[Blood Feud] Nytt spel om toxisk maskulinitet på vikingatiden

[APM]

Tanken med spelet är väl att lyfta fram och problematisera kring gruppen mäns negativa manliga egenskaper?

Osäker på om det överlappar helt, men tanken är att man som spelare ska uppleva och utforska toxisk maskulinitet, dvs den sortens manliga beteenden som skadar dem själva och andra.

Lyfter spelet upp fler sidor av manlighet som inte är negativa (toxiska)?

Ja, det stämmer. Sättet som det behandlas är att den typen av icke-toxiska beteenden straffar sig mekaniskt men lönar sig i fiktionen. Medan toxiskt beteende lönar sig mekaniskt men straffar sig i fiktionen.

Hur tänker spelskaparna kring den kulturella kontexten på vikingatiden kontra dagens samhälle?

Den är tagen i beaktande. Vi har utgått från Islänningasagorna och vill hävda att det beteende som vårt spel försöker uppmuntra till, i stor utsträckning finns i det källmaterialet. Men beteendena finns också fortfarande kvar idag.

Att stämpla hela grupper som varandes på ett speciellt sätt tycker jag lätt blir sunkigt (även om det är sant). Risken är att man då polariserar och förstärker fördomar istället för att lösa problem. Alla muslimer är inte terrorister. Alla män slår inte kvinnor.

Rasism bygger på att peka på och nedvärdera gruppers medfödda eller inlärda olikheter (ras, kön, kultur).

Ingenstans står det att *alla* män utövar toxisk maskulinitet – men det här spelet kretsar kring män som gör det.
"Inte alla män" är en vanlig invändning till prat om toxisk maskulinitet, och jag förstår att du säger det i all välmening. Men den motverkar tyvärr hela rörelsen att få förändring på problemet. Om man vill att män ska sluta skada andra så måste man som man också acceptera att man är en del av problemet. Hela samhället är en del av problemet men om inte männen vill bidra till förändring så kommer den aldrig att komma!

Jag har försökt acceptera att jag är en del av problemet. Det här spelet är mitt sätt att bidra till förändringen – genom att skapa en meningsfull aktivitet om ett ämne som behöver pratas mer om – särskilt bland män. Det här spelet får en målgrupp som sällan pratar om ämnet toxisk maskulinitet att göra så i fyra timmar. Det åstadkommer något ganska unikt (om jag får säga det själv), och jag är helt hundra på att det inte är skadligt.

 

[APM]

Tack för svaret! Kan inte någon ta illa upp av att toxisk maskulinitet tas upp? T.ex. någon som blivit misshandlad av sin man IRL och en misshandelsscen spelas upp i Blood Feud. Vad är ok scener i spelet? Våld? Våldtäkt?

I speltexten under "set the expectations" så tas det upp vilka teman som kan komma på tal under en session (våld, sexualitet, homofobi, våld mot kvinnor, barnmisshandel, mm). Man har där möjlighet att säga ifall man har något ämne man vill undvika, och det finns också ett trygghetsverktyg som gör att man kan reglera innehållet så att man slipper sådant man är obekväm med.

 

[Caligo]

Osäker på om det överlappar helt, men tanken är att man som spelare ska uppleva och utforska toxisk maskulinitet, dvs den sortens manliga beteenden som skadar dem själva och andra.



Ja, det stämmer. Sättet som det behandlas är att den typen av icke-toxiska beteenden straffar sig mekaniskt men lönar sig i fiktionen. Medan toxiskt beteende lönar sig mekaniskt men straffar sig i fiktionen.



Den är tagen i beaktande. Vi har utgått från Islänningasagorna och vill hävda att det beteende som vårt spel försöker uppmuntra till, i stor utsträckning finns i det källmaterialet. Men beteendena finns också fortfarande kvar idag.



Ingenstans står det att *alla* män utövar toxisk maskulinitet – men det här spelet kretsar kring män som gör det.
"Inte alla män" är en vanlig invändning till prat om toxisk maskulinitet, och jag förstår att du säger det i all välmening. Men den motverkar tyvärr hela rörelsen att få förändring på problemet. Om man vill att män ska sluta skada andra så måste man som man också acceptera att man är en del av problemet. Hela samhället är en del av problemet men om inte männen vill bidra till förändring så kommer den aldrig att komma!

