Europeiska bondeuppror är inte episka nog. Hade mainstreamfantasy istället varit inspirerat av Kina hade bondeuppror varit ett vanligare tema.
Den kategori fantasyförfattare jag kan tänka mig vore mest sannolika att skildra bondeuppror är de som är intresserade av historia
på riktigt, dvs, bakomliggande processer, strukturer och sådär, snarare än gemene mans intresse för historia som begränsar sig till fältslag, balla kläder och klichéer av olika slag. Dessa fantasyförfattare är förmodligen tämligen överrepresenterade inom historical fantasy; GRRM har redan nämnts annorstädes i tråden. Det förvånar mig att GG Kay inte skildrat nåt bondeuppror än, men han har iaf varit inne på partisankrig (Tigana), pseudo-Albigenserkrig (A Song for Arbonne) och über-kravaller modell senantik (The Sarantine Mosaic), that's gotta count for something.
Att bondeupproren är frånvarande hos anti-egalitära anti-modernister som Howard, Tolkien och Lewis kan jag förstå men jag tycker att frånvaron från genren i stort är underlig. Vad är mer spännande än att göra uppror?
Uppror är spännande; men att vara bonde är det inte. Det är grejen; egenskapen "vara bonde" hos fantasyprotagonister är, om den alls finns, ett övergående stadium. Fantasyprotagonister, oavsett sub-genre, tillhör nästan alltid överklassen eller åtminstone borgerskapet. Uppror i fantasy tenderar att fokusera på coola, elita insurgents såsom patriotiska rebeller, jihadninja-hassassiner, vanärade adelsmän, landsförvisade magiker, etc. Bönder som lackat på att skattetrycket är för hårt; not so much. Och -om- det temat ändå finns med så är protagonisten en före detta adelsman *hostRobinHoodhost* som är deras champion. Upprorsmakare i fantasy har alltid en mer komplex agenda än folkligt missnöje. Därav också min teori om Kina ovan; bönder som gör uppror (gigantiska übermegalånga superblodiga uppror, rentav) för att kejsaren brutit mot den konfucianistiska doktrinen genom att förlora himlens mandat är ytligt sett betydligt mer spännande än bönder som bara är gnälliga på skatterna.
Sedan är ju religiösa folkliga krafter och upprorsrörelser ett minst lika bortglömt tema, och med mer tydligt awesome historiska förebilder dessutom (hussiterna liksom; godawesome). I det fallet har det förmodligen att göra med att ingen fantasyförfattare överhuvudtaget förstår sig på religion; fantasyreligioner är helt enkelt aldrig trovärdiga och komplexa nog att kunna inbegripa den sortens teman.
Slavuppror är ett annat spännande, bortglömt fenomen (Spartacus möjligtvis undantaget). Extra ballt är det eftersom förrymda/fribrutna slavar ofta bildat egna samhällen, eller rentav stater, i samhällets/civilisationens periferi; det fanns tex en stat av ex-slavar i Bahrain-området nångång på 900-talet som lyckades sacka Mecka och sno den svarta stenen från Kaban. Det är typ superepiskt.
Det kan också vara så att hela frågan är poänglös, alltså, att det inte är lönt att fråga sig varför ingen skrivit fantasy som involverar tema X; det kanske bara är så att ingen kommit på tanken, att genren är för formulaisk, att historia inte är den primära inspirationskällan för folk, eller whatnot? För alltså, ska vi titta på typ intressanta teman under senmedeltiden som lyser med sin frånvaro i fantasygenren vet jag knappt var jag ska börja typ.
- Pandemier
- Kyrkokriser (återigen; fantasyreligioner är för fattiga)
- Frön till renässans
- Religiösa uppror (som jag tidigare nämnde)
- Tryckpressen som nytt fenomen
ja, etc.
Kay brukar ta tillvara sådana teman, alltså, de bakomliggande processerna som typ definierar epokerna han inspirerats av, men han har inte skrivit något direkt senmedeltida än.
Albigenserkrigen bör väl inte per se definieras som ett bondeuppror, eftersom överheten startade det hela för att krossa kättarna; snarare är det väl en religiös konflikt (läs: folkmord). Likfullt skulle jag säga att är det bondeuppror i rollspel du letar efter så borde det där Montsegur-rollspelet iaf starkt angränsa till temat.
Det finns en del folkliga uppror omnämnda i Eons omfattande tidslinjer, men inte så mycket närmare info; än, iaf. De verkar ha varit av den kinesiska modellen, med bönder som blev kejsare och sånt. Det finns också relativt utförligt beskrivna folkliga upprorsrörelser i landet Thalamur i samma spel, men de är, i enlighet med det mönster jag beskrev ovan, aningen spektakulära både till agenda och utformning, och påminner mer om typ radikala rörelser modell 17-1800-tal.
Gud vad jag borde sova nu...
- Ymir, klipper
