Fantasy har ofta rätt skeva befolkningssiffror med en ofta oproportionell slagsida för städerna (observera att jag med ofta menar "tycker jag mig ha märkt av").
Anledning till detta lämnar jag därhän (men jag tror personligen det beror på att det är svårt att imponeras av settingens största stad om det bor 15000 människor i den om man själv bor i New York), det som stör mig är att större befolkningssiffror reducerar rollpersonerna till några i mängden.
Tänk er en by med tillhörande riddarbostad i en generisk fantasyvärld med höga befolkningssiffror.
Till denna kommer fyra eller fem äventyrare vandrande och tar in på världshuset. De är beväpnade och en av dem verkar vara en magiker. Byborna och riddaren bryr sig inte, eftersom det är gott om resande och riddaren förfogar över en stående vaktstyrka som räknas i tiotal och kan kalla upp en bondehär som räkans i kanske hundra karlar med spjut. Rollpersonerna försvinner helt enkelt i mängden. Är nykomlingarna utsända av riddarens svurne fiende Riddar A? Vem bryr sig, de är fem och han har tiodubbelt så många väpnade män i sin sold redan.
Samma grupp kommer till samma by och riddarbostad. Byn har nu befolkningstal som likar Hârn eller Artesia. Riddaren har en handfull yrkessoldater, kanske så många som tio eller ett dussin (om han är rik!).
Och här kommer det plötsligt fem beväpnade typer. Oavsett om de är utsända av Riddar A, riddarens svurne fiende eller ej, så måste något ske. Genom att bara dyka upp omkullkastar de balansen och skapar oreda; jobbar de för rivalen? Om inte, vill de jobba för borgherren? Om ingendera, hur länge tänker de stanna och göra feudalherren orolig?
Ur ett rent fisktanksäventyrsupplägg (vilket jävla ord) borde låga befolkningstal vara att önska - rollpersonerna får en större inverkan utan att ens agera, vilket sätter saker i rullning.
Okej, det här lät fan så mycket bättre i mitt huvud, förstår ni hur jag tänker även om ni inte håller med?
Storuggla, organiserad utan byxor
Anledning till detta lämnar jag därhän (men jag tror personligen det beror på att det är svårt att imponeras av settingens största stad om det bor 15000 människor i den om man själv bor i New York), det som stör mig är att större befolkningssiffror reducerar rollpersonerna till några i mängden.
Tänk er en by med tillhörande riddarbostad i en generisk fantasyvärld med höga befolkningssiffror.
Till denna kommer fyra eller fem äventyrare vandrande och tar in på världshuset. De är beväpnade och en av dem verkar vara en magiker. Byborna och riddaren bryr sig inte, eftersom det är gott om resande och riddaren förfogar över en stående vaktstyrka som räknas i tiotal och kan kalla upp en bondehär som räkans i kanske hundra karlar med spjut. Rollpersonerna försvinner helt enkelt i mängden. Är nykomlingarna utsända av riddarens svurne fiende Riddar A? Vem bryr sig, de är fem och han har tiodubbelt så många väpnade män i sin sold redan.
Samma grupp kommer till samma by och riddarbostad. Byn har nu befolkningstal som likar Hârn eller Artesia. Riddaren har en handfull yrkessoldater, kanske så många som tio eller ett dussin (om han är rik!).
Och här kommer det plötsligt fem beväpnade typer. Oavsett om de är utsända av Riddar A, riddarens svurne fiende eller ej, så måste något ske. Genom att bara dyka upp omkullkastar de balansen och skapar oreda; jobbar de för rivalen? Om inte, vill de jobba för borgherren? Om ingendera, hur länge tänker de stanna och göra feudalherren orolig?
Ur ett rent fisktanksäventyrsupplägg (vilket jävla ord) borde låga befolkningstal vara att önska - rollpersonerna får en större inverkan utan att ens agera, vilket sätter saker i rullning.
Okej, det här lät fan så mycket bättre i mitt huvud, förstår ni hur jag tänker även om ni inte håller med?
Storuggla, organiserad utan byxor