Jarl
Hero
- Joined
- 17 Sep 2003
- Messages
- 1,791
Det är lite intressant att fundera över hur rollspel påverkar en som person. Om det nu har så stor inverkan överhuvudtaget. Men det vore konstigt om det inte hände något med en efter en 10 års rollspelande eller så 
Vad jag funderade främst över vad om man blir mer pragmatisk av rollspel. De flesta rollspel radar ju upp värden på det mesta i ordnade siffror och tecken. Det är lätt (någorlunda iallafall...) att se hur bra man är på olika saker, eller hur bra man måste vara för att lyckas. Det är också lätt att inse värdet av påtagliga förändringar, nästan alltid regelmässiga. X ger mig +1 till färdigheten Y, det verkar bra. Z däremot ger mig någon slags vag rollspelsmässig fördel, sådant är osäkert, inget bra. Så man väljer antagligen X. Lätt synliga och påtagliga fördelar är det som gäller för de flesta regelsystem och även rollspelare. Blir man så som människa också? Bättre att få pengar än lite extra ledighet? Bättre att skippa positiv särbehandling, det ger ju omedelbara, påtagliga negativa resultat. Kan ju leda till något större och bättre längre fram, men vem vet?
Det är lite intressant att tänka så. Av någon anledning har jag fått för mig att många rollspelare, politiskt sett, är liberala. Fast det kanske inte stämmer alls. Vore lite väl bekvämt kanske, då skulle man ju kunna börja babbla om individualism i rollspel. Man har oftast en rollperson, och hon/han är det viktiga. SLP och medrollspelare kommer och går, men är ens rollperson död så är spelet slut. Ja, visserligen finns det rollspel där man fortsätter efter döden, men då är det ju inte riktigt döden, mer ett dimensionshopp med bieffekter. De flesta rollspelare prioriterar inte bara sina egna rollpersoner rätt hårt framför andra, utan i valet mellan att förbättra personens kropp eller sinne jämfört med att få en fet pryl så väljer nog de flesta att förbättra sig själv. Saker kommer och går, men personen består. Blir man en större självoptare i verkligheten efter att ha spelat rollspel? Vore kul att veta.
Fast allting går ju att vända åt andra hållet. Rollspel är en social grej, man samarbetar i gruppen. Fast å andra sidan igen, är de andra lika viktiga? Ne kanske inte, finns det något rollspel där man är beroende av andra? Antagligen. Släng in ett exempel vetja!
Kom igen, blaja på lite, jag vet att ni också funderat!
Vad jag funderade främst över vad om man blir mer pragmatisk av rollspel. De flesta rollspel radar ju upp värden på det mesta i ordnade siffror och tecken. Det är lätt (någorlunda iallafall...) att se hur bra man är på olika saker, eller hur bra man måste vara för att lyckas. Det är också lätt att inse värdet av påtagliga förändringar, nästan alltid regelmässiga. X ger mig +1 till färdigheten Y, det verkar bra. Z däremot ger mig någon slags vag rollspelsmässig fördel, sådant är osäkert, inget bra. Så man väljer antagligen X. Lätt synliga och påtagliga fördelar är det som gäller för de flesta regelsystem och även rollspelare. Blir man så som människa också? Bättre att få pengar än lite extra ledighet? Bättre att skippa positiv särbehandling, det ger ju omedelbara, påtagliga negativa resultat. Kan ju leda till något större och bättre längre fram, men vem vet?
Det är lite intressant att tänka så. Av någon anledning har jag fått för mig att många rollspelare, politiskt sett, är liberala. Fast det kanske inte stämmer alls. Vore lite väl bekvämt kanske, då skulle man ju kunna börja babbla om individualism i rollspel. Man har oftast en rollperson, och hon/han är det viktiga. SLP och medrollspelare kommer och går, men är ens rollperson död så är spelet slut. Ja, visserligen finns det rollspel där man fortsätter efter döden, men då är det ju inte riktigt döden, mer ett dimensionshopp med bieffekter. De flesta rollspelare prioriterar inte bara sina egna rollpersoner rätt hårt framför andra, utan i valet mellan att förbättra personens kropp eller sinne jämfört med att få en fet pryl så väljer nog de flesta att förbättra sig själv. Saker kommer och går, men personen består. Blir man en större självoptare i verkligheten efter att ha spelat rollspel? Vore kul att veta.
Fast allting går ju att vända åt andra hållet. Rollspel är en social grej, man samarbetar i gruppen. Fast å andra sidan igen, är de andra lika viktiga? Ne kanske inte, finns det något rollspel där man är beroende av andra? Antagligen. Släng in ett exempel vetja!
Kom igen, blaja på lite, jag vet att ni också funderat!
