Nekromanti begränsa valet av yrke beroende på ras?

[Bombu]

Hallå Där!

Jag sitter och funderar på hur ni gör i era kampanjer!

Begränsar ni valet av yrke beroende på vilken ras man har.

Tex har ni några raser som kan bli druider, inte alla.

Är alla paladiner människor eller gnomer.

Är alla barbarer dvärgar, eller nått helt annat?

Grundreglerna lägger inge begränsningar utan det kommer om man vill ha det i och med kampanjen. Men gör ni det?

 

[Carl Ö]

Nej, vi har inga begränsningar av ras-yrke-kombinationer.
Och vi kör varken med "favored class" eller med "multi class penalty". Med andra ord så har vi valt en enkel väg.

I praktiken så begränsar varje spelare sina val för att få något som känns intressant. Och varje spelledare kan ju lägga in sitt veto om en alltför konstig rollperson dyker upp.

Hittills har de flesta rollpersoner varit människor och undantagen har inte varit alltför exotiska. De vanligaste yrkena har varit wizard, sorcerer, fighter, rogue. Ovanligaste yrkena: monk, bard, barbarian, druid, paladin, ranger.

 

[Oldtimer]

Grundreglerna lägger inge begränsningar utan det kommer om man vill ha det i och med kampanjen. Men gör ni det?

Nej. Om en spelare vill spela en halvorch-spåman, en dvärgdruid eller en halvlingbarbar, så får han/hon det. Det är ju lite av tjusningen med 3e.

/Mikael

 

[Quan'talis]

Nej

Jag ser klasser som ren spelmekanik, på samma sätt som levels. Det är något som vi använder kring spelbordet för att beskriva personerna i spelvärlden. En rollperson vet inte att han är en rogue som multiclassat till bard, han vet att han är en före detta ficktjuv som lärt sig spela mandolin. Typ.

Om det finns begränsningar finns de i spelvärlden. Den uråldriga magikerakademin släper bara in alver, den rasistiska lag-guden låter bara människor bli paladiner och så vidare (jag använder alltså inte något av de här exemplen, de är bara... exempel. Och ganska dåliga exempel, at that). Och en begränsning som finns i spelvärlden är aldrig fullständigt definitiv. Det finns alltid en möjlighet till undantag. Och rollpersoner brukar vara typiskt undantagsmaterial...

Så jag begränsar inte vissa klasser till vissa raser, och om jag gjorde det skulle begränsningarna ändå inte gälla rollpersoner.

JPS

 

[Bombu]

Det där med favored class tycker jag är ok att lägga bort, det balanserar ju rasen genom att göra vissa yrken bättre lämpade för vissa raser, och det är ju inte säkert att man vill ha det i en kampanj.

 

[Bombu]

Nej. Om en spelare vill spela en halvorch-spåman, en dvärgdruid eller en halvlingbarbar, så får han/hon det. Det är ju lite av tjusningen med 3e.

Jovisst är det en del av tjusningen med 3e att olika raser kan vara olika yrken, men i en specifik kampanj kan det ju vara kul att det endast är dvärgar som är paladiner, eller bara alviska barbarer, de andra raserna är för civiliserade.

Jag har lite känslan att allt inte får platts i min värld, jag känner att det blir för plottrigt om alla yrken skall ha representanter hos alla raser.

Men det är ju inte samma sak som att det inte går att spela en oalvisk barbar, det kan ju vara nån männska som vuxit upp med alverna och blivit barbar.

Eller en gnom som lyckats antas till den dvärgiska paladinskolan, men det är då i grunden ändå väldigt specifikt vilka raser som tillåter villka yrken.

Om man ändrar frågan något.

Har ni i era kampanjer några nästan regler (som tillåts brytas av spelar karaktärer och exceptioneller NPCs), hur yrken fördelar sig på de olika raserna.

Ex alviska och männslkiga trollkunniga magiker.

Endast människo, eller 1/2-människo munkar osv.

