Nekromanti Behöver hjälp att skapa adelsfolk

Björn Wärmedal

Björning Wheel
Joined
29 Dec 2007
Messages
3,613
Location
Umeå
Jag spelar en Eon(ish)-kampanj där vi nyss har käftat lite med en nekromantiker och upptäckt att det finns en drake i faggorna.

In game så är det tidig vår och vi spelar alla en lågadlig familj som vill stärka sin position i området. Inom några dagar kommer vi att hålla tornerspel i en nybyggd arena (som nästintill ruinerat oss...) och det ska komma närmare 300 pers (adel, riddare och alla deras följen inräknade).

Vår SL funderade på att hoppa över den här händelsen eftersom han inte har något inplanerat förrän kampanjen närmar sig höst/vinter igen, men vi som spelare tycker om att spela banketter, tornerspel, intrigerande och massa rykten bland adel. Därför kommer vi att lägga minst ett spelmöte på det här.

Jag har lovat att hjälpa till att skapa lite intressanta adelskaraktärer att ha med. Nästa spelmöte är imorgon, så nu skulle jag vilja ha lite hjälp :gremsmile:

Vad jag behöver:
- En massa namn (titlar är inte så viktigt)
- En massa karaktäristiska sätt att tala/föra sig
- En massa utseendebeskrivningar (räcker med någon mening)
- Annat intressant som ni kan komma på

Färdiga personer kan jag slumpa ihop av alla delar sen. Shoot!
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Karaktäristiska:
- Kan inte låta bli att snegla på bröst/penis på de hen talar med
- Avbryter andra på ett aggressivt sätt med en fernissa av charm ovanpå
- Tittar uppåt och till höger när hen funderar
- Pratar med en enda ton
- Drar anekdoter konstant
- Pratar i långa snirkliga resonemang som tar tid att komma till poängen
- Vidrör ofta den hen talar till på underarmen
- Glad att någon faktiskt vill prata med hen
- Bullrig
 

Konrad Konvalj

Myrmidon
Joined
6 Jan 2010
Messages
6,035
Location
Norrland
Jag har lite namn och skit liggandes här. Nått kanske kan komma till användning.

Ätten Månsten
Lord Aeron
Lady Kastella

Son: Lavey
Son: Aronion
Dotter: Kastella den yngre

Riddare: Roland Seger
Tjänstehjon: Tatiana

Ätten Solspjut
Lord Hiril
Lady Kesha

Norak
Osbur
Rynack
Sebel

Felicia, Sanna, Torvald

Ätten Lövenkrantz
Lord Aras
Lady Phetija

Ardaw

Dena Krantz

Yanil, Ethilda

Ätten Höök
Lord Rakem
Lady Charlotta

Aldest
Caryn

Voris

Cyntihia, Esmeralda, Pari, Langor

Ätten Rosentörne
Lord Edvard
Lady Lysana

Leo
Arvina

Lilja

Ophelia, Roshilda, Jasmine, Torkel

Ätten Gyllenstierna
Lord Belis
Lady Rizine

Carak
Issen

Alek
Gartai

Lotmar, Hilda

Ätten Västbro
Lord Ruild

Delon
Enag
Enbur

Nalick
Imich

Sanni, Pontus, Philip

Ätten Drake
Lord Eldas
Lady Lyene

Athyn
Inata

Skeldan
Belun

Lovisa, Ranhilda

Ätten Storm
Lord Draym
Lady Rhives

Emold

Gynal
Kalfund
Argust

Lärka, Erika, Feldan

Ätten Havslilja
Lord Tanold
Lady Thess

Verh´dar
Tysha

Riddare Beleni
Riddare Ard´daro

Petri, Dolve, Birgitta

Lägre adel
Kargan Faal
Khalon Steen
Fealon Dunvick
Megildur Bardón
Lucan Leiva
Gabriel Törne
Ludwik Gås
Thalion Långe
Ginarr Forés
Moricon Pendragon
Gottfrid Hökvine
Dresden Korvinius
Freya Solfjäder
Iana Steen
Elia Sand
Isis Silverhammare

Diverse
Auber
Gerhart
Ashard
Tharol
Alrik
Halfrid
Farim
Arien
Egbert
Ormong
Osmont

Eferhild
Alexandra
Armina
Alyse
Sanni
Rowana
Aina
Vilira
 

Per Folmer

Swordsman
Joined
13 May 2011
Messages
449
Location
Söder om Göteborg
Möt ynglingen Freodor Rapp.
Var ett svagt barn av ärftliga skäl och
skadade huvudet svårt under en fäktövning. Håret växer aldrig tillbaka på såret, något han kompenserar med en enorm bakre pottfrilla. Planerande och håller alltid händerna nära kroppen, även när han "sträcker" ut handen för att hälsa, men även artig och förmodligen lättlurat lojal till vänner.
 

!Paxen

Swashbuckler
Joined
2 Sep 2008
Messages
2,627
Location
Peking
Per Folmer said:
Möt ynglingen Freodor Rapp.
Var ett svagt barn av ärftliga skäl och
skadade huvudet svårt under en fäktövning. Håret växer aldrig tillbaka på såret, något han kompenserar med en enorm bakre pottfrilla. Planerande och håller alltid händerna nära kroppen, även när han "sträcker" ut handen för att hälsa, men även artig och förmodligen lättlurat lojal till vänner.
Per, kom du på detta precis när du såg tråden, eller är det något du har haft sen innan. Om det är det tidigare så är jag mer avundsjuk.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,529
Jag hade en tråd där jag behövde en hög adelshus till ett Game of Thrones inspirerad Svavelvinter kampanj för ett tag sedan. Jag fick in en massa coola adelshus och medlemar i dem från folk så ta lite grejer därifrån :gremsmile:

Länk
 

Per Folmer

Swordsman
Joined
13 May 2011
Messages
449
Location
Söder om Göteborg
(ursäkta, detta är min sista)
Möt Kar den Dryge.
Har lyckats avstå från all typ av alkohol under hela sitt liv och ägnar paradoxalt dagarna åt lättsam och tunn filosofi. Hursomhelst är denna person inget resultat av tänkande, utan hans lättsinniga attityd har stävjat dennes utforskande attityd till en närmast dogmatisk karaktär. Förutom hans mor, den enda person han inte riktigt kunnat placera i sin livsåskådning, är han helt på det klara vad han anser om människor han ser på avstånd. En riktig tölp.
 

