Nekromanti [Bokklubb II] Nominering
- Thread starter Balderk
- Start date
Diverse ändringar
Jag ber om ursäkt för min ton i inlägget. Det var väldigt onödigt.
Får väl ändra lite då, om någon ska nominera någon bok
[*]Ni behöver inte ange sidantal, detta för att ingen verkade särskilt pigg på den idén [*]Man får tre veckor på sig att läsa boken. Detta för att en månad är för lång och att två veckor är för kort och två och en halv vecka är alldeles för konstigt.
Jag hoppas verkligen att någon känner sigg manad att nominera en bok. Det var kul förra gången och jag hoppas på samma glädje igen. Dessutom är dessa trådar jättebra trådar för att få tips om olika sorters litteratur. Så kom igen nu! Jag är ledsen för att jag verkade så sur förut.
Självklart är ni välkommna att antingen skriva ett inlägg själva med synpunkter eller skicka era synpunkter till mig via PM. Ni får självklart ha synpunkter på alla moment som rör bokklubben.
/Balderk, ber om ursäkt för surt uppträdande
Jag ber om ursäkt för min ton i inlägget. Det var väldigt onödigt.
Får väl ändra lite då, om någon ska nominera någon bok
[*]Ni behöver inte ange sidantal, detta för att ingen verkade särskilt pigg på den idén [*]Man får tre veckor på sig att läsa boken. Detta för att en månad är för lång och att två veckor är för kort och två och en halv vecka är alldeles för konstigt.
Jag hoppas verkligen att någon känner sigg manad att nominera en bok. Det var kul förra gången och jag hoppas på samma glädje igen. Dessutom är dessa trådar jättebra trådar för att få tips om olika sorters litteratur. Så kom igen nu! Jag är ledsen för att jag verkade så sur förut.
Självklart är ni välkommna att antingen skriva ett inlägg själva med synpunkter eller skicka era synpunkter till mig via PM. Ni får självklart ha synpunkter på alla moment som rör bokklubben.
/Balderk, ber om ursäkt för surt uppträdande
Re: Diverse ändringar
Inte för att jag är med eller särskilt engagerad i bokklubben, men Pojken som kallades Det-serien är grymt med bra och antagligen stoff för en ganska bred diskussion.
Så härmed nominerar jag Pojken som kallades Det till bokklubbens andra omgång.
Inte för att jag är med eller särskilt engagerad i bokklubben, men Pojken som kallades Det-serien är grymt med bra och antagligen stoff för en ganska bred diskussion.
Så härmed nominerar jag Pojken som kallades Det till bokklubbens andra omgång.
G
Guest
Guest
A green hunting cap squeezed the top of the fleshy balloon of a head. The green earflaps, full of large ears and uncut hair and the fine bristles that grew in the ears themselves, stuck out on either side like turn signals indicating two directions at once. Full, pursed lips protruded beneath the bushy black moustache and, at their corners, sank into little folds filled with disapproval and potato chip crumbs. In the shadow under the green visor of the cap Ignatius J. Reilly's supercilious blue and yellow eyes looked down upon the other people waiting under the clock at the D.H. Holmes department store, studying the crowd of people for signs of bad taste in dress. Several of the outfits, Ignatius noticed, were new enough and expensive enough to be properly considered offenses against taste and decency. Possession of anything new or expensive only reflected a person's lack of theology and geometry; it could even cast doubts upon one's soul.
Så börjar “A Confederacy of Dunces” eller “Dumskallarnas sammansvärjning” av John Kennedy Toole, en bok som jag tänkte nominera.
Boken huvudperson som beskrivs ovan är ett hypokondriskt, rasistiskt och kommunistiskt matvrak utan jobb som fortfarande i 30-års åldern lever kvar hemma hos sin pensionerade moder. Ignatius Reilly (gissa var mitt namn kommer från) ägnar sin tid åt att skrika okvädningsord åt allehanda tecknade tv-serier, runka, skriva väldigt förvirrade erotiska brev till sin fd-flickvän Myra Minkoff och tungsint fylla Big Chief-kollegieblock med sin antiupplysnings filosofi.
En kväll när Ignatius och hans mor besökt hennes dotter dricker de sig dyngraka på en strippklubb och på vägen hem kör modern in i en brandtrappa. Detta leder till en räkning som pensionen, som redan går åt till Ignatius syltmunkar, inte räcker till att betala.
