Nekromanti Berätta för mig om... drakar!

[Rymdhamster]

Jag gillar drakar! Inte nödvändigtvis i form av monster som måste dödas (även om det också är coolt) utan också som SLP:er att iteragera med, eller bra som mytologiska väsen.

Jag gillar alltifrån D&Ds drakar i färgskala, som är mer som episka monster/slp:er, till draken i Excalibur (filmen) som mer verkar vara någon slags metafor för världen och den magiska kraft som genomsyrar den.

Vad har ni för coola "takes" på drakar ni vill lyfta fram? Antingen från rollspel, populärkultur eller bara era egna idéer!

 

[Khan]

Jag gillar de tänkande, talande drakarna som är sluga, giriga och tydligt helt bortom mänsklig moral. Smaug, Fafner, Glaurung, etc. Klassiker är klassiker av en anledning.

 

[Minimoni]

Som du säkert vet så älskar jag Westeros och tillhörande värld, så jag älskar med andra ord drakarna från Valyria. Men jag tycker även drakar i andra medium är grymt häftiga, ja drakar är nästan alltid coola. I Shadowrun är drakarna häftiga då de är företagsledare, presidenter, playboys/playgirls(?), massförstörelsevapen etc.

Den klassiska DoD draken som tycks väldigt inspirerad av Tolkien är fortfarande lika häftig som den var när jag började spela rollspel. Sen vill jag i de rollspel jag är SL i, inte nödvändigtvis att drakarna skall vara ondskefulla utan snarare själviska. Det finns hur mycket som helst att säga om drakar och mitt stora tips till de som kanske inte ännu gjort det är, använd dem i era äventyr! Drakarna finns för att vara med, inte för att stå som text i en bok och sen aldrig påträffas.

 

[DeBracy]

Jag har alltid gillat varianten som jag måste plockat upp från nåt till AD&D 2nd, där drakar kan hamnskifta till människor och kila omkring inkognito. Tanken på att kanske råka vara schysst mot en drake och sen ha en oväntad allierad kittlar mig. Jag ser det framför mig i fina färger, á la Larry Elmore.

 

[Lightshy]

Alltså har man vunnit ett parti mot Blatifagus så behöver man inga fler drakupplevelser!

 

[Lightshy]

Jag har alltid gillat varianten som jag måste plockat upp från nåt till AD&D 2nd, där drakar kan hamnskifta till människor och kila omkring inkognito. Tanken på att kanske råka vara schysst mot en drake och sen ha en oväntad allierad kittlar mig. Jag ser det framför mig i fina färger, á la Larry Elmore.

Samma gäller ju i Eon. Där har ju några drakar dessutom valt att infiltrera olika maktpositioner i spelvärlden om jag inte minns fel (rätta mig gärna).
Sånt kan jag gilla!

 

[illuzive]

Jag har länge bollat med tanken om en drake som influerar individer genom drömmar. Där draken är något slags supermäktig varelse som ingen sett på tusen år - men "alla" vet att den finns och lever med en ständig oro att den skall återvända. Självklart är det några som tror sig ha sett draken, medan andra hävdar att det där med drakar bara är trams. Andra kanske vill få kontakt med draken då de tror sig kunna dra nytta av dennes makt.

Det fina med detta upplägg är att ingen (inte ens jag själv) behöver veta så mycket om hur en drake beter sig, utan det kan jag (som SL) och spelarna komma fram till under tiden som kampanjen fortskrider.

 

[Lightshy]

Jag har länge bollat med tanken om en drake som influerar individer genom drömmar. Där draken är något slags supermäktig varelse som ingen sett på tusen år - men "alla" vet att den finns och lever med en ständig oro att den skall återvända. Självklart är det några som tror sig ha sett draken, medan andra hävdar att det där med drakar bara är trams. Andra kanske vill få kontakt med draken då de tror sig kunna dra nytta av dennes makt.

Det fina med detta upplägg är att ingen (inte ens jag själv) behöver veta så mycket om hur en drake beter sig, utan det kan jag (som SL) och spelarna komma fram till under tiden som kampanjen fortskrider.

Googla på ”The Emerald dream” till World of Warcraft om du inte redan vet vad det är.
Handlar om drakar som drömmer.

 

[illuzive]

Googla på ”The Emerald dream” till World of Warcraft om du inte redan vet vad det är.
Handlar om drakar som drömmer.

Ooh, tackar! Det låter som att det kan finnas mycket att inspireras av där.

 

[Mogger]

"Drakarna är de sanna överlevarna. De är de enda överlevarna från tiden innan tiden. De minns det som inte längre finns och aldrig har funnits. De har sett sådant som dagens folkslag inte ens skulle mäkta skymta i ögonvrån, sådant som skulle förblinda och förfasa.

