Ha, bra poäng. Om man talar enskilda spel så kan det nog mycket väl hända att jag skulle föredra ett spel baserat på allmänhetens preferenser framför ett baserat på spelmakarens, om spelmakaren har radikalt andra preferenser än jag. Men generellt så tror jag att jag föredrar den sistnämnda typen av spel.
Det är en vettig idé, men jag vet inte hur vettigt den går att genomföra. "vilka regler som behövs" resp. "hur spelvärlden ska se ut" är nämligen såpass individuellt för varje spelgrupp att jag egentligen hellre ser rollspel som har med en del saker och där jag själv får sköta skalandet, än ett rollspel som är "färdigskalat" men där jag känner att man skalat bort "fel saker".
Just många av de smalare spelen tycker jag är motexempel. Polaris kräver itll exempel inga förberedelser alls eftersom spelledarmakten är fullständigt fördelad mellan spelarna, och Effendis of the Fifteen August Trails är egentligen mer av en kampanj än ett helt spel.
Jag vill mena att dina motexempel missar min poäng en smula.
Fast bör man alltid det? Riskerar man inte att gå miste om nya, roliga sätt att spela? Jag brukar föredra att ge spelet en ordentlig chans först, och spela en eller ett par gånger helt efter reglerna, utan att anpassa ett dugg. Tycker vi inte att det är kul, då funderar vi på vad som bör ändras, eller om spelet bör kasseras. Är det kul så finns det ingen anledning att ändra på det, tycker jag. Om jag anpassar rollspelen efter min spelgrupp så blir det lätt så att jag bara spelar samma spel om och om igen, med kosmetiska regeländringar och utbytt spelvärld.
Fast "Games"-delen i begreppet "Roleplaying Games" betyder väl lika mycket "lek", som det "spel" (med den innebörd av spelplaner, regler och tärningar som det medför) som du översätter det med, eller?
