Nekromanti Bland daggdroppeskrudar och farsotesvärd

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Ser man på gamla historier från vår och andra kulturers mytologier så möter man ofta berättelser där... tja, där ett väldigt fantasifullt förhållande till orden och världen kan skönjas.

Jag tänker på historien om asarna som mötte jättarna i en tävling, där jättarna först vann en krubbmatch genom att klä själva elden i en illusion så att den såg ut som en jätte, för att den sedan skulle äta upp all mat (och hela tråget som maten serverades i) i den hastighet som enbart lågorna kan förtära något i. Till slut blev det slagsmål och då åkte Thor på däng mot jättekungens mormor Elle, en kvinna som förstås i själva verket inte var något annat än ålderdomen framställd i en gammal kvinnas uppenbarelse.

Jag tycker mig se en röd linje mellan den berättelsen och alla flumberättelser där riddare går omkring med kläder spunna av månljus, daggdroppar, spindelnät, morgondimma, svanfjädrar, näktergalskvitter, solstrimmor, häxmjölk och andra, liknande muppiga saker som ger hippies fjångobert.

Finns det något rollspel som fångar den här känslan? Där man möter gudarna själva, där begrepp såsom ålderdom, farsoter och eldar inte bara är ord, utan i själva verket prylar som man kan smida sig vapen av och slåss med, där man med lätthet kan klä oceaner och natthimlar med illusioner så att de uppenbarar sig i mänsklig hamn?

Jag vet att det finns rollspel där man verkligen spelar gudarnas avfällingar/gunstlingar likt Hercules & co, och jag vet att det finns spel där man exempelvis kan svinga svärd tillverkade av Rädsla och liknande. Och jag känner förstås till Nobilis.

Men jag känner inte till något spel som verkligen fångar den här känslan spot-on. Då jag har begränsad koll så gör säkert ni det. Vad är det jag skall söka efter?

Och vad finns det för spel som emulerar delar av det jag talar om, som ni gillar?

Och vad finns det för aspekter av helheten jag fiskar efter som jag glömt nämna i det här inlägget? Vad tycker ni är viktigt i den här genren?

Och vad tycker ni om den här sortens rollspel?

(Samt, en mycket viktig fråga; om ni inte känner till något sånt här spel, vad tycker ni om idén att jag börjar göra ett sådant?)

/Rising
som passar på att meddela att den här dagen har varit en svart, svart dag i forumets historia. Supertrist dag. Jag vet inte om ni skäms, men jag gör det iaf. Jag ska försöka skriva intressanta saker inom kort.
 

GoblinGurra

Swordsman
Joined
28 Sep 2004
Messages
421
Location
Karlstad
Jag känner inte till något sådant spel men någon borde göra ett (Det kan aldrig bli för mycket rollspel :gremlaugh:).
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,124
Location
The Culture
Tyvärr känner jag inte till något spel som lyckas (eller ens försöker) återskapa den stämningen. Jag funderade på att införa det på något sätt i Millennium, så att man ska kunna spela en kille som går runt i den mest tjocksulade skon eller ett rep spunnet av en fisks andedräkt. Problemet är att Millennium är ett regelbaserat spel, vilket gör det svårt att representera så abstrakta företeelser.

Vad som skulle behövas för att på bästa sätt hantera personifierade begrepp och fantastiska föremål är antagligen ett narrativistiskt system, eftersom de funktionellt blir ungefär som superkrafter i ett superhjältespel. Precis som det är ointressant att sätta några siffror på hur mycket Stålmannen kan lyfta är det ointressant att sätta siffror på hur stark ålderdomen är eller hur svårt det är för Tor att lyfta Midgårdsormen i kattskepnad från golvet. Det är bättre att lösa det med ett regelverk som styr vem som får berätta än ett regelverk som styr hur väl man lyckas med något. Då får man automatiskt den sagokänsla som återfinns i de gamla vikingasagorna.