Så i brist på annat måste Ignatius bege sig ut för att söka jobb, något han inte gjort på sju år då hans jacka blev stulen, något som fortfarande är ett djupt trauma för den känslige Ignatius.
I vilket fall leder jobbsökandet honom till en hel del absurda situationer, han leder ett svart upplopp på en jeansfabrik, medverkar omedvetet i en mjukporrshärva och hamlar på en bögmaskerad.
Personerna som stöter på Ignatius och hans ständigt krånglande nedre magmun påverkas alla på sitt eget vis, men de blir på något sätt till slut stärkta av hans i allmänhet rätt så nedslående person.
Detta samtidigt som Ignatius utstöter sina eviga ramaskri mot Freud, homosexuella, heterosexuella, bisexuella, protestanter, katoliker och allehanda moderna lyxigheter.
Kort sagt, detta är en otroligt jävla rolig bok, som dessutom kan lära oss ett och annat om vi kollar förbi Ignatius uppsvällda uppenbarelse.
Så börjar “A Confederacy of Dunces” eller “Dumskallarnas sammansvärjning” av John Kennedy Toole, en bok som jag tänkte nominera.
Boken huvudperson som beskrivs ovan är ett hypokondriskt, rasistiskt och kommunistiskt matvrak utan jobb som fortfarande i 30-års åldern lever kvar hemma hos sin pensionerade moder. Ignatius Reilly (gissa var mitt namn kommer från) ägnar sin tid åt att skrika okvädningsord åt allehanda tecknade tv-serier, runka, skriva väldigt förvirrade erotiska brev till sin fd-flickvän Myra Minkoff och tungsint fylla Big Chief-kollegieblock med sin antiupplysnings filosofi.
En kväll när Ignatius och hans mor besökt hennes dotter dricker de sig dyngraka på en strippklubb och på vägen hem kör modern in i en brandtrappa. Detta leder till en räkning som pensionen, som redan går åt till Ignatius syltmunkar, inte räcker till att betala.
Så i brist på annat måste Ignatius bege sig ut för att söka jobb, något han inte gjort på sju år då hans jacka blev stulen, något som fortfarande är ett djupt trauma för den känslige Ignatius.
I vilket fall leder jobbsökandet honom till en hel del absurda situationer, han leder ett svart upplopp på en jeansfabrik, medverkar omedvetet i en mjukporrshärva och hamlar på en bögmaskerad.
Personerna som stöter på Ignatius och hans ständigt krånglande nedre magmun påverkas alla på sitt eget vis, men de blir på något sätt till slut stärkta av hans i allmänhet rätt så nedslående person.
Detta samtidigt som Ignatius utstöter sina eviga ramaskri mot Freud, homosexuella, heterosexuella, bisexuella, protestanter, katoliker och allehanda moderna lyxigheter.
Kort sagt, detta är en otroligt jävla rolig bok, som dessutom kan lära oss ett och annat om vi kollar förbi Ignatius uppsvällda uppenbarelse.
Once more, as accords the pattern, Borges
Jajamen. Den här gången tänker jag dock rekommendera novellen "Fuñes, the Memorious". Åtta sidor, och utmärkt.
Eller, om ni föredrar, kan jag nominera hela novellsamlingen Labyrinths, från Penguin, som å ena sidan är 287 sidor lång allt som allt, men å andra sidan förmodligen ger mer, om än mer splittrat, diskussionsunderlag. Dessutom innehåller den (alldeles i slutet) stycket "Borges and I" ur El Hacedor, som jag rekommenderar till alla utan att tveka.
/Feliath - Indeedy
Jajamen. Den här gången tänker jag dock rekommendera novellen "Fuñes, the Memorious". Åtta sidor, och utmärkt.
Eller, om ni föredrar, kan jag nominera hela novellsamlingen Labyrinths, från Penguin, som å ena sidan är 287 sidor lång allt som allt, men å andra sidan förmodligen ger mer, om än mer splittrat, diskussionsunderlag. Dessutom innehåller den (alldeles i slutet) stycket "Borges and I" ur El Hacedor, som jag rekommenderar till alla utan att tveka.
/Feliath - Indeedy
Vädjan!