De är lojala förintare, upprorsmakare och intrigmakare. De försöker hitta en plats mellan gudarnas fjättrande bojor och sin närmast världsförstörande styrka. De har makt, men inte makt att använda den. Frustrerade, plikttrogna, övergivna och hämndlystna.

Men drakarnas tid kommer, Marduk hjälpe oss!"

- Zharatustra daPhanzia, palatsmagiker, flanör och historieberättare på slottet Radhumbra i Krun

 

[Skarpskytten]

Jag föll väldigt hårt för den rätt b-iga 90-talsfilmen Dragonheart, där Sean Connery spelar en digital drakes röst, en film som alla drakfans bör se.

Den innehåller en av filmhistoriens bästa mexican standoffs men det bäst är när

Spoiler

drakdödaren inser att det bara finns en drake kvar i hela världen och att om han slår ihjäl den dödar han sitt eget lukrativa levebröd. Fantasy-AF hotar sålunda. De två arga fienderna gör istället för att döda varandra ett deal som går ut på att draken stager attacker på försvarslösa byar och sedan fejkar de att drakdödaren dödar draken, blir rikligt belönad, varpå de delar på lootet. Rince and repeat.

 

[God45]

Jag gillar Draken som Satan. Men inte rakt igenom onda Satan. Draken är makt och revolution och naturen på det där "Naturen är Djävulens kyrka sättet". Det är lite så i vissa Arthur grejer med Merlin där han är Drakens son och därför en mäktig trixter i bästa Loke stil. Draken här är metaforisk förutom i drömmar och visioner ända tills den väldigt mycket inte är det. Draken är pagans men satanisk. Mäktig men dold. Naturlig men ond. Gud men lögnare.

 

[God45]

Oh! Eller Dark Sun där du blir en drake genom ockulta folkmord. Du är saken som magiker kungar drömmer om att bli när de växer upp.

 

[Rymdhamster]

Jag har alltid gillat varianten som jag måste plockat upp från nåt till AD&D 2nd, där drakar kan hamnskifta till människor och kila omkring inkognito. Tanken på att kanske råka vara schysst mot en drake och sen ha en oväntad allierad kittlar mig. Jag ser det framför mig i fina färger, á la Larry Elmore.

Yes, jag älskar den grejen! Har en SLP som springer runt i min FR-setting som är en drake som sovit de senaste sjuhundra åren, och nu vandrar runt i form av en mänisklig bard för uppdatera sig på de senaste händelseutvecklingarna.

Bland annat försöker hon lista ut vad som är de moderna etiska och moraliska värderingarna. Det är skitkul att se spelarna försöka förklara varför det är okej för dem att slå ihjäl goblins till höger och vänster för att ta deras grejer, när det inte är okej att slå ihjäl äventyrarna och ta deras grejer =D

 

[Rymdhamster]

Oh! Eller Dark Sun där du blir en drake genom ockulta folkmord. Du är saken som magiker kungar drömmer om att bli när de växer upp.

Oj, det hade jag inte hört innan. Sjukt coolt, ju!

Jag börjar undra om jag inte måste ta och läsa igenom Dark Sun nån gång, med tanke på hur mycket coolt jag hör talas om när det gäller den settingen =)

 

[Jocke]

Griaule är en drake som är så stor att folk bor på och runt denne. På olika vis påverkas de av drakens onda tankar och natur. Inte ens när draken dör och dess skalle transporteras långväga slutar den vara ett fokus för ondska.

 

[God45]

Oj, det hade jag inte hört innan. Sjukt coolt, ju!

Jag börjar undra om jag inte måste ta och läsa igenom Dark Sun nån gång, med tanke på hur mycket coolt jag hör talas om när det gäller den settingen =)

Original boxen till 2ed och 4ed boken är bäst. 2ed
materialet gick lite crazy efter ett tag och gav allt för mycket backstory. Så 4ed retconnade ut alla de grejerna. Men det är väldigt, väldigt bra

 

[anth]

Ursula K. Le Guins Övärlden-serie har en syn på drakar som jag tycker om. Speciellt de sista böckerna i serien.

 

[Rymdhamster]

Ursula K. Le Guins Övärlden-serie har en syn på drakar som jag tycker om. Speciellt de sista böckerna i serien.

Spännande, jag ser fram emot en post som förkarar vad den synen är =) Spoilertaggar, så klart, för andras skull =)

 

[terje]

I Glorantha är drakar gudaliknande väsen, men de slumrar dock vanligtvis och deras drömmar tar form av små (jämförelsevis...) drakar som rör sig ute bland de dödliga. https://glorantha.fandom.com/wiki/True_Dragon

Pern-böckerna bjuder på telepatiska, teleporterande drakar: https://en.wikipedia.org/wiki/Dragons_(Pern)