Nekromanti Berättarresurser i Adventure! - systemet

[Rising]

Hade jag velat ha ett rent berättarspel så hade jag inte valt Advanture! - systemet till att börja med, till exempel.

Hade du varit nöjd med Adventure så hade du inte postat den här tråden till att börja med.

För mig är det dock en självklarhet att om det man vill göra är att försöka få folk att berätta (vadsomhelst, så länge de berättar - oavsett om det egentligen passar in i historien eller inte. I det här läget är det den nivån jag måste lägga det på), även om det sker "motvilligt" i och med att man bara gör det för att få poäng.

Jag förstår inte meningen. Saknas det inte ett "så..."? "om det man vill göra är att försöka få folk att berätta, så..." någonting. "...så måste man erbjuda dem incitament", typ.

Jag kan inte svara eftersom meningen inte är komplett.

Medan jag tycker att det här:

"Berätta om en gammal bekant till din rollperson, som räddar er ur ett knivigt läge. Denna bekant har en sällsam, extraordinär talang som kan vara väldigt användbar, men senast skildes ni åt som ovänner. Det finns gammalt groll mellan er, och ni är varandras rivaler. Men om vad? Du står för detaljerna."

...är helt sjukt hårdstyrt och jag som spelare skulle känna mig ordentligt fastlåst i att försöka krysta in den där gamle bekantingen.

Then you're in luck - för det är ju enkelt att komma på enklare och mer generiska grejer. Det är att ge detaljerad input som är svårt. Så det hade varit mycket värre tvärtom.

En av mina första samberättarinstruktioner var ett enkelt "men..."

När vi körde något rollspel och en spelare hade lyckats använda en kontaktegenskap för att se om de kände till någon som kunde hjälpa dem, då lät jag spelaren få hitta på vilken sorts kontakt som helst, men instruerade dem att lägga till ett "men..." som kunde innebära komplikationer. Typ att kontaktpersonen skulle kräva gentjänster i utbyte, att hon inte var att lita på, att hon hade mäktiga fiender som också skulle bli rollpersonernas fiende så fort de tagit kontakt med personen, eller vad än spelaren kunde komma på.

De lilla ordet "men..." kan alltså räcka alldeles utmärkt som inspirationsmaterial.

Det finns alla möjliga varianter och mellanled, och jag har givit flera förslag tidigare här på forumet. Jag tror inte att du är intresserad av dem, ville bara påpeka skillnaden mellan princip och applikation.

 

[krank]

Hade du varit nöjd med Adventure så hade du inte postat den här tråden till att börja med.

Dock visar väl typen av regelsystem jag valt ungefär vilken riktning jag tänkt mig?

Jag är helt enkelt inte det minsta intresserad av rent samberättande, exempelvis - då hade jag kört Baron Münchausen istället.

Så nej, jag är inte helt nöjd med Adventure - men å andra sidan finns det inget regelsystem jag är helt nöjd med.

Jag förstår inte meningen. Saknas det inte ett "så..."? "om det man vill göra är att försöka få folk att berätta, så..." någonting. "...så måste man erbjuda dem incitament", typ.

Jag kan inte svara eftersom meningen inte är komplett.

Jag klipper parentesen:

"För mig är det dock en självklarhet att om det man vill göra är att försöka få folk att berätta, även om det sker "motvilligt" i och med att man bara gör det för att få poäng."

...så är incitament för berättande, vilket berättande som helst, ett sätt att sköta det på. Som jag dessutom gillar mer än lappar och instruktioner av den typ du förespråkar.

 

[Rising]

"För mig är det dock en självklarhet att om det man vill göra är att försöka få folk att berätta, även om det sker "motvilligt" i och med att man bara gör det för att få poäng."
...så är incitament för berättande, vilket berättande som helst, ett sätt att sköta det på. Som jag dessutom gillar mer än lappar och instruktioner av den typ du förespråkar.

Ja.

Där kommer vi inte längre, men då har vi iaf rett ut det där med speligheten. Att det är du som använder öppen spelmekanik i de incitament du talar om ovan, medan det alltså är jag som inte blandar in spelmekanik på samma sätt. Det var främst det missförståndet jag ville reda ut.

Att det är du som är Rolemaster, och jag som... Nä, I keed, I keed... :^)

 

[krank]

Där kommer vi inte längre, men då har vi iaf rett ut det där med speligheten. Att det är du som använder öppen spelmekanik i de incitament du talar om ovan, medan det alltså är jag som inte blandar in spelmekanik på samma sätt. Det var främst det missförståndet jag ville reda ut.

Så länge vi är överens om att tonvikten där ligger på "på samma sätt", så. Jag menar ju fortfarande att det du pysslar med är spelmekanik och system.

 

[Rising]

Så länge vi är överens om att tonvikten där ligger på "på samma sätt", så.

Absolut!

För, om vi gör en recap av ditt sätt:

Det är när en subjektiv spelledare sätter begränsningar som spelet blir "speligt och styrt" och sysslar med "öppen spelmekanik".

Och det är "exakt precis så" att spelet är subjektivt redan när spelledaren hittar på ett äventyr, förbereder konflikter eller gestaltar spelledarpersoner.

...så vill jag tydligt markera att den hållningen (=om spelledaren gestaltar spelledarpersoner så har man ett "speligt och styrt" spel med "öppen spelmekanik") absolut inte är min, och det är inte mitt sätt att använda spelterminologi.

Men jag tillåter dig givetvis att resonera och använda termer precis hur du vill. För egen del hoppas jag dock att du inte vinner traction med det synsättet, eftersom jag inte känner någon annan som kallar det för "öppen spelmekanik" när spelledaren gestaltar spelledarpersoner. Men, men, den som lever får se.

"Nu skall jag ägna mig åt lite spelmekanik genom att skriva vilka personlighetsdrag mina Kultspelledarpersoner skall ha"... Det känns verkligen konstigt i mina öron, men jaja, var och en blir salig på sin senap.