Okej, det är jättebra att ni börjat nominera böcker nu. Men jag har ändå en vädjan, först: Läs ordningsreglerna! DFär kommer ni att hitta en paragraf där det står så här:
Nominera mera!
/Balderk
Okej, det är jättebra att ni börjat nominera böcker nu. Men jag har ändå en vädjan, först: Läs ordningsreglerna! DFär kommer ni att hitta en paragraf där det står så här:
Det är väldigt bra om titeln på boken står i ämnesraden, gör det mycket lättare att sammanställa alla nomineringar till en poll sedan. Tack så mycket på förhand.
Nominera mera!
/Balderk
Ackerfors
Alas, your rapids!
- Joined
- 21 Jan 2001
- Messages
- 7,475
Animal Farm
Animal Farm, eller Djurfarmen som jag tror den heter på svenska, är den boken jag känner för att nominera nu när Balderk tjatar...
Det är en politisk satirisk fabel om ryssland under mellankrigstiden, med allt vad det innebär av kommunism, orättvisor och matbrist. En gullig men ändå hemsk bok som de flesta troligtvis redan läst.
Animal Farm, eller Djurfarmen som jag tror den heter på svenska, är den boken jag känner för att nominera nu när Balderk tjatar...
Det är en politisk satirisk fabel om ryssland under mellankrigstiden, med allt vad det innebär av kommunism, orättvisor och matbrist. En gullig men ändå hemsk bok som de flesta troligtvis redan läst.
Olle Linge
Snigel
The Songs of Distant Earth, Clarke
Skriven i ett par versioner av Arthur C. Clarke, den sista färdigställd någon gång på åttiotalet och det är också den jag har läst. Är inte riktigt säker, men jag tror att sidoantalet ligger omkring 225 sidor i den pocketvariant jag äger.
Handlingen utspelar sig i en avlägsen framtid då vår egen sol har ätit upp solsystemet och människans överlevnad hänger på de skepp som under männsklighetens höst skickas till stjärnorna utrustade med genbankar och robobtar för att bygga upp nya civlisationern på världar som de inte kommer nå på många hundra år.
Boken utspelar sig på en av dessa världar och det intressanta börjar när ett skepp dyker upp från ingenstans.... och det kommer från jorden.
Jag tycker boken är mycket bra, dels därför att Clarke blandar ett bra språk, trevliga idéer och gedigen kunskap om den vetenskap han bygger sina böcker på. Temat med så långa resor i tid och rum och jordens undergång ger upphov till en stämning av vemod och undran. Det är inte ofta jag blir rörd av böcker, och det här var verkligen inte en bok jag väntade mig att bli rörd av heller, men blev det.
Allting jag har sagt framkommer antingen på baksidan eller precis i början av boken, ingen spänning förstörd alltså.
Skriven i ett par versioner av Arthur C. Clarke, den sista färdigställd någon gång på åttiotalet och det är också den jag har läst. Är inte riktigt säker, men jag tror att sidoantalet ligger omkring 225 sidor i den pocketvariant jag äger.
Handlingen utspelar sig i en avlägsen framtid då vår egen sol har ätit upp solsystemet och människans överlevnad hänger på de skepp som under männsklighetens höst skickas till stjärnorna utrustade med genbankar och robobtar för att bygga upp nya civlisationern på världar som de inte kommer nå på många hundra år.
Boken utspelar sig på en av dessa världar och det intressanta börjar när ett skepp dyker upp från ingenstans.... och det kommer från jorden.
Jag tycker boken är mycket bra, dels därför att Clarke blandar ett bra språk, trevliga idéer och gedigen kunskap om den vetenskap han bygger sina böcker på. Temat med så långa resor i tid och rum och jordens undergång ger upphov till en stämning av vemod och undran. Det är inte ofta jag blir rörd av böcker, och det här var verkligen inte en bok jag väntade mig att bli rörd av heller, men blev det.
Allting jag har sagt framkommer antingen på baksidan eller precis i början av boken, ingen spänning förstörd alltså.
Kodboken, Singh
Kodboken av Simon Singh är ingen roman direkt, men några sådana krav finns väl knappast (Jag borde ju känna till det, tycker jag).
