Nekromanti Battleship - "kort" recension

[krank]

Jag kom just hem efter att ha sett Battleship.

Kortaste recensionen: Typisk effektfull milfic/scifi. 4/5.

Lite längre: Jag gillar, som några av er redan vet, genren jag brukar kalla "milfic/scifi", alltså military fiction/scifi. Jag gillar kombinationen militärer och scifielement; jag gillade det i Starship Troopers, jag gillade det i Battle: Los Angeles och jag gillade det i Battleship. Och ja, jag gillade det i Transformersfilmerna också.

Krigsfilmer är typ det tråkigaste jag vet. Osammanhöngande plots, ointressanta strider, en massa tjafs. Men introducera utomjordigar och fläska på lite effekter så är jag såld.

Battleship bygger på... ja, på sänka skepp, typ. Kopplingen är mycket vag. Ett battleship används i filmen. Någon form av sänka skepp-liknande grej används vid ett tillfälle. Men annars är det mest en reklamfilm för amerikanska flottan och armén, där amerikaner (och en och annan japan) spöar knäcken ur slemma utomjordingar. Med ruggigt assnygga effekter och ett lagom hårdrockigt soundtrack. Fläskigt var ordet, sa bull.

Det här är inte en film för den som bryr sig om människorna, eller om "vad filmen egentligen handlar om". Ni vet, temat eller whatever. Den biten är ganska banal och inte så värst välskött (och förursägbar som fan). Barnslig hetsporre slängs in i flottan för att få veta hur. Vet ändå inte hut. Tappar bort chansen att be generalen om dotterns hand. Mikrodrama. Sen kommer utomjordingar, och killen växer och blir en ledare när han måste. Jag tänker inte ens betrakta det som en spoiler.

Däremot en film för oss som gillar att se två timmar fräsiga actioneffekter. För effekterna är jäkligt fräsiga. Actionscenerna är väldigt Transformiga, och utomjordingarna är också väldigt Transformiga. Det luktar lite Michael Bay här, faktiskt. Men jag gillar ju Bays transformers som fan, så jag gnäller inte på att få lite skönt ögongodis.

Ideologiskt är det här naturligtvis en väldigt, väldigt dålig film. Det är väldigt mycket patroitism och en rejäl korvfest (även om det faktiskt finns en kvinna med som gör saker - faktiskt helt OK spelad av Rihanna). Det är macho, våld och militärromantik. Som tur är måste jag inte gilla alla aspekter av en film för att tycka att filmen som helhet är bra.

Pacingen och storyn var lite sådär. Jag gillade att de inte skrev tittaren på näsan alltför hårt om utomjordingarnas motivationer och taktik; sånt fick jag själv sitta och fundera över. Sånt gillas.

Så... Det kanske är jag som har en tvivelaktig filmsmak, men jag sätter 4/5 på den här. Den sista poängen hade filmen fått med mer kvinnlig representation och lite mer kritisk hållning till militären/flottan.

 

[Sereg_UBBT]

Här är Göteborgs-Postens recension:

"Alexander Skarsgård har inte mycket speltid framför kameran i den primitivt regisserade, brädspelbaserade actionrullen Battleship (Sänka skepp).
Handlingen är som följer: Utanför Hawaiis kust går aggressiva, tungt beväpnade utomjordingar till attack (ingen förstår varför). Flottans raska gossar – och en kvinna (Rihanna) – måste visa att de är av det rätta virket.
Dialogen består huvudsakligen av utropen Spring! Och Skjut! Spelet från Rihanna och hunken Taylor Kitsch är helrisigt. Liam Neeson ägnar sig mest åt att se bister ut.
Filmen tar sig en smula när det flotta och snudd på antika slagskeppet USS Missouri kastar loss efter ungefär nittio minuter.
Jag gillar Transformersfilmerna, i synnerhet Transformers 3, men Battleship är en bra mycket barnsligare, och sämre, film. Å andra sidan tillhör jag inte filmens målgrupp. På premiärvisningen bestod publiken av tonåringar, företrädesvis killar, och en lastgammal filmrecensent." GP.se

 

[krank]

Här är Göteborgs-Postens recension:

"Alexander Skarsgård har inte mycket speltid framför kameran i den primitivt regisserade, brädspelbaserade actionrullen Battleship (Sänka skepp).
Handlingen är som följer: Utanför Hawaiis kust går aggressiva, tungt beväpnade utomjordingar till attack (ingen förstår varför). Flottans raska gossar – och en kvinna (Rihanna) – måste visa att de är av det rätta virket.
Dialogen består huvudsakligen av utropen Spring! Och Skjut! Spelet från Rihanna och hunken Taylor Kitsch är helrisigt. Liam Neeson ägnar sig mest åt att se bister ut.
Filmen tar sig en smula när det flotta och snudd på antika slagskeppet USS Missouri kastar loss efter ungefär nittio minuter.
Jag gillar Transformersfilmerna, i synnerhet Transformers 3, men Battleship är en bra mycket barnsligare, och sämre, film. Å andra sidan tillhör jag inte filmens målgrupp. På premiärvisningen bestod publiken av tonåringar, företrädesvis killar, och en lastgammal filmrecensent." GP.se

Den här sortens filmer är väldigt lätta att såga, så recensenter tävlar gärna med varandra i att leverera en schysst och high-brow sågning =)

 

[Svarte Faraonen]

Läste en intressant kommentar på RPGnet:

Spoiler

The story that the film tells, both in dialogue, and in tone, is really predictable, and played very straight.

