Nekromanti Bokcirkeln V1

[God45]

Bokcirkeln är som "Rollspels.nu's filmklubb" eller "Plattlyssnarklubben" fast bättre. Detta eftersom den handlar om att läsa böcker och inte att hålla på med de där nymodiga sakerna som bara är lite över hundra år gamla.

Reglerna är:

• Recensera en bok hur du vill. Du kan skriva recensionen hur du vill, det finns inga längdkrav eller så. Bara skriv vad du gillar och inte gillar.

•En "bok" kan också vara en serietidning, regelbok eller kylskåpsmanual. Den kan vara tryckt på papper, vara en PDF fil eller vara inhuggen i stenar. Spelar ingen roll. Så länge du läst den.


•Boken kan vara ny eller gammal, känd eller okänd. Ta något du läst den senaste veckan bara.

•Du behöver absolut inte recensera en bok i veckan. bara droppa in när du läst något. Jag kommer naturligtvis döma dig och uppmana andra att döma dig också om du inte läser en i vecka men det får man leva med.

•Du kan naturligtvis recensera hur många böcker du vill per vecka.

•Seriöst, jag snor uppläget från filmklubben rakt av så om du undrar hur det ska gå till bara ta en titt på den.

Betygskalan är stulen från Plattlyssnarklubben och ser ut så här:

1
2
3
4
5

 

[God45]

Liars blade är en bok i Pathfinder Tales serien. Dessa är separata böcker som inte egentligen hänger ihop men som alla utspelar sig i Pathfinders kampanjvärld Golarion.

I Liars Blade följer vi tjuven Rodrick och hans talande magiska svärd Hrym på en quest där deras mål är att lura och råna resten av gruppen. Bokens fokus är väldigt mycket relationen mellan Hrym och Rodrick och denna kan närmast liknas med någonting ur en buddy Comedy.

Bokens huvudpersoner kan som bäst beskrivas som anti-hjältar och stämningen är mycket mer Sword and sorcery än Epic fantasy. Boken innehåller också ett par referenser till hur en genomsnittlig spelargrupp beter sig som sätter tonen. Där finns bland annat en scen där Rodrick träffar en karaktär och omedelbart hävdar att det är ett trick och kräver att få veta vilket sorts monster karaktären är på ett sätt som spelare som läst monster manualen för noga brukar göra.

Det här är en mycket underhållande bok som inte alls faller i de fällor som tie-in ficition brukar göra. Betyg:

 

[krank]

Kul initiativ! Just nu läser jag Consider Phlebas, och hoppas väl bli klar med den under veckan. Om jag blir det så återkommer jag med en kort recension =)


En fråga: Kan man droppa in och skriva något om nån grej man håller på och läser, men inte läst klart? Eller är det bara färdigläst som gäller?

 

[God45]

Kul initiativ! Just nu läser jag Consider Phlebas, och hoppas väl bli klar med den under veckan. Om jag blir det så återkommer jag med en kort recension =)


En fråga: Kan man droppa in och skriva något om nån grej man håller på och läser, men inte läst klart? Eller är det bara färdigläst som gäller?

Trevligt

Du kan helt klart skriva om någonting som du inte läst klart än

 

[Gurgeh]

Snöstormen av Vladimir Sorokin

En läkare är på väg med vaccin till en rysk byhåla där en smittsam sjukdom brutit ut. Hans fortsatta resa förhindras eftersom den poststation han anländer till har slut på hästar, och inga andra verkar finnas att uppbåda i byn. Läkaren får däremot ett tips och beger sig till den man i byn som har en "självgångare" som han kanske kan använda. Fram till självgångaren presenteras hade detta kunnat vara en rysk roman från 1800-talet skriven av någon av de många ryssar som ägnade 1800-talet åt att skriva böcker eftersom de enda alternativa sysselsättningarna i dåtidens Ryssland var att supa eller frysa ihjäl. "Självgångaren" är ett transportmedel som ser ut som en snöscooter för två, men den drivs inte av en motor, utan av 50 hästar, stora som höns, som springer på drivband och ger maskinen kraft att förflytta sig framåt. Det är inte bara hästar som kommer i miniatyrupplaga, utan även människor visar det sig, och för att balansera detta finna det även jättelika människor och hästar, och detta ses som helt självklart av romanfigurerna och behöver därför ingen förklaring. Läkaren och självgångarens ägare ger sig iväg med vaccinet mot smittan -- som tydligen inte är vilken smitta som helst, utan en smitta som förvandlar folk till superstarka zombier. Tyvärr hamnar de i en snöstorm, vilket gör resen extremt komplicerad.