Det är snarare en populärvetenskaplig bok som behandlar ämnet koder men främst kryptografi. Koder och chiffer (krtypton alltså). Singh berättar för oss hela kryptografins historia, som går tillbaka så lång som till antiken, kanske till och med längre. Men här finner vi de första dokumenterade bevisen. Sedan berättare han om historien ända fram till dagens datachiffer med öppna nycklar som inte ens de bästa datorena skulle klara av att bryta inom universums återstående livstid. Men han går även längre, till framtiden med kvantumdatorer som skulle kunna lösa dessa chiffer otroligt snabbt. Men också om det olösliga chiffret som redan idag finns, och om någon skulle hitta dess lösning skulle det omkullkasta allt arbeta och alla landvinningar och lagar som gjorts och finns inom båda matematiken och fysiken.
Detta är ingen svår bok att förstå. Det är också en väldigt intressant historia som berättas och koder och chiffer har aldrig varit lika roligt att läsa om. Det finns kanske någon episod i boken som kan kännas lite tråkig men 95% av den är både spännande, mycket intressant och allvarlig. Jag köpte den av ren impuls för bara någon vecka sedan eftersom jag blivit lite intresserad av ämnet efter att ha läst Neal Stephensons Cryptonomicon, och kodboken besvarade alla de frågar jag ställt mig efter att ha läst den. Det gick till och med så långt att jag laddade hem ett program för kryptering av texter och email, PGP (som finns att ladda ner gratsi på nätet för privatbruk (jag rekomenderar att ni läser kodboken först, där finns även adresser och sådant)). Som jag inte har haft någon som helst användning av. Men det känns som om jag skulle vilja använda sådana program för kryptering om jag kobbade på ett kontor eller liknande, där företaget faktiskt har rätt att läsa de anställdas e-post. Efter att ha läst en artiekl i senaste nummret av National Geographics (Sverige) om hur övervakade våra liv faktiskt är känns ämnet mer relevant än någonsing...
/Balderk
Kodboken av Simon Singh är ingen roman direkt, men några sådana krav finns väl knappast (Jag borde ju känna till det, tycker jag).
Det är snarare en populärvetenskaplig bok som behandlar ämnet koder men främst kryptografi. Koder och chiffer (krtypton alltså). Singh berättar för oss hela kryptografins historia, som går tillbaka så lång som till antiken, kanske till och med längre. Men här finner vi de första dokumenterade bevisen. Sedan berättare han om historien ända fram till dagens datachiffer med öppna nycklar som inte ens de bästa datorena skulle klara av att bryta inom universums återstående livstid. Men han går även längre, till framtiden med kvantumdatorer som skulle kunna lösa dessa chiffer otroligt snabbt. Men också om det olösliga chiffret som redan idag finns, och om någon skulle hitta dess lösning skulle det omkullkasta allt arbeta och alla landvinningar och lagar som gjorts och finns inom båda matematiken och fysiken.
Detta är ingen svår bok att förstå. Det är också en väldigt intressant historia som berättas och koder och chiffer har aldrig varit lika roligt att läsa om. Det finns kanske någon episod i boken som kan kännas lite tråkig men 95% av den är både spännande, mycket intressant och allvarlig. Jag köpte den av ren impuls för bara någon vecka sedan eftersom jag blivit lite intresserad av ämnet efter att ha läst Neal Stephensons Cryptonomicon, och kodboken besvarade alla de frågar jag ställt mig efter att ha läst den. Det gick till och med så långt att jag laddade hem ett program för kryptering av texter och email, PGP (som finns att ladda ner gratsi på nätet för privatbruk (jag rekomenderar att ni läser kodboken först, där finns även adresser och sådant)). Som jag inte har haft någon som helst användning av. Men det känns som om jag skulle vilja använda sådana program för kryptering om jag kobbade på ett kontor eller liknande, där företaget faktiskt har rätt att läsa de anställdas e-post. Efter att ha läst en artiekl i senaste nummret av National Geographics (Sverige) om hur övervakade våra liv faktiskt är känns ämnet mer relevant än någonsing...
/Balderk
Mörkrets hjärta
Jag nominerar än en gång boken som legat till grund bland annat för Apocalypse Now. Det är en liten nätt historia på 122 sidor som handlar kapten Marlow och dennes sökande efter den märklige elfenbensagenten Kurtz som lever långt i Afrikas djupast djungler. Det är en berättelse om hänsynslös exploatering, förlorade ideal och korruption. Jag gissar att den utspelar sig någon gång i slutet av 1800-talet, början av 1900-talet.
