Berätta varför Symbaroum är bättre än andra spel i liknande genrer!

[Minimoni]

Ja, precis som rubriken säger Eller mer utförligt så kommer det sig att jag och min spelgrupp köpte en grundbok för bra länge sen för att dem var snygg och jag har nu kompletterat det med de tre delar till den stora kampanjen som jag köpt på engelska via Drivethrurpg. Jag har försökt läsa en del, eller snarare skumma igenom delar av grundboken men jag är antingen för korkad eller så är det något jag helt enkelt inte riktigt klickar med.

Jag förstår inte riktigt vad man skall göra i spelet förutom att ge sig in i skogen och hämta hem skatter, det må vara kul för en del personer men det är inget jag är jätte tänd på. Berätta så mycket det bara går om världen och spoila så mycket ni bara vill och kan då det ändock är jag som kommer vara SL om det blir spel någon gång framöver. Dölj självklart de ”spoiliga” inslagen så att ingen råkar läsa dem som inte vill.

Berätta gärna också vilken/vilka sorts kampanjer spelet fungerar bra till som inte har med skogsplundring att göra. Regelsystemet behöver ni inte saluföra eller klaga på då jag redan bestämt att det åker ut och ersätts med något jag trivs bättre med, det är helt enkelt världen och dess kampanjer, historia, metastory etc, som jag är intresserad av Spelet har enormt snygga illustrationer, även om de blir aningen enformiga då de inte visar speciellt mycket olika saker.

Tack på förhand till de som vill hjälpa mig att förstå storheten med Symbaroum och hur det kan spelas!

 

[Rangertheman]

För mig är den största behållningen med Symbaroum inramningen med stora politiska intriger, kampen om naturen/det naturliga, väl genomtänkta platser och SLP, kopplingarna mellan dåtid och nutid, samt självklart hur väl allt hänger samman. Jag gillar när det blir mer åt Game of Thrones-hållet.

När det gäller Törnetronen tycker jag att ruinerna och Davokar-utfärderna som ingår passar bra in och fyller ett syfte. Annas är just den delen inget som jag är särskilt intresserad av. Rollspel där man letar skatter i ruiner går det tretton på dussinet av och jag tycker inte Symbaroum sticker ut nämnvärt på det området. Det enda som väl kanske är lite bättre är mystiken och att det finns en tydlig historisk koppling; ruiner är inte bara ditslängda för att bli plundrade. Jag är lite bekymrad över att både 5E OGL-varianten och den kommande startboxen tycks fokusera ganska mycket på ruinutforskande. Förhoppningsvis gläntar de på dörren även mot de delar där jag tycker Symbaroum skiner starkast.

 

[Jocke]

1. För att det är Combat As Spectacle! Att slåss i Symbaroum liknar inget annat spel. Alla regler är FÖR BRA! Med ett slag kan magiker (på båda sidor) ta kontroll över motståndarlagets bästa kämpe, en svartalf med lite optande kan skjuta sex pilar per runda osv. Det här innebär att en strid i praktikern är en runda där de båda lagen känner på varandra, en till där det blir tydligt vilka som har överhanden och så en tredje där ge upp /fly /dö händer. Det här framgår tydligt i intro-äventyret där en man i ett torn med ett armborst är ett äkta hot mot spelarna, fast han är en och de är 2-5.

2. För att Davokar är en fantastisk miljö att spela i. Skogen är så full av skatter och naturresurser att det i princip är som att tälja guld med kniv att vandra in i den- samtidigt är den mystisk och hemsk och det finns en anledning till att de som bor i skogen låtit alla skatter ligga kvar i århundraden.

Det är alltså roligt att gå framåt och att slåss. Precis samma saker som Dark Souls briljerar på.

 

[Conan]

Bra frågeställning

Jag har inte spelat symbaroum, men jag tycker de verkar väldigt bra med en setting som på ett rimligt sätt kan motivera skattletande - som tillsammans med våld - är dem roligaste aspekterna av fantasy rollspel.

 

[ÅkeZorkh]

1. För att det är Combat As Spectacle! Att slåss i Symbaroum liknar inget annat spel. Alla regler är FÖR BRA! Med ett slag kan magiker (på båda sidor) ta kontroll över motståndarlagets bästa kämpe, en svartalf med lite optande kan skjuta sex pilar per runda osv. Det här innebär att en strid i praktikern är en runda där de båda lagen känner på varandra, en till där det blir tydligt vilka som har överhanden och så en tredje där ge upp /fly /dö händer. Det här framgår tydligt i intro-äventyret där en man i ett torn med ett armborst är ett äkta hot mot spelarna, fast han är en och de är 2-5.

2. För att Davokar är en fantastisk miljö att spela i. Skogen är så full av skatter och naturresurser att det i princip är som att tälja guld med kniv att vandra in i den- samtidigt är den mystisk och hemsk och det finns en anledning till att de som bor i skogen låtit alla skatter ligga kvar i århundraden.