Nu ger det där inte så mycket, eftersom det bara är en princip och inte något man faktiskt kan använda sig av. Men eftersom det varit en så kass dag på rollspel.nu kanske det här inlägget i alla fall är bättre än dagens genomsnitt. :gremwink:

/tobias
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,635
Location
Fallen Umber
Det finns väl inga rollspel som direkt fångar den känsla du är ute efter. Över huvud taget är det ju sällsynt med riktiga sagorollspel. Jag kom att tänka på Nobilis när jag började läsa inlägget, men mycket riktigt tog du ju redan upp det.

Det hela påminner en hel del om hur jag vill ha Älvalandet, i Terone och annorstädes. Det är ballt, hur som helst, och jag antar att det skulle passa din teckningsstil om du gör ett sånt här spel. Kör på!


/Dimfrost
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,292
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Jag var inne på lite liknande idéer i kampanjvärlden jag filar på; 'Efter Istiden'. Nu är det ju i grund och botten ett pseudovetenskapligt dockskåp enligt sedvanlig Ymirsk modell, men grundinspirationen kom just från de fornnordiska gudasagorna. Just jättarna ville jag ha precis som de är där, och i Valhall-serien; fysiskt mycket varierande; kaotiska och märkliga, med verklighetsbändande, trollsk magi.

Nå, nu har jag skrivit alldeles för lite på det...jag får återkomma när jag faktiskt har något att presentera.

Jag har bestämt för mig att Kornella var inne på ett mytologiskt rollspel, men det är förmodligen något hon lagt ned för länge sedan.

Känslan du söker borde enkelt kunna sammanfattas som 'mytologisk'. Exalted, och i viss mån Vampire - Kindred of the East och Mage: Sorcerers Crusade har, såvitt jag kan bedöma, en del av den. Det är flummigt, fantasifullt och med ett klart mytologiskt stuk. Neogames föreslog också en Asgård-känsla som variant i Viking.

- Ymir, ska gå och fylla på Loka nu
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Vad som skulle behövas för att på bästa sätt hantera personifierade begrepp och fantastiska föremål är antagligen ett narrativistiskt system, eftersom de funktionellt blir ungefär som superkrafter i ett superhjältespel.
Yeah, jag har ett klur på min dator om hjältar i allsagor, som just har regler för vad sagor egentligen handlar om, och de funkar förmodligen bättre ju abstraktare världen blir. Jag har mer eller mindre prövat olika koncept för kluret tills vi för en stund sedan pratade om gudar i rollspelsmakande-forumet, och det sades att de flesta rollspel bara handlar om religioner och inte om gudar. När jag sedan började klura på just gudar så kom de här myterna till mig, och jag såg ett koncept att applicera mina regelklur på.

Nu är jag riktigt sugen på det.

Frågan är om det gör sig bäst som ett strikt sagospel, som utspelar sig i en väldigt mytologisk värld, eller om det rentutav kan fungera bättre i en urban fantasy-setting. Vad tror du; som jag anser vara en auktoritet på urban fantasy-området? Jag vet att du ogillar fantasyspel; tycker du att ett historiskt sagomytfantasyspel låter fegt också, och att en modern setting i själva verket skulle kunna vara intressantare?
 

PAX

Jordisk Äventyrare
Joined
16 May 2000
Messages
3,150
Location
Tindalos
Var det inte på gång något spel som hade lite bakgrund i bröderna Grimm?
 

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
5,275
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
Fairyrealm i ars [ANT]

Som jag förstod det, så var det meningen att fairyrealm i Ars Magica skulle ha sådana här element, till exempel att "samma väg leder inte tiilbaks", "saker är inte vad de utger sig för att vara" osv..

Men, ja själva Ars är ju inte i närheten av detta, bara potensiell.
Skulle du göra ett sådant här spel, skulle det givetvis vara skitkul att få ta del av.

Ska väl nämna att Vingar över haga (eget spel) var tänkt att kunna innehålla sådant här, men jag hade aldrig tänkt att det skulle vara så utstuderat. Jag var mer inne på att : att närma sig gud (det gudomliga) var att utplåna sig själv (ju närmare desto mer) och att olika konstarter och filosofier var en del i att "finna gud" (och det skulle vara därför konstnärer brottas med existensiella problem).
 