Underperforming screwup is forced by circumstances to pull his shit together, take command of the situation, saves earth from evil alien invaders in the nick of time, gets girl, medal, and the respect of Liam Neeson.

That's the story that the film tells, but not what it shows.

The film bends over backwards to make these the least aggressive alien invaders in history. Throughout the film, we get predator style alien viewpoints that are clear in showing that the aliens are only attacking military targets, usually in self defence, and sparing people whenever possible.

The only couple of times in the movie that apparently defenceless targets are attacked, we never actually see what happened, the rest of the time they bend over backwards to minimise casualties, even after they have been attacked (the shots in the trailer of skyscrapers being destroyed, are a result of an alien ship crashing). The only navy ships destroyed probably would have survived if it wasn't for the actions of the screwup protaganist, pushing a botched first contact over the edge.

At one point, he recieves a spock style mind meld from one of the aliens showing scenes of destruction, which he interprets as a threat, but actually looks a lot like a warning of some kind. The big, end game nick of time sequence simply sees the aliens trying to phone home after their main communication ship is destroyed in an accident. The character who interprets the alien actions as threatening is established as unreliable.

End result, is that an entirely valid interpretation of events sees the screwup hero start a war, and get a bunch of people killed. He then goes on to kill aliens, who were invited to earth, had lost a ship accidently, are only trying to home phone whilst defending themselves from the hostile natives, and he only manages this because those same aliens spare his life, literally, dozens of times throughout the movie.

He then gets celebrated as a hero


I may be giving Hollywood too much credit here, but the film is absolutely explicit in the way the alien viewpoint contradicts the hero's.

Tankar?

 

[krank]

Spoiler

Tankar?

Jag ville inte skriva för mycket om det, men det var det jag menade med att man fick fundera lite själv. Reagerade flera gånger på't, och satt och funderade på vilka utomjordingarnas objectives och strategi egentligen var. Är fortfarande inte helt säker; de genomförde en hel del random destruction (broar och sånt) så de var inte direkt fredliga, men nog fanns det en definitiv känsla av att det här var betydligt mer än Independence Day-liknande gräshoppe-förgör-allt-liv-typer.

 

[CapnZapp]

När du skriver actionscenerna är Transformiga vad menar du då?

Jag upplevde transformereffekterna som gräsligt mischmaschiga, ett blurr av datagrafik där man inte såg vad som hände (eller snarare drunknade i information overload) och där det var extremt otrovärdigt hur de få mänskohjältarna kunde överleva bland alla miljoner skrotdelar som flög hit och dit.

 

[krank]

När du skriver actionscenerna är Transformiga vad menar du då?

Jag upplevde transformereffekterna som gräsligt mischmaschiga, ett blurr av datagrafik där man inte såg vad som hände (eller snarare drunknade i information overload) och där det var extremt otrovärdigt hur de få mänskohjältarna kunde överleva bland alla miljoner skrotdelar som flög hit och dit.

Jag menar att de känns kaotiska, lagom skrotiga och riktigt maffiga. Vilket var så som jag uppfattade TF-striderna. Fast i Battleship är det nog mindre information overload, även om det är minst lika konstigt hur folk överlever.

 

[CapnZapp]

Okej tack. Får nog bli hemmabio snarare än SF...

 

[CapnZapp]

Actionscenerna är väldigt Transformiga

..mer om Transformiga effekter...:

http://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/the-avengers
<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Quote:</div><div class="ubbcode-body">”The avengers” skulle vara en formidabel superhjältefilm om inte slutstriden påminde så mycket om ”Transformers”-trilogins tv-spelsflimriga bataljer. Skyskrapor pulvriseras, bilar exploderar och det regnar laserstrålar – ändå gäspar man åt kaoset eftersom ingen tycks sväva i livsfara.</div></div>
Precis min åsikt.

Det flyger så mycket splitter att det blir helt otrovärdigt att inte alla obepansrade människor omedelbart slits i stycken.

Att hjälteaktigt ducka för en jättenäve är en sak; att fullständigt ignorera en miljard kaospryttlar (eller ännu värre, bara ha turen att aldrig träffas) är definitivt inte min typ av hjälte.

Jämför Matrix: första filmens inledning, där Carrie Ann-Moss hoppar över en gata, voltar nedför en trappa, bara för att omedelbart vända sig om och börja skjuta är en AWESOME actionsekvens:

Den är inte fullständigt övernaturlig, den är lätt och enkel att följa, inte fylld med distraherande digitalt kaos, och retar hjärncellen med: att hon helt coolt utgår från att hennes förföljare lyckas återupprepa hennes bravad gör ju att hon betraktar vad vi tycker är AWESOME som fullständigt trivialt.

Kontrastera mot de senare effekterna i samma filmserie: sekvensen där Neo trasar sönder en motorväg är ju jämförelsevis jättetråkiga och ointressanta. Ska det bara vara effektporr gillar jag isåfall svärdsbalett (asiatisk wuxia) mycket bättre.

TL;DR: Ingen riktig fara, inga riktiga hjältar.