Nekromanti Baruch dayan emet: In character tråd

[God45]

Samuel

"Vad gör du?! Du kan inte bara döda folk! Det finns barn här!"



Jason/The Boogyman

Ljuset går ut. Du väntar dig panik. Du väntar dig kanske att hon fryser. Du väntar dig inte att en road flare sprakar till liv innan du ens kommer fram till henne. Du bländas av ljuset och hon lyckas kasta sig åt sidan. Du är snabbare, men ingen är riktigt snabb med regnvatten upp till knäna. Du känner din hud bränna under det koncenterade ljuset från den kemiska facklan, inte nog för att störa din form men irriterande som en svår solbränna. Felicity har en pistol i den andra handen, inte den största pistolen eller den mest älskade pistolen. Bara ett verktyg för att döda folk.

"Vad fan är du? Jag väntade mig inga borderliners i mina tunnlar..." Hon ser sig om som för att se ifall något ändrats. "Staden är inte här freak. Försvinn tillbaks till var du hör hemma så skadar jag dig inte."



Kurt

Kurt ser sig över axeln på vägen ut. Han ser Candy ligga på golvet. Han är bara en människa, ingen djävul. Bara en man. Sekreteraren är fortfarande där dock, fortfarande död med sitt blod i en gyllene skål.

Kurt märker inte när han kommer fram till baren. Han märker inte så mycket under de första glasen. Sedan sitter en kvinna bredvid honom och pratar med honom. Hon är äldre, 55 till 60, och afroamerikan. Kurt är medveten genom alkohol dimman att hon säger något. Men inget fastnar liksom innan hon säger.

"Vi gillar hur du dödade Djävulen. Vi har behov av en man med dina talanger ifall du vill göra mer nytta."



Kathleen

Såret är djupt. Avföring har börjat läcka in i bukhålan och det är ett under att The Weasel fortfarande lever. Kathleen bedömer att hon kan rädda honom, men bara genom sina krafter. Inget normalt ingrepp kan hålla kvar The Weasel i jordelivet. The Weasel rycker till när Kathleen är böjd över honom och tar tag i hennes arm. "Låt honom inte ta mig." Han stirrar genom Kathleen med ögon glansiga som glas av febern. "Han kommer ta mig till inferno. Låt honom inte hämta mig..."

Ljud hörs nere från ingången och Louise kommer springande. "The Hand är på väg in. Kunde inte fördröja honom mer utan att de började skjuta. Han är här vilken sekund som helst."

 

[Twitchy]

"Ett hål i marken är mer mitt hem än något annat just nu."
Jag gör redo en pistol, om det behövs kan jag skjuta henne eller facklan.
Om hon kan se mig gör jag mig beredd att ta ett steg bakåt i skuggorna och skuggvandra bakom henne.
"Det var ett tag sen Flick"

 

[.113]

Samuel

"Vad gör du?! Du kan inte bara döda folk! Det finns barn här!"

Samuel sätter sig ner framför barnen och säger "Jag kommer inte göra er illa, men de där männen var onda, nu kan de inte skada någon igen."
Sen tittar han på forskaren som talade nyss "Nå, vi har saker att samtala om, men följ med mig så pratar vi någonstans mera ostört."

Om de följer med tar han dem någonstans med mindre lik, liken slängs in i containern för övrigt.

 

[God45]

Boogyman

"För länge." Hon försöker se sig omkring i mörkret. "Du är ur loopen, du vet inte vad som pågår längre. Saker är viktigare nu, märkligare men viktigare. Vad vill du?"

The Boogyman rör sig runt bakom henne i skuggorna.

 

[God45]

Samuel

"Fuck, okej, okej." Doctorn ser fucked up ut. Som om han varit vaken en vecka och är på meth. "Ungarna har fucking soma i blodet. Det är för Hellersen man, för motorcykelgänget? Släpper du bara ut skiten dör halva jävla stan genom att skita ut sina tarmar." Doctorn svettas, som en gris. "Fuck, det är inte som om jag ville göra det här. Men du vet hur det är. Du vet hur det är va?"

