd jämfört med alternativen. Det finns en anledning att riddare utrustade sig helst med pålyxor, hjälmkrossare och stridsyxor från 1400-talets och fram tills folk slutade bära heltäckande rustningar. Så sent som 1650 använde t.ex rojalisterna i Engelska inbördeskriget stridsyxor då rundhuvudenas kavalleri var ovanligt välbepansrat, speciellt Sir Haselrigs "London Lobsters" som var fullt bepansrade från hjässa till knäna (med pansar tjockt nog att deflektera pistolkulor på nära håll).

Där har knölpåken en klar fördel =)
Det finns en anledning varför stridsklubban har används igenom hela mänsklighetens historia. Så sent som första världskriget var s.k. "Trench clubs" (ungrarna använde riktiga hjälmkrossare).
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,598
Location
Ludvika
Cybot;n213808 said:
Inte mot en rustad motståndare.
Korrekt, men då hade inte yxan gjort ett jota heller. En yxas "ultimata huggområde" är inte större än svärdets. Men svärdets suboptimala huggområde är jäkligt mycket större.
 

Rhodryn

Hero
Joined
23 Sep 2013
Messages
977
Kuma;n213783 said:
Att svärd skulle kräva mer träning än yxor och klubbor köper jag inte. Tvärt om tror jag att du lättare skulle kunna göra rejält med skada med ett svärd, otränad, än med en t.ex. en klubba. Svärdet har ju trots allt vassa kanter hela vägen runt om.
Faktum är att det du kallar "svårhanterligt" med andra vapen givetvis går att motverka med just träning. Är man tillräckligt tränad att använda en viss typ av vapen, blir det inte längre svårhanterligt. Man lär sig att använda sig av just det vapnets characteristics, så att säga, t.ex. att en yxa ofta har möjlighet att kroka fast i och därmed kontrollera andra föremål, en klubba ger ofta samma effekt oavsett riktning på anfall iom avsaknaden av egg, medan ett svärd gör förhållandevis samma mängd skada oavsett var längs med vapnet man träffar, bortsett från handtag och parerstång, så klart.
Däremot kräver det olika typer av träning, vilket förhoppningsvis ingår i de aktuella färdigheterna. Därav flera olika vapenfärdigheter, i mer detaljerade system.

Men just att visa vapen skulle vara svårhanterliga men samtidigt kräva mindre träning för att använda, går liksom inte riktigt ihop i min värld.
Vad var det Robb Stark sa till Arya när han gav henne Needle? "Stick 'em with the point end"?
För att lyckas med att ens svärd "biter in" i målet med eggen, så måste man vara någerlunda precis... man har en någerlunda liten marginal för det. Där om du träffar med svärdet med en lite för stor vikel, så kommer svärdet att bara studsa eller glida av målet. Och om den gör det så finns där inte särkilt mycket material bakom träffen för att göra särkilt mycket skada... det blir kanske lite mer som en kraftig örfil (där eventuelt några små sår uppenbarar sig så klart pga eggen så klart), snarare än en halvt avhuggen käke... eller något.

Det kan ju också hända med en yxa helt klart, att den studsar eller glider av målet... men marginalerna för vinkeln där yxan fortfarande biter in i målet är större än med ett svärd. Anledningen till det är att där finns så pass mycket vikt bakom eggen att det är större chans att eggen faktiskt biter fast i det som träffas innan eggen börjar glida. Och om du skulle träffa målet med en lite för stor vinkel så att den studsar eller glider av, så kommer du fortfarande åsamka målet en rätt rejäl träff ändå, pga att där är så pass mycket vikt i huvudet på yxan. Så där ett misslyckat svärds anfall kanske örfilar personen, så kommer ett misslyckat yx anfall fortfarande ge målet en redigt rejäl lavett... du slår kanske ut en del tänder, kanske till och med spräcker käken på dem med en lite dålig yxträff där eggen inte bet in.

Jag menar du har kanske som mest ett hekto eller något bakom träffpunkten på svärdet, medan yxan istället har kanske ett halvkilo eller mer. Man måste svinga svärd med rätt teknik, med rätt typ vinkel mot målet, med rätt typ av "svängning" av hela svärdet (längdmässigt sätt, runt svärdets balans punkt), för att nästan snärta fram bladet så att den får så mycket momentum i svingen som möjligt för att kunna orsaka riktigt rejäla träffar på svärdets optimala träffområde, och för att inte bara glida av målet. Sådant krävs ju av en yxa också, men på mycket lägre nivåer... faktumet att du har en så pass stor vikt bakom eggen på en yxa kompenserar rätt rejält för mycket av detta, det behövs mindre mänger av teknik för att lyckas åstakomma en bra träff helt enkelt.

