Nekromanti Besvärlig spelartyp

Joined
23 May 2005
Messages
78
Location
Hässleholm (och Kristianstad)
I "min" rollspelsgrupp har det dykt upp en spelare som jag tycker är lite besvärlig, och jag undrar om någon har några tips angående hur man skulle kunna handskas med honom.

Besvärligheten ligger i att han faktiskt inte verkar vara det allra minsta intresserad av att rollspela. Jag har konfronterat honom angående detta, och han intygar dyrt och heligt att han tycker det är roligt. Lik förbannat sitter han där under varje speltillfälle och ser sur och ointresserad ut, för att i efterhand be om ursäkt för att han var "lite trött just idag". (Eller senast: "mitt blodsocker var mycket lågt i kväll").

Istället för att leva sig in i berättelsen och karaktären verkar han mest tycka att det är tråkigt. När andra säger: "Jag närmar mig dörren, trevar fram över trägolvets plankor så försiktigt jag kan för att de inte ska knarra..." Så slänger han ur sig oentusiastiska: "Jaha. Jag får väl gå och öppna den där dörren då."

Han tar varje tillfälle i akt att prata om sådant som inte har med spelet att göra. "Jag har köpt de grejerna nu" och "ska vi se den filmen på bio?" eller vad som helst. Det sker blixtsnabbt. Om den som leder spelet säger "ska vi ta en paus nu?" så väntar inte denne spelare en halv sekund med att sätta igång att prata om andra saker, med just samma entusiasm som saknades under spelandet.

Min misstanke är att han vill vara med och spela just eftersom han då får tillfälle att umgås med oss andra. Det är absolut inget fel i det, men man önskar ju att han kunde vara lite mer engagerad i spelet. Man vill ju att alla ska ha roligt när man spelar.

Och jag gör mitt bästa för att han också ska tycka det är roligt - jag arbetar in element som han är intresserad av i berättelserna, och bollar över situationerna till honom när han börjar uppvisa sina tristessymptom. Å andra sidan tänker jag aldrig låta detta gå så långt att de andra spelarna försummas, och jag tänker inte heller leda äventyr som uteslutande går ut på att tillfredsställa honom.

Hursomhelst. Jag är ganska oerfaren som spelledare. Jag vill helst inte diskutera detta med de andra gruppen eftersom det då kan uppstå polariseringar och antipatier åt alla håll. Så har någon ett förslag på vad som kan göras?
 

ripperdoc

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,399
Location
Tokyo
Jag ser tre möjliga anledningar till varför han gör så:
* Han har faktiskt varit dålig på att vara utvilad, engagerad, etc till spelmötena. Prata isf med honom och föreslå att han får försöka sova ut, dricka kaffe, stoppa i sig socker och hålla sig alert om han vill spela vidare.
* Han gillar egentligen inte det ni spelar för tillfället, men vill inte säga det. Kanske han ogillar spelet, äventyren eller din spelledarstil. Fråga om han vill ändra på något i hur ni spelar och försök uppmuntra honom att förändra spelet som han vill ha det.
* Han gillar inte rollspel så mycket, utan gillar att umgås (som du föreslog). I sådana fall går det nog inte att göra så mycket, annat än att försöka inspirera honom till rollspel (inte så lätt). Så det är antingen att gilla läget eller klargöra för honom att det krävs större engagemang för att vara med och spela.

/RD
 

GoblinGurra

Swordsman
Joined
28 Sep 2004
Messages
421
Location
Karlstad
Det är en kille i våran spelgrupp som aldrig gör någonting, han bara sitter där och gör ingenting, ibland så säger han saker som:
"Jag följer med de andra"
och i strider:
"Jag hugger/sticker/anfaller/undviker/parerar/skjuter/nåt annat/ytterligare nån handling"
Han är ganska jobbig att spela med...jag vet inte var det jobbiga ligger, men det är nånting.
 

Gordeg

Hero
Joined
22 Jul 2004
Messages
1,796
Location
Västervik
Jag har spelat med en eller två såna killar, och känner igen problemet. Jag tror faktiskt att han kan bli mer engagerad om han får mogna in i hobbyn lite. Alternativt lägger han av efter ett tag.

En möjlighet är att visa lite extra intresse för honom så att han börjar tycka att spelet är roligare. Tex kan du som spelledare sitta bredvid och hjälpa honom med tips och idéer när han gör sin rollperson. När ni spelar kan du då och då låta honom få små stunder i rampljuset tex genom att lägga in händelser och äventyr med anknytning till hans rollperson.

Jag menar inte att du ska vända ut och in på dig själv för att fjäska för honom. Bara ge honom en extra chans. Om han inte nappar finns det kanske inget större hopp om bättring.

Gordeg
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,288
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Vi hade en sådan spelare en gång; groteskt passiv och velig var han, och verkade liksom inte ha roligt. En dag slutade vi helt sonika att ringa honom.

Han ringde aldrig någonsin tillbaka.

