Nekromanti Be en spelare dra åt helvete?

[Vitulv]

skulle nån gå över ramarna så brukar jag straffa dom in game tex att det är inte socialt acepptabelt att hugga ner oskyldiga på huvudstadens gator då kommer stadsvaken och och det blir en rättegång till morgonen där du döms till döden sudda ut din karaktär gör en ny har man en höglevlad karaktär så känns det och man lär sig den hårda vägen att inte göra det misstaget igen är det ett mindre brott kör jag med du åker i fängelse under fyra spelmöten gå hem och kom tillbaka efter som sagt 4 möten

Det där tycker jag är intressant, för jag skulle aldrig göra så som spelledare. Såklart, vissa in-game-bestraffningar utdelar man ju hela tiden, det är ens jobb som spelledare att låta det rollpersonerna gör få konsekvenser. Däremot skulle jag aldrig låta rollspelande leda till utvisning i fyra spelmöten. Det är ju liksom inte en ren in-game-bestraffning, utan den går över till att bli en IRL-bestraffning.

En utvisning i fyra spelmöten är definitivt något som skulle få mig att lämna en spelgrup med omedelbar verkan.

Samma sak med avrättningar av rollpersoner. Jag skulle inte automatiskt döda en rollperson (en avrättning är en autokill i mina ögon) för något som hänt under rollspelandet. Det enda sättet en rollperson dör när jag spelleder är på grund av att spelaren misslyckas i strid (eller mina spelledarmonster lyckas, såklart) eller dör av en annan regelmekanisk funktion.

För mig ligger inte makten över rollpersonernas liv och död hos spelledaren. Jag vill inte ha den makten, alls. Vem är jag att ta ifrån en spelare sin rollperson som han kanske har lagt jättemycket tid och glädje i att skapa och utveckla? Nej, den makten vill jag överlåta till systemet.

Däremot har jag makten att säga; "nej, jag vill inte spelleda dig längre".

minns ett scenario där vi spelade M.U.A och gruppens mentalt muterade kanin snodde den muterade bittre björnens pipa och klättrade upp i ett träd och vägrade ge tillbaka pipan ett oskyldigt bus som resulterade i att björnen drog fram sin hagelbrakare och blåste kaninen till kingdom come ...

kaninens spelare blev skitarg och förbannad men björnens spelare ansåg det att han hade varnat kaninen men kaninen vägrade lyssna .. och det höll på att resultera i en vendetta mellan deras framtida karaktärer som höll på att mynna ut i verkliga livet och sånt vill jag undvika

Där tycker jag att kaninen har den största skulden. Han fråntar björnen makten över sin egen rollperson och försätter honom i en situation som spelaren uppenbarligen inte uppskattade. Han powergejmade mot björnens spelare på ett riktigt ojuste sätt. Det var en spelsituation som kunde ha blivit rolig om kaninens spelare innan spelmötet hade snackat ihop sig med björnen och kommit överens om att "du, vore det inte jäkligt kul om min kanin hela tiden retades med din björn och typ snodde prylar och sånt?"

Björnens spelare hade då kunnat säga sitt om det hela, kanske någoting i stil med; "absolut, men då vill jag att det inte dras för långt. Din rollperson får gärna retas om han innerst inne är lite rädd för björnen och lämnar tillbaka sakerna innan björnen blir jättearg".

Det är lite samma sak om man vill ha med en ledare i gruppen. Man bör komma överrens med resten av spelarna att "okej, den här rollpersonen är gruppens ledare, är alla med på det?". Om man då har en rollperson som ogillar auktoriteter (t.ex en chaotic neutral i D&D-termer) bör man komma överens om hur det ska hanteras, för det är inte kul för vare sig gruppens ledare eller de andra gruppmedlemmarna om en rollperson alltid ska sätta sig emot varenda beslut som fattas, bara för att.

 

[Gurgeh]

Det trista i den där historien är att i rätt kampanj så hade det som hände varit hur coolt som helst. Men uppenbarligen inte i den kampanj där det inträffade, och med en spelare som efteråt beter sig på det sättet.

/tobias

 

[Svarte Faraonen]

Det där tycker jag är intressant, för jag skulle aldrig göra så som spelledare. Såklart, vissa in-game-bestraffningar utdelar man ju hela tiden, det är ens jobb som spelledare att låta det rollpersonerna gör få konsekvenser. Däremot skulle jag aldrig låta rollspelande leda till utvisning i fyra spelmöten. Det är ju liksom inte en ren in-game-bestraffning, utan den går över till att bli en IRL-bestraffning.