DeBracy

Eventuellt helt fantastisk
Joined
21 May 2003
Messages
5,856
Jag vet inte hur mycket nytta det här inlägget kommer bli för dig men jag spånar fritt så får vi se om du har nån behållning av det.

Det första spel jag kommer att tänka på är nog Changeling. Inte hur Changeling är utan mer hur jag känner att Changeling borde vara. White Wolf är väldigt duktiga på att bygga upp intrikata förhållanden i sina spelvärldar verkar det som... jag är väldigt duktig på att vilja ha saker mer flytande. Nåja. Det är nog mycket det visuella jag plockar från Changeling - sagoskimmret ligger som i bilderna på något sätt. Även den fantasifulla stämningen förstås, riddare, sagoberättare och nobla ädlingar osv.

Nåt jag saknar lite är den rent fysiska övergången till en värld där fantasi är verklighet - lite som att kliva in i Narnia. Nåt sånt har jag funderat på ibland men jag har aldrig riktigt kunnat motivera för mig själv hur saker och ting ska hänga ihop... När det gäller modernt eller historiskt som ursprung så blir det nog så att jag vill ha en modern grund om man gör denna övergång till en annan värld fullt ut medan jag hellre ser att man stannar i samma värld men kliver in i t.ex. en magisk skog eller nåt sånt ifall man ska utgå från historisk miljö. (känns väldigt omständigt skrivet för att uttrycka en enkel sak men... jaja...)

I somras fick jag chansen att testa nåt dylikt lite grann. Med Ars Magica, Pendragon, Francois Burgeon (seriealbumet Sirenens sång) så slängde jag ihop min "samberättande pseudo-historiska Kalle Anka-fantasy". Vad i hela friden menas med det då? Jo! Jag hade en riddare som reste mot Burgund för att delta i den stora torneringen där nere. På vägen mötte han en simpel skojare och tjuv som övertalade riddaren att han egentligen var adelsman. De slog följe och kom snart till Schweiz. Eller... det som borde varit Schweiz. Jag stoppade helt enkelt in en magisk skog här och plötsligt började de uppfatta saker och ting lite annorlunda - världshusvärden såg misstänkt mycket ut som en björn, humlan var ju en fé och vips bodde det troll i skogen. Jag skickade till och med förbi ett kompani med grodor. Ja, tänk dig marscherande grodor (längd 160cm kanske) med tyska landsknektskläder och stångvapen. Jag antar att det står klart varför "Kalle Anka" var med i genrebeteckningen? För att göra den långa historien kort så kom de iaf till slut till torneringen och där mötte de bl.a. en kvinnlig riddare från Italien. Hon red in med silverblänkande rustning och det sades att ingen man kunde tala osanning inför hennes isblå ögon (ja, hon var blond också). Detta medförde ju att skojaren fick chans att fälla repliken: "Jag är blott en simpel tjuv, ute för att stjäla ert hjärta" när hon frågade honom vem han var under banketten. Skitbra helt enkelt. Detta var alltså nåt slags exempel på "övergång inom världen" där ganska få fantastiska element följde med bortom skogen (det var egentligen bara fén som alla andra, utom barn och "galna", tyckte var en humla).

Jag valde att göra det mer Disney i det här fallet, inte så mycket romantiskt flum (kläder spunna av månljus, daggdroppar etc.) men jag gillar verkligen den mer lyriska varianten också. Jag tycker det vore grymt intressant att se ett utkast till spel/regler för en sån miljö - jag vet att själv skulle jag nöja mig med att bara lägga upp en enkel grund byggd på den enklaste form av Fuzion (Usagi Yojimbo) och sedan troligen inte rulla så mycket tärningar (detta var precis vad jag använde f.ö. Humlan hade grymma färdigheter som "Flyga" och "Tala med djur" medan riddaren hade typ... "Riddare" eller nåt).