Björn Wärmedal

Björning Wheel
Joined
29 Dec 2007
Messages
3,613
Location
Umeå
Tack allihop för inspirationen!

Per Folmers fantastiska bidrag är i en klass för sig :gremsmile: Övrigt har fått vara inspiration. Se bifogad fil!

Jag kommer att försöka avsluta de utmärkande dragen innan spelmötet imorgon, men sista kolumnen lär jag inte hinna med.
 

Attachments

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,292
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Här är ett urval av adelsfölk från min überepiska Eon-kampanj med triljoner av karaktärer, som du kan inspireras av eller sno rakt av, varning för infodump dock. Alla de här snubbarnas personliga vapensköldar borde finnas i mitt photobucket-galleri, här.

Jarl Udon
Den korpulente och försupne jarlen Efraim Udon är Drunoks kanske mest påfrestande adelsman. Han hänger normalt vid hovet i Arlon, där han är lite av en inventarie - faktiskt så till den grad att de flesta verkar ha glömt vad han egentligen är jarl över. Han har många barn, dock, som han konstant försöker gifta bort med alla tillgängliga ädlingar. Udon är fet, rödbrusig och svartmuskig, men påfallande ofta välkammad och välklädd - han gillar tunikor av silverbrokad och svarta hosor ihop med moderiktiga sabriska snabelskor.
Tarros Dunkeld
Sir Tarros är den yngste av bröderna Dunkeld, men mer beryktad som kämpe än någon av sina bröder. Han är fri riddare av Örnorden, och har som sådan rest vida omkring - redan som yngling följde han med på en pilgrimsfärd till Lopnor. Han har också presterat bra vid turneringar, men är långt ifrån damernas favorit, stel och barsk som han är. Det är inte att han saknar förfining eller grepp om god sed, men han gör sig inte till i onödan; krig är det Tarros Dunkeld verkligen förstår sig på, och han tror inte på halvmesyrer. Äktenskapet med Adela av Talarra har än så länge varit barnlöst (och, hävdar somliga, kärlekslöst).

Tarros är relativt lång och kraftig, med skarpskuren profil och ett hårfäste som krupit bakåt en hel del. Han har mörkare hår än sina bröder, vältrimmat skägg och kalla ögon. Helst klär han sig enkelt, med vapenrock eller tabard i Örnordens eller huset Dunkelds färger.
Adela av Talarra
Adela är enda dotter till Bernard den Okuvlige, Talarras berömde hertig, en man som egentligen inte önskade sig döttrar överhuvudtaget, men såg Adelas möjligheter när det blev tal om ett äktenskap med Tarros Dunkeld. I gengäld skulle Adelas äldsta bror få gifta sig med hertig Dunkelds äldsta dotter, vilket var ett fantastiskt kap i Bernards ögon, men hertig Dunkeld såväl som dottern och den prospektive maken dog i ett bakhåll i Illtariet, enligt utsago ett spontant angrepp från raunländska plundrare, och detta satte den sörjande Bernard i en position han hatade av hela sitt hjärta, då Adela fortfarande var lovad till Tarros. Det slutade med att han inte kunde backa ur utan att sätta sin heder på spel, och så kom det sig att hans enda dotter gifte sig med tredje sonen till en släkt av uppkomlingar; förvisso en framstående riddare, men utan både pengar och jordegendomar. Bernard har på något vis skjutit över skulden för alltihop på sin dotter, och hans och Adelas relation har varit...problematisk... allt sedan dess.

Som om det inte vore nog med detta är äktenskapet med Tarros ganska miserabelt. Det är både kärlekslöst och barnlöst, och ingendera parten delar överhuvudtaget den andras åsikter, känslor och intressen. Detta till trots har de funnit en stel men ömsesidig respekt och förståelse, ett sätt att hålla ut och upprätthålla sin fasad, men det är ingen slump att Tarros ofta lämnar kvar sin hustru vid olika furstehov medan han själv ger sig av i andra ärenden; både han och Adela vet sina plikter, men försöker att leva upp till dem bara precis så mycket som krävs. Det går många rykten om Tarros och andra kvinnor, om än ännu fler om varför han inte tycks ta sig några, men Adela är en mindre remarkabel individ, och kvinna, och det har sällan ens antytts att hon skulle ha varit otrogen. Det har hon inte heller, åtminstone inte med män, för sanningen är den att Adela föredrar kvinnor, och hennes (obesvarade?) kärlek till väninnan Mircalla av Orgiva är hennes innersta hemlighet. Just hemligheter är annars något Adela är bra på; inte att hålla så mycket som sprida - hon har rykte om sig som en av de drunokiska hovens främsta källor till färskt skvaller, och därmed faktiskt också till användbar information. Kunde hon bara förstå värdet av att inte dela med sig så frikostigt hade hon kanske rentav kunnat bli en maktspelare att räkna med i riket; som det är nu anses hon snarare helt harmlös, och det värsta som hänt är att tårar har fällts och någon annan dam förklarat sitt eviga hat efter att Adela, påstått, svikit något förtroende. Dylik osämja brukar dock gå över fort, och de som gett sig på Adela få krypa till korset - Adela själv är kanske inte så övertygande alla gånger, men hennes bästa vän Mircalla har mycket hög status i kvinnornas värld, och försvarar sin väninna med alla till buds stående medel. Sen bör det sägas att Adela egentligen sällan skulle svika ett riktigt förtroende; hon är så mån om sina egna innersta hemligheter att hon väl vet hur allvarligt man kunnat skada någon genom att avslöja deras.

