Nekromanti Blanda om strider

[Anchorman]

Halloj allihop ny användare här!

Iaf har lite frågor om hur ni brukar göra i strid.

Jag och några polare lirar Drakar och Demoner Expert (kuta runt i Ereb blir aldrig tråkigt )
Vi är inte på något sätt några proffs spelare, utan spelar bara några strötillfälen om året så det blir en hel del husregler.

Jag undrar om ni kan dela med er av några tips på hur man kan göra striderna lite mer varierande, skulle jättegärna lägga in tex att man slänger en spark mitt i en svärdstrid, kanske försöker hålla fast någon, eller sno hans vapen ifall man har tappat sitt eget.

Sånt här tycker jag är svårt hur man ska rulla det, jag vet att många gärna förespråkar att skippa rullandet så mycket, men vi trivs bra med det. Så behöver lite tips på hur man kan modifiera reglerna lite bättre så det passar.

Tack på förhand!

 

[Genesis]

Tjenare och välkommen till forumet!

Jag skulle rekommendera en enkel förändring: rulla tärningen innan beskrivningen istället för efter. Så istället för det här:

Spelare: Jag vill hugga honom i huvet
SL: Slå för att lyckas
Spelare: Jag lyckas
SL: Du hugger honom i huvet

... så får du det här:

Spelare: Jag anfaller
SL: Slå för att lyckas
Spelare: Jag lyckas, fem i skada
SL: Beskriv vad som händer
Spelare: Jag måttar ett hugg mot hand huvud, men han blockerar det. I ögonblicket då han är distraherad lyckas jag dock sparka honom i pungen.
SL: Haha, kul!

---

Spelaren kanske slog för "Bredsvärd" eller så, men beskrivningen är ju mest fluff, så det gör ju ingen skillnad om det var svärdet eller en pungspark som gjorde skadan, så länge bredsvärdet används för att slåss. Här kan man använda mängden skada för att ge input till beskrivandet. Om du gjorde mycket skada kan du beskriva det som ett svärd genom magen, men gjorde du bara lite skada kan du istället beskriva det som att du skallade motståndaren.

Den viktiga andra delen av tekniken är att alla runt bordet ibland säger saker som "Coolt!" och "Aaah, snyggt.". Belöna bra beskrivningar med beröm (inte med poäng!).

Vad tror du om det här, kan det funka?

 

[Eksem]

De regelmässiga problem jag ser i EDD är att man blir regeltekniskt straffad för att vilja göra något annat än att anfalla med sitt bästa vapen; samt att ovanliga situationer (så som att någon faktiskt har tappat sitt svärd till att börja med) egentligen aldrig uppstår.

Förslagsvis så talar ni i spelgruppen ihop er om hur ni löser sådana bitar rent regeltekniskt.
Kanske kan man använda sitt vapen-FV till alla stridsrelaterade påhitt?
Kanske får den som gör skada på sin motståndare välja att istället för att göra KP i skada ta ifrån motståndaren ett föremål? (Slå av en hjälm, slå bort ett svärd, etc).

För att man skall kunna göra ett val som inte är "jag anfaller med mitt svärd" måste man förstå att det finns andra val att göra, och att man inte blir straffad för att göra dem (om någon vill hoppa upp på ett bord och sedan anfalla, låt det då inte ta 2 SR och kräva dubbla färdighetsslag, för då kommer aldrig någon att göra något liknande).

 

[Anchorman]

Tackar för svar!

Både era svar verkar logiska, problemet är ju att i EDD finns det träffområden, så om jag låter dem själva bestämma vart dem träffar så pajar jag ju det systemet ganska rejält.

Men att använda vapenfärdigheten till allt låter smartare.
Till exempel den kampanjen jag startar nu kräver att dem reser mycket icognito, alltså bär inte vapen i större delen av kampanjen, dock kan det ju komma upp nån strid här och där ändå och då är man ju mer eller mindre körd om man inte har ett vapen.

Men som du sa kan man ju ändå rulla på sin vapenfärdighet iaf för att blocka eller i detta fall undvika.

 

[Genesis]

Både era svar verkar logiska, problemet är ju att i EDD finns det träffområden, så om jag låter dem själva bestämma vart dem träffar så pajar jag ju det systemet ganska rejält.

Tja, du skrev ju att du var beredd att husregla. Vad tycker du att träffområdena tillför? Hade det varit jag så hade jag tagit bort dem.

Men det finns inget som hindrar att du kan ha träffområdena kvar. Se bara till att vänta med beskrivningen tills efter att alla sjuttielva slag är gjorda för handlingen. Träffas motståndaren i benet och får lite skada kan man beskriva det som en spark i smalbenet. Är det mycket i skada kan man beskriva det som att man hoppar bak och välter en bokhylla som faller över motståndaren, som undviker den dåligt och bryter benet. Eller att motståndaren försöker att måtta en spark och du parerar med svärdet. Till exempel.

Men man måste frångå principen ett slag = en handling. Se ett slag som en utväxling av slag, så kan man involvera lite motattacker och sån't i beskrivningen.

 

[Rickard]

Både era svar verkar logiska, problemet är ju att i EDD finns det träffområden, så om jag låter dem själva bestämma vart dem träffar så pajar jag ju det systemet ganska rejält.

Tja, du skrev ju att du var beredd att husregla. Vad tycker du att träffområdena tillför? Hade det varit jag så hade jag tagit bort dem.

/.../

Träffas motståndaren i benet och får lite skada kan man beskriva det som en spark i smalbenet. Är det mycket i skada kan man beskriva det som att man hoppar bak och välter en bokhylla som faller över motståndaren, som undviker den dåligt och bryter benet.