Jag har försökt acceptera att jag är en del av problemet. Det här spelet är mitt sätt att bidra till förändringen – genom att skapa en meningsfull aktivitet om ett ämne som behöver pratas mer om – särskilt bland män. Det här spelet får en målgrupp som sällan pratar om ämnet toxisk maskulinitet att göra så i fyra timmar. Det åstadkommer något ganska unikt (om jag får säga det själv), och jag är helt hundra på att det inte är skadligt.

Självklart menar inte spelet att ”alla Män Utövar toxisk maskulinitet”.
Men samtidigt grupperas män ihop på ett ,enligt mig, slarvigt sätt (”alla män är en del av problemet” Etc) som faktiskt motverkar en lösning av problemen.
Hmm... Kanske bryta könsrollerna och låta en kvinna uppvisa taskiga manliga drag?

 

[krank]

Tanken med spelet är väl att lyfta fram och problematisera kring gruppen mäns negativa manliga egenskaper?

Snarare: Negativa beteenden som kulturellt kodats som "manliga" och som män oftare än kvinnor har. Negativa beteenden som ingår i mansrollen och som män i någon mån kulturellt betingas att ha, helt enkelt.

Det är alltså en helt annan sak än "gruppen mäns negativa manliga egenskaper". Du får det att låta som att det är något i själva varandet av man som gör att man har de här beteendena, och så är det ju inte. Och "egenskaper" får det att låta som något man föds med eller i vart fall antagligen inte kan ändra på, snarare än kulturellt intränade beteenden.

Om något är det, vad jag förstår, exakt sånt som spelet problematiserar kring – att just de här egenskaperna nödvändigtvis skulle vara en självklar eller absolut del av vad det "är att vara man"… =)

 

[Mundo]

Utan att ha några sådana trådar att titta på just precis nu, så tänker jag att det eventuellt kan handla om vilka argument du använder snarare än just att du försvarar spelvärldar med bibehållna orättvisor.

Jag vet att för min del så handlar det där väldigt mycket om hur det görs. Att reproducera orättvisor "för att det ska vara så" eller "för att det hör till" eller "för att det ger intressanta konflikter" tycker jag till exempel är ganska sunkigt. Därmed inte sagt att du använt de argumenten – som sagt, jag har inte några sådana trådar lättillgängliga just nu. Men det är argument jag hört användas för att försvara sådana världar. De argumenten tycker jag helt enkelt inte håller. Marginellt bättre är väl "jag vill spela 100% historiskt korrekt rollspel och har svårt att uppnå suspension of disbelief om inte kvinnor är i underläge", men ärligt talat har jag rätt svårt att köpa det också.

Jag blir nyfiken och vill utforska vidare på detta resonemang.

Är det okey att skapa spelvärldar med orättvisa ekonomiska förhållanden, (läs: klassklyftor) för att det hör världen till (säg medeltida fantasy, eller cyberpunk) eller räknas det som sunkigt då också?

Liksom, säg om någon använde ditt citat ovan fast om klass istället?

"Jag vill spela 100% historiskt korrekt rollspel och har svårt att uppnå suspension of disbelief om inte bönder är i underläge"

Vore detta sunk eller vore det helt rimligt och resonabelt? Sträcker det sig till andra sfärer också, såsom säg etnicitet, typ spela ett Call of Cthulu äventyr i trettiotalets tyskland eller en western-kampanj i historiska södern i USA?

Genuint nyfiken.

 

[Mundo]

Hmm... Kanske bryta könsrollerna och låta en kvinna uppvisa taskiga manliga drag?

Som jag har förstått reglerna är kvinnliga karaktärer en vital del för att upprätthålla normerna, i och med att de är spelarna av kvinnliga karaktärer som delar ut poäng till de som varit mest "manlig" i förra scenen.

 

[krank]

Liksom, säg om någon använde ditt citat ovan fast om klass istället?

