Inför lördagens final noterar vi följande:
Västerås SK - regerande mästare, har spelat 34 finaler, tagit 19 SM-guld (mesta mästare), tredje året i rad klubben går till final, vann elitserien (grundspelet innan slutspel) den här säsongen.
Villa Lidköping - har spelat tre finaler, men aldrig vunnit. Senaste finalen var 2012. Kom tvåa i elitserien.
Ser ut att vara enkelt för Västerås kanske. Men faktum är att just Villa är det enda laget som VSK inte tagit några poäng mot under elitseriens två möten. Stora delar av "neutrala" Bandysverige håller antagligen tummarna för Villa på lördag, de har alltid varit ett offensivt och kul lag som man gärna unnar ett guld (jag skulle göra det också om motståndet hade varit ett annat). Villa har en ruggig offensiv spets i Daniel Andersson (passningsgeni), David Karlsson (har gjort över 770 mål totalt och innehar rekordet för flest gjorda mål) och Johan Esplund (svensk bandys mest klubbtekniske spelare, en trollkarl när det vill sig, vann guld med Västerås förra året). Dessutom har tränaren Magnus Muhrén (en legendarisk gammal SAIKare, för övrigt) börjat lira igen och gjorde det avgörnade målet i sista semifinalen mot Bollnäs.
Västerås är i jämförelse "maskinen", ett brett lagbygge där spelarna på bänken i många fall är minst lika vassa som de ordinarie, men utan uppenbara storstjärnor (möjligtvis 41-årige landslagsmålvakten Andreas Bergwall (som jag f.ö. har varit arbetskollega med)). Västerås är ett tungt lag att möta, spelet går runt på många spelare och laget orkar pressa längre än andra lag (nu har jag ingen statistik på det, men jag gissar att VSK gjort nästan 80% av sina mål i andra halvlek), i näst sista semifinalen mot SAIK stod sju olika spelare för lagets åtta mål.