Nekromanti Bassejr spelleder Fantasy! - Old School Gaming

[Bassejr]

[lyckat]

samtliga i lägret vaknar av ljudet av tre orker som skriker och gnyr av smärta, och sedan springer bort från lägret.

[slå igen på närvaro för att övertyga Tharingail och Kawros att du inte hade någonting med det hela att göra.]

När Ayli vaknar, fryser hon. Hela tältet käns mörkare och kallare än när du gick och la dig, men du hinner bara tänka på det i några sekunder efter att skriken försvunnit ut i natten, innan du ser en tom sovplats på andra sidan tältet. någon saknas.

 

[God45]

Wernner kastar sig vid ljuden ner från trädet med ett vildsint stridsrop!

Han upptäcker när han landar att allt redan blivit uppklarat, rycker på axlarna och klättrat tillbaks upp i sitt träd.

 

[mårten1]

Jag förstår precis vad som har hänt, min livvakt är smart tänker jag med ett leende. Nu måste vi bara få nykomlingen att inte misstänka att det var hon.

(Rullar närvaro och munläder 4+1: 2,2,4,6,6, 6->4, 6->5, 5 lyckade)
"Oj, den där elden tog bättre än jag trodde. Antar att orchkläder är väldigt lättantändliga." säger jag och ser glatt på dem bakom mig, ser lite ut som om jag just gjort ett roligt rackartyg.

 

[Recca]

"Pappa?"

Kommer på fötter och tittar ut. Jag borde vaknat om han lämnat tältet. Gnuggar ögonen och kravlar sedan ut ur tältet, ställer mig upp nästan vimmelkantig. Bokki skäller så jag håller ett finger mot läpparna och han fattar att det inte är läge att skälla. Sträcker på mig och ser mig sömnigt omkring, gäspar mot mörkret och fångar ett par knott i gommen. Nomnom. Jag är inte jättemisstänksam för ibland sover jag som en stock verkligen men jag kisar ändå ut i natten på jakt efter farsgubbens resliga skepnad.

 

[Rymdhamster]

Jag flyger nästan upp och ut ur tältet med yxan i ett stadigt grepp vid ljudet av tumult, men när jag inser att faran verkar vara på väg härifrån gör åren och den plötsliga uppstigningen sig påminda och jag sätter yxan mot marken så jag kan luta mig mot skaftet och pusta ut lite.

"Tsuyoi furui yama wa, shibushibu idō shimasu."
[Ett berg är starkt och stort trots sin ålder, men det rör ogärna på sig.]

Jag vänder mig mot Ayli och då jag inte känner till hennes redan uppgjorda planer säger jag:

"Det kanske vore en idé i fall du som jag hörde efter om möjligheterna att följa med de här sällskapet på deras resa i morgon. Jag misstänker att det bara kommer bli mer bråk om du stannar här. Även om jag tycker att det är de här som borde köras iväg snarare än du."

Jag grimaserar lite och maserar ena benet för att få igång cirkulationen.

"Eh, var är den store orchen?"

 

[God45]

Wernners röst kommer från ett träd en bit bort från tältet.

"Hon kan följa med, vi kan ju inte lämna en `dam´ här bland orker som vill skada henne."

Wernner låter lätt sarkastiskt. Där är en paus och sedan fortsätter han med ivrigare röst.

"Eller så kan vi ta hand om problemet permanent! De kan ju skada någon annan. Det vore nästan ansvarslöst att inte ta hand om dem. Leta fram papsen nu så att vi kan få det här gjort!"

 

[Rymdhamster]

Jag tar mig för pannan och muttrar för mig själv.

Hāfuerufu wa, chōshoku taizai shinai kiku.
[Om någon hör halvalvens ord lär vi inte kunna stanna till frukost än.]

Jag höjer rösten liten och riktar den mot trädet jag tror hans röst kom ifrån.

"Wernner, så du var den store orchen tog vägen? Akuro?"

 

[Recca]

Jag går bort mot lägerelden, fortfarande halvsömnig. "Han gick nog och pinkade," säger jag men det är svårt att övertyga mig själv, oron känns som en klump i magen. Det är något som inte stämmer med det här.

 

[God45]

"Är Akuro borta?"

Wernner landar vid orken med ett enda hopp ner från trädet.

"Det är inte likt honom. Han brukar antingen sova som en stock eller hålla vakt. Han är inte sympatisk när det kommer till folk som lämnar ett läger mitt i natten. Låt oss leta upp honom."

