Nekromanti Betydelsefulla spel i den "nyare skolan"

[Genesis]

Harry S frågade mig i Klövers presentationstråd:

Vilka spel tycker du är de mest betydelsefulla spelen i "den nyare skolan"?

Svår fråga. Ska jag droppa några skulle jag säga:

I kategorin enkvällslir: Fiasco, Montsegur 1244 och Lady Blackbird (tar dock lite mer än en kväll). Tre väldigt olika spel som alla har fårr mycket beröm. Personligen är jag inte superimponerad av Fiasco, men många andra älskar det och det har fått stor spridning. Montsegur 1244 är helt fantastiskt och ger djuplodande drama på ett sätt som få andra spel klarar av att efterlikna. Det är också ett perfekt exempel på "strukturerad friform"-skolan. Lady Blackbird är ett bra intro till Solar System/The Shadow of Yesterday-systemet. Jag har tyvärr inte spelat det, men det är väldigt poppis.

I kategorin kampanjspel: Apocalypse world, Prime Time Adventures och Polaris. Apocalypse World är helt klart det mest betydelsefulla spelet på sistone om vi snackar hur stor genomslagskraft det haft. Det ligger någonstans halvvägs mellan den gamla och den nya skolan. PTA är lite äldre, men har haft väldigt stor påverkan inom indiespelsvärlden. Det borde vara obligatorisk läsning för alla som ska spela kampanjspel, även dem som inte tänkt spela PTA. Polaris har haft förvånansvärt lite inflytande på andra spel, men det snackades väldigt mycket om det när det kom och det är såpass annorlunda att en genomläsning av det kan vidga ens vyer.

Tyvärr finns det inte så mycket i kategorin svenska spel. Mina egna spel finns gratis på urverkspel.com. Utpost och Svart av kval, vit av lust har fått mycket uppskattning och speltid på diverse konvent. Wilpers Okult och Medan världen går under är två spel jag velat spela jättelänge, men det har aldrig blivit av.

 

[God45]

Burning Empires, Ron Edwards Sorcerer, Slasher flick och Wushu Rpg.

 

[Genesis]

Burning Empires, Ron Edwards Sorcerer, Slasher flick och Wushu Rpg.

Slasher Flick har jag aldrig hört talas om. Vad gör det så betydelsefullt? I övrigt håller jag med, även om jag föredrog att lista spel som är betydelsefulla och bra (Fiasco undantaget). Sorcerer är väl okej på ett sådär lite gammaldags vis. Burning Empires har jag aldrig spelat, men om det liknar Burning Wheel lär det väl vara omöjligt att hinna läsa igenom på en livstid, och Wushu är ju bara dåligt designat.

(Allt ovanstående menat med glimten i ögat; de är alla gedigna och bra förslag.)

 

[chrull]

. PTA är lite äldre, men har haft väldigt stor påverkan inom indiespelsvärlden. Det borde vara obligatorisk läsning för alla som ska spela kampanjspel, även dem som inte tänkt spela PTA.

Kan du berätta mer? Vad är det som gör det obligatoriskt?

 

[Genesis]

Kan du berätta mer? Vad är det som gör det obligatoriskt?

Spelet berättar precis hur moderna drama-TV-serier funkar, rent strukturellt, och förklarar hur man översätter detta till rollspel. Det förklarar hur man skiljer mellan intressanta, dramatiska konflikter och ointressanta sådana. Det förklarar hur man bygger en rollperson med en dramatisk "issue" och hur man adresserar den under spel. Det finns helt enkelt massor med gottiga tips om hur man får tematiska och dramatiska situationer i längre kampanjspel. Allt detta förklaras rent strukturellt utan att fästa mekanik vid det, vilket gör det enkelt att ta med sig till andra spel.

Det är alltså en bok fylld av bra spelledartips som är svåra att finna i andra böcker. PTA har nyligen, efter vad jag förstått, kommit ut i en nyutgåva, men jag har bara läst (och spelat) den äldre utgåvan.

 

[God45]

Slasher Flick har jag aldrig hört talas om. Vad gör det så betydelsefullt? I övrigt håller jag med, även om jag föredrog att lista spel som är betydelsefulla och bra (Fiasco undantaget). Sorcerer är väl okej på ett sådär lite gammaldags vis. Burning Empires har jag aldrig spelat, men om det liknar Burning Wheel lär det väl vara omöjligt att hinna läsa igenom på en livstid, och Wushu är ju bara dåligt designat.

(Allt ovanstående menat med glimten i ögat; de är alla gedigna och bra förslag.)

Slasher flick är väll inte egentligen betydelsefullt men det var det första som hoppade in i mitt huvud av genren där man spelar varsin troup. Sorcerer var först och lade en massa grundarbete som andra jobbat vidare på. Burninge Empires är mycket, mycket värre än Wheel Det är 600+ sidor av regler, allt är ett minispel, det finns minispel i minispelen. Vi spelar det nu, alla har läst boken minst två gånger och vi skiftar mellan att förbanna Luke Cranes namn och att diskutera den som Talmuden.

Och Wushu är guld! Det är ett spel som handlar 100% om att du ska vara superbra på att improvisera, göra det nu, inte gå utanför genren och aldrig tveka.