Lady Adela är liten, späd och storögd, med en på ytan glad, peppig och livfull personlighet. Hon visar sällan folk sitt sanna jag, och har blivit väldigt bra på att upprätthålla den harmlösa och sorglösa fasaden. Hon klär sig helst i röda eller rosa klänningar, och döljer oftast sitt honungsblonda hår med ett vitt dok - hon är en gift kvinna trots allt, och kommer från en ganska konservativ del av Drunok. Ofta bär hon utanpå doket en silverne tiara med blekblå safirer som hon fick i morgongåva av sin make, och som hon faktiskt verkar tycka om väldigt mycket - även Tarros Dunkeld har sina stunder.
Renmar av Fågelängen
Sir Renmar av Fågelängen är en berömd riddare och trubadur i Drunok, en komplicerad figur med både gott och dåligt rykte. I sin ungdom vann han ära på rännarbanorna och i kriget mot Jargien, och alltsedan dess har han rest vida omkring och berikat såväl drunokiska och jargiska som sabriska hov med sin musik och sitt skarpa sinne. Men han har en riddares själ och en trubadurs hjärta, och kombinerar därför dygd och dådkraft med lättsinne och list, och drar sig inte för att säga sin mening och göra som han vill. Han är känd för att komponera svidande nidvisor om folk som vunnit hans förakt, och för att i sina ballader väva in både förtäckt och ohöljd kritik mot till och med furstar och konungar. Hans sirvente "Slavherren i vinlunden", riktad mot Caius Arcadius Ducas, fick honom bannlyst från jargisk mark, och bara hans skicklighet med svärdet räddade honom undan att pålas på Erats murar.

Även i Drunok är sir Renmar en kontroversiell figur, och hans morganatiska äktenskap med Hadiona av Alamis har inte vunnit honom några vänner bland adeln. Men samtidigt åtnjuter han vissa privilegier i Drunok, ironiskt nog som en skamfläck på Ätten Gahallans ära. Sir Renmar är nämligen sir Egar Ransarids oäkta son med Toemund Gahallans dotter Tyra av Pavara, och därmed kusinbarn till Drunoks nuvarande konung, Akala Gahallan III. Hans tillkomst var en tragisk historia med olyckligt slut, och trubadurerna sjunger än idag om den, åtminstone när kungen inte hör.

Sir Renmar av Fågelängen är strax över fyrtio år och hans smutsbruna hår och skägg har börjat gråna, men ryggen är fortfarande rak och hållningen stolt. Han har ätten Gahallans näsa och markerade kindben, men Ransaridernas vågiga hår, buskiga ögonbryn och blå ögon. Hans sabriskt ansade skägg klyvs vid ena kinden av ett ärr han påstår sig ha fått i strid mot en ödleman i Okrana. Även efter många år utomlands verkar han föredra drunokiskt mode, men i själva verket är han en man som vet att klä sig för situationen, och göra det med stil. Han går sällan någonstans utan sin luta.

Förhållandet med 'lady' Hadiona har resulterat i två döttrar, Timotea och Thaïs, 11 respektive 8 år, som är sin faders ögonstenar. Sir Renmar har också en tendens att släpa runt på en zhanisk ungmö vid namn Kiya; det råder delade meningar om det är hans älskarinna, adoptivdotter, eller bara en tjänarinna, men hon verkar aldrig säga ett ord, varken på drunokiska eller sitt eget språk, något som bara spär på mysteriet, och därmed ryktena.

Formellt är sir Renmar husriddare under sin morbror Tolrune Gahallan, men förhållandet dem emellan är minst sagt ansträngt, och i praktiken beter han sig som han vore fri att gå vart han ville.
Mircalla av Orgiva
Lady Mircalla av Orgiva är dotter till furst Yegor, familjen Van Culnars ökände patriark, och Ivlis av Altona, hertig Ivan Dordaros syster. Hon var juvelen i sin ätts krona när hon giftes bort med Mark Gahallan i ett kontroversiellt äktenskap som ätten Gahallan hoppades skulle bidra till försoning med damarierna efter händelserna runt Mircallas mor Ivlis och Malkom Trevena. Men Mircalla var viljestark och stolt, och även om hon fogade sig i sin fars vilja kom hon med tiden att uppfattas som en plåga av sin make och dennes far Tolrune, och äktenskapet blev allt annat än lyckligt, fyllt av upprörda känslor och sönderslitande konflikter (som Mircalla ofta var dömd att gå förlorande ur). Få vet vad de båda egentligen kände för varandra, för de höll noggrant masken utåt, och medan Mark vann ära som en lovande riddare besjöng trubadurerna lady Mircallas svala skönhet. Men ryktena gick ständigt om intrigerna i deras äktenskap och mellan alla inblandade ätter, kulminerande i Marks död för okända angripare. Somliga säger sig vara övertygade om att Mircalla på något vis var inblandad, men andra frågar hur detta vore möjligt, och ytterligare andra påstår sig förfäras av blotta tanken på att anklaga en så fager och sorgsen ung änka för något sådant.

Mircallas äktenskap med Mark resulterade bara i ett enda överlevande barn, sonen Virgil, idag en begåvad och stilig pojke med lovande framtid, hertig av Namira. Furst Tolrune lär dock oroa sig över Mircallas inflytande på sonen, och medan han för tillfället tillåter dem båda att vistas vid hovet i Arlon lär han leta efter möjligheter att slippa ansvara för Mircalla genom att gifta bort henne igen; gärna till någon kontrollerande och förtryckande typ som kan tukta henne ordentligt. Hon är fortfarande ganska ung, mycket vacker och oerhört blåblodig, så att hitta en lämplig make borde inte vara alltför svårt - om det inte vore för att Mircalla kämpar emot med näbbar och klor, och att också Ruprecht Dordaros och hans bröder har ett intresse i sin systerdotters öde. Vid hovet finns också Mircallas halvbror Vigrid Trevena, produkten av just den kontrovers som låg till grund för hennes giftermål, men det är inte klart vad dessa två tycker om varandra, även om många motsägelsefulla rykten cirkulerar.

