Nekromanti BLAM - Big Lipped Alligator Moment

[Rymdhamster]

What is BLAM

För att ge en kort beskrivning: En väldigt bisarr situation som drar mot det konstiga och surrealistiska i en annars rätt normal handling. Efter att den bisarra händelsen är över fortsätter handlingen som vanligt, ofta utan att låtsas om att något konstigt inträffat.

Jag snubblade över det här uttrycket när jag satt och tittade på avsnitt av Nostalgia Critic på youtube och blev väldigt förtjust i det. Faktum är att jag blev så pass förtjust i det att jag nu tänker försöka stoppa in ett BLAM i varje äventyr jag skriver.

Det behöver ju inte vara en storläppad aligator, men just något som är konstigt och inte har någonting som helst med resten av handling att göra.

Vad har ni haft för BLAM:ar i er spelhistoria?

 

[God45]

Spelade ett film Noir scenario där vi var halv skumma deckare som utredde ett försvinnande med kopplingar till Maffian. Sedan slogs vi med en trollkarl som anföll oss!

Det var skitcoolt och eftersom vi inte visst att sådant fanns var han faktiskt läskig. Sedan pistolwhippade och sköt vi ihjäl honom och fortsatte scenariot.

Så det är hur man gör det på rätt sätt tycker jag

 

[Bassejr]

Mer i brist på id´eer när jag spelledde fantasy, kom spelarna fram till en "Spegeldörr". När någon försökte gå in igenom dörren kom de ut och mötte sina färdkamrater som om de hadekommit från det motsatta hållet. Efter ett litet tag fick de id´en att gå igenom dörren baklänges, och då stodpå andra sidan ett 30 fot högt troll med en klubba i hand, redo att krossa spelarna med en enorm träpåk.

"Som tur var fick tecknaren just då en hjärtinfarkt och dog", vilkrt blev deras räddning.

 

[Tony.Meijer]

Det synes för mig som att det finns tre typer av det, nämligen spelare som gör BLAM grejer, när jag som spelledare gör det och när folk som har spellet mig har gjort det (jag har mig veterligen inte gjort det som spelare, men men).

Spelare som gör BLAM råkar jag ut för hela tiden, speciellt i M:UA av någon anledning. Där har en spelare speciellt gjort surrealistiska saker såsom att: under färd genom Zonen skjutit på löv för att 'de tittade konstigt på mig' och börjat klättra på hus medan vi har diskuterat priset på varor.

Jag som spelledare har under ett par fall av trötthet introducerat karaktärer som vi sedan "glömt av". Jag har också vid ett tillfälle i en pulp-kampanj inhuserat spelarna hos en snubbe i de karpatiska bergen som skrek av skräck när han såg ljus (oavsätt källa), speglar och vitlök, samt bara åt/drack blodapelsin (dessa drinkar skulle ha svarta parasol).

Som spelare har jag utsatts för det ett par gånger tror jag, men det är svårt att veta, jag har spelat rätt mycket Call of Cthulhu och där kan det vara lite hur som med vad som är surrealistiskt och vad som inte är det.

 

[Tomatalven]

Jag spelledde när gruppen besegrade en grupp goblins utan att döda dem. Gruppens hobbit-tjuv-gumma med mycket lite i inteligens och karisma övertygade dem att hon var "kungen i djungeln" trots att hon inte kunde deras språk och ingen av dem visste vad en djungel var. Vättarna fick (med lite övertalningshjälp från de andra spelarna) jättemycket respekt för tjuven och blev hennes henchmen. Kampanjen gick på som vanligt efter detta

 

[Recca]

Tyvärr kommer jag inte på några tvättäkta BLAM-grejer. Men däremot en annan sak som var lite samma typ av BLAM upplevelse. När en kille i min spelgrupp när vi kör Vampire säger att han har en jättebra idé och sedan inlevelsefullt förklarar hur vi kan stanna i samma setting, dvs Victorian Age och ändå köra massor av downtime så att deras RP's blir fett mäktiga genom tidsresor. Han förklarar vidare hur det hela skulle kunna gå till och berättar om alla restriktionerna som han funderat på måste finnas för att det ska bli spelbart (typ att man inte dödar folk osv för att det förändrar nutiden).

Fast det var nog mer ett facepalm-moment för mig när jag tänker efter...

 

[Recca]

Haha! Nu kom jag på ett BLAM när jag spelledde. Jag hade introducerat ett stort monster som typ tillbedde en ond gud och var genomond men lite dum. En minotaur som var apstark och det var som bäddat för att de skulle slåss med den när den kom (trodde jag i min dumhet). Sen så blev det inte så för gruppen hade inget intresse av att slåss med minotauren, så då tänkte jag att jag använder den här jätte-omfg-starka farliga minotauren för att boosta en ännu värre fiende som var en gammal skrumpen gubbe som kunde döda genom att nudda folk med ett finger. Så han stannade minotaurens hjärta i en scen, varpå halvorchen springer bort till kroppen och börjar utföra CPR. Han fick perfekt på slaget så minotauren återuppstår förstås.

Sedan övertalar halvorchen minotauren att de alla kunde vara vänner istället varpå gruppen fick en ny medlem. När de färdades i en karavan så försökte minotauren äta upp folk, vilket gjorde alla i gruppen oroliga så halvorchen bestämmer sig för att Minotauren får äta av honom istället. Så han låter minotauren äta av hans kött rakt från kroppen... Gruppen hade ju en helare så det gick ju på något bisarrt vis.

Lite senare i kampanjen så blir det ändå så att gruppens dvärg halshugger minotauren. Halvorchen blev jätteledsen förstås. Eftersom gruppen stod lite handfallna för vad de skulle göra härnäst så hämtade de minotaurens huvud (och kropp) och utförde en ritual så de kunde tala med den döda minotauren för av nån anledning som jag inte kommer ihåg hade han väl någon bit information som kunde hjälpa dem på vägen. Minotauren börjar då skrika och ryta åt dem "var är min kropp!? Ge mig min kropp!!" Så de placerar huvudet uppe på liket som de av någon anledning jag inte minns hade placerat i sittande ställning i sin droska. Och vips så återuppstår minotauren, för dess gud kunde göra sånt om kroppen var i ett stycke. Dvärgens facepalm var kännbar.


Edit: Fast det här kanske bara är ett random RPG-awsum-moment?

 

[Rymdhamster]

Edit: Fast det här kanske bara är ett random RPG-awsum-moment?

Kanske inte riktigt BLAM men helt klart AWESOME!

 

[Recca]

/Recca som hoppas att RH förlåter henne.