 

[DeBracy]

Bra sammanfattning. Blev tvungen att gå till bokhyllan och se om jag hade det kvar (det hade jag!). Tror det nya är version tre. Den som är nyfiken kan kika här t.ex.

 

[Jocke]

Känns som att Solar System länge var en favorit bland folk i den nyare skolan. Jag har lite dålig koll själv, men visst är Lady Blackbird Solar System -drivet?

 

[DeBracy]

Känns som att Solar System länge var en favorit bland folk i den nyare skolan. Jag har lite dålig koll själv, men visst är Lady Blackbird Solar System -drivet?

Släktskapet är väldigt tydligt, med Keys, Secrets och Refresh, men det är knappt nånting av det som funkar exakt likadant om man tittar på detaljnivå. Lady Blackbird har bara en pöl till exempel, och använder dessutom vanliga t6:or med 4+ som lyckat.

 

[Harry S]

Vad ger ni för Hillfolk i sammanhanget då?

 

[Harry S]

PTA är lite äldre, men har haft väldigt stor påverkan inom indiespelsvärlden. Det borde vara obligatorisk läsning för alla som ska spela kampanjspel, även dem som inte tänkt spela PTA.

Jag har hört talas om PTA förut men nu gör jag slag i saken och läser på spelet.

 

[DeBracy]

Vad ger ni för Hillfolk i sammanhanget då?

Dels tror jag det är lite för nytt i sammanhanget för att ha blivit betydelsefullt än (om det ska bli det), dels tänker jag att det tassar på lite samma marker som exempelvis PTA. Båda gör tv-seriedrama på lite olika vis. Det fiffigaste med Hillfolk är kanske att det lyckats bygga bort regelmoment från själva rollspelandet i dramascener (poäng flyttas efter scenen), men det gör också att jag tror en del bara rycker på axlarna åt det och undrar varför det inte är lika bra att bara köra friform hela vägen då.

 

[Harry S]

Jag har hört talas om PTA förut men nu gör jag slag i saken och läser på spelet.

Känns det inte som efterhandskonstruktioner att spela PTA? Först drar man korten, sedan avgör man vem som vinner konflikten och sist av allt så beskriver man vad som inträffade under konflikten. Är det inte lite tråkigt att beskriva scenerna i efterhand (utgången är ju redan given av korten)?

 

[Genesis]

Vad ger ni för Hillfolk i sammanhanget då?

Hillfolk snackades det en hel del om när det kom, och det har fått en eller två omtolkningar (som det intressanta Malandros som blandar det med Apocalypse World). Men sedan dess har det varit ganska tyst. Själv tycker jag att det är intressant läsning, och jag har spelat en one-shot i det, men det kräver nog ett kampanjspel för att hinna komma in i det. Det kanske viktigaste med spelet är väl att det är skrivet av Robin Laws, som oftast gjort smått annorlunda men ändå ganska traditionella spel. Det gör att spelet har potential att få genomslagskraft i nya kretsar. Men som sagt, ännu har det inte fått så mycket inflytande.

 

[Genesis]

Känns det inte som efterhandskonstruktioner att spela PTA? Först drar man korten, sedan avgör man vem som vinner konflikten och sist av allt så beskriver man vad som inträffade under konflikten. Är det inte lite tråkigt att beskriva scenerna i efterhand (utgången är ju redan given av korten)?

Det kallas "Fortune in the Middle" och är en stapelvara inom den nyare skolan. Poängen är att du undviker att beskriva en massa saker som inte har någon påverkan. Om du först beskriver dina handlingar och sedan kollar hur det går kan det antingen bli svårt att beskriva eller så kan beskrivningarna kännas menlösa. Istället säger du kortfattat vad du tänker göra, drar kort och sedan beskriver utfallet. När vi ser korten vet vi vem som vann, men inte vad som hände. En vinst i en konflikt kan innebära en massa olika saker. Om du och jag sparrar och jag vill att du ska bli imponerad över hur bra jag kämpar och jag vinner så vet vi fortfarande inte vem som besegrar vem och hur. Det enda korten etablerat är att jag får det jag vill ha (imponera på dig). Till exempel. Det finns fortfarande mycket kvar att etablera.

Sedan vet jag inte hur det står skrivet i nyare utgåvor, men som jag spelat PTA så har konflikter varit ganska kort beskrivna. Vi drar kort och den som vinner narreringsrätten beskriver med några meningar vad som händer. Sedan fortsätter vi spela (eller klipper scenen).

Det sagt så är väl inte konfliktmekaniken det mest briljanta i PTA. Den är ganska vanilj och inte så imponerande. Inte dålig, dock. Den gör sitt jobb. Förresten, läste inte du igenom InSpectres? Det är ju samma sak där.

 

[Jocke]

Är Hillfolk värt att köpa bara för tankegodset? Tvekar på att min grupp nånsin kommer att spela det.

 

[kloptok]

Är Hillfolk värt att köpa bara för tankegodset? Tvekar på att min grupp nånsin kommer att spela det.

DramaSystem SRD finns att ladda ned gratis här. Köp boken om du vill läsa samma sak i tryckt form samt få settingmaterialet i form av järnåldersland och de många extra settingpitchar som finns med.