Lady Mircalla är populär bland damerna och de unga ädlingarna vid hovet, för att inte tala om trubadurerna, men drottningen lär inte vara jätteförtjust i henne, och hennes framfusiga, somliga skulle tillägga lömska, personlighet har gett henne nästan lika många fiender som hennes fars rykte. Hon är av medellängd, finlemmad och blek med blekblont hår och kalla grå ögon. Under sin sorgetid bar hon svarta klänningar som god sed föreskrev, men har på sistone försiktigt återgått till blått, lila och silverbrokad, som hon tycker om mycket mer. Hon föredrar smycken i silver och vitguld, och bär sällan håret täckt - det gjorde hon inte som gift heller, eftersom denna soldiska tradition aldrig funnits i Damarien.
Yegor van Culnar
Furst Yegor är herre av Orgiva och vojvod av De östra skogarna, en av Damariens mäktigaste män. Från sitt fäste högt upp i Khazimbergen rår han över väldiga domäner, och över en stor och mäktig ätt. Om ätten van Culnar i sig är ökänd är det tiofalt värre med furst Yegor; hans fem hustrur har alla dött unga under mer eller mindre suspekta omständigheter, och det går massor av rykten om diverse hemskheter som påstås pågå under hans tak. Det är känt att han lät rådbråka sin tredje hustru efter att hon varit otrogen med Malkom Trevena, vilket skapade mycket ont blod med de drunokiska ätterna Dordaros och Trevena, men han förbättrade omsider relationerna till Drunoks krona genom att gifta bort sin ögonsten, dottern Mircalla, med kungens brorsons son, Mark. Ätterna Trevena och van Culnar skyr fortfarande varandra som pesten efter det inträffade, men det är osäkert var Dordaros står i frågan, speciellt sedan Mircalla blev änka efter mordet på hertig Mark. När Trevena föll i onåd var Yegor snar att utnyttja tillfället, och skickade sin son Yorak med några riddare att hjälpa Drunoks krona mot Malkom. Vad Yegor har för ambitioner i övrigt är ett mysterium, dock - somliga säger att han är en knähund åt Thamas envåldshärskaren, andra att han spelar ett dunkelt dubbelspel och egentligen är svuren åt otäcka, mörka makter.

Yegors fem fruar var Zanna van Duncarck (d. 2936), Ivanna van Sola (d. 2940), Ivlis Dordaros (d. 2956), Ykalla av Hammarnäs (d. 2964) och Ileana Guldskeppa (d. 2971). Han har många, många barn, däribland Yorak, Lot och Mircalla, och är morfar till Virgil Gahallan, hertig av Namira. Värd att omnämnas är också furst Yegors kusin, Ilarion, som orkestrerade den ökända Brasivaslakten.
]Vigrid Trevena
Vigrid Trevena är hertig Malkom Trevenas bastard med Ivlis av Altona, genom sin blotta existens en nagel i ögat på sin mors make Yegor van Culnar, som tog ut en gruvlig hämnd på Ivlis. Vigrid kunde han dock aldrig komma åt, och denne uppfostrades vid sin faders hov till en stolt och stark yngling. Medan syskonens känslor för honom har varit blandade, särskilt sedan Malkom erkände Vigrid och gjorde honom till en nära nog fullvärdig arvinge, har Malkoms andra hustru Jolanta av Harzád alltid accepterat honom, då hon och Malkom gifte sig först efter att Vigrid avlats, och Malkoms första hustru dog långt dessförinnan. Med detta sagt så var Ivlis Dordaros likfullt Malkoms livs stora kärlek, ett faktum en del aldrig tycks glömma i Vigrids närhet, på gott och ont.

När resten av ätten Trevena under Ryttarkriget på olika sätt förrådde Drunoks krona och sina eder kom Vigrid att hålla sig obrottsligt lojal till kronan. Kanske var han bara på rätt plats vid rätt tid, såtillvida att han befann sig vid hovet i Arlon långt från faderns inflytande och prekära situation, men Vigrid har med tiden också bevisat sin lojalitet och visat sig synnerligen kapabel - inte minst i förra hovmagikern Thizaras tjänst.

Vigrid är blek och blond men med lite kärva, damariska drag från sin moders hus. Han är både stolt och skamsen över sin far och sin ätt och bär ibland Trevenas färger, men hellre ätten Gahallans, som han tjänar som husriddare. Att vara husriddare åt konungen är mer än en liten ära för någon så ung (Vigrid är nätt och jämt tjugo fyllda), och det återstår att se vilka bragder Sir Vigrid kan tänkas ha framför sig, liksom om han någonsin kommer ta mer del i sin krisdrabbade ätts öden, eller för den delen i sin moders skumma, illa beryktade släkt. Rykten gör gällande att han kärat ned sig i Mircalla av Orgiva, sin halvsyster på mödernet, något som givetvis vore både kontroversiellt, komplicerat och farligt, givet blodsbanden och släkthistorierna som är involverade i den soppan, men det är fullt möjligt att det bara är en av många osanningar som cirkulerar vid Drunoks hov.
Bortaï khan Orkhon
Bortaï den Fagra är dotter till Den eviga vindens storkhagan Uriangkathai och drottning av Drunok. Hon var juvelen i stt folks krona innan hon förmäldes med Drunoks konung som en del av fredsförhandlingarna efter Ryttarkriget, och har fortfarande sin fars väldiga makt att luta sig på. Därtill har hon givits eget inflytande - hennes långt äldre make Akala Gahallan III kan se visdomen och styrkan i henne, om än ständigt förlorad i ungdomlighetens lustar och nycker, och gav henne Drunoks rikaste furstendöme Val Palane att förvalta, som en övning inför framtiden. Hennes make tycks hålla av henne, men ömsesidig respekt till trots är det inte ett särskilt lyckligt äktenskap, och Bortaï har tröstat sig i armarna på hertig Nicoz Mehzinor, något som givetvis skulle innebära fullständig katastrof om det kom ut. En kvinna av Bortaïs höga börd förstår sig dock på plikt, och hon har givit sin make två barn - tvillingarna Mael och Chimge. Flickan Chimge har hållits hemlig för folket och gömts undan i skydd hos Uriangkathai, allt på grund av en utsago från Kumbanigash den Svarte att barnens liv skulle vara i största fara i något framtida skeende som han har förutsett.

