Vill bara varna för att kommande inlägg kanske kan uppskattas som okänsligt fast det är inte så jag menar.
Jag funderade faktiskt på samma sak w172. Hur kommer det sig att det ska krävas ett dödsfall för att man ska berätta om hur mycket man uppskattar någon? Hur mycket någon förgyller ens tillvara och gör världen lite mer?
Jag började hänga på Rollspel.nu för ca 1 år(Aktivt) av anledningar jag inte kommer ihåg. Forumet och dess folk har betytt extremt mycket för mig och har gång på gång lyckats förgylla min dag. Från bittra (men roande) Krank till Endyamon som alltid är snäll och trevlig mot mig.
De gånger jag känt att min framtid är hopplös och ointressant så finns ni(forumiterna) alltid där och liksom peppar en eller rent utav säger att jag ska få tummen ur arslet och vara glad för jag är fortfarande ung och det finns hopp än.
Jag kanske inte är den som bidrar mest till forumet och inte heller den bäste Rollspelaren/Skrivaren men det spelar ingen roll, ni lyssnar ändå och tar intresse för det jag frågar eller säger.
Er galna humor får mig alltid att skratta och jag finner det guld värt att ni har den egenskapen på mig. Ni är som en familj även ifall jag inte varit här tillräckligt länga för att bli en del av eran.
Jag ska inte ljuga eller dölja det men jag har funnit många idoler och förebilder och jag liksom avundas eran storhet likt ett barn beundrar Stålmannen eller Batman. Rising var en av dem och som nu efter hans bortgång liksom lämnat ett tomt hål. Att "virtuella" vänner kan ha så stor betydelse i mitt liv är något jag aldrig trott.
Att få träffa de personer som har den betydelsen i mitt liv hade varit otroligt intressant och jag är all in på en sammankomst. Ni förgyller min vardag(och helg) och det ska ni ha stort tack för!
Det är svårt att beskriva hur man känner för ord känns otillräckligt och det som kommer ut känns cheesy. Men det kanske så känslor känns när man säger det högt?
Siffner, som känner sig lite smått dum.
PS. Krank du är inte bitter du är awesome