Nekromanti Bingsjöpolska eller Varför 'vad är ett rollspel' inte behövs

[Genesis]

Jag har aldrig sett en "vad är ett brädspel"-bit i brädspelsmanualer. Eller en "vad är ett TV-spel" i TV-spel (nu har jag typ knappt spelat TV-spel, men jag har nog spelat ett par). Eller en "Vad är en roman" i början av romaner.

Å andra sidan har jag inte sett mycket i form av "Hur man lär sig att spela rollspel"-material separat, heller.

I Utpost vill jag minnas att jag skrev något i stil med "Om du på något sätt lyckats få tag i det här spelet utan att veta hur man spelar ett rollspel, gå till www.rollspel.nu, registrera ett konto och starta en tråd". Typ. I SAKVAL har jag en mer utförlig beskrivning, men fan vet om någon som inte hade koll på rollspel skulle bli klokare av den.

Skulle jag sitta med Helgast och skriva nästa Eon, däremot, så skulle jag absolut yrka på att det borde finnas med en hyfsad introduktionstext.

 

[2097]

Vill bara säga att jag menade specifikt den typen av exempeltexter som Oldtimer länkade till och som både där, och i Kult, råkar heta "Vad är ett rollspel".

Många brädspel har spelexempel och dom förklarar rimligtvis reglerna och inte bara visar en flurry av drag.

 

[Tsianphiel]

Jag har aldrig sett en "vad är ett brädspel"-bit i brädspelsmanualer. Eller en "vad är ett TV-spel" i TV-spel (nu har jag typ knappt spelat TV-spel, men jag har nog spelat ett par). Eller en "Vad är en roman" i början av romaner.

Skillnaden är att det har funnits brädspel sedan runt 3000 f.kr. (som vi vet om), vilket innebär att det har funnits en kulturell uppfattning om vad de är. Romaner likaså. Den äldsta boken är typ 2500 år gammal. Den äldsta romanen är typ från 1100-talet.

Jämför med rollspel som är en tämligen obskyr företeelse som funnits sedan mitten på 70-talet.

Datorspel har haft ett bredare genomslag än rollspel - även om jag är rätt säker på att du kommer att hitta folk som inte vet vad det är. Sätter du till exempel en handkontroll i handen på någon som aldrig spelat så är det en hög tröskel att ta sig över att lära sig hur den funkar. Dessutom finns det tutorials i de flesta datorspel, vilket går att jämföra med "vad är ett rollspel?", bara det att tutorials går in specifikt på att lära spelaren just det spelet.

 

[Rickard]

Jag har mest skummat resten av tråden.

Som ni ser så finns det i den här uppteckningen inga instruktioner om hur du gör för att spela fiol, du förväntas redan kunna spela fiol för att ha roligt med det här verket. Det finns inte ens någon instruktion för hur en bingsjöpolska ska spelas, och om du satte dessa noter i handen på en folkmusiker som aldrig hört bingsjöpolska så skulle det antagligen bli 'fel' och än värre om en klassisk musiker försöker sig på samma sak. Du förväntas veta hur en bingsjöpolska ska spelas för att ha roligt 'på rätt sätt' med det här verket.

Jag skriver under på ditt resonemang, men som redan har sagts så är detta lite som att jämföra med ett äventyr. Fiasco är ett bra exempel på detta, där folk gör playsets till en redan existerande spelprocedur (Fiascos grundregler). Om jag ser på andra rollspel så ser jag mer enbart en uppsättning noter och så skriver spelmakaren "Gör något av detta".

Utöver denna enkla poäng...

Skulle du vilja ha samma sak i en matematikbok? "Här är en formel, lös den", utan några som helst steg för de grundläggande matematiska principerna? I sådana fall blir det bara en bok för insatta, vilket i sig är elistiskt, som du skriver. En rollspelsbok ska lära ut hur en grupp ska spela rollspel, inte bara ge ut varianter av redan existerande spelande. Sedan är det rätt knas i mina ögon att förutsätta att alla kommer från samma grund och att spelmakaren ska ha allvetande kunskap om vilka kunskaper gruppen kommer in med och på vilka sätt sitt eget spel skiljer sig från dessa.

1. Hur sjutton kan spelmakaren veta vilka tekniker och spelsätt som är allmängiltig kunskap och vad för saker kring detta som den själv har kommit underfund med?
2. Hur sjutton ska en vanlig spelmakare kunna låta personer få kunskap om spelmakarens egen stil genom att spela med andra personer? Det kräver en rejäl kultur kring spelmakarens spelstil. Det kan ske, vilket vi sett med The Forge och svenska friformen (Köxmixer, Vi åker jeep, m.fl), men det är ovanligt.
3. Hur sjutton ska spelskaparen lyckas få personen som läser att inse poängen med sitt spel, när folk mestadels tittar på regler? Vi har just nu en tråd som tydligt visar detta beteende. Det spelar ingen roll om folk har spelat i ett eller tjugo år. Det är få som vill gå ut och lära sig nya spelsätt, för om de gillar morotskaka så ser de ingen vits med att äta chokladkaka. Till och med etablerade spelskapare har denna attityd och jag kan tänka mig att en anledning till varför vissa skriver spel är just för att få spela vad de själva tycker är kul.

 

[Björn den gode]

Skulle du vilja ha samma sak i en matematikbok? "Här är en formel, lös den", utan några som helst steg för de grundläggande matematiska principerna? I sådana fall blir det bara en bok för insatta, vilket i sig är elistiskt, som du skriver. En rollspelsbok ska lära ut hur en grupp ska spela rollspel, inte bara ge ut varianter av redan existerande spelande. Sedan är det rätt knas i mina ögon att förutsätta att alla kommer från samma grund och att spelmakaren ska ha allvetande kunskap om vilka kunskaper gruppen kommer in med och på vilka sätt sitt eget spel skiljer sig från dessa.