Klubborna är ju helt klart de mest förlåtande av vapen ju pga detta... för där finns inte särkilt många sätt där du kan träffa fel med dem. En hammare kanske... men en hjälmkrossare kommer ju i närheten av alltid träffa med "rätt sida" av huvudet på vapnet.

Med svärd så måste man träna sig på att hantera motståndare på många olika sätt, beroende på specifikt vilken typ av rustning motståndet har. Vad som funkar mot en typ av rustning med svärd, funkar nödvändigtvis inte mot någon i en annan typ av rustning. Ett svärdshugg mot metalrustning kommer mer eller mindre inte göra någonting, för där finns helt enkelt inte tillräckligt mycket vikt bakom träffområden på svärdsbladet för att kunna orsaka särskilt mycket. Och för att nå den typen av tyngd bakom svärdshugget för att lyckas orsaka något mot en person i metalrustning, så måste man ta i med kung och fusterlands nivåer utav kraft bakom hugget... telegrafera afallet till sådan nivå att få människo skulle lyckas kunna ta sig ur vägen eller försvara sig mot det... för att inte tala om att man med största sannorlikhet kommer lämna sig helt öppen för motanfall. Medan ett yxhugg fortfarande har en möjlighet att göra något utan att öppna upp sig allt för mycket för motanfall, åtminstone inte mer än vanligt för en yxa. Du kanske inte lyckas skära personen med eggen på yxan, men du har möjlighet att kanske kraftigt buckla rustningen, och/eller få motståndet ur balans pga tyngden i träffen, eller om du har kanske lite tur faktiskt bryta personens arm eller något.


Och när det gäller svårhanterliga... så vill jag påpeka att jag nämnde det direkt i kombination med "otympliga". Jag sa "de kan vara rätt otympliga och svårhanterade". Och det handlar totalt om var den större delen av vikten på vapnet finns... var längs vapnet där du kan horisontalt balansera den på din hand utan att den faller över åt varken ena eller andra hållet. Ju närmre "hantaget" den balanspunkten finns, ju snabbare och agilare är vapnet i handen... ju längre ifrån handen som det kommer, ju klumpigare, otympliga, och svårhanterade blir de.

Skillnaden på svärd och yxor här är i närheten utav att den balansen är helt inverterad. Där majoriteten utav vikten på ett svärd ligger någon stans i närheten utav hjalten (så handen)... medan yxors balanspunkt ligger någon stans i närheten utav yxhuvudet (så längst ifrån handen). Det betyder att små rörelser i din hand har mycket större effekt på svärdsbladets rörlighet, där de är någerlunda lätta att ändra riktningar och allt vad det kan vara... medan det krävs större rörelser utav handen för att omdirigera en yxas huvud. Så när svingen väl år på gång med en yxa så har man inte så himla mycket att säga till om, där om motståndaren kliver ur vägen eller något, så kommer det krävs större mängder kraft för att stoppa eller omdirigera yxan mot målet... medan om någon kliver ur vägen från svärdet så finns det större chans att man kan vrida, eller helt ändra, på bladets bana för att försöka kompensera. Det gör ju att man måste arbeta långt mycket mer, använda mer muskler och handleds styrka, och förbruka mer energi att svinga runt en yxa.

Och ja... där finns sätt att försöka motverka sådant här... men där är gränser. Ett vanligt sätt att försöka minska t.ex energi förbrukningen som krävs för en yxa är att försöka fortsätta svinga runt yxan, använda momentumet till att kanske svinga vapnet runt sitt huvud, eller vända och vrida på handleden så att vapnet går i cirkulära rörelser, mm, för att komma tillbaka till försvarspossition eller för att komma in i nya anfall, etc (något som man kan göra med svärd också för den delen)... problemet med sådant dock är att man alltid kommer lämna sig öppen för motanfall någon stans mitt i dessa svingarna. Ett svärd kommer nästan alltid vara snabbare än en yxa, du kommer nästan alltid kunna komma tillbaka i en defensiv possition snabbare med ett svärd, och du kommer mer eller mindre alltid förbruka mindre mängder utav energi att svinga runt ett svärd än en yxa. Och visst... mer muskler kan ju motverka detta kanske... men... mer muskler betyder samtidigt automatiskt att kroppen måste använda mer energi ändå, så där du kanske vinner på lite mer rörlighet med yxan tack vare att man är starkare, så kommer man ändå trötta ut sig snabbare än någon med ett svärd kommer göra.


Leta upp något hemma som är någerlunda långt och har mycket vikt i ena änden... du kanske till och med har en yxa, eller en hammare, eller slägga eller något... och sedan håll den saken i änden närmst den större delen av tyngden, och manövrera runt grejen, vrid och sväng på handleden, svinga den några gånger och försök stoppa svingen, eventuelt vrida på handleden i svingen, mm. Och vänd sedan på grejen och håll den i motsatta änden, så att majoriteten av vikten är längst ifrån handen, och försök sedan göra samma grej. Det kommer direkt förklara vad jag menar.

