Berätta lite om Pendragon

[JohanL]

Den härrör från 4:e utgåvan som breddade spelets koncept lite och gav större utrymme till att spela andra grupperingar och kulturer än bara just arthurianska riddare. Det har jag förstått var kontroversiellt på sina håll och senare utgåvor har gått tillbaka till det snäva fokuset, men jag gillade det.

Det finns kanoniskt utrymme att vara en Arthur-riddare med märkligt ursprung, som muslim, hunn, kynocephal eller kvinna.

 

[Khan]

Det finns kanoniskt utrymme att vara en Arthur-riddare med märkligt ursprung, som muslim, hunn, kynocephal eller kvinna.

I den fantastiska Cullhwch and Olwen i Mabinogion finns en lång lista över riddarna av Runda Bordet. De flesta har en superkraft eller har utfört ett beryktat hjältedåd. Riddaren Henbedestyr kan springa fortare än någon annan i livet. Sgilti Yscawndroed kan gå så tyst att gräset inte böjs under hans fötter. Osla Gyllellvawr bär en dolk som är mycket kort, men så bred att den kan användas som bro åt hela kung Arthurs armé över stora forsar. Utöver det kan vi på andra ställen hitta riddaren Melion/Tiódel/Bisclavret, som förbannas till att bli varulv i sju år, eller många andra galna historier.

Min personliga favoritriddare är dock riddare Sol i Mabinogion. Hans superkraft? Han kan stå på ett ben hela dagen utan att bli trött. Det ni.

 

[JohanL]

I den fantastiska Cullhwch and Olwen i Mabinogion finns en lång lista över riddarna av Runda Bordet. De flesta har en superkraft eller har utfört ett beryktat hjältedåd. Riddaren Henbedestyr kan springa fortare än någon annan i livet. Sgilti Yscawndroed kan gå så tyst att gräset inte böjs under hans fötter. Osla Gyllellvawr bär en dolk som är mycket kort, men så bred att den kan användas som bro åt hela kung Arthurs armé över stora forsar. Utöver det kan vi på andra ställen hitta riddaren Melion/Tiódel/Bisclavret, som förbannas till att bli varulv i sju år, eller många andra galna historier.

Min personliga favoritriddare är dock riddare Sol i Mabinogion. Hans superkraft? Han kan stå på ett ben hela dagen utan att bli trött. Det ni.

Känns som en keltisk grej - jag gillar hur Lughs särskilda förmåga är att han är näst bäst på allt. Min tes är att det var Melkors ursprungliga kraft också.

 

[Ivan NWG]

Okay, I have a tiny bit more energy today.

Some thoughts in no particular order. These are from running all of chapter 1 from start to finish, plus running 10 or so one shot scenarios over the years. This was using 5e for the campaign and 1e for some of the one shots, as well as using some of the 6e rules in a 5e game.

*The exact edition doesnt matter that much. The core game was always the same. The newest version does improve how passions work and I think is better in that sense. Buy that one unless you find one cheap.

*A lot of people on English forums will say to get the 4th edition because it has rules for magic and a bunch of non knight stuff. Ignore those. The more crap you add to the game, the faster you will end up playing something the game isn't really that well equipped to handle.

* Get the players buy in. You are playing knights. This is a campaign about being knights. You will not play the same character at the end of the game, as you did when you started.
If you have that one player who 100% needs to play something unique, this isn't the game for them.

* Later you can justify characters from all over Europe but for the starting characters, have them be from ye olde England. It is very easy to get a starting group where nobody has any attachment to the land and that will heavily scupper tthings if you want to play the Grand campaign.

* Passions are key to how the game works and should taken at absolute face value. Yes, your character can swoon in a depression or they can be so in love that they can slaughter 30 saxons without breaking a sweat.

* The game never quite understands its own rules for personality traits and the scenarios use them inconsistently. Hand out experience checks generously for roleplaying. I often had players make trait rolls to see how they felt abut something. They were free to go against that (after all, people second guess themselves) but often they took it to heart.