 

[Jocke]

Kurt tittar ner på sin skjorta, fläckar av djävulens blod har mörknat här och var.
"Nytta? Vilka sa du att du arbetar för egentligen? Att Jim skickade mig på djävulen begriper jag, och att någon annnan håller koll på honom... det kan jag i alla fall tänka mig."
Kurt tänder två cigaretter samtidigt och erbjuder kvinnan den han inte ska ha själv.

Kurt tar ett bloss och fyller på sitt glas med den billga burbon som bartenden lämnat framför honom.

"Jag mördar inte folk för pengar om det är det du är ute efter, men jag är bara på väg mot den här flaskans botten så du kan ju berätta mer medan jag tar mig ditåt."

 

[God45]

Kurt

"Vi vill inte att dö mördar folk. Skulle aldrig föreslå något sådant." Hon tänder en cigarett. "Men det är ett krig där ute, ingen är säker från det. Det är vi mot Satan och Gud gör inte sin del för att hjälpa oss. Vi behöver någon som du. Någon som kan hjälpa oss i kriget mot Satan." Hon flippar ett kort på disken framför Kurt. "Du behöver inte bestämma dig nu. Men om du börjar tycka att du kan göra mer eller inte kan glömma vad du sett... Slå oss en signal."

 

[.113]

Samuel

"Fuck, okej, okej." Doctorn ser fucked up ut. Som om han varit vaken en vecka och är på meth. "Ungarna har fucking soma i blodet. Det är för Hellersen man, för motorcykelgänget? Släpper du bara ut skiten dör halva jävla stan genom att skita ut sina tarmar." Doctorn svettas, som en gris. "Fuck, det är inte som om jag ville göra det här. Men du vet hur det är. Du vet hur det är va?"

"Ja, jag vet hur det är, man gör det som behöver göras. Berätta nu, vad är Soma, och vad menar du med att det är för Hellersen?"

 

[Twitchy]

Boogyman

"För länge." Hon försöker se sig omkring i mörkret. "Du är ur loopen, du vet inte vad som pågår längre. Saker är viktigare nu, märkligare men viktigare. Vad vill du?"

The Boogyman rör sig runt bakom henne i skuggorna.

"Jag vill komma in i loopen. Vad är det som pågår i staden? Vad är det som har gjort att en våg av missfoster börjat krypa sig fram på gatorna? Och vad är det Handen arbetar med nu?"

Jag fortsätter att hoppa mellan skuggorna runt och runt Felicity. Mellan varje hopp ställer jag en av frågorna och hoppar sen vidare.

 

[RasmusL]

Kathleen

Såret är djupt. Avföring har börjat läcka in i bukhålan och det är ett under att The Weasel fortfarande lever. Kathleen bedömer att hon kan rädda honom, men bara genom sina krafter. Inget normalt ingrepp kan hålla kvar The Weasel i jordelivet. The Weasel rycker till när Kathleen är böjd över honom och tar tag i hennes arm. "Låt honom inte ta mig." Han stirrar genom Kathleen med ögon glansiga som glas av febern. "Han kommer ta mig till inferno. Låt honom inte hämta mig..."

Ljud hörs nere från ingången och Louise kommer springande. "The Hand är på väg in. Kunde inte fördröja honom mer utan att de började skjuta. Han är här vilken sekund som helst."

Kathleen

Kathelen greppar tag i Theas arm, aningen för hårt.

"Thea. Ge mig den där väskan med verktyg och ta sedan med dig Tom upp på övervåningen. Kom inte ner hit vad som än händer. Förstått? Spring."

De spända vecken i Kathleens panna slätas ut något när hon försöker slappna av och fokusera på uppgiften framför henne. Hon andas ut men låter kraften inom henne vänta ännu en liten stund, hon måste ta hand om inkräktarna innan hon kan fokusera på att läka the Weasel, om han nu förtjänar det. Samtidigt som hon försöker få en överblick över skadan och se om det går att göra något provisoriskt med mundana medel för att klara av de kommande minuterna ser Kathleen upp på de ansamlade människorna omkring henne och tilltalar dem, först tyst och nästan viskande men med hastigt stigande volym:

"Allihopa, upp på övervåningen. _NU!_"

Hon viskar för sig själv "Ok, låt dem komma..."