Så det handlar inte om att "svårhanterligher = svårtränade". Svårhanterlig handlar om att man inte har samma typ av rörlighet med en yxa, det handlar om att de tar mer kraft att använda, det handlar om att man måste "commit" till sitt anfall (att halvdassa med en yxa är en riktigt dålig ide, för någon med ett snabbare vapen kan lätt ta sig in där och göra ett motanfall... så man måste tvinga motståndaren till att försvara sig, vilket betyder att man måste "commit" när man anfaller med yxan... man måste övertyga motståndaren att om denne gör ett motanfall, istället för att försvara sig, så finns det en risk för "MAD"... aka "mutually assured destruction"... delar av en yxanvändares arsenal måste lite grann vara psyklogisk krigsföring, för att försöka kompensera för nackdelarna med yxor), etc.

Och anledning till att yxor då skulle vara mer lättare att träna än svärd, är för att yxor är ju mer förlåtande med sina träffar, och att de funkar någerlunda väl mot allt motstånd oavsätt rustning. Svårhanterlig och otymplighet är något som inte går att helt träna bort från yxor... de sakerna kommer alltid finnas kvar oavsätt, och ända sättet att hantera det är att använda yxan som den var tänkt at användas. Och samma gäller för klubbor, att de större nackdelarna med dem går inte att träna bort. Med svärd dock så kan man någerlunda träna bort de större nackdelarna med dem, just pga hur versatilt svärd tenderar vara... men som sagt, det kräver extra träning.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,598
Location
Ludvika
Rhodryn;n213820 said:
Anledningen till det är att där finns så pass mycket vikt bakom eggen att det är större chans att eggen faktiskt biter fast i det som träffas innan eggen börjar glida. Och om du skulle träffa målet med en lite för stor vinkel så att den studsar eller glider av, så kommer du fortfarande åsamka målet en rätt rejäl träff ändå, pga att där är så pass mycket vikt i huvudet på yxan.
Tänker du dig att du slåss med en vedyxa då, eller? Stridsyxor är pyttesmå (i jämförelse, då).
 

Rhodryn

Hero
Joined
23 Sep 2013
Messages
977
Rymdhamster;n213843 said:
Tänker du dig att du slåss med en vedyxa då, eller? Stridsyxor är pyttesmå (i jämförelse, då).
Oavsätt yxa så kommer en rätt stor del av yxans vikt finnas i yxhuvudet. När du balanserar en yxa horisontelt så kommer man hitta balanspunkten väldigt nära (eller på) yxhuvudet... oavsätt om det är en modärn vedyxa, eller stridsbaserade yxor. Jag tror visserligen att vedyxor och andra liknande verktyg har en större ratio utav vikt i yxhuvudet vs skaftet, än vad kanske en yxa gjord för strid har... men du kommer fortfarande ha en rätt signifikativ mängd vikt i huvudet vs skaftet med dem.

Skillnaden i densiteten mellan träd och järn är rätt stor trots allt... så vad som kanske ser ut som en tunn liten grej utav ett yxhuvud för en stridsyxa, väger med största sannorlikhet minst lika mycket som skaftet i sig, om inte mer. Björks densitet = ca 0.65 g/cm[SUP]3[/SUP] och Asks densitet = ca 0.68 g/cm[SUP]3[/SUP] (två rätt vanliga material för skaft till diverse typer av verktyg, som t.ex yxor)... Järns densitet = 7,874 g/cm[SUP]3[/SUP]. Så järn vägger ca 11-12 gånger mer än vad Björk eller Ask gör.

I alla fall... om man träffat med en vinkel som är lite av, så har en yxa mycket lättare att bita fast i något jämfört med ett svärd. Den där rätt signifikativa extra mängden vikt bakom träffområdet, på yxans egg, hjälper till att hinna "knyckla till" ytan så att eggen får grep... där ett svärd bara skulle glida av för att den har oerhört mycket mindre vikt bakom träffområdet på svärdseggen.
 

Pansarsvinet

Veteran
Joined
26 Mar 2014
Messages
73
da_bohz;n213573 said:
Något jag brottas med ständigt och dessutom ofta får höra kommentarer kring efter speltester är vapnen i spelsystemet och hur bra eller dåliga de är. En av de märkligaste frågorna var nog "Hur kan hans tvåhandsyxa göra mer skada än mitt kortsvärd?"

?Mitt rollspel utspelas i en low-fantasysetting, vilket innebär mest yxor, pilbågar, sköldar och diverse spjut och klubbor av olika slag. Svärd förekommer men är mycket dyrare, vilket lett till att det främst är adeln och de allra rikaste som äger dem). Olika typer av vapen är tänkta att vara olika bra mot olika typer av rustningar (/pansar/monster). Huggvapen är bra mot en typ av rustning men dålig mot en annan. Detsamma gäller för krossvapen och stickvapen.