* Combat is fine. It has a decent bit of detail but its meant to be fast. Mounted knights vs Saxons on foot is a typical battle early on, because it lets the players experience combat before the odds get too serious.
You can die VERY quickly though. It never gets tactical. On the upside, its one of the few games where mounted combat is not a pain.

* The mass battle (in 5e) is either a pile of dice rolling that has nothing to do with the battle (rulebook) or an entire second game you play (the expansion book). You will have to figure out what to do here. I ended up improv'ing a bit using the encounter tables since all the battles in the grand campaign are predetermined anyways.

* You can mix in magic here and there. The game works best when its 75% knights and 25% strange stuff. Suddenly encountering a giant will be very meaningful when they are mostly dealing with other knights or saxons.

* Do not neglect "day in the life of" stuff. Give them quick sessions where they can interact with their families, talk to the people on the land, meet some travellers and so forth. Let them follow up on these people and have them grow as part of the story.

* The child birth rules will probably result in your character having no heirs and 7 dead wives. Theres suggestions online for how to modify things a bit (such as CON checks for the wife), otherwise theres a high chance you will NOT have replacement heirs in place when the original characters retire or die.

* If you play the grand campaign, there is a specific incident that happens at the end of chapter 1 which tends to get misunderstood as being intended to kill the party, but this is not how its supposed to work if you read it carefully (unlike some of the epic battles where that can definitely happen)

* if you run the campaign, read 5 years or so ahead. The book has a habit of introducing people it sort of assumes you already know and events can feel a bit disconnected if you dont tie them together.

I hope any of that helps.
I'm sure others on here have plenty experience GMing it too, but I am happy to answer questions.

 

[Monokel]

Var ska man börja om man vill spela? Starter set + grundregelboken? Bara grundregelboken? Är den stora kampanjen en separat bok?

 

[Bolongo]

Var ska man börja om man vill spela? Starter set + grundregelboken? Bara grundregelboken? Är den stora kampanjen en separat bok?

Ja, ja och ja.

D.v.s. du kan börja med vilka regler du vill. Men om du skall köra 6e är det vissa regler som än så länge bara finns i starterboxen och inte i grundboken - de skall antagligen vara i SL-boken som kommer någon gång senare. Å andra sidan, så verkar 6e göra sin egen variant på den stora kampanjen. Starterboxen har de första äventyren som leder in i Grey Knight. Och detta är en helt annan start än i den feta kampanjboken som finns till 5e. Kanske kommer den att visa sig vara bättre? Det är oklart ifall de tänker fortsätta på det här spåret och bygga på med individuella äventyr, eller ifall de tänker ge ut en ny version av den stora boken till 6e, och om det senare är fallet vilket upplägg den kommer att följa.

De flesta av Ivans kommentarer ovan gäller 5e och tidigare. Fältslag är betydligt roligare med reglerna från startboxen.

 

[Gamiel]

for the starting characters, have them be from ye olde England.

Menar du inte Walse här?

 

[Bolongo]

Menar du inte Walse här?

Menar du Wales? Den traditionella startorten är väl Salisbury. Inte riktigt i Wales.

 

[Ivan NWG]

Menar du Wales? Den traditionella startorten är väl Salisbury. Inte riktigt i Wales.

Aye, Salisbury is in England. Though you could start in Wales just fine, the only area that probably won’t work is Cornwall.

 

[Ivan NWG]

De flesta av Ivans kommentarer ovan gäller 5e och tidigare. Fältslag är betydligt roligare med reglerna från startboxen.

i should be clear that we havent tried the 6e mass battle rules yet.

 

[Gamiel]

Menar du Wales? Den traditionella startorten är väl Salisbury. Inte riktigt i Wales.

Ja. Har ingen koll på vad som är den traditionella startorten men min förståelse var att Arthur var walesisk. Sedan brukar väll de flesta riddare inte komma från stadsorter utan från borgar eller herrgårdar?

 

[JohanL]

Ja. Har ingen koll på vad som är den traditionella startorten men min förståelse var att Arthur var walesisk. Sedan brukar väll de flesta riddare inte komma från stadsorter utan från borgar eller herrgårdar?