Jag nominerar än en gång boken som legat till grund bland annat för Apocalypse Now. Det är en liten nätt historia på 122 sidor som handlar kapten Marlow och dennes sökande efter den märklige elfenbensagenten Kurtz som lever långt i Afrikas djupast djungler. Det är en berättelse om hänsynslös exploatering, förlorade ideal och korruption. Jag gissar att den utspelar sig någon gång i slutet av 1800-talet, början av 1900-talet.
Bilbo - en hobbits äventyr
Bilbo förtjänar att nomineras än en gång, särskilt i dessa Sagan om ringen tider.
Boken är något lättsammare och inte på långa vägar lika episk som sina efterföljare. Det är en liten trivsam historia om hobbiten Bilbo som en dag får besök av 12 besvärliga dvärgar och en lurig gammal trollkarl. Bilbo är tydligen, utan att han visste om det själv, den tjuv som gruppen saknar för att lyckas med sitt mål. Han får sedan uppleva äventyr som de flesta hobbitar inte ens skulle kunna drömma om.
De flesta vet säkert redan vad boken handlar om misstänker jag.
Bilbo förtjänar att nomineras än en gång, särskilt i dessa Sagan om ringen tider.
Boken är något lättsammare och inte på långa vägar lika episk som sina efterföljare. Det är en liten trivsam historia om hobbiten Bilbo som en dag får besök av 12 besvärliga dvärgar och en lurig gammal trollkarl. Bilbo är tydligen, utan att han visste om det själv, den tjuv som gruppen saknar för att lyckas med sitt mål. Han får sedan uppleva äventyr som de flesta hobbitar inte ens skulle kunna drömma om.
De flesta vet säkert redan vad boken handlar om misstänker jag.
Ymir
Liten kantbaron
Re: Sånger från vår fjärran jord
...kan tilläggas att den svenska titeln är "Sånger från vår fjärran jord", torde finnas på vilket bibliotek som helst. Jag rekommenderar också den.
Mike Oldfield har gjort en skiva, 'Songs from distant earth', inspirerad just av boken. Väldigt härlig musik. Rekommenderas, den med.
- Ymir, tipsar lite
...kan tilläggas att den svenska titeln är "Sånger från vår fjärran jord", torde finnas på vilket bibliotek som helst. Jag rekommenderar också den.
Mike Oldfield har gjort en skiva, 'Songs from distant earth', inspirerad just av boken. Väldigt härlig musik. Rekommenderas, den med.
- Ymir, tipsar lite
Krille
Super Moderator
Clarke, Arthur C: 2010 - Andra Rymdodyssén
Om jag ska nämna någon enskild bok som har gjort enormt intryck på mig så är det nog 2010.
Så vad handlar den om? Grundståryn är att USS Discovery ligger i parkeringsbana över Io ute vid Jupiter sedan nio år, men håller på att ramla ner. USA kan inte få Discovery 2 klar i tid, så istället skickas tre astronauter med ombord på den ryska Alexej Leonov. Leonov dras in i en kapplöpning med den kinesiska Tsien, och innan Leonov ens hinner fram till Jupiter så visar det sig att Jupiters måne Europa har mer än en överaskning på gång.
Det har även USS Discovery, och för den delen målet med Discoverys resa nio år tidigare. Det är ett spökskepp som driver allt närmare Io, och det är inte världens enklaste uppgift att bärga henne. Därtill finns ju HAL-9000 ombord, och det är fortfarande inte känt varför HAL plötsligt blev psykotisk och dödade White, Hunter, Kaminsky och Poole, och försökte döda även kapten Bowman - innan han försvann in i det stora mysteriet.
Det stora mysteriet är det som amerikanerna lite vanvördigt kallar "TMA-2", vilket står för "Tychos Magnetiska Anomali-2", detta trots att TMA-2 kajkar miljontals kilometer från Tycho-kratern på Månen, inte är magnetisk för fem öre och endast har formen gemensamt med sin kusin på Månen (TMA-2 är inte några futtiga meter hög, utan två kilometer lång!). Det ryska namnet, Zagadka eller Mysterium, är mycket mer välfunnet.
Fast egentligen så handlar den om en ljusare framtid där ett mer humant Sovjet inte kollapsade, och där sunt förnuft faktiskt fått råda på Jorden, i alla fall i någon mån, och där man faktiskt har en gräns att utforska.