Hur som helst har jag länge försökt balansera vapnen i systemet på ett vettigt sätt. Jag har än så länge bara pysslat med ett standardutbud motsvarande ovan nämnda vapengrupper, samt tre tyngdklasser för dessa. Jag har kollat lite på andras system givetvis, men jag vet själv att få - om något - system är helt utan kritik på denna punkt.

?Det jag undrar är följande:
?1. Är det viktigt att olika vapen är någorlunda balanserade mot varandra?
?2. Hur har ni gjort för att uppnå någon form av balans vad gäller vapenstats?
?3. Borde man ge upp alla försök att få det balanserat eftersom man ändå aldrig kommer göra alla nöjda?
?Låter dumt men jag har hamnat så långt bort att jag inte kopplar ”balanserat” längre.
I ett rollspel kan man väl leka ut hur mycket man vill. Vill man ha feta yxor som gör dunder mycket i skada så är det ju kanon. Oftast är ju rollspel väldigt ”gejmigt” och ”abstrakt” och det gör ju att det är skoj att spela.

I verkligheten har jag på min färd kommit så långt nu att man börjar se helt andra aspekter spelar in på utveckling och bruk.
Ser ungefär ut så här:
  • Alla trubbiga och spetsiga vapen de senaste 30.000 åren kan döda direkt eller på sikt efter en träff ex. krossa ett ben; 10-70kg slagkraft, en skalle; 250-500kg slagkraft, samt skära/punktera vävnad för att nå inre organ och blodkärl från 1 till 6cm djup (över 6cm anses direkt dödligt).
  • Räckvidd. Man når olika långt. Målet är att ha chansen att skada en fi så långt från kroppen som möjligt och samtidigt undvika deras attacker. Zonerna är grovt:
    Kompositbåge > Pilbåge/Slunga/Armborst > Kastvapen > Långa Spjut > Pålvapen/Två handsvapen > Enhandsvapen > Kortsvärd > Dolk > Knoggärn.
    Eftersom alla vapen är lika dödliga, vill man bara helt enkelt komma in under försvararens räckvidd så man kan använda sitt eget vapen.
  • De flesta vapen har samma funktionsdesign under minst 10.000 år. Det enda som skiljer dem åt är materialet där ben, trä och sten inte håller för upprepat bruk som sedan övergår till koppar, brons, järn och sist stål.
  • Variationen på vapen i bruk går i två grenar:

    1) Tillgång – Man tar vad man har, eller vad man har råd till. Ungefärlig effektiv ordning:
    Påkar, knivar, slagor, glavar, hammare, yxor < spjut, bredyxor < svärd, stridsklubbor, stridshammare, Hillebarder/pålyxor/hammare, pistol.

    2) Multipla ändamål– Vapen formas för att kunna brukas på flera olika sätt för att ge så brett register åt användaren att ta sig ann så stor variation av motståndare som möjligt. Svärd pendlar mellan pansarbrytande stöt och hugg, enhandsskaftvapen mellan kross och hugg.
    Sist i närstridsutvecklinegn är hillebarden/pålyxan som både hugger, krossar, stöter, fäller, krokar och skär med samma vapenhuvud/skaft och når både ryttare och fotfolk från tvåhands räckvidd ned till enkel svärds räckvidd.
  • Skydd går på prioriteringar: Kropp - alla skador på interna organ är dödliga (total avsaknad av inverte kirurgi) > Huvud - alla träffar riskerar att skada sensorer, balans och motorik > Extremiteter - alla träffar riskerar att nedsätta rörlighet och vapen hanteringsförmåga.
    Alla ovan med samma utveckling, sköld för kroppen, sedan hjälm och sist armar och ben (ben först för armarna hade skydd av skölden.)
/Oink
 

Jarl

Hero
Joined
17 Sep 2003
Messages
1,790
Pansarsvinet;n214024 said:
  • Alla trubbiga och spetsiga vapen de senaste 30.000 åren kan döda direkt eller på sikt efter en träff ex. krossa ett ben; 10-70kg slagkraft, en skalle; 250-500kg slagkraft, samt skära/punktera vävnad för att nå inre organ och blodkärl från 1 till 6cm djup (över 6cm anses direkt dödligt).
Visst, men eggvapen är helt enkelt farligare än trubbiga vapen, det därför man sätter spetsar på pinnar. Så viss skillnad i skada kan man nog prata om. Visserligen kanske det handlar om hur enkelt det är att tillfoga skada, men det behöver man oftast inte skilja från hur mycket skada som åsamkas i de flesta regelsystem.


