Re: Bok tips igen.....
Originalförfattare är irrelevanta i det här fallet precis som de är det när man läser böckerna överhuvudtaget. De har ingen självklar bestämmanderätt eller tolkningsföreträde.
Men kan du inte se att det inte bara är en fråga om originalupphovsmannens auktoritet eller brist därpå, utan även en fråga om uppsåt och ärlighet hos upphovsmannen till anpassningen?
Det vill säga, inte bara en fråga om något slags metafysiskt rättesnöre som vilar i originalverket i dess egenskap av originalverk, utan framför allt en fråga om de förväntningar som publiken har rätt att hysa gentemot anpassningens upphovsman?
Om man påtar sig att anpassa ett verk till ett annat medium, så har man i viss mening ingått i en underförstådd överenskommelse, såväl med originalets upphovsman som med den stora skaran av dess beundrare. Det är ju när man bryter mot denna överenskommelse -- vars förvisso underförstådda men likväl högst reella existens knappast kan förnekas -- som människor har rätt att bli irriterad på en.
Helt enkelt: utger man sig för att göra "filmversionen" av en bok, ställer kutymen vissa krav på en. Det är inte konstigare än att man förväntas ta av sig skorna när man kommer på besök hos andra människor. Det är en fråga om artighet. Sätter du ett annat verks namn på ditt eget verk, kan du avkrävas ett minimum av lojalitet gentemot originalet. Och om du inte har tänkt visa denna lojalitet mot originalet, är det god sed att vara ärlig om detta och att, till exempel, kvalificera relationen mellan ditt verk och originalet med en beskrivning som, låt säga, "tolkning", "inspirerad av", eller vad du nu kan tänka dig.
EDIT: Jag kan väl tillägga att denna invändning även har en udd riktad mot Ymir, som jag tycker argumenterar allt för mycket utifrån "metafysiskt rättesnöre"-vinkeln.