Och egentligen handlar den inte om det heller, utan om vad som händer när en gryende civilisation ställs inför en ofattbart mycket äldre sådan - och en ofantligt mycket yngre sådan.
Och den handlar nog inte om det heller. Innerst inne handlar den om en handfull personer på ett rymdskepp, och hur de handskas med varandra och med ett universum som inte bara är mer obegripligt än vi föreställer oss, utan mer obegripligt än vi någonsin kommer att bli kapabla att föreställa oss.
---
Personligen anser jag att det här är Clarkes bästa. Det är den vetenskaplige humanisten i sitt esse som beskriver den framtid som han skulle vilja se, men det är också en rörande, mänsklig och rätt underfundig skildring av en handfull människoöden.
Om jag ska nämna någon enskild bok som har gjort enormt intryck på mig så är det nog 2010.
Så vad handlar den om? Grundståryn är att USS Discovery ligger i parkeringsbana över Io ute vid Jupiter sedan nio år, men håller på att ramla ner. USA kan inte få Discovery 2 klar i tid, så istället skickas tre astronauter med ombord på den ryska Alexej Leonov. Leonov dras in i en kapplöpning med den kinesiska Tsien, och innan Leonov ens hinner fram till Jupiter så visar det sig att Jupiters måne Europa har mer än en överaskning på gång.
Det har även USS Discovery, och för den delen målet med Discoverys resa nio år tidigare. Det är ett spökskepp som driver allt närmare Io, och det är inte världens enklaste uppgift att bärga henne. Därtill finns ju HAL-9000 ombord, och det är fortfarande inte känt varför HAL plötsligt blev psykotisk och dödade White, Hunter, Kaminsky och Poole, och försökte döda även kapten Bowman - innan han försvann in i det stora mysteriet.
Det stora mysteriet är det som amerikanerna lite vanvördigt kallar "TMA-2", vilket står för "Tychos Magnetiska Anomali-2", detta trots att TMA-2 kajkar miljontals kilometer från Tycho-kratern på Månen, inte är magnetisk för fem öre och endast har formen gemensamt med sin kusin på Månen (TMA-2 är inte några futtiga meter hög, utan två kilometer lång!). Det ryska namnet, Zagadka eller Mysterium, är mycket mer välfunnet.
Fast egentligen så handlar den om en ljusare framtid där ett mer humant Sovjet inte kollapsade, och där sunt förnuft faktiskt fått råda på Jorden, i alla fall i någon mån, och där man faktiskt har en gräns att utforska.
Och egentligen handlar den inte om det heller, utan om vad som händer när en gryende civilisation ställs inför en ofattbart mycket äldre sådan - och en ofantligt mycket yngre sådan.
Och den handlar nog inte om det heller. Innerst inne handlar den om en handfull personer på ett rymdskepp, och hur de handskas med varandra och med ett universum som inte bara är mer obegripligt än vi föreställer oss, utan mer obegripligt än vi någonsin kommer att bli kapabla att föreställa oss.
---
Personligen anser jag att det här är Clarkes bästa. Det är den vetenskaplige humanisten i sitt esse som beskriver den framtid som han skulle vilja se, men det är också en rörande, mänsklig och rätt underfundig skildring av en handfull människoöden.
Oliver Twist (Charles Dickens)
Jag förmodar att de flesta vet ungefär vad den handlar om: Fattighuspojke rymmer till London på 1830-talet, blir inlurad i brottslighet av hänsynslös skurk, och försöker ta sig ur knipan med hjälp av nya och mycket trevligare vänner. Lysande kritik av fattigvårdslagen, skriven med helt underbar ironi. Den är kanske lite väl lång för att läsas på tre veckor, om man har annat att göra, men den finns i förkortad version som är mer lätthanterlig - man missar en del detaljer, men handlingen är kvar.
