hehe. det där var nog det vagaste inlägget jag sett på länge./images/icons/smile.gif
No offence.
Jag såg Din och Krilles lilla ordväxling i ämnet vilket klargjorde lite mer. Nåväl, tips har du ju fått, eller hur?
Man kan kanske komma med lite idéer.
Om du ska ha fantasy MÅSTE du bara ha gudar med.
Det finns för många Fantsysci-fi spel där detta element har glömts bort.
'Gudarna' kan ju mycket väl ha bytt arena, men de bör fortfarnade dyrkas helhjärtat.
Några karaktäristiska drag som jag betvivlar skulle ändras med tiden hos de diverse raserna;
Dvärgar; Mycket skickliga i tyngre hantverk och tunga, förödande vapen. Bor skyddat i mineralrika områden och har ära i strid högt prioriterat. I allmänhet något barbariska.
Alver; Sofistikering och civilisation personifierade. De tror på erfarenhetens, skönhetens och kunskapens seger över barbari. Strid görs med lätta, smidiga vapen och ofta magier av olika slag. De är långt tekniskt och magiskt utvecklade, och ett annat kännetecken är deras oändliga liv och det tålamod det medför.
Människor; Snabbt expenderande, med ett generellt maktbegär. Människor är i regel övertygade om att ett större område eller större kommer att göra deras liv bättre, kanske fulländade, och de hungrar alltid efter makt, profit och dylikt. Männsiskor är som en blandning av Dvärgar och Alver i övrigt beteende.
Halvlängsdsmänn; Som männsiskor, men saknar människornas begär efter storhet. Man gillar tillbakadragna, konservativa liv i tillräckig välfärd.
Toll; Barbariska, våldsamma och blodtörstiga varelser. Liten teknisk utveckling har skett, men detta kompenserar man i råstyrka. Den starkes rätt är det som gäller och alla som inte är med trollen är emot dem.
Med tanke på att det hela ska vara sci-fi, vrför kan man inte göra som så att dvärgar bor på(i?) en mineralrik måne där de lever som dvärgar altid har gjort, om än lite modernare. Månen skule kunna vara en enda stor industristad, förorenad och förgiftad. Om man vill kan man göra att planeten nu är så utholkad att dvärgarna, en och en, börjar bryta upp för att lämna månen.
Likaså skulle Alverna kunna bo på en egen himlakropp, relativt lik den som dvärgarna bebor. Skillnaderna skulle exempelvis kunna vara att Alverna inte förstört sin miljö lika grovt, och byggt upp makalösa städer. Himlakroppens höga inehåll av kristaller skulle kunna ha främjat alvernas magiska kultur, och blivit gundstenen i Alvernas samhälle. Dessa kristaller kanske inte räcker i all evighet, men det måste inte vara akut brist på dem. Man är dock mycket mån om dem, ibland närapå paranoida. Utan dessa stenar skulle hela alvriket falla, och man skulle falla i totalt kaos. Man har därför valt att bryta dessa kristaller på andra ställen, varför man börjat sprifa sej i solsystemet.
Männsikorna bebor hela systemet, med undantag av de två 'reserverade' himlakropparna. Deras världar är ofta relativt teknologiskt framstående, men de härjas ofta av inre konflikter. Man har kommit lite längre i det tekniska än Dävrgarna, men saknar dvärgarnas kavlité och hållbarhet på sina produkter.
Människornas samhällen är ofta mycket mångsidiga och här bor både Halvlmän och andra folkslag.
Trollen finns utspridda över hela systemet, i små samhällen med en relativt låg teknologisk utveckling. Man tror att trollen härstammar från en stor civilisation som förtärdes av sin egen girighet och våldsamhet för länge sedan. De är inte skickliga hantverkare eller dylikt, och de få chanser de har till intestellära resor är oftast geonom kapning av skepp.
Drakarna är de som man tror skapade universum under gudarnas uppsikt. Dessa finns lite här och var, oftast har de sökt vila i djupa grottor på månar och planeter. Det finns de som hävdar att solsystemets sol skulle vara hemmet till en uråldig och gigantisk drake. Drkar blir i genomsnitt två kilometer långa, minst, och färdas igenom rymden likt gudar.
En drake kan vid tillfällen beblanda sej med de dödligas affärer, dock kommer de bara att följa sin egen vilja.
Alternativt kan drakr även de använda någon form av teknik?
Här är en ide till historia till Alvernas och Dvärgarnas världar.
Dvärgarnas och Alvernas himlakropp var ursprungligen densama och de båda släktena var ett folk(människor?). Men en dag fann en drake denna värld, då den fortfarande var ny, och delade världen och dess invånare. Den ena världen välsignades med skönhet och strömmande magier, medan den andra blev robust och stark. Folken delades även de. Den ena halvan av folkens själar, den metafisiska och skönhetsälskande halvan, skickades att bebo den vackra och magiska värden. Den praktiska och robusta halvan förpassades till den andra världen. Deras kroppar och psyken formades efter sina nya omgivningar och förhållanden, och man utvecklde en stolthet för sin egen ras, samt en rädsla för sina syskon.
Alverna askydde Dvärgarna för att de såg sej sjäva i dem. De såg vad de en gång varit och skämdes över den barabri som dvärgarna konstant utstrålade. Dvärgarna avskydde alverna för deras högmod och sky för 'riktigt' arbete. Man såg i dem ett hot, då man inte förstod dem. Men såg det som en vanheder att det stolta egna släktet, DVÄRGARNA, någonsin hade haft något att göra med detta lömska och obehagliga folk.
Tja, var det idéer som lät hyfsade?
(ha i tanke att dessa är skrivna MYCKET SENT!!!)
/Mask
"The only reason to die is that you can go to heaven and meet Elvis. But when you get to heaven, you realise thet he is still alive and working at a gasstation in mexico."