Nekromanti Barbarians of Lemuria

Botulf

Hero
Joined
25 Dec 2008
Messages
1,265
Laddade nyligen ned och printade ut regeldelen av gratisversionen av BoL nyligen och det känns som ett fiffigt litet system som väl stödjer sword&sorcery. Enda jag skulle anmärka på är att systemet för rustningar känns lite väl abstrakt(kan nog husreglas lätt). Annars tycker jag det elegant löser spelmekaniken och håller sig väl med genren: snabbt, heroiskt, inte fastlåst vid deatljer och rätt gritty (antar jag). I samband med att jag börjat sträckläsa Howard och Burroughs så känner jag mig mycket frestad att testa det. Gärna i Kull´s värld, Hyborien eller också äventyr på Barsoom hade varit kul att lyckas få igång iaf ett one-shot-game. Kliar i fingrarna att skaffa den utökade tryckta versionen. Någon som lirar BoL aktivt? Några synpunkter på hur det gick?
 

terje

xenomorf mystiker
Joined
21 Jan 2001
Messages
1,752
Location
Demokratiska Republiken Latveria
Jag har prövat att spelleda ett pass och jag tycker spelet infriade sina löften. Det är ett snabbt och smidigt system som lämpar sig utmärkt för sword n sorcery. I mina ögon är den helt klart det bästa s&s-spelet i trad-kategorin.

Jag har bifogat äventyret som jag använde (det är på engelska då jag skickat det till BoL-listan på yahoo). Som synes har jag plankat Clark Ashton Smith's 'The Charnel God'.
 

Attachments

Botulf

Hero
Joined
25 Dec 2008
Messages
1,265
En liten krönika från dagens spelmöte. Egentligen skulle det blivit DoDT men som var tvunget att ställas pga utebliven SL så fick jag improvisera ihop snabbt efter hand ett scenario för att speltesta BoL (gratisversionen).

Settingen blev R.E Howard´s Hyboria istället för Lin Carter´s Lemuria.
Äventyret egentligen är en nästan rak kopia av R.E Howards Tower of the Elepfant.

Hjältarna:
Mommba från Black Kingdoms - svartkonstär, drogmästare och helare.
(Phycisian, Alchemist och Sorcerer)

Valerius från Aquilonia - gruppens smygare och allt i allo
(Hunter, Thief, Pirate och Assasin)

Grimulf från Vanaheim (Barbarian, Theif och Soldier) gruppens muskler och ädla barbar i dåligt sällskap

Heihachi från Khitai (Sorcerer, Torturer och Minstrel) extra eldkarft/slagkraft med hela paketet av kaststjärnor och nunchaku och en höjdare pressa folk på info.

Direkt till dagens händelser.

Heihachi av Khitai hade lyckats få tag i en stjärnkarta som skulle leda till det undangömda Tower of the Serpent i ett bergsmassiv på andra sidan floden Styx och alltså in i Stygien. Tornet sägs innehålla den antingen värdeliga ädelstenen Heart of the Serpent och ett värdigt byte för våra dekadenta hjältar. Även tillhör tornet den även i Styigen fruktade svartkonstnären Thoth-Azamon som även sägs ha en frukansvärd best från helvetet instängd i tornet. Eftersom stygierna inte gillar främlingar särkskillt mycket, och dödstraff på plats eller direkt offer till Seth på närmaste altare väntar den främling som oinbjuden ertappas av Styigens väpnade styrker eller prästerskap, så krävde operationen diskretion. Obemärkt korsades floden Styx från Shem i norr och man smög sig förbi vaktbefästningarna och flodpatrullerna och stjäl kameler på vägen.

Med Heihechis hjälp så fastslås den korrekta positionen för tornet i dold i ett bergsmassiv. Givetvis på en klippa med en bergstig fylld av skallar på polar. Även plågade skrin och rytanden ekade från tornet i månskenet.

Framme vid tornet så fastslogs snabbt att de massiva järnportarna vid tornets omkringliggande försvarsmur var att glömma att dyrka upp varför klättring var att föredra. I skydd av mörkret smögs sig våra hjältar fram till muren (men Grimvulf snava på en lös sten och svär vid Ymir och påkallar ovetandes en av murens väktare) där svartkonstären gör det gamla reptricket och får ett rep att resa sig upp längst med muren och gör klättring utan änterhake möjligt.