Bortaï är runt 20 år gammal, högrest och slank med kurvor på de rätta ställena, vida hyllad bland raunerna som en stor skönhet. Hon har sitt folks karakteristiska korpsvarta hår, markerade kindben och mandelformade ögon, men, med raunernas mått mätt, exotiskt klargrön iris. Hon bär sitt hår i en lång fläta, endast i undatagsfall täckt av ett dok, och tycks ha en förkärlek för blå och lila klänningar av modernt soldiskt snitt. Vid jakt och ridturer bär hon på raunländskt manér gärna byxor, till mångas förtret, men hon är drottning, hon avgör vad som är god sed.

Drottningens tillit till sin, i drunokiernas ögon otäcke, schaman och rådgivare Alkor har också vållat en del misstro vid hovet.
Esmeralda Drakenhjälm
Esmeralda Drakenhjälm är styrande hertiginna över två hertigdömen, som båda är rika och strategiskt viktiga för Drunok. Bara detta faktum i sig gör henne till rikets mäktigaste kvinna näst drottningen, men den åldrade hertiginnan besitter därtill ett välutvecklat sinne för politik och intriger, och har trots många motgångar i livet lugnt hållt sig kvar i toppen. Med väldiga rikedomar, mäktiga vasaller och ett starkt förtroende från konungen kan hon ha ett finger med i spelet i nästan allt som händer i Drunok; och det vill hon av allt att döma väldigt gärna ha. Det är inte så att hon inte vet bättre än att lägga sig i precis allt, hon bara bryr sig inte längre, för hon vet att riket fort skulle förfalla fullständigt om det inte vore för hennes inblandning.

Ärkehertiginnan är hertiginna av Valdus genom arv, varandes den sista av ätten Sankt Gill, som fordom höll det hertigdömet som sitt eget. Hon förmäldes som femtonåring med Bohuslav Drakenhjälm, furste av Thara och hertig av Navar, som sedermera ärvde även Valdus genom sin hustru. Esmeralda förlorade emellertid både make, son och furstendöme i kriget mot Jargien, en dotter i barnsäng, och sonsonens död i sjuksäng några år senare lämnade henne utan arvingar. En veritabel strid om herraväldet över Valdus och Navar följde, men Esmeralda kämpade med näbbar och klor för att ensam få rå över båda hertigdömena, och konungen dömde snart att hon hade rätt i sak - ingen hade visst förstått sig på Drunoks uråldriga och komplexa regler för arvsordningar så väl som hon gjorde, och enligt kungens och hennes tolkning var hon nu rättmätig vasallfurstinna av två hertigdömen. Esmeralda Drakenhjälm fortsatte dock att insistera på att hon därtill var rättmätig furstinna av Thara och baronessa av Arpád, och kräver än idag att man ska återerövra hennes domäner i väster.

Eftersom ärkehertiginnan är både kvinna, barnlös, och till åren kommen har hugade adelsmän i riket börjat blicka hungrigt efter hennes rika domäner. Arvtagare är, enligt ärkehertiginnan och konungen, Telda av Navar, ärkehertiginnans systerdotters oäkta dotter med en av Bohuslavs kusiner (sedermera avliden). Det hela är närmast absurt invecklat, speciellt som Esmeralda har adopterat lady Telda enligt jargiska lagar som hon hävdar aldrig slutat gälla i Drunok. Tvivel har riktats mot Teldas anspråk, men hittils inte tagits på något större allvar eftersom ärkehertiginnan har konungens stöd. Således har den nu sjuttonåriga Telda snabbt blivit rikets pärla och mest eftertraktade ungmö; den som får hennes hand blir genom henne hertig av Valdus och Navar och ståthållare av dess legendariska vingårdar, och kan därtill göra anspråk på Thara och Arpád om dessa någonsin återerövras. Det är kanske överflödigt att påpeka att Esmeralda tycks mycket petig med presumptiva friare åt hennes skyddsling.

Ärkehertiginnan, som hon oftast bara kallas, är liten och benig, med fårad hy men mycket rak, stolt hållning och okuvlig blick. Hennes hår är sedan länge grånat, men änka som hon är döljer hon det alltid under ett vitt dok ovanpå vilket hon ofta och gärna bär sin hertiginnekrona. I övrigt tycker hon om klänningar i rött och vinrött siden och kappor av hermelin- eller ekorrpäls. Hennes smala händer uppbär ständigt sidenhandskar och tjocka signetringar, samt en mystisk ring i vitguld med inskriptioner som ingen har fått granska närmare. Vad denna ring kan tänkas vara går det mycket rykten om vid hovet. Ett annat rykte gör förövrigt gällande att hon sedan gammalt har en affär med konungen, men detta vågar ingen prata om särskilt högt. När ärkehertiginnan inte vistas vid hovet, vilket hon gör nästan konstant eftersom hon anser att hovet inte fungerar utan henne, uppehåller hon sig i sitt släktgods Valdusborg, känt som Drunoks mäktigaste fästning. Hennes åldrade marskalk Sir Nanmar sköter annars slottet i hennes frånvaro.
Nierika av Durum
Nierika är dotter till Malkom Trevena, med hans andra hustru Jolanta av Harzád. Eftersom Nierikas ätt alltjämt är mäktig och inflytelserik, trots att den för tillfället är i en salig röra, har den ogifta Nierika blivit en hett eftertraktat bricka i spelet om vad det ska bli av dessa resurser, något hon själv i allra högsta grad inte är förtjust i. Det blir inte bättre av Yorak van Culnar är en av dem som visat störst intresse.

