Dunderklumpen;n230285 said:
Känns inte rätt alls i 2017 års rollspels-Sverige
Har tänkt lite mer och så här skulle jag nog vilja säga: i ett vacuum hade bilden varit cool (och det var så jag först bedömde den & gillade den). I en jämlik värld hade bilden varit cool. Men i ett värld med dom strukturer som vi idag har, så är den vansklig. Att som ung tjej (dvs inget som jag, den medelålders tanten 2097, behöver oroa mig för) bli inbjuden till en rollspelsgrupp som främst består av killar och dom tar fram det här spelet så skulle jag tänka "eh… är det detta dom vill att jag ska vara? Nån dom kan glo på?"
När jag gick på gymnasiet så ville jag komma igång med att spela rollspel och dom som nappade på det dom var killar. Vi hade, eftersom jag var hade läst om spelet i The Duelist som den Magic-nörd jag var, Everway som är i sig ett feministiskt och antirasistiskt rollspel. Och vi körde introäventyret (introäventyret suger btw). Och dom kom till en kvinnlig SLP som dom räddade från monster (som sagt, introäventyret suger) och då ville dom sen att den SLP:n skulle bada dom och smeka dom osv osv. Och jag blev obekväm som fan och då skällde dom ut mig "En bra SL gör som spelarna vill!"
Det är liksom i den här kulturen som vi finns trots att det var 1997 och det nu har blivit 2017. Det är typ såna saker som kan hända med en sån här bild. Jag tycker om bilden för jag
önskar vi levde in en värld där det bara var awesome att ta av sig kläderna och börja yxa alla runt om kring sig. Men jag håller 100% med om Dunderklumpens farhågor. Eftersom vi lever i en värld där då jag spelade Netrunner på Dragon's Lair vecka in och vecka ut hörde våldtäktsskämt från ett av rollspelsborden in till, och dit jag slutade gå efter att ha blivit överfallen av att en tafsande gubbe försökt strypa mig. Eftersom vi lever i en värld där Anders Fager skämtar om "felknullade" kvinnor.
Arfert, jag önskar jag kunde ha mer olivgrenar mellan dig och mig. Du är så kreativ och driven och jag är bara en armchair critic som aldrig lyfter ett finger. Men... ja jag vet inte vad jag ska säga! Det är så här jag ser det.
Velar nu som fan huruvida jag ska trycka send eller inte.
Jag har tidigare skrivit om hur trött jag är på den "call-out culture" som finns i den intersektionella vänstern. Och hur jag skäms för att jag är en sån del av den. Men jag vet inte alternativet heller. Hålla käft kanske.