Pansarsvinet;n214024 said:
  • Räckvidd. Man når olika långt. Målet är att ha chansen att skada en fi så långt från kroppen som möjligt och samtidigt undvika deras attacker. Zonerna är grovt:
    Kompositbåge > Pilbåge/Slunga/Armborst > Kastvapen > Långa Spjut > Pålvapen/Två handsvapen > Enhandsvapen > Kortsvärd > Dolk > Knoggärn.
    Eftersom alla vapen är lika dödliga, vill man bara helt enkelt komma in under försvararens räckvidd så man kan använda sitt eget vapen.
Inga kommentarer här förutom att räckvidd är mycket viktigare än de flesta rollspel ger sken av. Detta gäller dock om man slåss utan rustning, för rustningar (och sköld) förändrar dynamiken totalt.


Pansarsvinet;n214024 said:
  • De flesta vapen har samma funktionsdesign under minst 10.000 år. Det enda som skiljer dem åt är materialet där ben, trä och sten inte håller för upprepat bruk som sedan övergår till koppar, brons, järn och sist stål.
Vilka vapen är, räknat från medeltid, 10 000 år gamla? Inte svärd, hillebarder, stridshammare etc.

Pansarsvinet;n214024 said:
  • Variationen på vapen i bruk går i två grenar:

    1) Tillgång – Man tar vad man har, eller vad man har råd till. Ungefärlig effektiv ordning:
    Påkar, knivar, slagor, glavar, hammare, yxor < spjut, bredyxor < svärd, stridsklubbor, stridshammare, Hillebarder/pålyxor/hammare, pistol.

    2) Multipla ändamål– Vapen formas för att kunna brukas på flera olika sätt för att ge så brett register åt användaren att ta sig ann så stor variation av motståndare som möjligt. Svärd pendlar mellan pansarbrytande stöt och hugg, enhandsskaftvapen mellan kross och hugg.
    Sist i närstridsutvecklinegn är hillebarden/pålyxan som både hugger, krossar, stöter, fäller, krokar och skär med samma vapenhuvud/skaft och når både ryttare och fotfolk från tvåhands räckvidd ned till enkel svärds räckvidd.
Nja, först tycker jag man kan dela upp vapen i de som är tänkta att användas på ett slagfält, och de som ska bäras till vardags. Därefter vad de är tänkta att användas mot och i vilka situationer man tänker använda vapnen. I krig var spjut och spjutliknande vapen primära och svärd i princip alltid sekundära. En hillebard är inte heller ett mer flexibelt vapen än ett svärd, särskilt inte jämfört med ett långsvärd (finns den termen på svenska? bastardsvärd).


Pansarsvinet;n214024 said:
  • Skydd går på prioriteringar: Kropp - alla skador på interna organ är dödliga (total avsaknad av inverte kirurgi) > Huvud - alla träffar riskerar att skada sensorer, balans och motorik > Extremiteter - alla träffar riskerar att nedsätta rörlighet och vapen hanteringsförmåga.
    Alla ovan med samma utveckling, sköld för kroppen, sedan hjälm och sist armar och ben (ben först för armarna hade skydd av skölden.)
Det allra första man sätter på sig är en hjälm, jag lovar :)
 

Rhodryn

Hero
Joined
23 Sep 2013
Messages
977
Typen av vapen kan ju effektera omfånget utav skada som vapnet kan orsaka. Eller kanske typen utav skada (som t.ex hugg, stick, och kross skada) är orsakern till den effekterade skade imfånget.

Klubbor, och annat som orsakar kross skada, t.ex får mig alltid att tänka på att de är nog relativt konsistenta med sin skada... där omfånget mellan minimum och maximum skada är relativt litet.

Medan något som en yxa, som generelt är tänkt att orsaka huggskada, känns som den har kanske en större variation mellan minimum och maximum skada.

Om vi kör med exempel utav att "strids-***" är samma "nivå" utav vapen... så att en Stridsyxa, Stridsklubba, Stridsspjut, och Stridssvärd är ca samma "level" utav vapen... och om vi tittar på kanske skillnaden mellan kross, hugg och stick... så skulle det för mig se ut kanske något som detta (notering - jag är osäker lite grann på vilken skade intervall som svärder vs yxan skulle göra här... så jag skrev Stridssvärd/yxa på de två mellan valen... tycker där finns bra argument för båda att de borde hamna på en aller den andra av de två mellan valen... har lite tankar på att yxan borde kanske hamna närmre klubban (mycket vikt i huvuder), medan svärdet borde hamna närmre spjutet (tack vare stick potentiallen)... det kan argumenteras):

Stridsklubba - skade intervall på 4-9 (T6+3)
Stridssvärd/yxa - skade intervall på 3-10 (T8+2)
Stridssvärd/yxa - skade intervall på 2-11 (T10+1)
Stridsspjut - skadeintervall på 1-12 (T12)

Så medelvärdet är fortfarande den samma... 6.5 poäng skada... men klubban gör konsistent mer ofta en bra mängd med skada, medan ju längre ifrån den man kommer ju större chans är det att man gör sämre/bättre mängd skada. Om min matte är rätt så skulle då stridsspjutet göra lika mycket skada som stridsklubban 50% av slagen, men göra mer skada 25% av dem, och göra mindre skada 25% av dem.