"Snöstormen" är en ganska tunn roman om en alltmer misslyckad resa genom ett märkligt framtida Ryssland. Det är kul så länge det varar, men i slutändan känns hela konstruktionen lite för kort, lite för slumpmässig och inte riktigt tillfredställande. Jag kan ändå rekommendera den om man vill läsa något som inte riktigt påminner om något annat man läst.

Någon sorts betyg:

/tobias

 

[Max Raven]

Senaste lästa boken: War of Honor.

Jag är lite inne i en Honor Harrington-veva just nu.

Vi snackar slemma (och ibland enfaldiga) skurkar, komplotter och sjöslag i rymden.

Det är en fjärran framtid (typ år 3500 eller så) och mänskligheten suger på genteknik/medicin och har skepp som rör sig fortare än ljuset. Honor Harrington är präktig hjältinna med tidigare karriär som militär (Admiral, har jag för mig) i kungariket Manticore (som är typ Storbritannien in spaaace). Hennes politiska motståndare styr efter att Manticore vann kriget förra boken och hon är en nagel i ögat för dem. En slem politisk komplott får henne att framstå som att hon är tillsammans med en gift man (en annan i oppositionen). Samtidigt är det spänningar mellan Manticore och Republic of Haven (som led nederlag förra boken, för c:a 3 år sedan). Ett nytt krig är på väg att blossa upp.

David Weber har en crapload av de här böckerna, tror det här var typ 7:e eller 8:e boken, och de är lite av en guilty pleasure för mig - ska man läsa space opera-SF så är det Bujold som gäller liksom (IMHO) - men det finns många böcker och efter de tidigare böckernas lite jämna lunk med ungefär samma handling så lyfter det en del, i o m The Short Victorious War (har jag för mig) men speciellt i och med Echoes of Honor.

Betyg: 3.

 

[krank]

Jag har just avslutat Consider Phlebas av Iain M Banks.

Det är en scifiberättelse, mer exakt något slags rymdoperagrej, som handlar om formförändraren Horzas försök att få tag på en Hjärna, alltså en AI, som rymt. Hjärnan tillhör nämligen civilisationen som kallas Culture, och som krigar mot den expansiva rasen Idirans. Horza jobbar för de senare, för han avskyr Kulturen.

Det finns en massa saker jag gillar med den här boken. Den visar två sidor i en konflikt, där båda får ha positiva och negativa sidor. Jag gillar framför allt att vi får se Kulturen, som annars nog lätt blivit för mycket "good guys" (post-scarcity, total demokrati, teknologiskt fokus, hadonistiska världsförbättrare), genom Horzas ögon. Det gör bilden mycket mer intressant.

Jag gillar även personporträtten. Alla karaktärer känns tredimensionella (hyfsat), från den storhetsvansinnige kaptenen Kraiklyn till de trebenta monsterkrigar-Idiranerna. Och Banks är inte rädd att döda av folk - det är ett jäkla döende hela tiden, och det finns verkligen inget som säger att det är de som fått minst djup som dör eller så.

Det påminner mig lite om typ OSG-spelande faktiskt. Eller i varje fall en rollspelsgrupp som kör med ganska realisatiska regler och hög dödlighet. Rollpersonerna har visst djup från början, och de som lyckas överleva detaljeras ytterligare.