Ja... det blev mycket och inte så väl formulerat men... nu är det skrivet i alla fall. Fråga gärna om det är nåt som verkar oklart men intressant så ska jag försöka presentera det på ett mer värdigt sätt.
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,124
Location
The Culture
+2 Reply of Randomness

Frågan är om det gör sig bäst som ett strikt sagospel, som utspelar sig i en väldigt mytologisk värld, eller om det rentutav kan fungera bättre i en urban fantasy-setting.
Jag kan se fördelar med båda varianterna. Ett sagospel skulle vara lättare att komma in i; spelarna skulle (förhoppningsvis) förstå konceptet omedelbart, eftersom de är bekanta med vikingasagorna, Herakles stordåd, Iliaden, Odyssén och liknande. I ett urban fantasy-spel blir däremot det fantastiska än mer fantastiskt när det sätts i kontrast till vardagen. I det här fallet skulle jag nog föredra en mer mytologisk sagovariant, eftersom det känns lättare att placera in sagoelementen i den. En kung i ett sagoland kan ha en mantel som älvorna sytt av morgondimman, men det är svårt att tänka sig Karl XVI Gustav i en sådan (å andra sidan vore det oändligt häftigt om alla kungens ämbetskläder och alla prylarna i livrustkammaren faktiskt hade en sådan bakgrund). Men om rollpersonerna ändå ska vara gudar eller liknande spelar det förstås mindre roll; det finns utrymme att fylla båda miljöerna med precis det man vill ha där.

Jag vet att du ogillar fantasyspel; tycker du att ett historiskt sagomytfantasyspel låter fegt också, och att en modern setting i själva verket skulle kunna vara intressantare?
Jag ogillar inte fantasyspel; jag ogillar fantasyspel som är mer eller mindre exakta kopior av D&D. Nu innebär det visserligen att jag ogillar de flesta fantasyspel, men det finns undantag som jag uppskattar.

Jag tycker inte sagomytfantasy låter fegt alls. Det skulle bli så annorlunda från den vanliga alv-dvärg-orch-fantasyn att det har ett existensberättigande. Nu kan jag inte bestämma mig för om jag tycker att det skulle vara roligare med en urban eller en historisk setting. Båda varianterna känns intressanta, men på olika sätt.

Det här inlägget hjälper väldigt lite märker jag, men jag blev sugen på att skiva en liten text till Millennium om hur alla föremål som finns i livrustkammaren och motsvarande museum runt om i världen är kopior, då originalföremålen, som nästan alltid är laddade med kunglig magi, har blivit stulna av makthungriga magiker och odödliga.

/tobias
 

hraufnir

Swordsman
Joined
25 Sep 2003
Messages
772
Location
Luleå
Då får jag rekommendera 1 bok, och sen komma med ett påstående.

Boken jag rekommenderar är "Once upon a Winters Night" av Dennis L McKiernan. Där träffar huvudkaraktären de gamla nornorna, och hela boken är bara en utelaborering av en gammal folksaga. Otroligt bra gjord!!!

Det jag vill påstå är att de nordiska jättarna är motsvarande den
"västerländska" draken. Se bara på dragen:
Stora, starka, luriga, kunniga, farliga, magikunniga, gamla, visa, högdragna osv. =)

Så undvik att föra in båda i en värld, det blir bara tårta på tårta...
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,635
Location
Fallen Umber
Jag tror den riktigt mytiska känslan gör sig bättre i en historisk setting, även om jag är väldigt svag för urban fantasy själv. Den skulle passa riktigt bra om jag någon gång gjorde något av Höst, där sagorna blir sanna och älvorna erövrar jorden. Men du har säkert någon bättre idé.


/Dimfrost
 

Eksem

Champion
Joined
19 Feb 2001
Messages
7,615
Location
Stockholm
Fast allvarligt, ska du göra urban fantasy av det så blir det rätt likt Nobilis ändå, faktiskt. Eller också missförstår jag dina intentioner.
 