Valerius som är först upp stöter precis på vakten som slutar sig ned över murkrönet för att spana och från repet krossar han den stygiska gulmålade krigaren strupe med en hand och slänger ned honom på bland sina kamrater nedanför muren. När alla är uppe så har Valerius oskadliggjort ännu en vakt på muren. På insidan av muren sträcker sig en tropisk trädgårdslabyrint och Valerius lyckas avgöra på funna fotavtryck och avföring att stora kattdjur lurar i mörkret. Mommba hittar snart ett par exemplar av den sällsynta lila lotusen (som endast växer i träsken i södra Stygia) på vägen genom trädgården med effekten av direkt förlämning för utsatt offer och plockar med sig det han kan hinna. Efter att ha hört närmande av storväxta varelser i närheten försöker Mommba och Heihachi gömma sig i ett träd medan Grimvulf och Valerius äldet tar ställning för strid för att skydda sina otacksamma kumpaner. Mommba knäcker en rutten gren och faller och påkallar vildjurens uppmärksamhet. Tre vidunderliga sabeltandade pantrar med svavelosande glödande ögon brakar ur från grenverket och efter att snabbt ha nedgjort dessa flyr gruppen hals överhuvud i trädgården mot tornet. Från skuggorna blir de överfallna på vägen och både Valerius och Heihachi blir nedslitna av varsin best och måste kämpa för sina liv för att hinna ikapp sina osolidariska kamrater.

Framme vid tornet finns ingen synlig ingång. Tornet är av svart sten och hela vägen upp kring tornet slingrar sig en gigantisk orm uthuggen som dramatisk ornamentisk. Långt upp skymtas en balkong som sträcker sig runt hela tornet till vilken Mommba med sina trollkonster tar ett enormt hopp för att nå och med trolleri förlänger redet så det kan nå ned till efterföljande. "Balkongen" är öde, fylld av pelare och klängerväxter och har på två sidor om tornet valvingångar in. Efter att Mommba ompysslat Grimvulfs sår och gruppen är påväg in på fångas två stycken i klängerväxterna och börjar leva och börjar suga blod genom sina taggar från de infångade. Grimvulf som först slogs sig fri och försöker hjälpa sina två fångade kompanjoner med blir ännu en gång snärjd och lyckas inte ta sig loss denna gång. Kvar står Heihachi som med en väldigt kraftfull men svår formel i ett eldmoln bränna bort rankorna kring sina kamrater utan att skada dem och sedan börjar utforskandet av tornet. Vid första anhalt finner man en sal med en valvport och en spiraltrappa uppåt. Man börjar med valvporten och blickar snart ut över en rund sal med guldplattor på väggarna och fylld av skatter. Valerius känner oro och tvekan för att äntra salen då den utan tvekan måste vara gjord som lockbete. Efter att ha konstaterat att de inte kan se några jättespindlar i taket (kammaren är fylld av spindelväv) beslutar man ändå att låta skatterna vara (och tur var det då den svarta ljuskronan i taket med rubinstenar/ögon var en kamouflerad förtrollad jättespindel och en tidigare osynlig dörr hade slagit igen bakom dem).

I trappan hörs snart klangen av vapen och klapprande sandaler mot sten. Efter en snabb förtrollning är snart trappan tänkt av ett trögflytande oljigt material och med ett brak faller sex guldmålade stygiska lätt rustade krigare-konkubiner ned framför dem. Tre avslutas snabbt men övriga tre kommer på fötter och svänger sina kroksablar och tumult strid utbryter. Efter ha avslutat krigarna börjar man utforka tornets övre regioner. Högre upp i tornet finner man en sal av grön marmor och pelare och uthuggen ur väggen finns en upphöjd tron på vilken en grön staty av en varelse som kan beskrivas som hälften orm hälften man. På en svart pelare i salen mitt ligger en stor rund genomskinlig svär. Ormens Hjärta! Men snart börjar statyn tala till den. Han tror det först är Thoth Amons underhuggare som kommit för att plåga honom igen. När de fastställs att det snarare rör sig om äventyrare/plundrare börjar han berätta sig historia. För länge sedan behärskade hans folk världen. Även när människorna kommit och börjat tränga undan "the serpent people" så hade man fortfarande genom konspirerande, skuggspel och magi den verkliga makten fortfarande i den thuriska tidsålderns mäktigaste och äldsta imperium Valusia. Men när barbaren och äventyraren Kull av Atlantis slet tronen ur den döende kung Borma hand så ändrade sig allt snabbt. Genom modig assistan från sina piktisa allierde, speciellt Bruul the Spearslayer, lyckades Kull överleva ormfolkets mordförsök, överlista dem och slakta de formskiftande ormfolk som konspirerade i palatset. Det uppenbarades även att "The Cult of the Serpent", en mäktig sekt i Valusia egentligen styrdes av det konspirerades ormfolket i det dolda och Kull lade stor möda på att utrota ormfolket och deras kult bland människorna. Därför så lade sig Yath-Sathla, ormvarelsen rollpersonerna nu talar med, sig i en undangömd krypta för att sova till bättre tider. För några hundra år sedan fann Thoth-Azamon Yath-Sathla och fångade, torterade och stal all hans kraft och är nu bunden till tornen han (eller "den") sitter på i detta ögonblick. Thoth Azamon vet att Ormens Hjärta innehåller mäktig trolldom som han vill kotnrollera och har plågad Yath-Sathla här i århundraden för men Yath-Sathla har tigit. Yath-Sathla ber dem att befria honom och samtidgt besegra Thoth-Azamon vilket Y-S lovar hjälpa dem med. De ska skära ut hans hjärta och krama ur de svartröda romblodet över stenen på pedistalen. Så kommer Y-S att äntligen kunna gå vidare och med Seth´s försyn få återfödas tio gånger starkare än sitt nuvarande skick. Heihachi gör som Y-S ber och när blodet faller på stenen kommer den till livs, antar en röd-svart-dimmig färd som börjar virvla runt inuti. Stenen ska de föra till Thoth-Azamon "som en sista underdånig gåva från Yath Sathla".