Bombu

 

[Duddmannen]

Jovars

Alltså, egentligen inte, men jag har börjat fundera lite grand på det här. Jag skulle vilja göra en kampanjvärld och i och med detta har jag tänkt på om det skulle vara bra att begränsa en aning. I grunden gillar jag visserligen den nya, öppna idén som D&D3E kom med. Fast samtidigt skulle det ju hjälpa till ganska mycket när det gäller distinktionerna mellan kulturer och framförallt raser om man gjorde vissa begränsningar.

Exempel: Orcs har en mer primitiv kultur där skolning och disciplin inte riktigt hör hemma. Yrken som Wizard eller Monk är då mer främmande. Sorcerer däremot kan funka liksom givetvis Barbarian och Fighter. Alver har generellt sett en kultur där djupa studier, konsthantverk och naturvård hålls högre än fysiska prestationer. Wizards och Rangers hyllas mer än Sorcerers och Barbarians.

Bara som ett exempel alltså.

/Duddmannen

 

[Ackerfors]

Nae, vi begränsar inte genom att sätta upp regler för vilket yrke man ska välja, utan mer att det blir oftast så att halv-orchen är barbar, alven ranger, halflingen rogue osv eftersom det är så det är mest lämpat att vara med tanke på bonusar och så...

 

[Staffan]

Inte i min nuvarande kampanj, i alla fall. Om jag skulle införa begränsningar skulle det nog gälla de magianvändande klasserna, eftersom det är lättare att motivera begränsningar på dessa.

Om jag t ex skulle få för mig att konvertera Dark Sun till 3e så skulle endast människor, alver, halvalver och halvlingar kunna vara trollkarlar (och halvlingar skulle inte kunna vara besudlare), för att världen i fråga helt enkelt fungerar så (och denna världsaspekt spelar en inte obetydlig roll i världens historia).

 

[Magnus Seter]

Exaktemente, som tysken säger

Jag tänkte skriva nått liknande, men läste för en gångs skull igenom nåra inlägg innan. Och hittade ditt.

Jag gör idag inga begränsningar på vilka yrken eller raser fok får välja eller kombinera, så länge de inte försöker välja ett monster med ECL 12 för ett äventyr för 1st level-gubbar (förutom att jag försöker hålla alla spelare borta från druider, eftersom jag inte gillar druider som koncept i mina kampanjvärldar).

Men jag skulle mycket väl kunna tänka mig att införa det. om det ger stämning åt kampanjen ser jag inga hinder för det.

M.

 

[thark]

Re: mjaääääee

Lite av grejen är ju att exempelvis halforc wizards eller vad det nu må vara faktiskt poängteras varande ovanliga även i grundreglerna... men rollperson ÄR ovanliga, inte svensson-exempel av sin ras (just detta exempel är nog ovanligt även som rollperson av optnings-skäl, men det är en helt annan femma). Dessutom, vill man ha ordentliga bakgrunder för rollpersonerna kräver det ju lite mer ansträngning för spelaren att motivera varför hans halforc blev wizard (eller halfling barbarian eller vad det nu må vara).

I en värld där då halforcs kulturellt har brännapåbål-tabu mot wizards och det explicit inte finns halfling barbarians någon som helst stans i världen kräver det då än mer för att på ett godtagbart sätt förklara det - men lyckas spelaren verkligen göra det övertygande så, tja, varför inte?

Sen kan det ju finnas andra skäl än kulturella. Jag är tveksam till monster-rollpersoner eftersom de sociala interaktioner och problem som det ger upphov till inte är något jag är intresserad av att ägna uppmärksamhet åt (om det inte är en undantagskampanj där det är ett av målen). Bevingade pärken är extra speciellt dunderförbjudna; det är ett helvete balansmässigt att ha att göra med kräk som kan flyga runt och vilt spela apa med dina noga planerade förberedelser, speciellt i "kart-äventyr".

 

[Dilandau]

Re: mjaääääee

Håller med! Jag tycker det är helt okay med att ha andra regler för rollpersoner än de som råder i samhället i övrigt. Det må vara så att det inte existerar alviska barbarer i kampanjvärld X, men rollpersoner kan vara undantag.

Det viktiga är dock att spelaren är medveten om att rollpersonen är just ett undantag och inte börjar fila på bakgrundhistorier som innhåller stammar av alvbarbarer etc. Spelaren bör även ha en hum om vad det innebär, rent socialt, att vara en alvbarbar i en värld där sådana normalt inte finns.