Jag har sällan fått det där med kraftiga in-game-konsekvenser att funka. Rollpersonen begår ett brott, jag skickar in stadsvakterna, rollpersonen flyr eller slår ihjäl dem, och helt plötsligt har man fått en kampanj som mer handlar om en rollpersons flykt från rättvisan än om det den var tänkt att handla om. IRL-sanktioner är mycket vettigare.

 

[Vitulv]

Det där tycker jag är intressant, för jag skulle aldrig göra så som spelledare. Såklart, vissa in-game-bestraffningar utdelar man ju hela tiden, det är ens jobb som spelledare att låta det rollpersonerna gör få konsekvenser. Däremot skulle jag aldrig låta rollspelande leda till utvisning i fyra spelmöten. Det är ju liksom inte en ren in-game-bestraffning, utan den går över till att bli en IRL-bestraffning.

Jag har sällan fått det där med kraftiga in-game-konsekvenser att funka. Rollpersonen begår ett brott, jag skickar in stadsvakterna, rollpersonen flyr eller slår ihjäl dem, och helt plötsligt har man fått en kampanj som mer handlar om en rollpersons flykt från rättvisan än om det den var tänkt att handla om. IRL-sanktioner är mycket vettigare.

Jo men absolut, och det har jag inte sagt något emot. Jag skrev ju att det är SL:s skyldighet att presentera konsekvenser av rollpersonernas handlingar. Självklart ska/kan man skicka stadsvakterna efter rollpersonerna om de bryter mot lagen, precis som man skickar orcherna på dem om de går ner i grottan.

Däremot så tycker jag att man bör presentera möjligheter för spelarna att ta sig ur situationerna också. Jag tycker inte att man kan rälsa sig fram till en avrättning av en rollperson. Rollpersonerna ska kunna slåss mot stadsvakten, eller fly. Misslyckas de med det ska de få försvara sig i rätten, eller fly från häktet etc. etc.

I värsta fall kan man slå ihop boken och säga att "ja tyvärr killar, den här kampanjen håller på att ta helt fel riktning och det sättet som era rollpersoner agerar på kommer göra det omöjligt att genomföra det som jag har planerat. Antingen får vi styra in det hela på rätt väg igen, eller så får vi ta och avsluta kampanjen här och nu".

Sådant här kan hända om man har spelare som finner ett nöje i att försöka "sätta dit" spelledaren genom att hela tiden försätta honom i situationer som han inte kan ha planerat i förväg. Det kanske finns spelledare och spelgrupper som finner ett nöje i det, men jag gör det inte. Jag vill gärna bli milt överraskad och tvingas improvisera till och från, men jag vill helst inte tvingas göra om en kampanj från grunden när man hunnit till halva äventyr 1 av 6. Det är bortkastad tid och pengar för min del.

Ovanstående kan också ske om jag som spelledare är alltför luddig och hemlighetsfull. Om jag inte hintar spelarna om vad fokus med den här kampanjen är. Om man inte har lyckats med det i förväg är det återigen läge att slå ihop boken, be om ursäkt för att man har varit otydlig och förklara fokus med kampanjen.

 

[Thedax]

Förstår vad ni menar..jag spelade en grupp i somras, vi spelade drakar och demoner expert och en var magiker en annan helig krigare och så var det 3 andra. Magikern änkte sig inte för och använde sin besvärjelse explotion med 3 extra effektgrader på fienden som de andra var i närstrid med...detta dödade två av dem och lämnade den helige krigaren, en tjuv och honom själv kvar i rollspelet...den helige krigaren ansåg att detta var ondska och dödade honom straxt därpå...det splittrade effektivt hela gruppen och vi räknade det som en "whipe".

Men detta påverkade oss inte i verkligheten, vi asgarvade i typ en timme efter detta... vi är fortfarande minst lika bra vänner som innan. Nu kanske det andra exemplet var extremare men jag tycker man bör fundera 3 gånger innan man dumpar en vän p g a något som hänt i ett rollspel.

 

[Übereil]

I ett sånt läge kan man ju fundera på om man inte också kan "spola tillbaka" och inte slänga den där explotion just där...

Übereil