Det finns en engelsk Arthur-tradition, en fransk Arthur-tradition, och en walesisk Arthur-tradition. Den Arthur spelet framställer är i första och andra hand den vi ser hos Malory, även om det finns scenarion som ansluter till den walesiska traditionen.

Salisbury är alltså ett område (med Stonehenge inom sig, vilket knappast är en tillfällighet), där det visserligen finns en centralort (Salisbury, med sin katedral), men rollpersonerna är antingen hushållsriddare (bachelor knights) eller har fått en by som finansierar en.

 

[Ivan NWG]

Ja. Har ingen koll på vad som är den traditionella startorten men min förståelse var att Arthur var walesisk.

I got curious so I went to check Le Morte D'Arthur and...it never says quite outright but probably not (as far as Pendragon is concerned).

Arthurs mother is Queen Igraine who was from Cornwall and Uther Pendragon who was "king of all England".
Arthur is raised by Sir Ector who "is a lord of fair livelihood in many parts in England in Wales" which you can read in either way though if he is a loyal knight to Uther, he is likely English. (this may be Malory trying to reconcile parts of the mythology btw, though he primarily relied on French sources)

When Arthur is crowned, it does note that "Also Wales, a part of it, held against Arthur", suggesting he was mainly English.

In Geoffrey of Monmouths book there is no Welsh connection at all: Arthur is raised by Uther and "Ygerna" and that's that.

Thats the only two versions I have access to though

It does illustrate how much of a wonderful mush of things Pendragon is, combining Malory, Geoffrey of Monmouth, Welsh and Irish folklore, snippets of history and the movie Excalibur (!) with Staffords own vision. It really is something quite unique.

 

[JohanL]

the only area that probably won’t work is Cornwall.

Cornwall är *sämst*. Folk pratar illa om Mordred, men kung Mark är mycket värre i alla avseenden. (Detta gäller för övrigt även Agrawaine - det kommer mycket dåligt från Orkney också.)

 

[Ivan NWG]

Cornwall är *sämst*. Folk pratar illa om Mordred, men kung Mark är mycket värre i alla avseenden. (Detta gäller för övrigt även Agrawaine - det kommer mycket dåligt från Orkney också.)

Also Thomas Malory can't go 5 pages without shitting on how cowardly Cornish knights are

I could see an Orkney oriented campaign being really awesome but the GM would have to plan ahead for it and it would take a very different turn.

 

[Ivan NWG]

It IS worth noting you can also play Pendragon where you create your own campaign and go do whatever stuff the group wants to do.

Stafford saw the Great Pendragon Campaign as more or less his lifes work, so it is the "optimal" way the game is intended to be played but don't let me give the impression you must do so.

 

[JohanL]

Stafford saw the Great Pendragon Campaign as more or less his lifes work, so it is the "optimal" way the game is intended to be played but don't let me give the impression you must do so.

Greg Stafford fick ur sig bägge sina magna opera medan han levde - The Great Pendragon Campaign och The Guide to Glorantha.

 

[JohanL]

Det här kanske borde in i "Små historiska fakta..." i stället, men Sverige har sin egen minimalistiska Arthur-tradition - en av de tre Eufemia-visorna (första årtiondet på 1300-talet) är Herr Ivan, lejonriddaren, som är en översättning, omarbetning och omskrivning till knittel av Chrétien de Troyes Yvain. Ett av de första litterära verken på svenska.

 

[damogn]

Dock föredrar jag föregående femte utgåvan som är ...

I sann rollspelaranda!

 

[Khan]

Det här kanske borde in i "Små historiska fakta..." i stället, men Sverige har sin egen minimalistiska Arthur-tradition - en av de tre Eufemia-visorna (första årtiondet på 1300-talet) är Herr Ivan, lejonriddaren, som är en översättning, omarbetning och omskrivning till knittel av Chrétien de Troyes Yvain. Ett av de första litterära verken på svenska.

En annan av eufemiavisorna, Fredrik av Normandie, är också en del av Arthurcykeln. Tyvärr mycket tråkigare som berättelse. Men den finns bara bevarad på svenska, och är därmed Sveriges enda unika bidrag till Arthur-legenderna.