Nekromanti Big Model skolan: diskussion

[Ögat]

Eftersom många svar till Genesis Big Model skola, del ett: intro uttryckte åsikten att det vore värt att skapa en sidotråd för att diskutera det som sägs, slår jag nu slag i saken.

Del 1: "System does matter"
Det skall sägas rätt ut att jag har liten eller ingen faktisk erfarenhet av indie-spel, men eftersom essän försöker förklara/bedöma samtliga spel, torde detta inte diskvalificera mig.

Det enda problem jag ser i resonemanget uttrycker Edwards själv: "Three player aims or outlooks have been suggested, in that a given player approaches a role-playing situation pretty much from one of them, with some, but not much, crossover possible".

Om Edwards tes, "I suggest that building the system specifically to accord with one of these outlooks is the first priority of RPG design." stämmer, verkar resultatet bli något av en gordisk knut - alltid finns det något som måste kastas överbord.

 

[Genesis]

System Does Matter är en ganska arkaisk artikel som inte längre är aktuell (den är trots allt tio år gammal). De bitar du citerar stämmer ... typ. Kreativ agenda definieras inte längre som "player aims or outlooks". Det kommer dock att dröja en bra stund innan jag tacklar kreativ agensda i TBM-skolan. Först behöver vi gå igenom Exploration, Techniques och Ephemera för att kunna sätta CA (Creative Agenda) i perspektiv.

Biten om att man inte kan tillfredsställa mer än en av de tre agendorna stämmer också ... typ. Hybrider är möjliga i teorin, men det har visat sig väldigt svårt att hitta några funktionella. Folk har spelat hybridiserat, men att få fram en speldesign som kan leverera det konsekvent är hart när omöjligt.

Däremot är det fullt möjligt och inte ovanligt att ha en primär agenda som stöds av element från en sekundär sådan. Det är fullt möjligt och inte ovanligt. Jag vet inte om det var något Edwards inte tänkt på ännu när han skrev System Does Matter.

Men, som sagt, jag vill inte gå in på det för mycket innan vi har kommit dit i skolan.

 

[Ögat]

Big Model skolan: diskussion - en annan möjlighet?

Samtidigt som jag skriver, slår mig tanken att det verkar finnas tillfällen då allt behålls. När då? kanske du undrar. Jo, i det ironiska/nostalgiska spelandet. I denna typ av spelande (som till exempel förekommer ibland på konvent) verkar spelarna istället underkasta sig reglerna, sådana de är.

På samma gång som det är värt att undersöka vilka spel som är bra, och vilka som är dåliga, kanske det är värt att fråga sig varför vi så gärna tycker till om regelsystem och världar.

Kanske är det så att det inbillat kreativa rollspelsmediet gör att vi nästan tvångsmässigt förändrar och kommer upp med husregler? Kan det vara så att vi känner oss som rollspelsskapare, ja gudar, när vi väljer att slå initiativslag med 3t6 istället för 1t20 - vi har ju skapat! I ett icke-kreativt spel (till exempel ett gammalt tv-spel) kan man tillbringa timmar med att slå sig blodig mot en bugg eller kass spelmotor - acceptera att det nu en gång är på det viset.

Det jag kanske, och utan större eftertanke, vill säga, är att Herbie faktiskt har ett tredje val: att göra det bästa med det som finns. Kanske skulle detta också leda till att mer energi lades på att göra ett bra spelmöte.

--

Här skall tilläggas att ja! jag förstår också att detta inte har något att göra med TBM:s syfte att skapa bättre spel. Men det är en annan tråd.

 

[Ögat]

Jag antog att svaren skulle komma senare, men i brist på kunskap utgick jag från det jag hade framför mig.

Och i den ordning de nya delarna kommer, kommer jag formulera ofullständiga tankar om dem. Alltså hoppas jag att de kommer snart. =)

/O