Exemplen var bara tagna lite ur luften, random musings... inte igentligen baserad på ett specifikt system alls... även om det ser lite ut som DoD's system. Samtidigt så ska det tilläggas att varje vapentyp också då ska antas ha andra typer av för och nackdelar utanför just bara skade intervallerna... som t.ex bra eller dåliga mot X typ av rustning... eller att klubbor kanske har en större chans att bryta ben... mm... för att kanske väga upp vad man kanske kan se som nackdelar att ett visst vapen "bara orsakar X nivåer av skada", eller att "det vapnet borde ju göra mer skada än det där vapnet!!!", etc.


Edit: En variant skulle kanske kunna vara att den där "medel skadan" är på något sätt högre för klubbor, men att de fortfarande gör mindre max skada, och mindre minimi skada, än andra vapen. Så om vi tar samma vapen som ovan, och att de vapnen fortfarande har samma skade omfång som jag skrivit ovan... men att medelvärdet är annorlunda... där klubban har kanske ett medel skadevärde på 8... svärd/yxa ett medel på 7... svärd/yxa ett medel på 6... och spjutet ett medel på 5.

Problemet här är hur man ska åstakomma det dock... för det skulle kräva att man försöker puzzla ihop olika tärningar med eventuella +X på det, för att åstakomma sådant... blir kanske lite för avanserat. Men det är en ide som jag fortfarande gillar... att klubbor är konsistenta och gör lite mer medel skada... meden spjut då kanske har potential till att göra både mindre och mer skada än klubban, men har en lägre medelskada... och att svärd och yxor hamnar någon stans mellan dem... med så klart andra för- och nackdelar utanför just skadan.
 

Pansarsvinet

Veteran
Joined
26 Mar 2014
Messages
73
Jarl;n214027 said:
Visst, men eggvapen är helt enkelt farligare än trubbiga vapen, det därför man sätter spetsar på pinnar. Så viss skillnad i skada kan man nog prata om. Visserligen kanske det handlar om hur enkelt det är att tillfoga skada, men det behöver man oftast inte skilja från hur mycket skada som åsamkas i de flesta regelsystem.
Spåret ligger, som du är inne på, att observationen att ett ”vapens” konstruktion ska ge fördelar i att göra så mycket skada som möjligt. Där av större, tyngre, vassare osv. Men skadan i sig är relativ som tidigare påpekat p.g.a. av vår fysiologi.
Där emot visar det att en fick-kniv har mindre ”sannolikhet” till att orsaka lika stort fysiskt trauma som en bredyxa, men båda är kapabla att leda till döden om man träffar ”rätt”. Hur man vill lägga upp denna typ av effekt i ett system är upp till designern men det visas inte genom att en kniv gör 1T6 och en bredyxa gör 3T6 i ”skada” om man inte ser tärningarna individuellt ex. en 6:a betyder svårt/dödligt sårad där bredyxan visar varför ”storlek har betydelse.”
Men att just träffa ”rätt” är ju trots allt av bedömningen att den sker via ett anfall. Dvs. det är anfallarens erfarenhet och teknik som är till för att träffa ”rätt”.

Dilemmat med trubbigt våld är att det inte är lika spektakulärt som med egg eller spets. Oftast tänker man på trä/klubba=primitiv. Men trubbigt våld med förstärkning som sten eller metall huvud på ett skaft (som är vanligt under ex medeltid) skapar lika dödliga skador som ett svärd i skallen på någon.
Krosseffekten har dessutom en annan bonus som egentligen är av mer intresse än själva skärsår/punkterig under närstrid. Effekten av att oskadligjöra målets förmåga att försvaras sig eller utföra offensiva handlingar är samma i ett stridsläge som att åstadkomma direkt dödliga skador.
Medan sår, punkterade av inre organ, blödningar o.s.v. sänker gradvis stridskapaciteten tills det är kört, ger krosseffekt oftast omedelbar nedsättande verkan på motståndaren. En arm eller ben där benet splittras är instant obrukbart. En partiell träff pressar sönder muskelvävnad, blodkärl och i värsta fall, om klubbhuvudet är kantigt, drar loss senor, vävnad, kläder och skydd. Energi som går in på mjuka ytor kan spräcka inre organ som leder till St. Pär.

