Nekromanti Beowulf

[krank]

Re: Platon och film

Det enda som spelar roll för braheten är hur respektive medium och teknik används och appliceras.

Ja, absolut. Men frågan här är huruvida det verkligen passar bäst med verkliga skådespelare - eller animerade versioner av samma skådespelare, som gör samma rörelser som samma skådespelare, och i allt väsentligt är samma skådespelare, med skillnaden att man tagit bort alla fördelar med att faktiskt använda skådespelare, och inte utnyttjat möjligheterna man får genom att använda animerade skådespelare...

Jack Nickolsson passar bättre i en viss sorts roller, precis som Arnold och en massa andra. Jag har svårt att se Adam Sandler spela galning i The Shining, till exempel, och tanken på Fear and Loathing i svartvitt får mig att rysa. Det gäller att ta filmidén och sedan välja vilket medium, vilken teknik och vilka skådespelare som passar bäst för att realisera idéns potential. Att man då väljer att sätta sig mellan två stolar genom att animera verkliga skådespelare tycker jag inte är så smart.

 

[krank]

Men så är väl vi människor med allt, man kan t.ex. digga ett rollspelsupplägg skithårt och skulle kanske tycka att det var möjligt att den idén skulle vara världsbäst om man just inte lagt så taskiga regler uppå den idén...

Agreed.

Etherscope, till exempel, skulle ha varit världens coolaste ångpunkspel om man inte anpassatgrundidén för D&D-crowden, med linjära skittrista äventyr av dungeoncrawltyp, anpassat världen efter d20's sjuka standarder för raser och klasser, och spenderat 90% av grundboken med att förklara d20. Spelet hade helt enkelt varit ett bättre spel med andra regler.

Ett annat exempel är Obsidian, som jag funderade på att köpa flera gånger. Världen är rätt cool, men eftersom man tydligen valt att satsa på värdelösa blyertsskisser som såg ut som nåt en haldan estetelev skissat på rasterna så fick spelet aldrig den känsla som världen hade potential till.

Så - teknik etc kan göra ganska mycket för att avgöra huruvida en grundidé - en film, en berättelse etc - blir bra.

 

[Rising]

Re: Platon och film

tanken på Fear and Loathing i svartvitt får mig att rysa

Inte mig. Det tror jag hade kunnat få den filmen att bli betydligt intressantare.

Jag anser personligen inte att man kan utforma färdiga recept för filmatiseringar såsom du gör; att viss teknik per definition skulle passa bäst för vissa typer av filmer, osv.

Mina idoler är snarare de som bryter mot alla förväntningar och alla konventioner - som gör något som ingen hade trott skulle fungera - men som sedan visar sig fungera hur bra som helst.

Den sortens marknadsanpassade syn på film som du ger uttryck för är mig helt främmande. Jag vill hellre se filmer som präglas av experimentlusta än strikt följande av regelverk.

 

[Krille]

Re: Platon och film

Ja, absolut. Men frågan här är huruvida det verkligen passar bäst med verkliga skådespelare - eller animerade versioner av samma skådespelare, som gör samma rörelser som samma skådespelare, och i allt väsentligt är samma skådespelare, med skillnaden att man tagit bort alla fördelar med att faktiskt använda skådespelare, och inte utnyttjat möjligheterna man får genom att använda animerade skådespelare...

Det är en fråga som jag inte kan svara på än, eftersom jag inte har sett filmen än.

Å andra sidan så kan jag tänka mig en massa fördelar som man har genom att göra just så, som man inte hade kunnat uppnå med konventionell filmteknik och som inte skulle komma till sin rätt med traditionell datoranimerad film-look. Jag har ingen aning om det är just dessa fördelar som kommer fram i just det här fallet, men jag har inga problem med att rent principiellt se varför en regissör skulle välja just den här tekniken, och jag ratar den inte av någon fånig teknisk eller mediemässig princip. Ratar jag den, så är det för att jag har sett den och sett att den var kass.

 

[krank]

Re: Platon och film

Inte mig. Det tror jag hade kunnat få den filmen att bli betydligt intressantare.

(ett test senare, har nu sett Fear and Loathing i gråskala)

OK, all känsla försvann, hela den totalknarkiga stämningen var som bortblåst. Ursch.

Den sortens marknadsanpassade syn på film som du ger uttryck för är mig helt främmande. Jag vill hellre se filmer som präglas av experimentlusta än strikt följande av regelverk.

Jag ser helst att man väljer teknik utifrån det man vill berätta. Jag älskar experimentella filmer, men vi ska minnas att det lika gärna kan slå hur snett som helst om den som experimenterar inte har koll på respektive teknikers för- och nackdelar.

Jag har sett ungefär en halvtimme in på filmen. Sedan orkade jag inte mer. Vi får se om jag orkar se klart den någon dag, men det här funkade verkligen inte. Helt fel teknik. Som sagt, fördelen med att använda animation är att man kan bryta sig fri från den estetik "verkligheten" har att erbjuda i form av kroppsproportioner, former och så vidare. Fördelen med att använda verkliga skådespelare är att de har tyngd och liv och kan interagera med omgivning och varandra utan att det ser helt keff ut.

I Beowulf bryter man sig inte loss genom att utnyttja animering till sådant animering är bra på. Allt ser ut som ett taffligt datorspelsintro. Snyggt, men ungefär lika livfullt som Pompeji efter utbrottet. Ingen tyngd, kass interaktion, allt känns livlöst.

Nä fy fan.