Rollpersonerna börjar utforska de sista övre regionerna av tornet och börjar springa på juvelbeprydda tjänare med fast med vin och daddlar som bönfaller dem att rädda dem från odjuret. I luften hänger tungt doften av kryddor, parfym, rökelser och bränt människokött. Kring väggarna sitter nakna unga män och kvinnor i kedjor av världens alla möjliga kulörer. Snart när de de ut på ännu en terrass omgärdar med siden och divaner där de slutligen möter där den mörke svartkonstnären Thoth-Azamon sitter en hög sidenkuddar med en kroppshydda som Bobba Fet med sina i pelare fastkedjade tillfälliga favoritslavar nära till hands. Han börjar mest trött klaga på att de stört honom ur hans förströelser men börjar snart med bokstavligt talat brinnande ögon och en mun som en vulkan och tornar upp sig likt ett svart berg över våra hjältar. Snabbt nämner Heihachi Yath-Sathla hälsning och kastar stenen till trollkarlen vilken får honom bragd ur fattningen. När Thoth-Azamon stagit stenen i sina händer börjar han utan att först märka det kympa och snart är stenen större än han själv. En ett rödsvart ljussken och dimma börjar utsöndras och lilleputt-Thoth-Azamon släpas snart av stenens kraft in i stenen och försvinner in i den. Tornet börjar då skaka och våra hjältar lämnas stenen på golvet för att hals över huvud fly. I sitt förbarmande slänger de en sista besvärjelse som öppnar alla de panikslagna slavarnas bojor. Som tack så leder en slav rp och de andra till en hemlig dörr i tornets fot och de kommer precis ut när tornet våning för våning börjar falla rakt nedåt och krossa våning för våning. Utanför tornet ligger nu på vakt dussintals sabeltandade pantrar på vakt i en ring. Rp tvekar först och tornet faller närmare men Valerius skjuter en pil som knäcks mot en av varelsernas huvud; tada! Dom är förstenade. Med sin sista trollkraft krossar Mommba murarnas portar och rp och slavar flyr.

Upplösning:
Solen har precis gått upp över bergen och rp börjar samla ihop sina kameler för att ge sig av. Slavarna bönfaller dem att inte lämna dem där men vad kan de göra? De kan inte ta dem med över Styx och i den perverterade och halvciviliserade Shem kommer de inte gå något trevligt öde till mötes. Rp rånar dem först på de smycken de fortfarande bär på sig (Thoth-Azamon gillade bling-bling på sina tillhörigheter). Rp följer dem till dem en bit mot närmaste stygiska by där de återger en liten del av slavarnas juveler (fast dom lär ändå bli fråntagna dessa) och lämnar dem till ett osäkert öde kvar i Styigen. En av slavarna ryckte dock med sig Ormens Hjärta i flykten och rp har lyckats återvinna stenen. Våra hjältar korsar återigen floden Styx med sin undangömda båt och lever en njutningsfull hedonistisk tillvaro i någon stadstat i det dekadenta Shem tills pengarna är slut och nya äventyr och pludriungståg väntar. Slut.

Nästa inlägg summerar jag lite tankar om regelsystemet för BoL vilket både jag och spelarna var väldigt nöjda med.
 