Med risk för att gå vilse i metaforerna så tycker jag att matematik är ytterligare ett utmärkt exempel på min poäng och inte på det motsatta. Jag läser rätt mycket matematiska artiklar i arbetet, ingen av dem beskriver de grundläggande matematiska principerna det vore helt vanvettigt om de skulle försöka göra det. Av alla matematiska texter som produceras så är långt under 1% 'nybörjarböcker'. Men inte ens i dessa så beskrivs de grundläggande matematiska principerna, vi försökte det på 70-talet när allting skulle vara mängdlära, det visade sig vara en jättedålig strategi för att lära ut något.

Alltså folk får jättegärna skriva introduktionsböcker till rollspelande men det känns för mig väldigt märkligt att just rollspel skulle vara ett område där den mest effektiva kommunikationsformen är att anta att mottagaren inte har någon som helst förkunskap om området som den har valt att läsa en text om.

1. Hur sjutton kan spelmakaren veta vilka tekniker och spelsätt som är allmängiltig kunskap och vad för saker kring detta som den själv har kommit underfund med?
2. Hur sjutton ska en vanlig spelmakare kunna låta personer få kunskap om spelmakarens egen stil genom att spela med andra personer? Det kräver en rejäl kultur kring spelmakarens spelstil. Det kan ske, vilket vi sett med The Forge och svenska friformen (Köxmixer, Vi åker jeep, m.fl), men det är ovanligt.
3. Hur sjutton ska spelskaparen lyckas få personen som läser att inse poängen med sitt spel, när folk mestadels tittar på regler? Vi har just nu en tråd som tydligt visar detta beteende. Det spelar ingen roll om folk har spelat i ett eller tjugo år. Det är få som vill gå ut och lära sig nya spelsätt, för om de gillar morotskaka så ser de ingen vits med att äta chokladkaka. Till och med etablerade spelskapare har denna attityd och jag kan tänka mig att en anledning till varför vissa skriver spel är just för att få spela vad de själva tycker är kul.

1. Det är antagligen inte lätt utan blir lite av gissningar, desto mer spelmakaren är inne i en viss tradition så är det antagligen lättare för spelmakaren att veta vad som är gängse och inte i den traditionen. Lösningen att försöka förklara allting tror jag är pedagogiskt undermålig men det har vi ju redan varit inne på en del.

2. Mitt tips är att spelleda ditt spel för fyra vänner och förmedla din spelstil till dom. Sätt upp ett scenario på GothCon. Ni fem tillsammans kan då ta emot kanske 15 spelgrupper, med 4 spelare per grupp blir det 60 personer som stilen har förmedlats till, åker ni sen på LinCon också så gissar jag på att ni har kommit upp i ungefär lika många personer som köper en vanligs spelmakares spel.

3. Jag vet inte, men hur menar du att det skulle hjälpa att ha ett par sidor som beskriver 'kaka'. Efter dom sidorna är det ju helt säkert att morotskakeätarna blivit övertygad om att ditt spel också är morotskaka eftersom de känner igen så mycket av din beskrivning av kaka. Jag tror det är mycket bättre om du beskriver ditt spel som choklad! att det är kaka kommer folk att förstå ändå efter att ha köpt en bok med kakrecept.

 

[Max Raven]

Jag är principiellt emot word of mouth-metoden att lära ut rollspel, youtube till trots, då den dels begränsar mängden människor som lär sig spela rollspel på grund av ansträngningen det tar att lära sig spela det, dels leder till just cargo cult-fenomenet där folk imitiation-spelar på vissa sätt (och kanske hade mått bättre av andra).

Det sagt så är "Vad är Rollspel" smått värdelöst, men det tror jag redan vi etablerat. Jag är starkt benägen att tro att vi ligger närmre brädspel och improvisationsteater än fiol - och den förra har (ibland dålig) regelförklaring medan den senare har både introducerande verk och en större gemenskap. Rollspel saknar i stort den gemenskapen.

Så. Introducera rollspelet till din målgrupp. De allra flesta rollspel är tänkta att spelas på ett specifikt sätt och man kan anta att en inte oansenling mängd av spelarna kommer vara nya till genren om inte helt nya till rollspel - de flesta rollspelare gör det bara en kort period och känner som bäst till Dungeons & Dragons, och det ytligt.

Hur man introducerar rollspel bäst är en annan diskussion. Utöver rollspelsböcker fick iaf jag en del från choose your own adventure-böcker men dessa var alltid tämligen avgränsade, nuförtiden är youtube och datorspel nog också bra hjälpmedel för det.

Utan instruktioner för hur man spelar skulle vissa rollspelsböcker bli lite tunnare, vilket veteraner kanske skulle gilla men sidvinsten är väl inte riktigt motiverad...

 

[Björn den gode]

Det sagt så är "Vad är Rollspel" smått värdelöst, men det tror jag redan vi etablerat. Jag är starkt benägen att tro att vi ligger närmre brädspel och improvisationsteater än fiol - och den förra har (ibland dålig) regelförklaring medan den senare har både introducerande verk och en större gemenskap. Rollspel saknar i stort den gemenskapen.

Nu har jag aldrig hållit på med improvisationsteater men det där tycker jag låter awesome, varför har inte vi rollspelare både introducerande verk och en stor gemenskap? Det hade jag gärna sett.