Wernner börjar leta efter Akuro.

 

[Rymdhamster]

Wernner landar vid orken med ett enda hopp ner från trädet.

Jag ryggar tillbaka och sträcker på mig av ren reflex.

"Det är inte likt honom. Han brukar antingen sova som en stock eller hålla vakt. Han är inte sympatisk när det kommer till folk som lämnar ett läger mitt i natten. Låt oss leta upp honom."

"Watashi wa warui, kore o kanjite iru"
[Jag har en olustig känsla angående det här]

Jag kör ner yxan innanför bältet varpå jag sticker in armen i tältet och drar fram mitt armborst. Jag ser till att det är laddat och i god ordning.

"Kan han ha vaknat tidigare och försökt smyga sig på de där rackarungarna bakifrån?"

Jag följer efter Wernner och letar efter tecken på var Akuro kan ha tagit vägen.

 

[God45]

"Kan han ha vaknat tidigare och försökt smyga sig på de där rackarungarna bakifrån?"

"Kanske men då borde han ha dykt upp nu... Det är nog bäst om du laddar det där armborstet"

 

[Rymdhamster]

Jag sneglar diskret ner på armborstet men suckar tyst av lättnad när jag ser att det är laddat. Att jag är gammal och börjar bli trött stör mig inte, men att minnet ibland spelar mig spratt är både pinsamt och frustrerande.

 

[Bassejr]

I takt med att himlen ljusnar och solen sakta reser sig över trädtopparna, börjar det orkiska lägret vakna till liv. Att akuro bara skulle ha försvunnit käns otroligt. Han betedde sig inte underligt innan natten.

Det fins tillräckligt med ved i vagnen för att göra upp en frukosteld, och en del torkat kött, lök, bröd, och lite annar smått och gott för att göra en ordentlig frukot. trots den tidiga timmens spektakel och nattens oro, käns morgonen underligt... Trevlig...

 

[Recca]

Rörd av de andras omsorg om min far jag inte träffat på fem år kallar jag till mig Bokki. Jag fixar fram pappas filt och Bokki snusar i sig av dess lukt. "Sök." Säger jag.

 

[Bassejr]

Rörd av de andras omsorg om min far jag inte träffat på fem år kallar jag till mig Bokki. Jag fixar fram pappas filt och Bokki snusar i sig av dess lukt. "Sök." Säger jag.

Slå för djurvän. Svårighetsgrad 2

 

[Cissi]

Jag blåser liv i elden och börjar förbereda avfärd medan de andra letar efter Akuro. Han kommer nog fram.

Tänder pipan och låter den hänga i mungipan medan jag lägger ved på elden och ser till att fixa fram frukost. Hela tiden med uppmärksamhet på omgivningen.

 

[Recca]

[4 successes (antar att det är närvaro)]

 

[mårten1]

Jag ser hur halvorchen verkar ta ut sin fars säng, dock tror jag inte att hunden kommer få något spår. Jag går in i tältet och vart hans säng låg förut. Jag försöker på magiskt sätt se om jag kan se något spår eller efterlämningar av Akuro antingen där han sov eller på hans säng.

(Närvaro+Magi, 4+1: 2, 4, 4, 5, 6, 6->1 så 4a lyckade)

 

[Rymdhamster]

Jag går bort till eldarna och ser mig om efter orcherna som satt eldvakt. Om jag hittar dem frågar jag ut dem, i annat fall börjar jag fråga runt bland dem som är uppe och rör sig.

"Asoko sutoa-jū no tento? Kare wa Akuro."
[Har ni sett den store orchen som sov i tältet där borta? Han heter Akuro.]

 

[Bassejr]

När Tarin försöker på magiskt vis undersöka var orken tagit vägen, slår en flashback av mardrömen honom som en elektrisk stöt. Du ser ett kort ögonblick återigen orkens hud flagna och gå upp i aska och eld, när de unga kvinliga svartalven med ansiktstatueringen rör vid honom, och du hör hans plågade skrik.

Bokki förstår förmaningen att spåra Akuro, och när han fått upp vittringen spårar han i en båge, först västerut, sedan norrut. När ni kommer till en liten skogsdunge ställer Bokki sej och börjar skälla på ett tappat smycke. En halskedja, med ett hänge av blodröd hematolit och svart donatit i en underlig symbol som du inte känner igen.

[Taifu får slå för att charma orkerna så de vill berätta vad de vet för dig, svårighetsgrad 3 för att orker är osociala och elaka, men eftersom du också är ork.]