Botulf

Hero
Joined
25 Dec 2008
Messages
1,265
Det som är tilltalande med BoL att det är väldigt klassiskt, enkelt och har ett bra fokus på det som spelet är tänkt att användas till : Sword&Sorcery utan krusiduller med glimten i ögat. Det är gratisversionen jag kommer talar om. Den tryckta reviderar och utvecklar och rättar till en del smågrejer som jag är missnöjd med i gratisversionen men har inte hunnit skaffa den än.

Gillar:

*Simpelt och heroiskt där rollpersonerna är hjältar. De ska lyckas. Inte för att man inte kan misslyckas men fokus är på sword&sorcery hjältar och dom dör inte i krogslagsmål eller av infektioner eller tappar kroppsdelar(förutom när dom dör).
Strid är till för att vara snabbt och intuitivt och berättande fast är ända egentligen väldigt traditionellt, strömlinjeformat och busenkelt.(ibland lite otydliga exempel tycker jag dock)

*Kan användas till i princip vilket traditionellt fantasyspel(eller egentligen moddas lätt till annan genre) som helt för det är så enkelt och intuitivt. Jag skulle definitivt kunna tänka mig att använda detta systemet som alternativ för att spela i Trudvang regeltunt.

*Använder man inte BoL´s kampanjvärld Lemuria (som är baserad på den kanske inte allt för kände S&S författaren Lin Carters värld för Thongor barbaren) så är det ypperligt för att använda för att spela i den hyboriska tidsåldern (det räcker med att antingen ha bra koll på Howards värld eller om man har Conan RPG eller världboken Return to the Road of Kings)

*Endast fyra grundegenskaper, fyra stridsfärdigheter, nästan alla slag görs med två T6 för att komma över ett värde. Och strid funkar likadant. Systemet är ordentligt strömlinjeformat och lättmoddat. Man ska höfta och improvisera efter situation. Grundegenskaper och stridsfärdigheter är få och framförallt breda. GE Strenght, Agility, Mind och Appeal. Strid: Melee, Ranged, Defence och Brawl. Mer behövs inte.

*Istället för levels, yrke och färdigheter har man något som kallas för "karriärer" och det förutsägs att rp redan har ett par stycken redan när man börjar. Karriärerna är färdighetspacket. Har man "level 2" som Tjuv så har man helt enkelt +2 på sitt färdighetslag för sådant en tjuv kan tänkas hitta på. Både gällande strid och färdighetslag så brukar man oftast plocka en mod för en grundegenskap, karriär eller stridsfärdighet, plusa ihop och slå över svårighetsgrad på med två T6
Sedan är karriärer väldigt bra för att enkelt och forma en bakgrundshistoria. Det är meningen med att rp ska vara allt-i-allo och inte vara låsta till en enda klass/arketyp/karriär. Det finns inga begränsningar på grund av val av karriär.

*Har rp råkat ut för strid, är skadade och måste traska vidare räcker det med att sätta sig ned, pusta ut, svepa lite mjöd och sedan är hälften av skadorna läkta.

*Ett enkelt system för Sword&Sorcery inspirerad magi som är väldigt enkelt och baserat på improvisation men samtidigt är magi något krävande och så gott som alltid ritualbaserat på högre nivå. Inga besvärjelselistor! Alkemi hanteras nästan likadant som magi och är lika enkelt. Prästers heliga förmågor är ännu enklare men lite mer begränsade.

*Alla rp har en summa hjältepoäng som återfås mellan varje äventyr. Till för att förbättra sina tärningslag eller skadeslag, lyckas med handlingar, överleva ett dödligt sår, ta sig ur knepiga situationer, ge RP makt att påverka en scen om vad som händer, bli räddad i nöden osv. Man inte behöver snåla. Man får ju dom tillbaka i nästa äventyr.

*En riktig S&S hjälte(eller antihjälte snarare :sjuk: ) behöver för tusan inga långa utrustningslistor eller behöver räkna med hur mycket guld man spenderar på tavernan. Är det något viktigt "bra att ha" så kan man alltid slå ett slag för Resurser eller Rikedom om man verkligen behöver något. En sann äventyrare behöver bara ett höftskynke och sitt svärd och improviserar resten!

*Generiska namnlösa badguys är helt enkelt inte tänkta att utgöra allt för stort hot och har således dubbelt så lite hitpoints än vad rp har i grund. Här hymlar man inte med att det är till för att slåss emot och besegras. Annat är det med viktigare motståndare såsom viktiga NPC´s för äventyret som funkar som hjältar fast inga hjältepoäng (eller i så fall kanske ett).

