Re: Det obegripliga Pokémon
Jag menar, ska man adoptera ett barn så görs det väldigt många utredningar om man har tid för barnet och möjlighet att ge det ett drägligt liv, men ingen ifrågasätter någon som själv vill föda ett barn. En alkoholiserad idiot skulle aldrig få ta om hand om ett adpotivbarn, men föder denne själv en unge så är det fritt fram. Dubbelmoral i sin renaste och fulaste form...
Stort medhåll.
Vem som helst kan knulla utan kondom - vill man däremot ta hand om ett adoptivbarn är det ett jävla tjoho om lämplighet hit och dit. Hade de hårda restriktionerna enbart gällt äldre barn (1+ år) som kommit från struliga förhållanden (kassa föräldrar eller krig etc) så hade jag begripit det - men om det helt enkelt handlar om en tonårsförälder som vill adoptera bort ungen direkt efter födeln?
Jag hade en skiss nånstans... Jo, såhär brukar jag säga, oftast till folk som redan är föräldrar eftersom de brukar bli så roligt högröda i synen:
Det är inte en mänsklig rättighet att få ha barn. Det finns ganska många människor vi inte låter ha kvar sina barn, och mänskliga rättigheter ska man ju som bekant inte kunna bli av med - de representerar en grundläggande trygghet vi kommit fram till att alla i vårt samhälle ska ha.
En förälder är inte automatiskt en bra förälder. Det måste till en ganska god portion naivitet för att tro att föräldrar alltid är bra föräldrar, eller att de är experter på sina ungar. Det är därför jag som lärare säger att jag inte borde behöva ta hänsyn till föräldrarna när jag undervisar. Det handlar inte om deras rätt att bestämma hur deras barn ska växa upp - det handlar om barnets rätt att få samma förutsättningar som andra barn, och hjälp att växa upp och bli sin egen människa.
Det är inget speciellt med att bli förälder. Folk blir föräldrar varenda dag. Det är inte mer mirakel än att jag äter mat och bajs kommer ut i andra änden. En biologisk funktion, inget annat. Föräldrar saknar här, av flera goda orsaker, självinsikt. Det är inte jag som ickeförälder som "inte vet hur det är", det är ni som föräldrar som inte kan sätta saken i perspektiv.
Jag vill införa följande två saker, som skulle få fason på en hel del:
1. Förenkla adoption av barn från normala/ickestruliga förhållanden, samt mycket små barn som inte hunnit påverkas av sagda förhållanden. Inför bidrag för adoption, och snabba på processen. Det ska inte behöva dröja mer än ett par-tre månader från den oönskade födseln (t.ex) till dess att barnet är hos sina nya föräldrar.
2. Minsta barnbidraget successivt efter första biologiska barnet. Detta ger direkt ekonomiskt incitament till att nöja sig med en egen biologisk avkomma (om nu just den biologisk biten känns viktig), och därtefter faktiskt börja bidra med lösningar istället för att öka överbefolkningsproblemet.
Därtill finns det naturligtvis mycket annat att göra - tvinga föräldrar att genomgå lämplighetstester och kurser för att ta hand om barn, till exempel. Här är det dock ännu såpass luddigt att jag ogärna uttalar mig.
Återigen: Jag skiter i föräldrarna. Det är barnen som är det viktiga här, inte att föräldrarna får igenom sin agenda för ungen.