De flesta glömmer att en hygglig träff i huvudet av en strids-klubba slår en motståndare medvetslös även om han har hjälm. Många resonerar att hjälmen skyddar oss pga vår närmsta idag ridning, cykel och hockey men missar att smällen går in i hjärnan.
Även att mycket av hjälmens senare utveckling, brons ålder framåt, kommer ursprungligen via att hindra hugg och projektiler (från att skada ansikte). Innerhuvan är till för att dämpa effekten av dessa men hindrar inte rörelse energin i sig. Visst kanske det behövs två slag innan ”mörkret faller” men på det första lär målet vara oskadliggjort i form av ömtecknad tillräckligt för att öppna sin garde. På 1400-talet hade man så mycket kroppspansar att svärdsmodeller utvecklades för att banka skiten ur sin motståndare i stället på hugg fokus. Här kommer även två handsgreppet in.
Man kan titta på det enkla exemplet med en en shysst gävärskolv i en stål hjälm (400år efter de bästa medeltidshjälmarna). Finns inte en chans att personen står upp även om denna inte har några som helst synliga skador. Även en boxare med tjockt vadderade handskar (och ett mål med dessutom vadderat huvudskydd) kan utbringa tillräcklig kraft att slå ut motståndaren med bara näven. Jag kan även tillägga pilar från en stridsbåge har en kraft på mellan 70-120kg när de INTE penetrerar en rustning om man jämför med tidigare inlägg.
Vad hjälmen gör är att den minskar risken för skador såväl dödliga som permanenta precis som dagens. Men visst har den medeltida hjälmen en kraftigt dämpande verkan beroende på konstruktion (tech level) och träffvinkel osv men själva den osynliga skadan saknas oftast helt som begrepp i rollspel. Detta var många gånger totalt avgörande att kunna stå upp i en tid där att man så fort nådde marken fick halsen genomborrad eller huvudet sönderslaget.

Tittar man på trubbigt våld i allmänhet så vet redan bönder och milis om detta och ”stridsklubbor” är ett vanligt vapen i armén från 300-400-talet (Bysans) långt in på 1200-talet mot riddare innan ”pikar”, disciplin och dylikt tar över. Det är inte helt utan anledning varför många texter som beskriver fall av riddare som ”klubbade till döds.”

Stridsklubban hamnar i Adelshänder runt 1200-talet och blir primärt andrahands ”riddarvapen” fram till runt 1550-talet (och då helt gjutna i stål med bladformade huvud). Den fortsätter i närmre asien/indien/ryssland åtminstonde in på 1800-talet. WWI och WWII hade improviserade varianter och detta efter svärdet fasats ut men det är svärdet som är adelsvapnet och stjäl showen.
Kortsagt effekten av trubbigt våld eller en stridsklubba är helt enkelt försummad pga exponeringen av svärdet och synen av sprutande blod (sic). Klubba är bönder och stråtrövare, svärd är för riddare, hjältar och kungar.



Jarl;n214027 said:
Vilka vapen är, räknat från medeltid, 10 000 år gamla? Inte svärd, hillebarder, stridshammare etc.
Här ämnade jag mest efter den praktiska konstruktionen ex, hugg, stöt, trubbig- och skäryta har inte förändrats nämnvärt trots all skyddsutveckling.


Jarl;n214027 said:
Nja, först tycker jag man kan dela upp vapen i de som är tänkta att användas på ett slagfält, och de som ska bäras till vardags. Därefter vad de är tänkta att användas mot och i vilka situationer man tänker använda vapnen. I krig var spjut och spjutliknande vapen primära och svärd i princip alltid sekundära. En hillebard är inte heller ett mer flexibelt vapen än ett svärd, särskilt inte jämfört med ett långsvärd (finns den termen på svenska? bastardsvärd).
Eftersom de flesta vapen härstammar från domestiska verktyg (kniv, yxa, lie, hammare, slaga samt båge och spjut för jakt) är de i grunden just redskap som brukas i strid i brist på annat. Om man definierar dem som redskap och använder termen vapen för redskap tillverkade och ämnade för strid får man tekniskt sätt en bättre skiljegrupp.

Vad som skiljer dem åt är som ovan beskrivet är att ”redskap” för stridsbruk är oftast konstruerade för att vara kraftigare och mer tåliga. Svärd är det första verktyget som är helt gjort för krig. Dock finns det generations utveckling här (central/väst europa c.600-1000) som säger primärvapen var enhandsspjut (med sköld) för att man inte har svärd (för dyrt, bara ledare), sedan svärd för det är effektivare än ett enhandsspjut. Runt 1300-talet (?) börjar riddare ha två svärd här, ett primärt tyngre ”pansarbrytande” stridssvärd och ett sekundärt för självförsvar. Här ersätts också spjutet mot pålvapen för gemene man. Inte för att det egentligen är bättre än svärdet utan för att det är billigare att producera. Långsvärd/bastarsvärd/tvåhandssvärd* osv är en utveckling av adelns svärd för att kontra mot pålvapen och p.g.a. den ökade formen av kroppspansar. Dock tappar svärdet mark mot slutet av 1400-talet då det inte kan ta sig genom stål. Det kan däremot pålvapen med rätt stridshuvud. Efter detta återtar svärdet inte sin primära funktion just p.g.a bristande pansarbrytande förmåga som nu pålvapen, hammare och stridskubber har. Hillebarden är som ovan beskrivet antags vara det ultimata närstridsvapnet då det just bär på alla vapenfunktionerna och är sist i vapenträdet under tiden där handgemäng var vanligast.