Hon har på sistone bott som gäst hos Hertigen av Val Timan som hon har ett vänskapligt, men inte okomplicerat förhållande till. En av hennes fars sista önskemål var att hon skulle stanna där och få hertigens hjälp att hitta ett gott parti.

Nierika må vara en förhållandevis skör dam och tämligen försvarslös i en rent fysisk konflikt, men hon är en stolt och viljestark kvinna med både skinn på näsan och en sund självdistans. Även om hon inte kunnat göra så mycket åt att hon vid flera tillfällen bollats fram och tillbaks mellan olika fraktioner har hon varken tappat mod eller hopp, och kan därför visa sig överraskande svår att gifta bort mot sin vilja, särskilt som hon insisterar på att äkta inget sämre än en prins (eller möjligen en sabrisk hertig). Den ådra av bitterhet och frustration som finns hos henne kan hon med lätthet dölja genom att helt sonika vara bedårande.

Nierika är blek och grönögd, som de flesta av Trevena-ätten, med rakt, linblont hår som hon gärna håller utslaget, jungfru som hon är. Hon är ganska lång, smal och klent byggd, men i god fysisk kondition, särskilt som hon roas av ritt och falkjakt. Hon bär allra helst en sidenklänning med snedrutat mönster i Trevenaättens röda och vita färger, och gör så med stolthet.
Halfrid av Gardar
Sir Halfrid av Gardar är fri riddare under Drunoks krona. Han är en tystlåten och tillbakagraden typ, och lite av en ensamvarg, så särskilt mycket är inte känt om honom. Hans släkt är av gammal drunokisk härkomst, med påbrå från Illtariet; släktgodset Gardar ligger vid Vindelån precis där Arlons Kronomark övergår i Illtariets vidder. Sir Halfrid har dock lämnat godset åt sin syster Brisa och hennes make, så han själv kan rida runt i Drunoks och Utmarks obygder och grubbla över livets mysterier, och ställa sin lans och sitt svärd till behövandes förfogande. Då och då uppsöker han hertig Nicoz Mehzinors domäner i Val Timan, för att uppvakta sin trolovade, lady Po av Varád, en av hertigens husriddare. De båda har visst varit förälskade sedan ungdomen, då de träffades av och till under boskapsmarkander i Varád, lady Pos far jarl Gesars förläning.
Forgald Notharg
Sir Forgald Notharg beskrevs förr ofta som Drunoks främste riddare, något som möjligen framstår som skrattretande såhär i efterhand. Han hade bland annat äran att delta i Svärdsspelen i Hadarlon 2967, där han emellertid drog skam över sig genom att förlora mot tiraken Grakka redan i första rundan, och blödande fick släpas iväg av fältskärer under allmänt spott och spe. För att göra saken ännu värre deltog Forgald senare i ett mordförsök på Skymningsväktaren, motiverat av riddarens starkt anti-Samoriska religiösa övertygelse, som även detta misslyckades grovt, och ledde till att Forgald fick fly hals över huvud längst Hadarlons gator.

Sedan dess har Forgald, utskämd, hållit låg profil vid hovet hos jarl Vidluf av Kinda, en av rikets mer notoriska projargier, där han bland annat deltog i det misslyckade försvaret av Urag-Ghan under Ryttarkriget, ytterligare en fläck på stackars Forgalds ära. Man kunde tro att detta var droppen, kanske, men sedan dog jarlen i Vita döden, och hans änka, den fruktade Miranda av St Kira, såg till att förnedra Forgald på alla tänkbara sätt sedan hans väpnare Filemon gjort en av hennes döttrar med barn. Det slutade med att Filemon sprang till skogs och Forgald visades på dörren, och hans hustru Alamanda övergav honom för att rymma ihop med Sir Garmond av Tior. Forgald kontemplerade nu självmord, med insåg det svåra i denna synd, och sedan dess har inte många sett honom. Det ryktas nu att han håller till vid Regelius Fäktakademi i Daval under falskt namn, för att träna upp sig inför sin comeback och kunna mäta sig med det nya gardet av skickliga fäktare i Drunok - Nicoz Mehzinor, Valis Tarazcan, med flera.
Ygea av Angird
Lady Ygea av Angird är en drunokisk adelsfröken av den anrika Dunaätten, och en av drottning Bortaïs trofasta hovdamer. Hon är tredje dotter till Karliman, hertig av Angird, och oskiljaktig väninna med Lady Ivlis - man hade kunnat påstå att Ygea är hjärnan i den duon, men då använder man "hjärna" i en väldigt generös definition av ordet. Lady Ygea upprätthåller en evigt glad och peppig fasad, utom när någon försöker förmå henne att göra saker som inte anstår hennes status, ställning, kön, och/eller humör, då blir hon istället högfärdig, gnällig och våpig. Quentins försök att stridsträna henne och de andra hovdamerna gick till exempel käpprätt åt skogen. I drottningens sällskap har Ygea redan blivit tillfångatagen två gånger om, men hon har klarat sig oskadd båda gångerna och räddats av modiga och vackra riddare, så hon är knappast missbelåten. Till utseendet är hon blek, fräknig och ganska kurvig, med mörkrött hår och en förkärlek för gröna klänningar.
Zenos Inakim
Zenos Inakim var en jargisk general som efter en het natt med en av Daaks änglar förmåddes att desertera och gå över till Drunok med hela sin legion, för att bistå drunokierna i Ryttarkriget. Zenos är en inspirerande ledare, och mer än hälften av hans legion valde att följa honom i förräderiet. De kan alla sedan dess blott vänta sig döden om de försöker återvända till Jargien, men Drunoks kung har belönat dem rikligt för deras insatser - mannarna har tilldelats pengar, gårdar, riddarslag, och general Zenos själv blev hertig av Durum, i den avfällige Malkom Trevenas ställe.