Ett utdrag om min favoritfigur:
[color:\\"purple\\"] At this moment, there walked into the room: supporting himself by a thick stick: a stout old gentleman, rather lame in one leg, who was dressed in a blue coat, striped waistcoat, nankeen breeches and gaiters, and a broad-brimmed white hat, with the sides turned up with green. A very small-plaited shirt frill stuck out from his waistcoat; and a very long steel watch-chain, with nothing but a key at the end, dangled loosely below it. The ends of his white neckerchief were twisted into a ball about the size of an orange; the variety of shapes into which his countenance was twisted, defy description. He had a manner of screwing his head on one side when he spoke; and of looking out of the corners of his eyes at the same time: which irresistibly reminded the beholder of a parrot. In this attitude, he fixed himself, the moment he made his appearance; and, holding out a small piece of orange-peel at arm's length, exclaimed, in a growling, discontented voice.
'Look here! do you see this! Isn't it a most wonderful and extraordinary thing that I can't call at a man's house but I find a piece of this poor surgeon's friend on the staircase? I've been lamed with orange-peel once, and I know orange-peel will be my death, or I'll be content to eat my own head, sir!'
This was the handsome offer with which Mr. Grimwig backed and confirmed nearly every assertion he made; and it was the more singular in his case, because, even admitting for the sake of argument, the possibility of scientific improvements being brought to that pass which will enable a gentleman to eat his own head in the event of his being so disposed, Mr. Grimwig's head was such a particularly large one, that the most sanguine man alive could hardly entertain a hope of being able to get through it at a sitting--to put entirely out of the question, a very thick coating of powder. [/color]
Jag förmodar att de flesta vet ungefär vad den handlar om: Fattighuspojke rymmer till London på 1830-talet, blir inlurad i brottslighet av hänsynslös skurk, och försöker ta sig ur knipan med hjälp av nya och mycket trevligare vänner. Lysande kritik av fattigvårdslagen, skriven med helt underbar ironi. Den är kanske lite väl lång för att läsas på tre veckor, om man har annat att göra, men den finns i förkortad version som är mer lätthanterlig - man missar en del detaljer, men handlingen är kvar.
Ett utdrag om min favoritfigur:
[color:\\"purple\\"] At this moment, there walked into the room: supporting himself by a thick stick: a stout old gentleman, rather lame in one leg, who was dressed in a blue coat, striped waistcoat, nankeen breeches and gaiters, and a broad-brimmed white hat, with the sides turned up with green. A very small-plaited shirt frill stuck out from his waistcoat; and a very long steel watch-chain, with nothing but a key at the end, dangled loosely below it. The ends of his white neckerchief were twisted into a ball about the size of an orange; the variety of shapes into which his countenance was twisted, defy description. He had a manner of screwing his head on one side when he spoke; and of looking out of the corners of his eyes at the same time: which irresistibly reminded the beholder of a parrot. In this attitude, he fixed himself, the moment he made his appearance; and, holding out a small piece of orange-peel at arm's length, exclaimed, in a growling, discontented voice.
'Look here! do you see this! Isn't it a most wonderful and extraordinary thing that I can't call at a man's house but I find a piece of this poor surgeon's friend on the staircase? I've been lamed with orange-peel once, and I know orange-peel will be my death, or I'll be content to eat my own head, sir!'
This was the handsome offer with which Mr. Grimwig backed and confirmed nearly every assertion he made; and it was the more singular in his case, because, even admitting for the sake of argument, the possibility of scientific improvements being brought to that pass which will enable a gentleman to eat his own head in the event of his being so disposed, Mr. Grimwig's head was such a particularly large one, that the most sanguine man alive could hardly entertain a hope of being able to get through it at a sitting--to put entirely out of the question, a very thick coating of powder. [/color]
Olle Linge
Snigel
The Star, Clarke
Arthur C. Clarke for president. Det här är en mycket, mycket kort (tror den är på sju sidor) och mycket, mycket bra novell. Det är tyvärr omöjligt att på något sätt berätta vad den handlar om eller varför den är bra utan att sabba. Det tar ju hela fem minuter att läsa den så det ligger ni behöver inte sattsa så mycket av era liv. Jag måste dock säga att idén bakom berättelsen är riktigt intressant...
Arthur C. Clarke for president. Det här är en mycket, mycket kort (tror den är på sju sidor) och mycket, mycket bra novell. Det är tyvärr omöjligt att på något sätt berätta vad den handlar om eller varför den är bra utan att sabba. Det tar ju hela fem minuter att läsa den så det ligger ni behöver inte sattsa så mycket av era liv. Jag måste dock säga att idén bakom berättelsen är riktigt intressant...
Tom Clancy, Jakten på Röd Oktober
Alla har säkerligen sett filmen....
