"...men jag och de flesta jag träffat upplever det som underhållande att titta på en annan person gestalta. Det är liksom en av anledningarna att man exempelvis gillar välspelade filmer eller teater."
Å fan. En av anledningarna, säger du. Är det därför som actionfilmer är så stort i världen? Jag undrar hur stor roll gestaltningen egentligen innebär. Som jag ser det, så är det underordnat historien.
"DE bidrar inte med mycket, men alla som gestaltar är per definition utåtriktade (gestalta är ju att visa något), och de arbetar således med resten av spelarna som publik"
Jag ser bara huruvida någon drar in någon annan i handlingen genom att binda denne med en relation (ogillar, släkt, åsiktsskillnader). Då arbetar man faktiskt med resten av spelarna, för de ska banne mig inte vara någon publik till pseudoskådisen. Rollspel är något man gör tillsammans och inte en och en. Just gestaltningen gör man för att man tycker att det är roligt, så varför ska det belönas när det är en belöning i sig? Är det för att man ska tvinga andra att gestalta, när de kanske inte ens kommer till spelmötet för att gestalta?
/Han som tycker gestaltningen borde bero på genre och inte vara med i alla rollspel