Nekromanti Boende i Eon

[nordan]

En tanke om markägande

Säljer verkligen grevar och liknande delar av sin mark? Handlar det inte om att man måste ta tjänst hos greven och i utbyte mot det får använda lite av marken till att bygga och odla på?

Nu är ju inte alla länder feodala, men det är de feodala jag syftar på.

 

[Regmolar]

Den enda källa till markvärden och dylikt jag kan komma på finns här, annars är det väl bara att gissa.

Köper du ett hus i en stad skulle jag för enkelhetens skull säga att du betalar husets värde gånger en multipel som bestäms av husets läge och skick - x0,5 om det är ett trasigt gammalt ruckel i stadens slum eller gamla hamn, x1 i stadens yttre delar (utanför eller precis innanför stadsmuren), x2 om du kommer lite längre in, x5 om det är i de inre delarna, kanske upp till x10 om det handlar om palatsområden för de allra rikaste, och x2-3 om ägaren egentligen inte är intresserad av att sälja men man själv vill ha stället (kan ju lösas på annat sätt med, förstås...). Vill man bygga nytt får man helt enkelt riva huset, och får man inte plats får man köpa huset bredvid och riva det med, osv.

Alternativt kan man välja att bygga ett nytt hus i staden obyggda utkant; där krävs eventuellt byggnadslov från stadsrådet eller markisen eller motsvarande och sedan bara en betalning på kanske 100-500 silver för det och för marken; man vill ju att staden ska växa, eller hur? Om staden sedan håller hårt på de här formaliteterna eller inte är ju en annan sak, och frågan är om de över huvud taget bryr sig om nya hus om de ligger utanför murarna; slumområden måste väl uppstå på något sätt?

Sedan varierar det ju också mellan länder och lokala förhållanden: i Asharien kanske man ibland kan smälla upp sitt hus var man vill så länge platsen inte är upptagen, medan man i Thalamur måste vara eller ha tillstånd av en medborgare och gå igenom en serie protokoll, i Jargien måste muta ett antal personer i stadens administration först för att få bygglov och sedan för att kunna strunta i alla bisarra lagar, och i västra Consaber får man inte bygga något alls utanför stadsmuren (eftersom staden effektivt måste kunna försvaras mot thalasker).

 

[Oja]

Det stora problemet jag ser med det är att isånnafall så skulle man, med lite tur, rulla hem ett stort palats i de finare delarna av staden på Egendom. Vilket i sig skulle vara mer värt än vad du förmodligen skulle kunna slå fram på högsta alternativet på Förmögenhetstabellen även om du så skulle slå 100 gånger.

 

[Svarte Faraonen]

Det är det väl redan, i stort sett? För min del får det gärna vara så -- förmögenhet är en likvid resurs, till skillnad från palatset, så i fråga om hur enkelt det är att använda i spelsammanhang är det ungefär lika. Dessutom innebär "stort palats" att man är greve eller hertig eller något liknande, så det är då inte särskilt bekymmersamt att man äger något sådant.

 

[Regmolar]

Det stora problemet jag ser med det är att isånnafall så skulle man, med lite tur, rulla hem ett stort palats i de finare delarna av staden på Egendom. Vilket i sig skulle vara mer värt än vad du förmodligen skulle kunna slå fram på högsta alternativet på Förmögenhetstabellen även om du så skulle slå 100 gånger.

Om det första dina rollpersoner gör är att sälja alla saker de slagit till sig som de inte behöver ligger dina problem i min mening inte i reglerna.

För mig är bakgrundsslagen inte resurser som genom gudomligt dekret slumpmässigt ska delas ut och brukas som behagar, utan något som kan öka inlevelse och/eller ge intressantare karaktärer. Har du ett palats säljer det du inte annat än för att rädda dig från ekonomisk kollaps eller för att flytt till en annan stad, för annars hade du ju inte haft palatset till att börja med, eller hur?

Är bakgrundsslagen underliga eller opassande för kampanj/karaktär ser jag till att de byts i samråd med spelaren; skulle en spelare vilja ha ett visst bakgrundsresultat få han/hon det så länge det ligger en bra idé, ett häftigt koncept och/eller rimlig förklaring bakom.

I min mening är problemet alltså ett icke-problem

 

[nordan]

Tänk på att det som slås fram i egendomstabellen ägs av rollpersonens familj såvida inte han är äldsta syskonet med döda föräldrar - i vilket fall han ändå förväntas försörja de yngre och inte bara kan sparka ut dem på gatan, medan förmögenheten är rollpersonens egen och kan användas efter tycke.

 

[Krille]

Vanligare är att man skaffar sig en bit mark utanför staden. Ett par decennier senare så är ens hem en del av ett viktigt samhälle utanför staden, varför staden helt enkelt beslutar sig för att införliva samhället i staden. Det är på så sätt som städer växer.

Innanför murarna så får man skaffa mark när tillfälle bjuds, dvs när en familj dör ut eller får en likviditetskris, eller ärva. Innan dess kan du ge dig fan på att det inte finns någon säljare. Och utan säljare, ingen affär.

Och som Kropotkin säger så har även stadens råd och framförallt gillena något att säga.

 

[zuntona]

Re: Bonden Bob Jansson

Mig veteligen så är landägande en förmån enbart vissa har. Men vad gäller att köpa mark i Melorion så undrar jag om det går att köpa. Länsherren själv äger ju inte marken utan är bara satt att förvalta den. Det låter troligt att det skulle fungera på lägre nivå också i det cirfaliska samhället. Det gäller politisk gillande och troligt en god relation till templet.

Däremot att köpa hus så borde Ciremelo var ett ställe det säkert är fullt möjligt om man har rätt summor pengar men då talar vi också groteskt stora summor, så stora att nog fler än en falang skulle undra hur en bonde kan ha så mycket att de inte skulle våga sälja till honom. Templet kan ju granska det hela.