Jag vet inte, jag är 100% ointresserad av "historiskt korrekt rollspel" och min personliga suspension of disbelief rubbas inte av historiskt inkorrekta förhållanden.

Min personliga, subjektiva åsikt är att det går utmärkt att i sitt rollspel gestalta orättvisor, men att jag tycker att det bör göras med medvetenhet. Jag har ingen respekt alls för oreflekterat, slentrianmässigt skapande eller skapande där magkänslan – "vad som känns bra" – får bli viktigare än intellektet och analysen.

Jag har till exempel gärna med klasskillnader i mina spel, men försöker vara noga med att visa att det inte är självklart eller "rätt" att det finns sådana, att överklassen inte är överklass för att de är "bättre"; att rika människor inte "förtjänat" sin rikedom och så vidare.

Även där tycker jag dock att "för att det hör till" inte är en förklaring jag köper eller har speciellt mycket respekt för. Att skriva ett rollspel är att säga något, att skapa en spelvärld är att säga något, och vilka orättvisor man väljer att lägga in i sin spelvärld och hur man porträtterar dessa orättvisor är en del av detta något. Att det finns stora klasskillnader i Rotsystem är för att jag aktivt vill säga saker om klass.

Det finns dock en del skillnader mellan klass och kön, tänker jag. Inte så konstigt, alla förtrycksdimensioner har sina egna egenheter. I princip alla som spelar rollspel delar samma klass – de flesta kommer att vara arbetarklass. Detta helt enkelt eftersom det är vad de flesta av oss är. Visst kan man hävda att de flesta är "medelklass" men medelklassen är ju egentligen också arbetarklass – de flesta i "medelklassen" har visserligen kulturellt kapital men de äger inte produktionsmedlen direkt. Förtrycket mot arbetarklassen är också ett annat än det förtryck som sker baserat på kön, könsidentitet och så vidare. Arbetarklassen, framför allt prekariatet, har ofta ohyggliga arbetsliv – men det är sällan folk blir [triggervarning] våldtagna av folk de bor med baserat på vilken klass man har. Det är helt enkelt så att gestaltandet av könsbaserat förtryck av olika skäl bör behandlas delvis annorlunda kring spelbordet än klassbaserat förtryck.

Att det finns många förtrycksdimensioner som samverkar gör inte, tycker jag, att man i alla sammanhang kan byta ut ett förtryck mot ett annat och få samma resultat. Så att säga…

Sorry, lite flummigt och ostrukturerat. Klockan är efter midnatt…

 

[Caligo]

Snarare: Negativa beteenden som kulturellt kodats som "manliga" och som män oftare än kvinnor har. Negativa beteenden som ingår i mansrollen och som män i någon mån kulturellt betingas att ha, helt enkelt.

Det är alltså en helt annan sak än "gruppen mäns negativa manliga egenskaper". Du får det att låta som att det är något i själva varandet av man som gör att man har de här beteendena, och så är det ju inte. Och "egenskaper" får det att låta som något man föds med eller i vart fall antagligen inte kan ändra på, snarare än kulturellt intränade beteenden.

Om något är det, vad jag förstår, exakt sånt som spelet problematiserar kring – att just de här egenskaperna nödvändigtvis skulle vara en självklar eller absolut del av vad det "är att vara man"… =)

Det går ju bara att gestalta en man i spelet och tanken är väl att man skall uppvisa olika former av manlighet. Det var nog så jag menade.

Hmm... Om nu spelet bara skall informera om en redan bestämd åsikt om orsaken till och lösningen av problemet toxisk maskulinitet så falnar mitt intresse rejält. Tyckte ändå att spelet verkade lite intressant innan.

 

[Caligo]

Som jag har förstått reglerna är kvinnliga karaktärer en vital del för att upprätthålla normerna, i och med att de är spelarna av kvinnliga karaktärer som delar ut poäng till de som varit mest "manlig" i förra scenen.