*Jag försöker undvika benämningar på svärd. Finns väldigt vag konsensus runt termerna. Medeltida svärd verkar vara tillverkade för ändamål och individ inte för att ingå i "typ baserade" produktions serier. Resten verkar vara viktorianska tolkningar.

Jarl;n214027 said:
Det allra första man sätter på sig är en hjälm, jag lovar :)
Många kulturer saknar hjälmar och vissa indikationer (beroende på perspektiv) visar att skölden utvecklats före hjälmen samt att det dröjde många årtusende innan hjälm för gemene man blev vanlig men jag förstår vad du menar. Jag tror man väljer skölden först då den skyddar mer och är bara att lyfta upp (inget att snöra på sig). :)

/Oink
 

olaberg

Hero
Joined
1 Feb 2006
Messages
1,198
Location
Göteborg
Hjälmar är ju alltid i vägen för både syn och hörsel, och drar ner rörligheten i huvudet. Dessutom har få kulturer haft tillgång till bra material att göra hjälmar av.
 

Zire

Swashbuckler
Joined
18 May 2000
Messages
3,128
Location
Umeå
da_bohz;n213573 said:
?Det jag undrar är följande:
?1. Är det viktigt att olika vapen är någorlunda balanserade mot varandra?
?2. Hur har ni gjort för att uppnå någon form av balans vad gäller vapenstats?
?3. Borde man ge upp alla försök att få det balanserat eftersom man ändå aldrig kommer göra alla nöjda?
Jag tycker att det är oviktigt att vapnen i sig är balanserade, men de måste vara motiverade i spelvärlden. Om vapnen inte finns i något kulturellt sammanhang utan bara är en lista verktyg för att banka på varandra så behöver de vara värdesmässigt balanserade för att inte en hög av dem ska kännas onödiga. Men om de har egenskaper som gör dem bra i olika situationer (vissa kan vara mer generella än andra) så finns det en anledning till att de existerar. Eller om de har en historia eller kulturellt sammanhang som gör att folk faktiskt använder "sämre" vapen, då är det rimligt att de tar upp plats i regelboken.

Noir har en beskrivning (och bild) kring sina vapen som gör att de inte bara är stats på en rad i en vapentabell. Det ger dem karaktär och känsla och man kan "känna av" vilket vapen som ens egna rollperson har. Vissa vapen är bättre än andra, men alla är motiverade.

I Järn är alla vapen unika och det är väldigt svårt att säga vilket vapen som är bättre än något annat, eftersom de har en rad egenskaper vars variation gör dem unika från något annat vapen i spelet. Att de dessutom kan värderas olika beroende på rollpersonen är verkligen ingen nackdel.

Som sämre exempel finns t.ex. vapenlistan i Chronopia (den första vapentabellen jag stötte på) vissa vapen förstod jag aldrig varför någon i spelvärlden skulle använda. Det fanns vapen som i varje aspekt var bättre än dem, och ingenting som beskrevs i boken (var mest stats) förklarade varför någon skulle ha tillverkat dessa sämre vapen.

Ett annat spel med problematisk vapentabell var Neotech 2. Det fanns klasser med vapen, men sedan inom varje klass så var de så lika och många att jag bara valde på måfå vapen till mina SLPs.

da_bohz;n213573 said:
En av de märkligaste frågorna var nog "Hur kan hans tvåhandsyxa göra mer skada än mitt kortsvärd?
Det är ju en rimlig fråga om man t.ex. plockar bort "kraft" från skadan på samma sätt som man ofta gör med "chans att träffa".

Jag vet inte om jag har stött på något spel som har gjort det. Men det vore intressant att se om det skulle kunna göra något intressant med systemet trots extra komplexiteten. Exempel: Då har kanske dolk 4 i träffchans, 1 i kraft, och 4 i skada (utformning), medan tvåhandsyxa har 3 i träffchans, 5 i kraft och 4 i skada (utformning). (Klubba 4 i träffchans, 3 i kraft, och 2 i skada (utformning)).

Spelaren rullar smidighet + träffchans för att se hur väl/om man träffar, sedan styrka + kraft för att se med vilken kraft vapnet träffar målet och slutligen träffen + träffkraften + skada (utformning) modifierat av rustning för att avgöra den slutliga skadan på rustningen och kroppen.
 
Top