>+.+<
Hmm.. Har just läst igenom de hittils postade inläggen, men jag tänkte liksom "fortsätta" i en egen sub-tråd. (Är det någon som undrar vad det är för krumelur som utgör Ämnet, så är det en död katt: morrhår, korsögon (i bästa serie-anda) och nos - för trött för att hitta på något vettigt, för sysslolös för att inte ändra det...)
Systemet i sig, som du beskriver det, verkar intressant men lite konstigt...
Om jag nu har fattat det hela rätt så är det alltså så att båda parter i striden slår sina T100+INI för att se vem som kan agera först. Inget konstigt med det.
Sedan så antar du i alla exemplen hittills att Karaktär X, som vinner initiativslaget väljer att anfalla... - Men vad händer om han inte gör det då? Om han väljer att avvakta eller backa undan, tex. - Får då spelare Y välja att anfalla med samma förutsättningar som spelare X, eller ska nya slag slås?
Nåväl, efter att spelare X har valt att anfalla slår Y sitt försvar, som X sedan får presenterat för sig. Det är här det börjar låta lite skumt i mina öron... Anfallaren observerar alltså i samma stund som han ska anfalla att motståndaren verkar vara "bra på att undvika" och kan avbryta attacken? Det känns för mig som att systemet inbjuder till ett mer strategiskt tänkande i stridens hetta, inte fel i sig, men något verklighetsfrämmande, eftersom de flesta beslut i snabba strider sker instinktivt (eller impulsivt) och utan större eftertänksamhet (om man nu inte är mano-a-mano och har varit med förr..). Därför tycker
jag att det känns "rättare" att anfallaren slår sina slag först (enl. traditionellt upplägg..), även om det medför den begränsningen att han inte kan "avbryta anfallet".
Dessutom; om anfallaren X avbryter attacken, vad medför det för spelare Y (försvararen) då? Får han göra en snabb uppföljande attack istället för att "stå och parera ett slag som inte kommer"? Får X någon negativ modifikation för att han avbröt?
Exempel:
Hans, den store starke arien från Afrika slåss mot Chan-Peng, den lilla japanen från Kina. Hans har ett stort och redigt tungt tvåhandssvärd som han har tänkt klyva Chan-Peng med. Chang-Peng har bara sina ätpinnar i trä. I vanliga fall skulle antagligen Chan-Peng ha vunnit initiativet (då den heliga boken av ärketyper säger att Hans är stor och stark, men dum och slö, medan Chan-Peng är raka motsatsen), men han har rökt för mycket "helig lotusblomma". Hans vinner alltså initiativet och ska hacka Chang-Peng mitt i tu, men upptäcker till sin fasa när han är halvvägs nere mot Chang-Pengs huvud att den lille japanen är väldigt bra på att parera (han håller upp ätpinnarna i en mystisk korsformation för att avvärja anfallet) och avbryter sitt anfall, genom att...
-Ja vad? Bromsar han upp svärdet mitt i ett hugg lär han ju få ta i utav h-vete (tvåhandssvärd är tunga), således borde ju Chang-Peng hinna sticka ätpinnarna i honom medan han "bromsar svärdet" (alt. efter han just har gjort det och är temporärt "winded", utmattad). Styr han av hugget gäller väl nästan samma sak, förutom att svärdet riskerar att slå fast i trägolvet. Eller är det helt enkelt så att Hans ser att japanen är bra på att parera
innan han hugger? /images/icons/tongue.gif
Du skriver visserligen
"tänk en 'tranan' i Karate-Kid, eller Taidons gard eller likn.", men alla kan ju inte vara ninjor, så att säga och många försvar är inte direkt uppenbara (särskilt inte om du inte har sett/studerat tekniken förr).
Tja, som du ser så är jag lite lätt skeptisk till idén, eller dum i huvudet som inte förstår hur du menar (förklara då!). Dock tror jag att systemet kan ha goda förutsättningar om det klarifierars. Du nämde att du har det "in context" - har du något på pränt så får du gärna lägga upp det som en bifogad fil.
//
MiD[K]NiGHT. - som vill ursäkta på förhand om han inte har förstått eller formulerat sig klumpigt - 17h videotittande tar ut sin rätt i trötthet... *gäsp*
.