Nekromanti Bondekampanj...
- Thread starter Renfield
- Start date
Legioth
Swordsman
Bondekampanjen skulle ju inte vara det enda, man skulle ha den som omväxling från alla ädla riddare och sådant.
Det är ju självklart att man inte skulle plantera rovor på spelmötena. Precis som att man inte putsar rustningen och sköter om hästen då man är riddare.
Och äventryr skulle det nog bli, bara det att de inte skulle bli på samma sätt som med äventyrare. Det blir antagligen mera intriger och färre strider.
Men kul tror jag nog att det kan bli.
Det är ju självklart att man inte skulle plantera rovor på spelmötena. Precis som att man inte putsar rustningen och sköter om hästen då man är riddare.
Och äventryr skulle det nog bli, bara det att de inte skulle bli på samma sätt som med äventyrare. Det blir antagligen mera intriger och färre strider.
Men kul tror jag nog att det kan bli.
Intriger låter lite väl överdådigt, men jag håller med. Idén med prästen som ofredat en piga var riktigt bra. Och så har vi ulvarna, som kanske lockats dit av en konkurrerande storbonde som inte riktigt insåg vad han gjorde, och sedan får dåligt samvete, osv...
"My power is everything, defeat is absurd!"
"My power is everything, defeat is absurd!"
shadow_UBBT
Warrior
Bytt ämne.
Jag tror precis du började en annan diskution. Spelar man för att vara någon annan som är bättre än en själv eller spelar man för att få vara med om saker man inte är med om annars (Med viss hänvisning till sex och rollspelsdiskutionen ovan.) Jag planerade, men genomförde alldrig, ett lajv en gång där man skulle spela sig själv, bli inbjuden till ett hotell (man skulle bli tvungen att hyra ett större hus) och där det sedan skulle börja hända konstiga saker, som ett skräck - deckar äventyr. Jag berätta den här idén för någon och de sa: "men man vill ju inte vara sig själv. Det går emot principen av rollspel". Jag kan hålla med om att jag gillar att vara någon annan. Jag kan vara stark och snabb och smidig. Jag kan lära mig magi och utföra mirakel och allt det är jäteroligt. Men om man jag sedan inte får vara med om något riktigt storslaget så tycker jag att känslan försvinner lite. Om jag fick välja mellan att spela Conan barbaren som skall åka båt över flod (dåligt exempel) eller mig själv som skulle bekämpa en odöd armé så kan ni ju gissa vad jag skulle välja.
Shadow -2001 (I am like a shadow. Silent, and deadly)
Jag tror precis du började en annan diskution. Spelar man för att vara någon annan som är bättre än en själv eller spelar man för att få vara med om saker man inte är med om annars (Med viss hänvisning till sex och rollspelsdiskutionen ovan.) Jag planerade, men genomförde alldrig, ett lajv en gång där man skulle spela sig själv, bli inbjuden till ett hotell (man skulle bli tvungen att hyra ett större hus) och där det sedan skulle börja hända konstiga saker, som ett skräck - deckar äventyr. Jag berätta den här idén för någon och de sa: "men man vill ju inte vara sig själv. Det går emot principen av rollspel". Jag kan hålla med om att jag gillar att vara någon annan. Jag kan vara stark och snabb och smidig. Jag kan lära mig magi och utföra mirakel och allt det är jäteroligt. Men om man jag sedan inte får vara med om något riktigt storslaget så tycker jag att känslan försvinner lite. Om jag fick välja mellan att spela Conan barbaren som skall åka båt över flod (dåligt exempel) eller mig själv som skulle bekämpa en odöd armé så kan ni ju gissa vad jag skulle välja.
Shadow -2001 (I am like a shadow. Silent, and deadly)
Re: Bytt ämne. [OT?]
Jag spelar helt enkelt för att få leva mig in i andra personligheter än min egen, och det ger mig glädje, nöje. Oavsett vilken personlighet det är. Jag har spelat allt ifrån domedagsprofet, riddare, präst, hora, tiggare, industriarbetare, bonde, fåraherde, inkvisitor, barbar och så vidare. Allt har varit roligt.
Genom att pröva andra personligheter utforskar jag min egen...
"My power is everything, defeat is absurd!"