Hertig Zenos är en muskulös och fager man, ännu relativt ung, med brunt hår, hög panna och stolt hållning. Han föredrar fortfarande jargiska kläder och har svårt att vänja sig av med invanda seder, men han har åtminstone tagit sig en drunokisk vapensköld, eftersom hans ätt i Jargien förskjutit honom. Skölden uppbär hans familjs skyddshelgon St Dunkleosteus samt St Eoboth, missionärernas skyddshelgon - Zenos har inte givit upp hoppet om att frälsa Drunok genom att sprida den strängare jargiska Daakkyrkans lära. Mot magiker och kättare uppvisar han en ansträngd tolerans, som ibland kan spricka upp i uppenbart ogillande.

Hans viktigaste vasaller är Jarl Nirva samt hans gamle skyddsling Romontagius Salvanis, en av den jargiske kejsarens släktingar, som numera titulerar sig riddare snarare än laudates. Zenos själv kan, utöver hertigtiteln, titulera sig "kommendör över kungliga hederslegionen", åsyftande den formidabla styrka hans jargiska legionärer omorganiserats till.

Om det verkligen blir krig mellan Drunok och Jargien får Zenos plötsligt möjlighet att återvända i triumf snarare än till en väntande stupstock, men huruvida han verkligen är beredd att ta till vapen mot sina forna landsfränder återstår att se.
Vidkund VII, överjarl av Cermira
Vidkun VII av ätten Kurvald, även känd som Vidkun den Virile är den sextonde överjarlen av Cermira och ättling i rakt nedstigande led till Vidkun I, rikets grundare. I sin ungdom var Vidkun en vacker och vältränad man med stor upptäckarlusta och energi som ofta reste runt i världen, ställde till storslagna fester och jakter men åldern har tagit ut sin rätt på denne herre. Numera jagar Överjarlen sällan men intresset för fester, fagra kvinnor och god mat har följt honom genom livet. Vidkun är en väldigt egocentrisk man vars dekadenta tendenser kan vara oroväckande men samtidigt är han skarptänkt, charmig och i egenskap av en sadistisk list som snuvat många ambitiösa män på deras konfekt - om inte annat kan de flesta talas omkull av kung Vidkun när han sätter den sidan till.

Just aptiten på kvinnor är Vidkun speciellt känd för. Trots att hans hustru Miranda Morgonstjärna är en fager och klok kvinna som skänkt honom flertalet välskapta barn har Vidkun haft oräkneliga utomäktenskapliga affärer, varav flera resulterat i barn han sedermera erkänt och låtit uppfostra vid hovet, till förtret för både många adelsmän, sin hustru, och sin moder, Ileana van Culnar. Medan barnen bestått har älskarinnorna kommit och gått; alla långvariga affärer har drottningen och/eller drottningmodern hänsynslöst sett till att göra slut på, i drottningmoderns fall stundtals på blodiga sätt. Vidkun är den Överjarl med flest barn i landets historia och har inte givit några tecken på att sluta yngla av sig, därav hans välförtjänta epitet. Cermiras överskott på kungabarn har inte bara minskat deras individuella värde på äktenskapsmarknaden och sått svår split i familjen enkom genom de äkta syskonens avundsjuka, det hela görs dessutom värre av Vidkuns tendens till favorisering; Han är stolt över sin äldste oäkta son Raho Utbygdsjägaren, betydligt mer än han är över sin förstfödde äkta son prins Valdemar, medan han ohöljt föraktar till exempel Hilding Harmynte , och behandlar sina äkta söner Vitoft och Logan mer eller mindre som luft. Den oäkta dottern Merlinda Snökristall är helt skamlöst hans ögonsten. Hon är blott femton, blond och ljuv som en ros och det ryktas att Överjarlens känslor sträcker sig lite längre än faderskapet tillåter. Yngste bastardsonen Tomeran tycks också ha sin faders favör, åtminstone just nu. Familjesituationen vid hovet kan alltså bäst beskrivas som något som inte legat långt efter de värsta av haremsintriger i Mûhad; "komplett vansinne", om man får citera den före detta hovkrönikören Themzan Valomior. Faktum är att bastardsonen Magne den Rådbråkade avrättades för ett år sedan efter ett påstått förräderi som många påstår att han egentligen var oskyldig till, och att han alltså blev ditsatt för brottet av någon annan. Det råder delade bud på vem - Ileana van Culnar, Hilding Harmynte och rentav lilla Merlinda är populära kandidater, liksom överjarlens äldsta dotter Petronella Filbunke och hans skumme gamle bror Valdemar Jarl. Även om förräderiet självklart gjorde stackars Vidkun upprörd verkar han inte längre sörja sin son - han har trots allt fler.

Politiskt sett har kung Vidkun följt den linje som hans farfars far, Otis III, lade grunden för; det vill säga cirefaliervänlig, somliga skulle säga underdånig, politik, och cirefaliernas privilegier i riket har ökat under hans tid på tronen. Han har även följt den märkliga tirakvänliga linje Egis III påbörjade så därför är tiraker ingen ovanlig syn i Cermira, och upptar rentav en stor del av det kungliga garder. Däremot har Vidkun inte gjort något speciellt för att förbättra de frostiga relationerna med Drunok eller Sanarialliansen utan tvärtom upprepade gånger lyckats förolämpa i synnerhet alviska diplomater - mer genom taktlöshet än medveten ansträngning. Trots att Överjarlen håller sig med en oproportionerligt stor armé har han visat föga intresse för att använda den på omkringliggande länder och områden – men å andra sidan aldrig tvekat hota med den.

