Två trådar under detta finns en tråd jag undrade varför paladiner och druider fanns. Jag har en liknande undran angående barder. Anledningen till att de får en egen tråd är att jag, till skillnad från paladinen och druiden som jag förstår men undrar varför de finns, inte ett dugg förstår barden. Alltså varifrån kommer konceptet? Jag ska försöka förklara: Alla D&Ds klasser är arketyper som stötts och blötts i oräkneliga sammanhang genom mänsklighetens historia. Fightern är nog den mest klassiska av dem alla med allt från Beuwolf och Achilles, till Conan barbaren och Xena som utövare. Till wizard/sorcerer (jag klumpar ihop dem för enkelhetens skull) kan man räkna in sådana som Gandalf, Merlin och alla i Harry Potters universum (eller varför inte Mandrake?). Den listige tjuven, rougen, finns det flera exempel av som Robin Hood, Lasse-Maja och Fantômas (eller varför inte Jönssonligan? 
) för att nämna några få. Men var 17 hittar man en liknande myt med tillhörande figur att bygga barden på? Allan i dalen? Evert Taube? Det finns naturligtvis de medeltida barderna och gycklarna, och den grekiska myten är fylld av lyrspelande sagoberättare som kommenterar hjältens bravader. Grejen är att ingen av dem känns som något att direkt bygga en klass till ett rollspel på och, framför allt, är de inte ens i närheten av det som kallas barder i D&D. Om man kollar på vad barden egentligen kan så framstår den för mig som en greatest hits-klass av sällan skådat mått, med lite skills, lite magi, lite slå-på-käften. Dess enda unika talanger är Bardic Music och Bardic Knowledge som jag mest tycker verkar vara ett försök att inte få barden att framtå som just det hopkok den är. (”Vad 17 ska vi hitta på åt killen? Hm… Kolla! Han har ju en banjo! Skulle man inte kunna hitta på nått med den? Att han liksom kan spela magiska låtar eller nått?”)
Det är mina tankar om barden. Den känns som ett påhittat koncept som tagits fram just för att man ville ha en klass till. Om man ville kunde man lika gärna hitta på något som t.ex. ”The Smith”. (Som är en klass med D8 som hit die, ett antal hantverksrelaterade färdigheter och, så länge denne använder slägga som vapen, extra bonus på to hit, nån slags smite-förmåga och featen cleave. Dessutom kan han kasta viss jordbaserad magi med logiken att metaller tillhör jordelementet. (Visst låter det korkat?))
Så, har jag rätt? Har jag fel? Är jag ett geni? Är jag helt jävla slut i huvvet?
/Anders
) för att nämna några få. Men var 17 hittar man en liknande myt med tillhörande figur att bygga barden på? Allan i dalen? Evert Taube? Det finns naturligtvis de medeltida barderna och gycklarna, och den grekiska myten är fylld av lyrspelande sagoberättare som kommenterar hjältens bravader. Grejen är att ingen av dem känns som något att direkt bygga en klass till ett rollspel på och, framför allt, är de inte ens i närheten av det som kallas barder i D&D. Om man kollar på vad barden egentligen kan så framstår den för mig som en greatest hits-klass av sällan skådat mått, med lite skills, lite magi, lite slå-på-käften. Dess enda unika talanger är Bardic Music och Bardic Knowledge som jag mest tycker verkar vara ett försök att inte få barden att framtå som just det hopkok den är. (”Vad 17 ska vi hitta på åt killen? Hm… Kolla! Han har ju en banjo! Skulle man inte kunna hitta på nått med den? Att han liksom kan spela magiska låtar eller nått?”) Det är mina tankar om barden. Den känns som ett påhittat koncept som tagits fram just för att man ville ha en klass till. Om man ville kunde man lika gärna hitta på något som t.ex. ”The Smith”. (Som är en klass med D8 som hit die, ett antal hantverksrelaterade färdigheter och, så länge denne använder slägga som vapen, extra bonus på to hit, nån slags smite-förmåga och featen cleave. Dessutom kan han kasta viss jordbaserad magi med logiken att metaller tillhör jordelementet. (Visst låter det korkat?))
Så, har jag rätt? Har jag fel? Är jag ett geni? Är jag helt jävla slut i huvvet?
/Anders