Det är alltså roligt att gå framåt och att slåss. Precis samma saker som Dark Souls briljerar på.

Förlåt om jag bryter in lite (kan inte uttala mig om Symbaroum eftersom jag bara läst inte spelat) men i vilket spel är en man i ett torn med ett armborst INTE ett hot?

 

[Jocke]

Förlåt om jag bryter in lite (kan inte uttala mig om Symbaroum eftersom jag bara läst inte spelat) men i vilket spel är en man i ett torn med ett armborst INTE ett hot?

Ja, det är han nog i alla spel men känslan när vi spelade var typ ”okej nu lägger vi upp en plan, vi är fem kompetenta (nåja) äventyrare, om du börjar smyga runt - *ljudet av en pil som träffar* - Å HERREGUD vi kommer dö i det här buskaget!”

 

[Übereil]

Förlåt om jag bryter in lite (kan inte uttala mig om Symbaroum eftersom jag bara läst inte spelat) men i vilket spel är en man i ett torn med ett armborst INTE ett hot?

Om man spelar DnD 5 och inte är level 1 så är en man i ett torn med ett armborst mest lite jobbig. Han kan ju larma de andra så det inte går att smyga sig in längre men han behöver också typ tio rundor på sig att döda någon så om han börjar skjuta så går man därifrån. Eller skjuter tillbaks och så dör han.

Übereil

 

[Lemur]

Jag tycker styrkan ligger i de välskrivna äventyren och i all lore. I min spelgrupp har mest tid gått till att utreda mysterier samt att medla mellan olika intressen och politiska fraktioner. Det är det bästa "culture gaming"-spelet som jag har läst. Världens övergripande konflikter är medryckande och spännande.

 

[ÅkeZorkh]

Om man spelar DnD 5 och inte är level 1 så är en man i ett torn med ett armborst mest lite jobbig. Han kan ju larma de andra så det inte går att smyga sig in längre men han behöver också typ tio rundor på sig att döda någon så om han börjar skjuta så går man därifrån. Eller skjuter tillbaks och så dör han.

Übereil

Ok, ännu ett argument till att inte vidröra DnD med tång, tack

 

[Minimoni]

Jag är kanske som bekant ett stort fan av Westeros som värld, men också de mer folkvandrings och grisodlar-aspekterna av Trudvang. Regelsystemen i båda dessa världars respektive rollspel(singular som plural)har jag slängt ut med huvudet före. Jag gillar hög dödlighet och lutar åt mindre traditionella ”äventyr”. Är inte mycket för att leta skatter i grottor eller liknande miljöer, gillar att utforska olika Settings politiska ränkspel och vad olika personer och politiska entiteter vill.

Så om jag skulle sätta ihop en grupp äventyrare från de mer civiliserade delarna av Symbaroum-världen, Ambria. Vilka slags äventyr förutom skogsplundrande skulle ni rekommendera ? Finns det något bra kapitel som på något sätt berättar om de olika fraktionerna(civilicerade likväl som ”barbarer”)? Jag gillar som sagt ASOIAF-RPG men vill ibland byta setting men fortfarande behålla de delar jag gillar.

 

[Paal]

VI spelar Symbaroum för att uppleva kampanjen. Den öppnar upp och utvecklar världen bit för bit. Det är en del skogsäventyr, men alltid med ett tydligt mål kopplat till andra delar av händelseförloppet. Väldigt lite random ruinplundring (vilket man kan lägga till om man vill). Men merparten är intriger, stadsäventyr och politiskt maktspel mellan de olika fraktionerna. Det är en region som sätts i gungning och saker händer och förändras.

Om du ska spelleda kampanjen kan jag rekommendera att titta på kampanjöversikten här: https://frialigan.se/wp-content/uploads/2018/10/SPOILER_ALERT_Törnetronen_Kampanjöversikt_v2.pdf

Vi gillar regelsystemet, även om vi husreglat en del. Det är snabbt och actionbetonat med roliga och farliga strider.

Är du inte intresserad av vare sig skogsplundring (som har en del inbyggda komplikationer i Symbaroum) eller att spela kampanjen så går det såklart att bara använda världen men den beskrivs ganska kopplat till kampanjens skeenden så jag hade ändå utgått från den och ändrat efter eget huvud. Annars hade jag nog bara använt bilderna för inspiration och spelat något annat.

 

[Jocke]

Alltså välden är även utan skogsplundring intressant. Det finns religösa schismer, politiska intriger, en templet-i-Jerusalem helig plats där flera religoner har sin ”äldsta kultplats” och bedriver politisk kamp om. Alvena håller på med bortbytingar osv. Men städerna runt skogen är lite som ett fantasy vilda västern, man har kommit dit i någon slags nybyggaranda och den är central för att förstå allt det andra i kampanjmiljön.