Nackdelen är att rustningar använder träffområden. När jag tog bort träffområden så gjorde jag om rustningsreglerna så att jag tog i beaktande dels hur lätt det var att penetrera rustningen och dels hur mycket rustningen täckte upp. En rustning som har bristfällig täckning har mindre abs än en rustning som är heltäckande.

Läs mer i pdf-filen rustningar

/Han som kan säga att han inte har skrivit rustningstexterna utan någon som håller på med medeltida svärdskamp och läst en hel del om vapen och rustningar (länk till hans wiki)

 

[Anchorman]

Personligen tycker jag träffområde tillför mycket, dels tillför det realismen att om du få en yxa i huvudet så ligger du dåligt till bättre att få den i armen tex. Samt även det faktum att oftare så kortas striderna ner då du kan hugga av ett ben på din motståndare så att han inte kan slåss vidare, även om han inte omedelbart dör.

Ska tänka på det du har sagt om beskrivningen, ska testa att ta med det mer och mer.

 

[Vicotnik]

Ett alternativ är att ni först slår för träff, är det en träff så slår ni var och där efter får spelaren beskriva hur han skadar området som slagits fram.

 

[Krille]

Personligen tycker jag träffområde tillför mycket, dels tillför det realismen att om du få en yxa i huvudet så ligger du dåligt till bättre att få den i armen tex.

Kanske kan man göra något "bakvänt". Kör inte med träffområden, utan använd skadans storlek som riktlinje. En riktigt hög skada innebär inte att det är mycket kött som mosas, utan att det mosade köttet är på ett ställe där det finns mycket viktiga organ som man helst vill ha kvar. En mindre hög skada innebär att skadan tar mer perifert (armar och ben) eller är mer ytlig, i synnerhet om han fortfarande står upp efter den.

Ta till exempel följande tre exempel: det enda regelmässiga som systemet häver ur sig är skada och huruvida målet står upp eller inte. Däremot så säger systemet inte något om var träffen tar, utan det får någon beskriva istället.

"Tolv poäng!"
"Åkej, han stupar. Vad händer?"
"Yxan går förbi hans sköld och slår ner vid nyckelbenet och fortsätter djupt in i bröstkorgen. Blodet bubblar fram pulsvis ur det groteska såret, och Gurm går ner på knä med ofokuserad blick. 'jag... får i alla fall... återse mina... förfäder' stönar han innan han dråsar ihop, död! Sen drar jag ut yxan."

"Två poäng."
"Det var inte mycket. Han står upp. Vad händer?"
"Öh, jag stöter med svärdet mot bröstkorgen, men spetsen glider på brynjan och kommer inte igenom förrän vid sidan. Det blir ett djupt köttsår som stoppas av benet innan klingan träffar något viktigt, och Ulf vrålar i smärta när jag drar ut svärdet igen."
"Tack! Han fortsätter att slåss och flyger på dig med sitt svärd. 'Dö, usla hund! vrålar han..."

"Två poäng."
"Oj. Han stupar. Vad händer?"
"Varg flyger på mig men raglande och halvblind efter alla utfall, så han kliver rakt på dolken som går upp under harnesket rakt upp i hjärtat. Han tittar förvånat på mig och faller sedan baklänges."

...tja, du förstår. Det finns ingen förlust i realism om man tappar kroppsdelsregler egentligen (speciellt inte i kroppspoängsystem). Däremot flyttas en del av beskrivningsansvaret över till den som ska beskriva det, om man nu vill ha den sortens grisiga detaljer.

Du får däremot en trevlig fördel att du aktiverar spelarna och låter dem få berätta vad som händer. Får de chansen så kommer de vara hur grisiga och detaljerade som helst.

 

[Lupus Maximus]

Är det rena expert-reglerna, eller har du stridsreglerna från Gigant? Har för mig att de dök upp i någon Sinkadus också en gång i tiden.

Hur som helst, så ser jag att inte sikta mot en specifik kroppsdel med närstridsvapen är att anfalla mot den svaghet som visade sig; medan sikta mot kroppsdel är att skapa en blotta för att utnyttja.

Genom att ge en målande beskrivning av tärningsresultatet så får man liv i det hela. Attack med bra differens mot nätt och jämt lyckad parad kanske beskrivs hur attacken avvärjs i sista stund, och snuddar/ger repa i rustningen/förstör kläderna. Men om resultatet är tvärt om ges beskrivningen av hur blockeringen utförs med kontroll och marginal.

Med ett särskilt slag kanske jag kastar in en beskrivning om hur den andre kommer lite ur balans och samtidigt kastar in en liten modifikation för att regelmässigt hantera den dåliga balansen.

Vill en spelare göra något "kreativt" som att blockera, för att sedan tackla omkull motståndaren skulle jag ge ett minus på blockaden (för att man ställer sig i ett sämre läge för blockade, för att få ett läge för tacklingen) och sedan ett minus på någon form av "brottningsattack". Lyckas motståndaren "blocka" brottningsattacken så riskerar man att vara i ett ytterst uselt läge till nästa runda.

Sedan, som andra nämnt redan, kan man alltid delegera ut beskrivningarna. Sedan om var spelare gör det var för sig, bara spelledaren, eller någon specifik spelare spelar kanske mindre roll. Men mycket handlar om att få "9 i skada mot höger arms plåtrustning; en kp går igenom." till t.ex. "Med ett snabbt steg åt sida, efter din lyckade parad, hugger du mot hans nacke," samtidigt som man gestikulerar ett hugg snett uppifrån vänster och ner mot höger. "I desperation försöker han få upp sitt svärd samtidigt som han tar ett steg bakåt åt sidan. Steget bakåt gör att du missar ditt mål och träffar hans arm i stället; ditt svärd lämnar en ordentlig buckla i plåten."