Re: Det vackra med språket... [back on track]
Hmm... ursäkta OT-utviket, sådant kan hända på kvällen...
Ok, tillbaka till ämnet: jag tycker att "karaktär" i vissa betydelser trots allt är ett unikt ord; den som låter bli att ta en extra bit choklad eller undviker att kolla porrsajter på jobbdatorn har karaktär, vilket inte riktigt är samma sak som pliktskyldighet, dygdighet etc. Jag vet faktiskt inget annat ord som skulle kunna användas i sammanhanget utan omskrivningar. Alltså vill jag slå vakt om karaktären!
Jag tycker att "rollperson" är ett överlägset ord, det är åtminstone i rollspelssammanhang entydigt och är dessutom "industristandard", som det påpekats. Men i teatersammanhang kan jag hålla med om att det känns som en mindre lyckad term, jag vet faktiskt inte vad som är ett bra ord för den roll som en skådespelare gör på scen. Kanske passar "karaktär" bäst i teatersammanhang. Och då kan vi ju lika gärna låna över ordet till rollspelsvärlden. Men för att vända på det: vad är det för fel på "rollperson" och varför vill man hellre prata om "karaktärer"? (förutom att weeda ut språkpoliser, vilket förvisso är lovvärt)
Det är förresten kul att se hur trenderna går: på 80-talet så sa alla "riktiga" rollspelare karaktär, eftersom det var det som låg närmast terminologin i D&D - riktiga gamers körde ju amerikanska spel och inget översatt dravel. Att prata om "rollpersoner" var Äventyrsspels-blöj-tjafs! Nu verkar det som om pendeln har svängt igen och de som vill ha "rollpersoner" är reaktionära...
Hmm... ursäkta OT-utviket, sådant kan hända på kvällen...
Ok, tillbaka till ämnet: jag tycker att "karaktär" i vissa betydelser trots allt är ett unikt ord; den som låter bli att ta en extra bit choklad eller undviker att kolla porrsajter på jobbdatorn har karaktär, vilket inte riktigt är samma sak som pliktskyldighet, dygdighet etc. Jag vet faktiskt inget annat ord som skulle kunna användas i sammanhanget utan omskrivningar. Alltså vill jag slå vakt om karaktären!
Jag tycker att "rollperson" är ett överlägset ord, det är åtminstone i rollspelssammanhang entydigt och är dessutom "industristandard", som det påpekats. Men i teatersammanhang kan jag hålla med om att det känns som en mindre lyckad term, jag vet faktiskt inte vad som är ett bra ord för den roll som en skådespelare gör på scen. Kanske passar "karaktär" bäst i teatersammanhang. Och då kan vi ju lika gärna låna över ordet till rollspelsvärlden. Men för att vända på det: vad är det för fel på "rollperson" och varför vill man hellre prata om "karaktärer"? (förutom att weeda ut språkpoliser, vilket förvisso är lovvärt)
Det är förresten kul att se hur trenderna går: på 80-talet så sa alla "riktiga" rollspelare karaktär, eftersom det var det som låg närmast terminologin i D&D - riktiga gamers körde ju amerikanska spel och inget översatt dravel. Att prata om "rollpersoner" var Äventyrsspels-blöj-tjafs! Nu verkar det som om pendeln har svängt igen och de som vill ha "rollpersoner" är reaktionära...