Ok! Har nog inte satt mig in helt i reglerna. Jag tycker det bara är intressantare att bryta normer än att följa dem

 

[Mundo]

Jag har till exempel gärna med klasskillnader i mina spel, men försöker vara noga med att visa att det inte är självklart eller "rätt" att det finns sådana, att överklassen inte är överklass för att de är "bättre"; att rika människor inte "förtjänat" sin rikedom och så vidare.

Upplever du att andra rollspel vanligtvis gör detta? Eftersom du påpekar det, menar jag. Antingen med klass eller med kön eller vad som helst. I min erfarenhet är det väl bara typ FATAL och Myfarog och så där man uttryckligen säger att såhär är det och det är bra att det är så.

Sorry, lite flummigt och ostrukturerat. Klockan är efter midnatt…

Jag tyckte det var mycket lättförståeligt, faktiskt

 

[Caligo]

Jag vet inte, jag är 100% ointresserad av "historiskt korrekt rollspel" och min personliga suspension of disbelief rubbas inte av historiskt inkorrekta förhållanden.

Min personliga, subjektiva åsikt är att det går utmärkt att i sitt rollspel gestalta orättvisor, men att jag tycker att det bör göras med medvetenhet. Jag har ingen respekt alls för oreflekterat, slentrianmässigt skapande eller skapande där magkänslan – "vad som känns bra" – får bli viktigare än intellektet och analysen.

Jag har till exempel gärna med klasskillnader i mina spel, men försöker vara noga med att visa att det inte är självklart eller "rätt" att det finns sådana, att överklassen inte är överklass för att de är "bättre"; att rika människor inte "förtjänat" sin rikedom och så vidare.

Även där tycker jag dock att "för att det hör till" inte är en förklaring jag köper eller har speciellt mycket respekt för. Att skriva ett rollspel är att säga något, att skapa en spelvärld är att säga något, och vilka orättvisor man väljer att lägga in i sin spelvärld och hur man porträtterar dessa orättvisor är en del av detta något. Att det finns stora klasskillnader i Rotsystem är för att jag aktivt vill säga saker om klass.

Det finns dock en del skillnader mellan klass och kön, tänker jag. Inte så konstigt, alla förtrycksdimensioner har sina egna egenheter. I princip alla som spelar rollspel delar samma klass – de flesta kommer att vara arbetarklass. Detta helt enkelt eftersom det är vad de flesta av oss är. Visst kan man hävda att de flesta är "medelklass" men medelklassen är ju egentligen också arbetarklass – de flesta i "medelklassen" har visserligen kulturellt kapital men de äger inte produktionsmedlen direkt. Förtrycket mot arbetarklassen är också ett annat än det förtryck som sker baserat på kön, könsidentitet och så vidare. Arbetarklassen, framför allt prekariatet, har ofta ohyggliga arbetsliv – men det är sällan folk blir [triggervarning] våldtagna av folk de bor med baserat på vilken klass man har. Det är helt enkelt så att gestaltandet av könsbaserat förtryck av olika skäl bör behandlas delvis annorlunda kring spelbordet än klassbaserat förtryck.

Att det finns många förtrycksdimensioner som samverkar gör inte, tycker jag, att man i alla sammanhang kan byta ut ett förtryck mot ett annat och få samma resultat. Så att säga…

Sorry, lite flummigt och ostrukturerat. Klockan är efter midnatt…

Intressant! Håller väl med dig på vissa punkter. Känner du dig förtryckt?

 

[ceruleanfive]

Ok! Har nog inte satt mig in helt i reglerna. Jag tycker det bara är intressantare att bryta normer än att följa dem

På vilket sätt tänker du att det är normativt att skriva ett rollspel som – utöver att skapa dramatiska berättelser – fokuserar på att problematisera toxisk maskulinitet?

 

[Ymir]

Tack for förtydligandet. Blood feud är ju gjort för att spelas så som indiespel spelas alltsomoftast - på konvent - så då ställs det ju helt andra krav på spelet eftersom man inte kan veta vilka man kommer att spela med.

Det jag läser ut av det du skriver är att: så länge ingen av de som sitter vid bordet tar illa upp så är det fine att återskapa olika skadliga normer. Men hur förhåller man sig till det som scenariokonstruktör? Är man inte intresserad av att inkludera även de som eventuellt tar illa upp av slavhandel exempelvis, eller är den typen av äventyr förbehållen de stängda spelmötena som du har med dina egna grupper?