- Ymir, fortfarande förundrad över det
 

Niklas73

Skapare av Starchallenge
Joined
20 Jan 2003
Messages
3,703
Location
Stockholm
1) ta till dig av avd de andra sagt i den här tråden.

2) Ta upp ett exempel på ett spelmöte ni haft nyligen och peka på skillnaderna hur han beter sig och hur de andra beter sig. Förklara för honom att ert syfte (utgår jag från) är inlevelse och en känsla för historien. Kanske är det så att han saknar förmågan att sätta sig in i det här. Kanske har han lust att hänga med er och göra saker men att det just blivit rollspel och han inte vågar säga ifrån. Förklara dfå att han är mer än välkommen att lira med er om han skärper upp sitt spelande lite (det stör dig o andra juh). Om han itne tycker det verkar funka - gör andra grejer med honom som itne involverar rollspel - förutsatt att ni gillar killen förstås.
 
Joined
23 May 2005
Messages
78
Location
Hässleholm (och Kristianstad)
Jag brukar vara den förste att kritisera min spelledarstil (nåja), men han beter sig så här oavsett vem som leder spelet och vilket spel det än är.

Jag siktar dock på ditt sista alternativ: att försöka inspirera honom. Ska sätta mig ner med några spelledarböcker och suga åt mig alla tips som finns angående hur man kan väcka en spelare.
 
Joined
23 May 2005
Messages
78
Location
Hässleholm (och Kristianstad)
Då förstår du förmodligen min situation. Den här killen brukar köra på "jaha, jag hänger väl med de andra"-grejen. Det är bara trist, och det gör mig lite ledsen när man själv eller någon annan har lagt ner tid på att planera spelet. Har någon lyckats "väcka" er kille någon gång, och i så fall: hur då?
 
Joined
23 May 2005
Messages
78
Location
Hässleholm (och Kristianstad)
Jag tror att han kommer att lägga av, faktiskt. Saken är dock den att jag ledde ett spel en gång (zombierollspelet All Flesh Must Be Eaten) där han verkligen blev engagerad mot slutet. Jag hade planerat alltihop så att äventyret skulle bli så panikartat som möjligt för spelarna - de fick verkligen kämpa varje minut för att överleva. Sedan hade ju hans karaktär en tjej som han försökte rädda.

Jag har funderat en hel del över det där äventyret och försökt luska ut vad det var som fick honom att spela med sådan iver just den gången. Sedan har jag försökt arbeta in sådana grejer i senare äventyr, men han har inte nappat.

Rollkaraktärsskapande är bland det roligaste jag vet, så jag sitter alltid och hejar på spelarna när de ska skapa karaktärer. Jag brukar vara ganska duktig på att se hur en viss karaktärs särart kan arbetas in i ett spel. Men denne snubbe verkligen avskyr att skapa karaktärer. Han suckar och tycker det är jobbigt.

Men men. Jag ska ge honom några chanser till.
 

Ichabod_UBBT

Warrior
Joined
10 Jun 2005
Messages
265
Location
Växjö
Vissa spelare är grymt svåra att engagera, så enkelt är det... Jag antar att det kommer ge sig efterhand. Kanske sätta honom i en annan spelgrupp (om du har sådana). Med folk han inte känner. Kanske kan han släppa loss då, eftersom han inte är med så nära vänner att snacka skit med. Eller så visar det sig att han egentligen inte är så intresserad av rollspel...

Jag har krångel i mina spelgrupper också.. :gremlaugh:

En av spelarna är den MEST inspirerade spelaren i gruppen, men sammtidigt den som kan ha mest tråkigt. Det är egentligen ganska underligt... Ena stunden kan han sitta "FAN VA HÄFTIGT SPELMÖTET VAR IDAG!" andra sekunden "Men fan altså... jag hade så jävla tråkigt." Jag har aldrig fattat :gremlaugh:

"Saken är dock den att jag ledde ett spel en gång (zombierollspelet All Flesh Must Be Eaten) där han verkligen blev engagerad mot slutet."
Vem blir inte stressad av att spela "Allt Fläsk Måste Ätas!"? (förkortat AFMÄ hos oss) :gremgrin:
 

MrG

Swashbuckler
Joined
21 Apr 2005
Messages
2,684
Location
Göteborg
Jag skulle nog pröva att byta genre, har sett en del blomma ut när det hittat "rätt" miljö. Mest har det hängt på att de inte varit lika insatta i spelvärlden som de andra och tystnat därför.

Alternativt, köra ett scenario där karaktärerna tvingas motarbeta varandra. Om han inte spelar mer då kommer de andra köra över varandra.
 
Joined
23 May 2005
Messages
78
Location
Hässleholm (och Kristianstad)
Det där med att låta spelarna spela mot varandra låter ...ohyggligt frestande! Och det känns samtidigt som en bra idé som kan råda bot på entusiasmtorkan hos vår lille spelarvän.

Min ondskefulla hjärna skrider omedelbart till verket...
 
Top