Vidkun VIIs närmaste släktingar är:

Miranda Morgonstjärna, hustru
Ivon Morgonstjärna, svärfar
Ileana van Culnar, moder
Yegor van Culnar, morbror
Valdemar Jarl, bror
Rosanna och Violetta, systrar
Äkta sönerna Valdemar, Vitoft och Logan
Äkta döttrarna Petronella och Paulina
Oäkta sönerna Raho, Vilbur, Enok, Hilding Harmynte, Magne (sedermera framliden), Morgan, Hubert, Tomeran Halvalven, samt den icke formellt erkände Caziman av Tivar
Oäkta dottern Merlinda, samt säkerligen många andra han inte vill kännas vid (det är inte ovanligt att flickor av oäkta börd i Cermira får för sig att kungen är deras far)
Basur den Måttfulle, kefal av Alkarzans akvedukter
Kefal Basur ben Râwi, kallad "den Måttfulle", är herre över Alkarzans akvedukter, en hög och vördad befattning som kefalen likfullt inte tycks uppskatta nåt vidare. Som akvedukternas herre är det Basurs uppgift att inför Mhîmen ansvara för vattentillförseln i jättestaden; akvedukter, fontäner, bassänger och badhus, och också över parker, trädgårdar och grönska. Andra kefaler hade avundats honom hans post, för vatten är den heligaste av världens substanser, men Basur vill bara vara en av de trettio Iktaharerna, med land och arméer att förfoga över, och intrigerar därför ständigt för att usurpera Alkarzans herre kefal Ismai'ls tron. Dessvärre är Basur ungefär lika oduglig på att intrigera som han är på att sköta sitt ämbete, men medan Alkarzans vattenkvalitét stadigt försämrats under hans ledning, har flera av hans mer katastrofala planer räddats av den allierade kefal Salodan den Store av Kaal, vars agenter och bulvaner numera fyller Basurs hov till bredden. Basur har inte insett det, men Salodan är ganska nöjd med hans inkompetens - om Alkarzan förr eller senare drabbas av akuta vattenproblem skulle det försvaga inte bara Basur utan också Salodans ärkerival Ismai'l, och Salodans agenter pysslar därför i all försiktighet med att förgifta brunnar, sabotera badhus, förstöra bevattningskanaler uppe i bergen, etc, allt medan Basur hålls glad och passiv av sjuttiosju yppiga konkubiner Salodan skänkt honom. Det enda problemet nu är Basurs häftiga humör, som bland annat kan tändas av hans hysteriska avundsjuka gentemot Ismai'l och Omad Ûl-Shushan, Livgardets befälhavare, men också av hans närmast patologiska (om än väl befogade) misstro mot Trukheunuckerna som kontrollerar mycket av Alkarzan. Detta humör har mer än en gång fått Basur att gå till oöverlagd handling när hans upplevda fiender gjort något som misshagat honom, och är ett hot inte bara mot harmonin i staden, utan också Salodans intrikata planer. Om han bara kunde hitta ett ännu bättre sätt att kontrollera Basur...

Kefal Basur är fet och fryntlig, en varm anhängare av Dunyawa-skolans mer flärdfulla bitar, och vill gärna se sig själv som en beskyddare av de sköna konsterna. Utövare av sagda konster, emellertid, tenderar snarast att se honom som ett stort, om än läskigt, skämt, och de diktare, musiker och målare som vistas vid hans hov gör det oftast av ren fruktan för att säga nej till hans gästfrihet. Med detta sagt är det inte så att det är något fel på Basurs gästfrihet som så, tvärtom; hans fester är stoff för legender, och endast i arrangemanget av nöjen och förlustelser för de inbjudna uppvisar Basur en sällsam glimt av hedonistisk kreativitet som, i ett annat liv, kanske kunnat göra honom verklig heder. Främst av hans uppfinningar är förmodligen Chokladfontänen, ett påhitt så dekadent att tillochmed Amir Ezra nickat gillande åt det. Nyligen satte många nöjet i vrångstrupen, emellertid, sedan poeten Kharim ben Okmar dränktes i fontänen av Basurs livvakt efter att ha misshagat kefalen med en ironisk vers om dennes övervikt. Kharims avhuggna huvud träddes upp på ett spett ovan porten till Basurs palats, fortfarande täckt av torkad choklad.
 

Björn Wärmedal

Björning Wheel
Joined
29 Dec 2007
Messages
3,613
Location
Umeå
Nu har vi massor :gremsmile:

Jag har skrivit färdigt tabellen jag började med också (på datorn hemma). Funderar på att sätta ihop allt vi fått här till ett dokument när tid finnes.
 

Björn Wärmedal

Björning Wheel
Joined
29 Dec 2007
Messages
3,613
Location
Umeå
Den färdiga tabellen: 50 kvinnor, 50 män, 100 minnesvärda egenskaper. Totalt över 1 000 000 kombinationer!
 

Attachments

joachim

Veteran
Joined
4 Jan 2013
Messages
25
Du måste bara ha med en som heter Von Rööv.
En alkoliserad rödnäst otrevlig typ som slår sina tjänare och sexuellt ofredar varenda kvinnlig tjänare.
Ett av hans nöjen är att rida hästar till de bokstavligt talat ramlar ihop av utmattning. Då sparkar han på dem, svär och hugger slutligen ihjäl dem.
Han dricker mest, hörs mest, och ställer till med flest skandaler. Han är bannlyst i tre länder. Han viskade en gång något så skamligt i en adelsdams öra att hon svimmade.
Hennes man utmanade Von Rööv på duell, Von Rööv fuskade naturligtvis och vann. Efter duellen så hoppade han i säng med den dödes fru. Ja, vad har han inte gjort denna skandalernas man, Von Rööv.
 
Top