 

[Rising]

Re: Platon och film

(ett test senare, har nu sett Fear and Loathing i gråskala)

Hmm, ja, det var ju inte mycket till test. Filmar man för att det ska bli svartvitt till slut, då planerar man ju för det, så att man arbetar med kontraster i just ljus och mörker istället för mellan olika färger. Jag tror att det hade kunnat blir hur bra som helst om Terry Gilliam inställt sig för det redan från början.

En grej jag ogillade med Fear and Loathing var nämligen att den såg ut såsom jag tycker att folk som aldrig hållit på med knark tror att knark är. Det var just mycket knasiga färger och överdriven uppblåsthet på ett sätt som kändes barnsligt i mina ögon. Ungefär på samma sätt som att förvänta sig en bok om kärlek och relationer, och sedan läsa en Harlequinroman. Där blev jag besviken på Terry Gilliam, då jag tycker att han har varit så skicklig på meningsfull symbolism i tidigare filmer (särskilt underbara Brazil).

Så jag håller inte med. Visst, att se på en färgfilm utan färg kanske inte är så lyckat, men det var inte det saken gällde. Jag tror att den hade kunnat bli mycket knarkigare om den hade planerats som en svartvit film från början.

fördelen med att använda animation är att man kan bryta sig fri från den estetik "verkligheten" har att erbjuda i form av kroppsproportioner, former och så vidare. Fördelen med att använda verkliga skådespelare är att de har tyngd och liv och kan interagera med omgivning och varandra utan att det ser helt keff ut.

Tja, du får tycka vad du vill. Själv är jag mer förtjust i filmskapare som bryter mot regler, än som följer dem, och jag är allergisk mot folk som ska tala om för mig hur saker är. Läs din signatur för mina åsikter om saken.

Allt ser ut som ett taffligt datorspelsintro. Snyggt, men ungefär lika livfullt som Pompeji efter utbrottet. Ingen tyngd, kass interaktion, allt känns livlöst.

Jag tycker att gamla Jurrassic Park har flera datoranimationer som känns rejält livfulla. Några av de bästa specialeffekter jag sett. Jag gillar också Pixars första kortfilm om två skrivbordslampor. De lyckades utstråla genuina personligheter, livfullhet och känslor, i min mening.

Så här får vi helt enkelt enas om att vara oense.

 

[krank]

Re: Platon och film

En grej jag ogillade med Fear and Loathing var nämligen att den såg ut såsom jag tycker att folk som aldrig hållit på med knark tror att knark är.

Intressant har jag snackat med ganska många gamla knarkare som sagt att "faaan, den killen måste ha gått på droger... ingen kan få det att se ut precis sådär utan att ha varit med om det själv!" . Uppenbarligen finns det viss merit i det estetiska...

Läst boken förresten? Jag tror att filmen är ungefär det bästa man överhuvudtaget kunde göra av den. Den fångar nämligen originalet riktigt, riktigt bra.

Tja, du får tycka vad du vill. Själv är jag mer förtjust i filmskapare som bryter mot regler, än som följer dem

Själv föredrar jag filmer som funkar snarare än såna som inte funkar... Sedan kan en film som bryter mot "regler" funka, likväl som en film som följer dem (och tvärtom såklart)... Du verkar tro att jag förordar någon form av Stora Filmskaparregelbok som talar om Hur Man Får Och Inte Får Göra. Det gör jag inte.

...eller vänta, ett annat sätt att beskriva saken: Är du säker på att du inte menar filmer som bryter mot konventioner?

Jag tycker att gamla Jurrassic Park har flera datoranimationer som känns rejält livfulla. Några av de bästa specialeffekter jag sett. Jag gillar också Pixars första kortfilm om två skrivbordslampor. De lyckades utstråla genuina personligheter, livfullhet och känslor, i min mening.

Visst är de snygga, och skrivbordslamporna är söta. Men livfulla? Har de tyngd? Nej, inte mycket. Tycker jag. Men som sagt, jag tror att det har att göra med att jag sett för många datorspelsintron, och skapat för mycket 3d-grafik i mina dagar.

 

[Coffe_Kanon]

Re: Effektvana

Välgjord animatronik är i mina ögon tusen gånger bättre. Tag första Alienfilmen - där funkar den målade latexen bra. Så snart Aliensarna började bli datoranimerade kände jag hur all känsla bara försvann. Dockor och modeller har tyngd och agerar faktiskt rent fysiskt i världen. Det finns en närvarokänsla som helt saknas vid datoranimationer.

Kunde inte sagt det bättre själv. De datoranimerade xenomorpherna har inte samma "närvaro" som animatronic varianterna. Visserligen gillar jag när man kan blanda animatronics med datoreffekter på ett bra sätt, men helt datoranimerade varelser "känns" inte på samma sätt som animatronics gör.

 

[Coffe_Kanon]

Wow, visste inte att den var rotoscopad. Fan, då är det ju vassare genomfört än både Sagan om Ringen och A Scanner Darkly! Jag upphör aldrig att förvånas över att en av de första animerade långfilmerna fortfarande är den tekniskt kanske bästa.

Visst är den scenen rotoscopad, och givetvis sjukt snygg. Det mest avslöjande tecknet på rotoscoping i den scenen är snövits klänning, den rör sig på tok för verkligt för att vara enbart handtecknad.

Appropå rotoscoping, är det någon som har sett "Fire and Ice"?

 

[Organ]

Appropå rotoscoping, är det någon som har sett "Fire and Ice"?

Jorå, den håller ungefär samma kvalla som Bachshis (stavar han så?) Lord of the Rings, fast är inte lika uppenbart rotoscopad pga färre och mindre masscener.

/Anders

 

[Hartland]

Om Beowulf hade levat idag... [ANT]

... hade han hetat Hulk Hogan. Mer än matchande mustacher tycker jag.

/Hartland - Allt man behöver säga om rullen.