 

[Dilandau]

God poäng. Jag tycker det är helt legitimt att förbjuda hela raser och yrken i värld om de helt enkelt inte passar in. I en värld utan gudar, kan det rimligtvis inte finnas några Clerics. I vissa världar kanske det bara finns människor och inga andra raser. I andra världar är det bara alver som kan använda magi, eftersom bara magiska varelser har den förmågan och alver är magiska varelse.

Det är dock viktigt att spelarna har klart för sig vilka begränsningar som är kulturella (t.ex. halv-orcher är inte magiker för att deras kultur och natur inte gynnar sådant beteende) och vilka som har med världens beskaffenhet att göra (t.ex. halv-orcher är inte magiker eftersom det är ontologiskt omöjligt för dem att bruka magi). Den tidigare begränsningen kan ha undantag, men det kan inte den senare.

 

[Quan'talis]

Det är dock viktigt att spelarna har klart för sig vilka begränsningar som är kulturella (t.ex. halv-orcher är inte magiker för att deras kultur och natur inte gynnar sådant beteende) och vilka som har med världens beskaffenhet att göra (t.ex. halv-orcher är inte magiker eftersom det är ontologiskt omöjligt för dem att bruka magi). Den tidigare begränsningen kan ha undantag, men det kan inte den senare.

Just det. Det var något i den stilen jag hade tänkt säga i mitt tidigare inlägg i tråden, men jag tappade bort mig i flödet av mina ord (det händer ibland).

Jag vill helst inte införa absoluta begränsningar, om de inte beror på spelvärldens beskaffenhet. Jag kan alltså tänka mig att – till exempel – spela i en värld där bara dvärgar kan bli magiker, men i så fall ska den begränsningen faktiskt höra hemma i spelvärlden också, och inte bara finnas med som dekoration.

Kulturella begränsningar har jag däremot ingenting emot, eftersom de tillåter undantag, och rollpersoner är the stuff that undantag are made of (vadå svengelska? Vi befinner oss på ett forum där man kan säga "jag gör en attack of opportunity" och ändå bli förstådd).

JPS

 

[Oldtimer]

och rollpersoner är the stuff that undantag are made of

Om du tänkte dig en parafras på Stormen, skulle väl "rollfigurer är det stoff som undantag vävas av" kunna duga.


vadå svengelska? Vi befinner oss på ett forum där man kan säga "jag gör en attack of opportunity" och ändå bli förstådd.

Va? Jag fattar ingenting...


/Mikael - retas

 

[chrull]

absolut inte

jag ser inte varför en regel skulle behövas för det här?
sådant här ska ju skötas av alignment-krav samt grundegenskaps modifikationerna.
får du -2 i båda av ditt yrkes egenskaper så är chansen mindre att du väljer det yrket, eftersom du helt enkelt inte är byggd för det.
är du chaotic så kan du inte vara mediterande munk.

Men om man sen vill införa tydligare riktlinjer för sin kampanj eller kampanjvärld så är ju det inget jag bryr mig om, men som alltid är jag generellt emot regler som faktiskt inte behövs.

chrull

 

[chrull]

Den tidigare begränsningen kan ha undantag, men det kan inte den senare.
å andra sidan är det väl just sådana här undantag som fantasyböckerna är fulla av... "men det där kan ju bara en sann [sadfsdaf] göra, du måste vara menat till nått stort"

och ska man spela episkt och så är det just sådana saker som gör det roligt.

chrull

 

[Duddmannen]

Som jag ser det

Jag ser inte varför en regel skulle behövas för det här?
Sådant här ska ju skötas av alignment-krav samt grundegenskaps modifikationerna. Får du -2 i båda av ditt yrkes egenskaper så är chansen mindre att du väljer det yrket, eftersom du helt enkelt inte är byggd för det.

