w176 said:
CapnZapp said:
Därför tycker jag om regler som uttryckligen säger något i stil med "Även om du saknar relevant färdighet, får du slå ett renodlat grundegenskapsslag för att uppnå en minimal framgång."
Inte bara så regeladvokaterna känner att de har fått lov att tänka utanför lådan, utan även därför att konstruktörerna i ett svep försäkrat sig om att spelet inte får tvärstopp när ett äventyr kräver en färdighet eller förmåga som av någon anledning (ointressant vilken) ingen RP kan använda för tillfället.
Fast rätt ofta innebär den lösningen: "Försöker ni göra något annat SUGER ni på det. "
Vilket också kväser lusten att skapa kreativa lösningar.
Fast det är väl
egentligen få system som hindrar en på det sättet - eller?
Jag tycker att just den där sortens kväsningar kommer an på spelledaren och inte på själva systemet. Nu kanske det är erfarenheten som talar - att man spelat så länge och funnit som stil och känsla för det man spelar att man helt enkelt gör det till vad man vill ha - men finns det verkligen så många system som sätter ned sådana bromsklossar?
Ta en färdighet i sig; en färdighet har ofta en relativ bredd som man kan tänja och leka lite med. Man kan utmana sig med att försöka komma på så bra aktioner som möjligt med den. Som
Vitulv säger brukar det om inte annat alltid gå att ersätta ett förfarande med ett annat. Iof beror det på. Som jag sagt i en annan tråd så tycker jag inte att man ska kräva "lyckade slag" inför vitala handlingar, som är avgörande för spelets existens. Som till exempel
huruvida man finner ledtråden eller inte i ett deckarrollspel. ... Men annars så.
Jag nämner till exempel
här, hur jag i en förtvivlad situation där jag inte kunde bidra så mycket, tog till andra medel.
Med andra ord tycker jag att problemet ligger i att det blir så mycket omfattande regler att man hela tiden vänder sig till reglerna för att se vad som är tillåtet och inte. Dvs "Är det okej att jag gör det här inom de här spelramarna?" - inte
hur man gör det, utan
om jag får göra det under dessa regelförhållanden.
När jag till exempel då tittar på D&D så blir jag så fast i det här med stridstaktik, levels och monster och dylika, att jag inte ser spelets övriga egenskaper. Därmed stoppar inte reglerna mig från att utmana mig kreativt med färdigheterna. Utan reglerna stoppar mig från att till exempel våga spela fritt och avslappnat. Det är ett spel med precisa och omfattande regler som gör att jag hela tiden känner att jag måste vända mig till reglerna.
.... Öhm, alltså!
Jag tycker inte att det är ett problem i sig att reglerna har en viss för för
hur man gör saker, snarare det att reglerna väger så tungt att jag inte tror att jag kan göra något utan att göra det enligt dem.
Någon som fattar vad jag svamlar om?