Jag spelar helt enkelt för att få leva mig in i andra personligheter än min egen, och det ger mig glädje, nöje. Oavsett vilken personlighet det är. Jag har spelat allt ifrån domedagsprofet, riddare, präst, hora, tiggare, industriarbetare, bonde, fåraherde, inkvisitor, barbar och så vidare. Allt har varit roligt.
Genom att pröva andra personligheter utforskar jag min egen...
"My power is everything, defeat is absurd!"
Scanmaster_K
Veteran
Det kan funkgera men då måste det vara så pass bra att man nästan tappar andan och det blir svårt. Händelserna måste vara roligare en i t, ex ett äventyr där man slåss mot en ond magiker och att komma upp i samma spänning med bönder tror jag är så gott som omöjligt.
För varje person som tillber mig ökar min styrka.
För varje person som tillber mig ökar min styrka.
shadow_UBBT
Warrior
Re: Bytt ämne. [OT?]
Visst jag kan inte säga emot dig där. Och jag antar att för att inte dra ut på den här diskutionen så får vi bara erkänna att alla inte spelar för samma anledningar. Och tack gode gud för det.
Jag tänker samanfatta för sådan är jag.
Man spelar rollspel för att utforska både sin egen personlighet och sin omgivning. Man rollspelar för att tänka sig in i situationer som man normalt inte skulle hamna i. Men viktigast av allt så spelar man rollspel för att ha roligt.
(Aaaahh! Jag har blivit otroligt corny! Men det skall sluta här)
Shadow -2001 (I am like a shadow. Silent, and deadly)
Visst jag kan inte säga emot dig där. Och jag antar att för att inte dra ut på den här diskutionen så får vi bara erkänna att alla inte spelar för samma anledningar. Och tack gode gud för det.
Jag tänker samanfatta för sådan är jag.
Man spelar rollspel för att utforska både sin egen personlighet och sin omgivning. Man rollspelar för att tänka sig in i situationer som man normalt inte skulle hamna i. Men viktigast av allt så spelar man rollspel för att ha roligt.
(Aaaahh! Jag har blivit otroligt corny! Men det skall sluta här)
Shadow -2001 (I am like a shadow. Silent, and deadly)
Legioth
Swordsman
Frågan då är bara, vad tycker du man borde göra för att det skall bli spännande???
Har du äventyrsförslag???
Har du äventyrsförslag???
Scanmaster_K
Veteran
Det är svårt, något spännande måste ske. Det kan vara något klassiskt. Något hotar byn och de som bor där. De måste då gemensamt komma på något för att stoppa hotet. Det måste vara något stort. Om det skall vara en kampanj så kan ju byn under många år ha varit förtryckt av t, ex konungen eller en stor liga eller något. I början så sker småsaker som att de blir attackerade av vargar och sånt men efter ett tag så börjar de få problem med ligan eller liknande och efter som det tar ett tag att göra sig redo att slåss mot en liga så lever de i förtryck under några år och under dessa år så måste de i hemlighet komma på en plan för att stoppa de.
För varje person som tillber mig ökar min styrka.
För varje person som tillber mig ökar min styrka.
Chrono_UBBT
Veteran
Det låter kul
Jag tyckar att det låter som ett kul äventyr men några förslag på hur det ska gå till väga har jag
inte men forsätt att fila på ideérna.
"It´s to bad she won´t live,
but then again who does"/Blade Runner
Jag tyckar att det låter som ett kul äventyr men några förslag på hur det ska gå till väga har jag
inte men forsätt att fila på ideérna.
"It´s to bad she won´t live,
but then again who does"/Blade Runner
Legioth
Swordsman
Men du måste någ erkänna att det inte bara beror på spelarna...
Det vikitga är inte spelarna som personer, det beror på deras inställning till det hela.
Men även äventyren är otroligt viktiga. Fastän spelarna kanske tyckrer att det är kul att, som du skriver, t.ex. skrämma bort kråkor så kan det bli hur tråkigt som hellst om äventyret inte är bra.
Det vikitga är inte spelarna som personer, det beror på deras inställning till det hela.
Men även äventyren är otroligt viktiga. Fastän spelarna kanske tyckrer att det är kul att, som du skriver, t.ex. skrämma bort kråkor så kan det bli hur tråkigt som hellst om äventyret inte är bra.