*Bra sätt att för att låta rp bli bättre. Man får helt enkelt en poäng för varje avklarat äventyr att lägga antigen på att höja en grundegenskap, stridsfärdighet eller höja eller skaffa en ny karriär. Enkelt och smidigt. Och rätt lätt att slänga in en enkel förklaring till. Har rp just skaffat en nytt steg i karriär som pirat så ger ju det en ganska bra fingervisning om vad nästa äventyr kan ha för utgångspunkt. Vad rp gör med sina vunna skatter mellan äventyren är väldigt oväsentligt. De lever de upp dem, gör sig av med dem på nöjen, lyx och hedonism. Det är ju därför de måste äventyra (inte måste det vara så men det är den grundläggande utgångspunkten)

Grejer jag inte är nöjd med men som sägs utvecklas eller vara ändrade eller finnas med i den tryckta versionen av BoL som saknas i gratisversionen

-Inga direkta karaktärsdrag/särskilda förmågor/nackdelar som har någon spelteknisk inverkan

-Jag tycker vapen borde vara strömlinjeformade så att alla skador slås med T6 med olika modifikationer istället för T4, T6, T8 och T10. Det är i sig inget jätteväsentligt men det är ett väldigt slimmat och strömlinjeformat spel så det är mer en skönhetsfläck.

- Spelet uppmanar att rp helst inte ska bära rustning i allt för för stor grad. Det jag följer genren bra. Det är stridsegenskapen Defence som exempelvis avgör hur svår man är på att träffa/hur bra man försvarar sig. Men rustningar kan även användas och absorberar skada på typiskt BRP/DoD vis istället för att ge en bonus på Defence. Spelet avråder uttryckligen att hjältarna ska springa runt i stora rustningar och mängder av vapen mest som ett stilgrepp för genren. Men slänger någon på sig ordentligt med fullrustning så blir de väldigt svåra att skada personen och det tycker jag inte följer S&S särskilt väl. Och eftersom att det inte finns några träfftabeller eller regler för skador i olika kroppsdelar(vilket skulle förstöra mycket av spelets stil) så tycker jag det det ändå känns lite knas när RP´s stövlar och läderhandskar tillsammans absorberar två i skada från en pil. BoL är menat att följa ett abstrakt regeltänkade istället för simulerande såsom BRP men det är ändå en liten skönhetsfläck.

-Ingen ordentligt monsterkapitel med exempelmonster. Inte för att det är svårt att höfta fram det själv men det känns som att det ändå borde finnas någon mall.

-Väldigt sparsamt med världsbeskrivning. Och eftersom att Lemuria är baserat på en väldigt okänd fantasyvärld skapad av Lin Carter i hans berättelser om barbaren Thonogor vilka verkar vara väldigt svåra att få tag på så är det svårt att få grepp att veta så mycket om världen. Ibland känns stilen som spelet är beskrivet i som nästan lite parodiskt på S&S. Inte gör de så jättemycket då det hela spelet är med glimten i ögat men jag skulle vilja ha att man betonade lite mer "gritty"

Det blev visst mer än vad jag tänkt med detta inlägget. BoL är tycker jag är sådär nytänkande gammalmodigt. Det är sådär lättillgängligt alá 80-tals DoD eller basic D&D(och till och med enklare i flera avseenden). Det finns inget egentligen jätteunikt men det har ett starkt fokus på vad spelet är tänkt att nyttjas till: Heroiska sword&sworcery äventyr i gammal pulp-anda (tänkt Conan, Kull, John Carter osv) snarare än dungeoncrawl.
 

eldilon

Veteran
Joined
20 Sep 2003
Messages
96
Location
Göinge
Intressant läsning om ett spel som jag laddade ner för ett tag sedan men sedan glömt bort igen.

Har du möjligen någon uppfattning om hur mycket som är förändrat mellan gratisversionen och det tryckta spelet?

När det gäller den bristande världsbeskrivningen av Lin Carters Lemuria kan det ju ha att göra med upphovsrättsliga frågor.
 

terje

xenomorf mystiker
Joined
21 Jan 2001
Messages
1,752
Location
Demokratiska Republiken Latveria
Mycket av det som saknades i gratisversionan finns i de tryckta böckerna, tex ett monsterkapitel och traits som ger vissa förmågor, nackdelar eller bonusar.

Världen 'lemuria' är inte längre baserad direkt på Lin Carters böcker, men är mycket tydligt inspirerad av den.
 
Top