Eksem

Champion
Joined
19 Feb 2001
Messages
7,615
Location
Stockholm
Jag kan faktiskt inte påminna mig om att Rising förutom inlägg egentligen skrivit något alls :gremsmile:

Jag skulle faktiskt helst se ett äldre projekt bli klart, fast jag minns inte vad det hette eller riktigt vad det handlade om. Det kändes i alla fall faktiskt helt eget utan att jag kunde dra paralleller till något jag redan spelat. Utifall att jag inte missförstår Rising helt är ju Nobilis redan skrivet. Jag tror inte jag behöver ett till.
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,635
Location
Fallen Umber
Exalted har de coolaste demonerna någonsin, och följande passage påminner väl om vad du är ute efter:

Exalted said:
Those who bargain with Makarios within their dreams trade in things rarely found upon the world: necklaces of tears, the key to a naiad's heart, spices from outside Creation, living wolves made of copper, lions with the heads of men, the language of toads, poison made from a young man's hate, mist woven into a cloak and boots that walk upon the wind. Such wonders Makarios can craft from the dreams of those bound to him and, with sifficient effort, bring through to the world of flesh and dirt.

/Dimfrost
 

Selly

Level 5 Laser Lotus
Joined
10 Apr 2001
Messages
1,462
Location
Stockholm
Tyvärr så…

…märker man ju inte av nåt av det där i större delen av spelet, där man mest vevar runt med sina sju fot långa 400-kilos guldsvärd. Games of Divinity är dock bland de bättre modulerna (tycker jag); du borde spana in Fair Folk-boken också – den andas en del av den där känslan.
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,635
Location
Fallen Umber
Re: Tyvärr så…

Jo, jag vet. Det är ju Rebecca Borgstrom som har skrivit både demondelen av Games of Divinity och Fair Folk. Den senare är för övrigt på väg till mig från amazon.com för närvarande och lär dyka upp om några dagar. :gremlaugh:

Å andra sidan kan man ju spela Exalted på massor med olika sätt, och man borde väl kunna ta bort daiklingor om man så vill. Det finns få spel som känns så öppna för radikalt skilda spelkoncept.

Anledningen till att jag skrev inlägget var inte att peka på att Exalted på något sätt är ett perfekt spel för det Rising är ute efter, men jag läste ovanstående stycke för några dagar sedan och det passade så bra att jag bara var tvungen att skriva det här.


/Dimfrost
 

Selly

Level 5 Laser Lotus
Joined
10 Apr 2001
Messages
1,462
Location
Stockholm
Re: Tyvärr så…

”Det är ju Rebecca Borgstrom som har skrivit både demondelen av Games of Divinity och Fair Folk. Den senare är för övrigt på väg till mig från amazon.com för närvarande och lär dyka upp om några dagar.”

Mys. Hon har skrivit Sidereals också, ifall du vill bränna hål i plånboken. ^_~

”Å andra sidan kan man ju spela Exalted på massor med olika sätt, och man borde väl kunna ta bort daiklingor om man så vill. Det finns få spel som känns så öppna för radikalt skilda spelkoncept.”

Personligen får jag alltför ofta en otäck känsla av brist på fokus när jag tar mig en titt på de olika modulerna. Somliga är fantastiskt bra, somliga är urusla, och sambandet mellan de olika böckernas innehåll är…svagt. Ja, oftast i vart fall; jag ser en tydlig stilistisk koppling mellan Sidereals, Fair Folk och Games of Divinity (och vad det beror på kan man ju räkna ut med de mindre begåvade kroppsdelarna), men den sviten är undantaget som bekräftar regeln. Men jag skall inte gnälla mer nu; det är en väldigt trevlig spelvärld i mångt och mycket, och om inte annat finns det otroligt många bra idéer som – även om de kanske inte alltid kommit till sin fulla rätt – är väldigt inspirerande.

<font size="1">Also: Förlåt, Riz, för att jag OT:ar i din tråd. I will stop now.</font size>
 
Top