 

[Minimoni]

Alltså välden är även utan skogsplundring intressant. Det finns religösa schismer, politiska intriger, en templet-i-Jerusalem helig plats där flera religoner har sin ”äldsta kultplats” och bedriver politisk kamp om. Alvena håller på med bortbytingar osv. Men städerna runt skogen är lite som ett fantasy vilda västern, man har kommit dit i någon slags nybyggaranda och den är central för att förstå allt det andra i kampanjmiljön.

Detta låter intressant! Bra beskrivning då det väcker riktigt intressanta uppslag för mig som SL. En sista fråga, i vilken bok(om det existerar) finns det beskrivningar över adelshus och de olika barbarerna?

 

[Bifur]

Alltså Symbaroum är ett culture gaming spel av hög kvalité, däremot vågar jag inte påstå att det är bättre än Eon, ToR, ASOIF etc.

Där spelet verkligen skiner är dock när ovanstående sätts in i kontext av Törnetronen-kampanjen. Plötsligt får bisatser om barberernas religion konkret innebörd i spelandet, ryktena om vad som hände under Det stora kriget får handfast betydelse. Till skillnad från många andra liknande spel kommer spelvärldens hemligheter långsamt avslöjas och få en inverkan spelarna inte kunde ana. Vissa avskyr spel där de måste minnas en massa grejer om settingen och Symbaroum är ett sådant, jag gillar det bl.a. just för att spelet kräver att jag anstränger mig.

Så spela Symbaroum för att ge dig in i Törnetronen, och anpassa ansatsen till vad vad dina spelare tycker är roligast. Några synpunkter på vad jag och andra tror är de bästa uppläggen finns i @Lemurs tråd här.

 

[Bifur]

Detta låter intressant! Bra beskrivning då det väcker riktigt intressanta uppslag för mig som SL. En sista fråga, i vilken bok(om det existerar) finns det beskrivningar över adelshus och de olika barbarerna?

Den bästa sammanfattningen finns i grundbokens första avsnitt. Sedan följer översikter på mer inzoomad nivå i de inledande avsnitten i VV, HH och SS. De finns även som separata pdf bara för spelare (och kan med fördel klippas ihop till översikter om man vill rensa de rena platsbeskrivningarna). Mest barbar-info finns i HH, mest om adelshusen i SS, mest om religionerna i ÄP2 och ÄP3.

 

[Lemur]

Vilka slags äventyr förutom skogsplundrande skulle ni rekommendera ? Finns det något bra kapitel som på något sätt berättar om de olika fraktionerna(civilicerade likväl som ”barbarer”)?

Jag tycker Kopparkronan är en utmärkt introduktion till världen och intrigerna. Man kan skippa sista delen (Döda Drömmars Grav) om man vill.
Efter det kan man köra igång Törnetronen med Väktarens Vrede.

 

[Lemur]

Alltså Symbaroum är ett culture gaming spel av hög kvalité, däremot vågar jag inte påstå att det är bättre än Eon, ToR, ASOIF etc.

Där spelet verkligen skiner är dock när ovanstående sätts in i kontext av Törnetronen-kampanjen.

Håller med om detta. Det finns andra spel med mer ingående världsbeskrivning. Men få som knyter samman alltihop så bra i en episk kampanj.

 

[God45]

Om du inte vill gå in i en hemsökt skog för att leta skatter och kanske dö har spelet väldigt lite att komma med. Det har ett kul men obalanserat regelsystem men eftersom du ska kasta ut det ändå behöver vi inte gå in på det. Grupperna och folken är väldigt mycket vad de är vid en första anblick. Den stora kampanjen är okej. Ska du använda ASOIAF-RPG som regler hade jag valt en annan kampanjvärld.

 

[Minimoni]

Om du inte vill gå in i en hemsökt skog för att leta skatter och kanske dö har spelet väldigt lite att komma med. Det har ett kul men obalanserat regelsystem men eftersom du ska kasta ut det ändå behöver vi inte gå in på det. Grupperna och folken är väldigt mycket vad de är vid en första anblick. Den stora kampanjen är okej. Ska du använda ASOIAF-RPG som regler hade jag valt en annan kampanjvärld.

Jag kör på EON 3 regelsystemet med några få ändringar då ASOIAF-RPG reglerna inte heller faller mig i smaken. Jag är en gammal uv och gillar den simulationism som EON 3-reglerna medför. Dock gillar jag som sagt olika spelvärldar, men jag är inte överförtjust i just skattsökande. Jag kritiserar ingen som gillar eller älskar just grottkrälande och skattsökande, utan konstaterar bara att det inte är något för mig. Jag skall dock läsa igenom alla Symbaroum böcker som jag nu faktiskt har och se vad jag kan använda och på vilket sätt. Om spelet mer eller mindre kretsar till att ”gå in i skogen och hitta skatter och kanske dö” så är nog spelet i sin grund inte riktigt vad jag söker.

 

[Hans E Magnusson]

Mest för att jag är nyfiken, finns det nått gratis, plundraskatteriskogen äventyr som man kan kolla in. Ska gärna kännas som ett klassiskt symbaroum äventyr.