Re: O, det här måste jag testa…
Så tagga ner lite är du snäll, världen är inte svart-vit.
Jag ser en skillnad mellan principdiskussioner och diskussioner ämnade att i slutänden innebära att någonting faktiskt görs. Exempel:
1. Diskussion om idrottsämnets vara eller inte vara.
2. Diskussion mellan lärare i t.ex svenska på skolan om ett eventuellt samarbete med idrottslärarna.
I den förra, principdiskussionen, ser jag inge problem med att vara principfast. Där argumenterar man för sin ståndpunkt. I den andra, däremot, finns det ett gemensamt intresse av att nå samförstånd, en kompromiss.
Med andra ord - jag må t.ex vara väldigt emot öppen spelmekanik principiellt, men det gör inte att jag reser mig upp och går om en SL har andra tankar. Där finns det också ett gemensamt intresse av att
utföra något vilket kräver komspomiss.
Oavsett vilka undervisningsmetoder man använder som lärare så kommer några att gynnas och andra att missgynnas. Det är precis därför som man ska ha en bred arsenal (arsel skrev jag först ) av åtgärder och verktyg.
Självklart. Däremot menar jag nog att vissa verktyg i högre grad än andra gynnar vissa och missgynnar andra, och att man bör sträva efter att undvika dessa verktyg. I idrottsämnet t.ex är det svårt att syssla med bollsport utan att några är skitdåliga och andra skitbäst - och detta blir väldigt tydligt. När man uttryckligen tävlar eller bedömer fysiska prestationer, så blir det vissa som helt enkelt mår dåligt, och de som mår bra av det - tja, det är ofta de som minst behöver vare sig piska eller morot, dvs de som redan idrottar på fritiden.
Jag gillar inte tävlingar i andra ämnen heller, kanske jag ska tydliggöra. Trots att jag själv alltid hade mycket lätt för t.ex tävlingar i engelskan som gick ut på att vara bäst på att översätta etc, så såg jag ändå effekten på de som kanske allra mest hade behövt uppmuntran.
Jag är medveten om att andra inte delar min uppfattning, och det har jag inga problem att acceptera. Men det betyder inte att jag behöver
hålla med, och jag förväntar mig att dessa andra också respekterar
min ståndpunkt.
Jag tror att du vet lika väl som jag vad de flesta moderna läroplaner och skollagen säger om skolans uppdrag. Jag är rätt övertygad om att där inte står någonting om att uppmuntra till nationalistiska betraktelser eller ariska acceptabla kroppsformer.
Jag tänkte skriva något drygt om skillnad mellan öppen och dold läroplan, men jag är säker på att du redan har koll. Det finns massor som står i läroplanen som ignoreras, och det finns massor som inte står i den som likväl lärs ut.
Jag tror inte heller att idrottslärarna skulle vara mer fascistiska än sina kollegor.
Behöver inte betyda någonting, iofs. Det finns ganska gott om fascistiska lärare därute.
Det är en rätt stor skillnad mellan 1930-talet Tyskland och nutiden Sverige.
Vem har talat om tyskland? Jag talar om sverige, och jag tror dessutom inte att vi på sisådär en 40-50 år förändrat hela attityden och lärarnas inställning. Det är dessutom svårt att komma ifrån "idrottaridealet" när man håller på med just idrott.
Överlag är det absolut möjligt att det finns bra idrottslärare, som inte betygsätter snabbhet i slinga eller förmåga att spela fotboll, utan bedömer kunskaper i friskvård, vilja att röra sig, etc. men de allra flesta jag hört talas om, talat med eller själv haft har varit rätt inriktade på bollsport ("om du inte är med på fotbollen och det andra, gå och styrketräna - men då får du bara G"), friidrott, tävlingsmoment etc. Att de flesta av dem varit gamla fotbollsspelare etc kan vara en klar anledning...
Men som sagt, jag utesluter inte existensen av vettiga idrottstränare, och plural av anekdot är inte data. Och den som haft, har eller får en idrottslärare som inte kräver att man just spelar fotboll för att få betyget utan utgår från vettiga grunder, den är det bara att gratulera.
Idrotten
som den ser ut idag och faktiskt praktiseras är enligt mig jäkligt dålig. Det gäller en massa andra ämnen också, såklart -d et finns gott om kassa engelsklärare som tycker att "översättning, glosor och grammatik" är ett bra sätt att lära ut språk, eller historialärare som har prov på mäktiga män och "viktiga årtal". När dessa ämnen kommer på tal brukar jag också brusa upp,d et är inget som specifikt gäller idrotten.
Det finns absolut sätt att göra idrott till ett vettig
are ämne än vad det är idag. Däremot kan jag drömma om en dag där man omvandlat idrott till vad som i mina ögon är ett vettig
t ämne.