Min åsikt är dock att man i rätt många fall BÖR fixa en (hus-)regel för detta med yrken. Ett exempel är Monkens varande eller ickevarande. Jag vet att många helt enkelt strukit denna klass ur sina kampanjer, eftersom den kändes fel i den värld de hade tänkt sig. Shaolin har inget lokalkontor i 900-talets Europa. Ingen spelare, oavsett hur välmotiverad han skriver sin rollpersons bakgrund får spela Monk. I förlängningen menar jag då att samma sak gäller för exempelvis Alviska Barbarer och Orc Wizards. Oavsett hur unika rollpersonerna än skall vara så KAN de inte vara något av dessa kombinationer, för dessa FINNS helt enkelt inte.

Jag tror dock, precis som du att mycket av sållandet sker automagiskt genom grundegenskapernas hantering och vad de olika raserna har för bonusar och förmågor. Men det kan i många fall behövas hårdare metoder.

men som alltid är jag generellt emot regler som faktiskt inte behövs.

Jag också. Däremot anser jag att den behövs här.

/Duddmannen

 

[Bombu]

Re: absolut inte

jag ser inte varför en regel skulle behövas för det här?

Jag kanske svarar på nått annat än du svarade på här

men jag tycker inte att det skall vara regel regler till detta utan mycket som färg och anda åt kampanjen.

Och som jag förstår det hela verkar det som om de flesta inte gör några begränsningar till vilka raser som får ha olika yrken.

Jag tycker det är en rimlig hållning, speciellt som grundreglerna inte påbjuder nått sådant, men jag tycker det pekar på villken otroligt stark inverkan en regelbok har på hur man spelar.

Det är ju egentligen självklart (?) men man påverkas alltså oerhört mycket av hur rollspelsboken presenterar sina yrken och raser och vad som är tillåtet och inte.

Om grundregelboken inte lägger några begränsningar på villka yrken en ras kan ha, då gör man inte det heller själv i sin kampanj.

De flesta här kan tänka sig möjligheten att begränsa olika yrken till en viss ras i en given kampanj, ialla fall en nästan begränsning som ioförsig kan brytas men bara med stark anledning. Men de flesta här har inga såna begränsningar i sina kampanjer.

I 1st och 2nd edition så fanns de massa begränsningar villka raser som kunde ha vilket yrke, aldeles för begränsat kan man tycka men många körde med dessa och kände sig riktigt nyskapande om man tillät en dvärgpaladin.

Jag tycker att det kan vara spännande och ge färg åt en kampanj om yrkena begränsas till vissa raser, förutom med mycket goda ursäkter, men i andra kampanjer är det trevligt med mer frihet för spelarna.

Vad man väljer är en smaksak men det kommer färga kampanjen mycket, att köra med grundreglerna precis som de står skapar en ganska häftig blandning av möjliga ( och nästan omöjliga ) kombinationer hos spelarna, kul men inte alltid det självklara valet.

kul med synpunkter.

bombu

 

[Bombu]

Re: mjaääääee

. Jag är tveksam till monster-rollpersoner eftersom de sociala interaktioner och problem som det ger upphov till inte är något jag är intresserad av att ägna uppmärksamhet åt (om det inte är en undantagskampanj där det är ett av målen). Bevingade pärken är extra speciellt dunderförbjudna; det är ett helvete balansmässigt att ha att göra med kräk som kan flyga runt och vilt spela apa med dina noga planerade förberedelser, speciellt i "kart-äventyr".

Monster rollpersoner är ju ingen mänsklig rättighet inte, men de kan vara kul.

Jag tycker savage speicies är en bra bok för detta.

och DMG ger också råd. Halvdrakarna är lite för mäktiga tycker jag och halv celestials och så men principen med att man får vara många levels under de andra i sällskapet är en begränsande faktor.

Antag att man vill spela en flygande människa, som är som människa men som kan flyga med vingar.

Om man låter det kosta 4 - 5 levels så kan det funka.

level 5 krigaren kan slåss mcket bra, level 5 prästen kan läka riktigt bra, level 1 krigar flygaren kan flyga, men tål väldigt lite. 10 hp, det kan kännas ordentligt.

Jag tror att man måste kära väldigt hårt med lägre levels för dem som vill spela udda raser, då kan det funka rent spelmässigt, kampanjmässigt kan det ju köra sig ändå.

Bombu