Nej, varför skulle jag tvunget vara intresserad av att inkludera dem? Ni som gör Blood Feud har väl liksom inte varit intresserade av att inkludera folk som inte alls entusiasmeras av era visioner (även om ni haft berömvärt tålamod att debattera med dem)? Det är väl helt naturligt? Man kan inte skriva för att tilltala precis alla. Om scenarioskribenters primära målsättning var att inkludera alla, att målgruppsmaximera totalt, då hade alla scenarion varit, typ, extremt banalt fantasydravel med lika banal concept art, och totalt obefintlig verkshöjd.

Jag skriver vilket scenario jag än har lust med, sedan får jag se hur det tas emot. I konst bör alla teman få utforskas, för konsten är ett uttrycksmedel för och utforskande av hela den mänskliga erfarenheten. Man kan givetvis av kommersiella skäl välja att undvika vissa ämnen för att tilltala en så bred grupp som möjligt, men det är också legitimt att skapa extrema saker ämnade att tilltala en mer avgränsad demografi, som gillar sådant material - såsom Kult - Divinity Lost. Det är upp till folk som tar illa vid sig av olika typer av material att själva undvika sådant material, men som skapare är det givetvis sympatiskt om man väljer att förse material med trigger warnings eller disclaimers. I fallet med mitt hypotetiska slavhandelsscenario är det just vad jag hade gjort - jag hade gjort det precis så hårresande och obehagligt som jag anser att slaveriet var i verkligheten, utan att lägga band på mig själv överhuvudtaget, men jag hade försett det med en jävligt fet disclaimer, att det här scenariot är inte för alla (vilket man dock kan tycka att folk borde fatta oavsett, givet att temat vore The Middle Passage, liksom).

En verkligt imponerande bedrift för en scenarioskribent eller spelmakare, eller för den delen spelledare, är dock att entusiasmera/övertyga folk trots att de har reservationer mot temat eller innehållet - vilket ju är precis vad ni lyckats göra med mig när det gäller Blood Feud.

 

[APM]

Ok! Har nog inte satt mig in helt i reglerna. Jag tycker det bara är intressantare att bryta normer än att följa dem

Om du hade läst reglerna Inna känner jag att vi hade kunnat ha en mer meningsfull diskussion, så gör gärna det.

Det som det här spelet gör är att skapa incitament för spelarna att följa normer *i spelet* för att sedan kunna får större förståelse för dessa *utanför spelet*. Det finns alltså ingen risk att ens beteende förvärras av att spela det här spelet.

 

[APM]

Nej, varför skulle jag tvunget vara intresserad av att inkludera dem? Ni som gör Blood Feud har väl liksom inte varit intresserade av att inkludera folk som inte alls entusiasmeras av era visioner (även om ni haft berömvärt tålamod att debattera med dem)? Det är väl helt naturligt? Man kan inte skriva för att tilltala precis alla. Om scenarioskribenters primära målsättning var att inkludera alla, att målgruppsmaximera totalt, då hade alla scenarion varit, typ, extremt banalt fantasydravel med lika banal concept art, och totalt obefintlig verkshöjd.

Det där tror jag inte alls är en dikotomi. Att göra något för att *tilltala* någon är väldigt skilt från att *inkludera* någon. Något som ska *tilltala* någon har ju ett mål att specifikt attrahera en grupp. Att *inkludera* handlar inte om vem man vill attrahera utan vilka man vill undvika att såra. Iaf som jag ser det.

Våra spel ska inte attrahera alla, men de ska däremot undvika att såra så många som möjligt.

 

[Ymir]

Det där tror jag inte alls är en dikotomi. Att göra något för att *tilltala* någon är väldigt skilt från att *inkludera* någon. Något som ska *tilltala* någon har ju ett mål att specifikt attrahera en grupp. Att *inkludera* handlar inte om vem man vill attrahera utan vilka man vill undvika att såra. Iaf som jag ser det.