Men för min del så tycker jag att boken är ett snäpp bättre, det känns som man få en mer inlevelse när man läser boken..
Tyvärr så är jag inget vidare på att göra reklam för saker & ting,...
Så jag kan bara säga att jag gillade boken klart mycket mer än filmet...
/ Johan K, fortfarande sjuk & eländig.. Men gillade iaf chinhillan med tomteluva,
Alla har säkerligen sett filmen....
Men för min del så tycker jag att boken är ett snäpp bättre, det känns som man få en mer inlevelse när man läser boken..
Tyvärr så är jag inget vidare på att göra reklam för saker & ting,...
Så jag kan bara säga att jag gillade boken klart mycket mer än filmet.../ Johan K, fortfarande sjuk & eländig.. Men gillade iaf chinhillan med tomteluva,
Olle Linge
Snigel
Frank Herbert, Dune
Jaja, jag vet att det här inte är en fristående bok, men om någon misstycker med det jag kommer säga snart så får ni sparka lite på mig.
Jag läste ut boken igår efter att ha läst den all ledig tid jag haft under helgen, vilket som tur var blev en hel del eftersom boken är på ungefär 560 sidor. Jag nominerar den här boken, fast den är i en serie, av den anledningen att 1) Det är första boken 2) Jag har bara läst denna och anser att den står sig lätt utan några uppföljare.
Dune är säkert ingen nyhet för de flesta, den är ju trots allt ganska spridd och läst av många. Jag väntade dock med att läsa den till för ett par dagar sedan, vilket jag ångrar. Dune är en skildring av ganska många saker på lite olika plan. För det första är det en skildring av det politiska spel i universrum som kretsar kring planeten Arrakis (eller Dune), där nyckeln till interstellära resor finns i kryddan som utvinns från världens gränslösa öknar. För det andra är det historien om rivaliteten mellan två hus, deras kamp och hat mot varandra. För det tredje är det skildring av ökenvärlden Dunes urbefolkning och deras värld. För det fjärde är det en skildring av en ung man som under kort tid tvingas bli man, och inte vilken man som helst till på köpte.
För det femte.... ja.. det finns säkert rätt många sätt att se på boken till, men det ger kanske inte så mycket att gaffla mer nu. Jag satt som klistrad, hela boken. Förutom att det jag nämnt ovan i sig är intressant, är det framför på ett skickligt och förtrollande sett. Det var länge sedan jag läste en bok som på ett sådant sätt förflyttade mig till en annan värld.
"Unique among SF novels... I know nothing comparable to it except The Lord of the Rings." - Arthur C. Clarke.
Jaja, jag vet att det här inte är en fristående bok, men om någon misstycker med det jag kommer säga snart så får ni sparka lite på mig.
Jag läste ut boken igår efter att ha läst den all ledig tid jag haft under helgen, vilket som tur var blev en hel del eftersom boken är på ungefär 560 sidor. Jag nominerar den här boken, fast den är i en serie, av den anledningen att 1) Det är första boken 2) Jag har bara läst denna och anser att den står sig lätt utan några uppföljare.
Dune är säkert ingen nyhet för de flesta, den är ju trots allt ganska spridd och läst av många. Jag väntade dock med att läsa den till för ett par dagar sedan, vilket jag ångrar. Dune är en skildring av ganska många saker på lite olika plan. För det första är det en skildring av det politiska spel i universrum som kretsar kring planeten Arrakis (eller Dune), där nyckeln till interstellära resor finns i kryddan som utvinns från världens gränslösa öknar. För det andra är det historien om rivaliteten mellan två hus, deras kamp och hat mot varandra. För det tredje är det skildring av ökenvärlden Dunes urbefolkning och deras värld. För det fjärde är det en skildring av en ung man som under kort tid tvingas bli man, och inte vilken man som helst till på köpte.
För det femte.... ja.. det finns säkert rätt många sätt att se på boken till, men det ger kanske inte så mycket att gaffla mer nu. Jag satt som klistrad, hela boken. Förutom att det jag nämnt ovan i sig är intressant, är det framför på ett skickligt och förtrollande sett. Det var länge sedan jag läste en bok som på ett sådant sätt förflyttade mig till en annan värld.
"Unique among SF novels... I know nothing comparable to it except The Lord of the Rings." - Arthur C. Clarke.