Överhuvudtaget påminner den här boken jättemycket om en awesome rollspelskampanj. Det är nästan så jag kan peka på vilka de enskilda äventyren var, vilka encounters rollpersonerna hade. Och det har fått mig extremt sugen på att spela en space opera-kampanj.


Nu ska jag ta och köpa nästa Culture-roman. Fördelen med att ha upptäckt Banks sent är ju att jag har en del att ta mig igenom och inte behöver vänta...

BETYG: 5/5. Den här boken är en av anledningarna till att jag börjat promenera till/från jobbet igen. Jag läser ju bara när jag går, i princip...


EDIT: Om Consider Phlebas vore en rollspelskampanj så vore dess spelvärld designad efter de principer Mekanurg pratat om på sina föreläsningar: Konflikter på olika nivåer. Och en annan sak jag gillar: Kriget avgörs inte av vad som händer i boken. Handlingen är stor och viktig för de inblandade, men det är trots allt bara en liten del i en mycket större konflikt. Love it!

 

[Mekanurg]

Jag köpte nyligen Over The Wine-dark Sea av H Turteltaub (en pseudonym för Harry Turtledove) antikvariskt. Jag gillar ju antikens Medelhav som miljö och den här romanen handlar om ett handelsskepp på Egeiska havet strax efter Alexander den stores död. Dr Turtledove är expert på bysantinsk historia, så han kan epoken och kulturen. De två huvudpersonerna är skeppets kapten och "trading master".

Nej, det här var inte en spännande bok. Läsaren får veta allt och lite till (alldeles för mycket faktiskt) huvudpersonernas vardagsliv och antik sjöfart. Men det är segt och här saknas en röd tråd bland alla detaljer om rodd, fester, hetärer, påfåglar och silvermynt. Jag tänker därför inte läsa klart den.

Betyg:

 

[Zorbeltuss]

Pattern Recognition

Jag har läst William Gibsons' Pattern Recognition, igen.
Den handlar om Cayce Pollard som gör uppdrag åt olika modeföretag och liknande, hon ska göra ett uppdrag år Blue Ant som är ett lite skummt Entrepenörs-företag och även ett personligen åt Hubertus Bigend ägaren av Blue Ant angående ett forum hon ofta hänger på, detta gör att hon dras in i en värld av industrispionage och maffiaverksamhet, även om boken känns väldigt actionfylld är det nog inte en enda actionscen i den och istället är den fylld med rafflande miljöbeskrivningar, nagelbitande paranoia och oerhört intressanta karaktärer.
Jag hade gett den när jag läste den första gången nu, ger jag den också men hade jag inte läst de övriga böckerna i serien innan jag läst om den hade jag nog bara gett den nu.

De flesta karaktärerna är inte gemensamma i serien men seriens helhetsintryck gör att serien är grymt bra.

Ja serien kan beskrivas som nutida cyberpunk även om det är lite vagt om denna boken själv uppfyller kriterierna.

/Zorbeltuss som tycker detta nog är det bästa hen läst av Gibson som endå är en mycket stark författare

 

[Skarpskytten]

Det här låter intressant. Har du läst Georg MacDonald Frazers Flashmanböcker? (Jag vill ha en jämförelse, för om det är som Flashman läser jag det).

Vad är tie-in fiction?

 

[God45]

Det här låter intressant. Har du läst Georg MacDonald Frazers Flashmanböcker? (Jag vill ha en jämförelse, för om det är som Flashman läser jag det).

Vad är tie-in fiction?

Nej de har jag inte läst, är de bra?

Tie-in fiction är böcker som är kopplade till något annat. Här är det böcker kopplade till Pathfinder rollspelets kampanjvärld Golarion.

 

[Skarpskytten]

Nej de har jag inte läst, är de bra?

Tja, jag läste alla tolv på ett halvår. Och jag är sjukt kritisk och petig när det gäller skönlittertur. Flashman-serien har inspirerart ett gäng författare som skriver om anti-hjältar i historiska miljöer, som jag förstår det.