Man vill väl rimligtvis undvika att såra någon? Det vill väl alla vettiga människor?

Att inkludera borde handla om vilka man vill undvika att exkludera, inte vilka man vill undvika att såra. Det säger liksom sig självt. Exkludering är motsatsen till inkludering, och inte synonymt med sårande.

Men menar du på fullt allvar att bara handlingen i sig att skriva och publicera ett scenario om The Middle Passage, är att såra en grupp icke definierade individer, och därför klandervärd? Om jag vill skriva ett scenario om The Middle Passage är jag självfallet ganska ointresserad av att nå ut just till folk som tar anstöt av skildringar av diverse teman kring The Middle Passage. De är liksom inte alls min målgrupp, av skäl som tycks mig mycket uppenbara.

 

[Franz]

Är det okey att skapa spelvärldar med orättvisa ekonomiska förhållanden, (läs: klassklyftor) för att det hör världen till (säg medeltida fantasy, eller cyberpunk) eller räknas det som sunkigt då också?

Liksom, säg om någon använde ditt citat ovan fast om klass istället?

Jag vet inte om du bara ville ha svar från @krank eller allmän input, men tyckte frågan är intressant så jag chansar

Vad gäller medeltida fantasy så skulle alltså världen vara oproblematiskt hierarkisk, exempelvis en maktfullkomlig kung som har rätt till sin makt då han är vald av gudarna, han är god och rättrådig och förtjänar därmed sin makt och rikedom. De fattiga bönderna ska vara tacksamma över att de har en så vis härskare då de inte har vett att själva fatta bra beslut. Att helt oproblematiskt göra denna skildring skulle jag nog inte vara helt med på.

Vad gäller cyberpunk så är det ju essentiellt för genren att kommentera orättvisa ekonomiska förhållanden. En av hörnstenarna i cyberpunken handlar ju om att megaföretag fått såpass stor makt att all den teknologiska utveckling som sker som hade kunnat bidra till en bättre värld enbart används för att tjäna pengar och exploatera fattiga människor så att de blir ännu fattigare. Så det hör ju världen till, men jag skulle hävda att det också hör världen till att kommentera de ekonomiska orättvisorna.

 

[krank]

Upplever du att andra rollspel vanligtvis gör detta? Eftersom du påpekar det, menar jag. Antingen med klass eller med kön eller vad som helst. I min erfarenhet är det väl bara typ FATAL och Myfarog och så där man uttryckligen säger att såhär är det och det är bra att det är så.

Uttryckligen, ja. Men jag tycker ju att det är minst lika intressant vad spel säger icke-uttryckligen. Sånt man framförallt kan se genom att kolla t.ex. vilka SLP:er som finns och vilka egenskaper de har, vilka funktioner de fyller. Hurdana ord som används för att beskriva kungar, företagsledare, överklass överlag. Mitt taffliga minne låter mig tyvärr inte komma med några konkreta exempel just nu, dock.

 

[krank]

Intressant! Håller väl med dig på vissa punkter. Känner du dig förtryckt?

Jag är född in i en arbetarklassfamilj. Det har gett mig sämre förutsättningar. Jag har också mycket begränsade möjligheter att påverka det "demokratiska" samhället, jämfört med en kapitalist.

Huruvida jag är förtryckt eller inte är inte en fråga om hur kan känner mig, utan om vad en strukturell analys ger vid handen. Förtryck är (som jag ser det) inte en känsla utan ett materiellt förhållande.

 

[Caligo]

Jag är född in i en arbetarklassfamilj. Det har gett mig sämre förutsättningar. Jag har också mycket begränsade möjligheter att påverka det "demokratiska" samhället, jämfört med en kapitalist.

Huruvida jag är förtryckt eller inte är inte en fråga om hur kan känner mig, utan om vad en strukturell analys ger vid handen. Förtryck är (som jag ser det) inte en känsla utan ett materiellt förhållande.

Jag frågade inte huruvida du var förtryckt eller inte. Man kan verkligen känna sig förtryckt och jag undrade om du kände dig förtryckt eller inte. Sedan förstår jag om du inte tycker eller inte anser det är relevant.