I traditionella rollspel har man vanligen en karaktär och gestaltar bara den. Då det ofta hände att gruppen delade upp sig i grupper märkte jag att det ledde till att hälften av spelgruppen blev passiv. Det passiva ledde ofta till att spelarna hade tråkigt eller tappade intresset och började snacka om andra saker. Båda sakerna drog dem ur deras upplevelse av scenariot.
Jag ville att de skulle aktiveras även i scener där deras karaktärer inte medverkade. För att göra det började jag låta mina spelare ta roller som jag vanligen hade haft som spelledarpersonerna. Det involverade dem i scenen även när de inte var där: det avlastade mig som spelledare, samtidigt som spelarna hade roligare än att bara sitta och rulla tummarna.
När jag använder mig av det brukar jag skriva ned en liten lapp som kan se ut så här:
Angus Hart
Du är en ung man som ville bli doktor, men eftersom du blev svimfärdig av att se mänskligt blod sadlade du om till slaktare. För blod från djur är ingenting som stör dig. De är ju trots allt inga människor.
Du är en oerhört empatisk person som alltid försöker hjälpa andra. Du går i kyrkan varje söndag och tror på bibelns ord, men utan att vara sådär skrämmande, fanatiskt religiös. Snarare framstår du sådär god som alla lätt sympatiserar med. Just nu har du tagit färjan för att komma hem efter en dag på jobbet.
Karaktärsdrag: Godhjärtad, svimfärdig av blod, naiv.
Det är lite mer text än nödvändigt egentligen, men det är för att ag gillar att ordbajsa.
Det räcker gott med en-två meningar. Viktigaste är att man planterar några karaktärsdrag så spelare har något att utgå från då de börjar spela statisten. Därefter kan de förstås utveckla den på egen hand, men jag har märkt att spelare ofta låser sig inte om de inte får en hook att rivstarta gestaltningen med.
Genom att spelarna får ta över statister gör de dessutom en liten emotionell investering i spelledarpersonerna om de är återkommande. Jag har haft spelare som skinit upp när de får ta an specifik statistroll de knutit an till.
Statisterna gör det dessutom möjligt för spelarna att testa på olika roller utanför sin trygghetszon (mindre insats än att göra en hel karaktär). Det innebär att de får variera sig lite och eventuellt hitta nya roller att spela i framtiden.
Tanken om statister är egentligen ingenting revolutionerande, utan jag tror flera spelledare använder sig av det (även om det kanske inte är uttryckligt formaliserat i själva rollspelen). Vet inte om jag skulle kalla det indie-spelmekanik egentligen, men det är från spelare som varit djupt involverad i indierollspel och min egen kontakt med dessa som influerat mig till att formalisera det.
