Ja, du... Svaret är som vanligt att det fungerade lite olika;-) Alla städer som tyckte att de var stora nog såg naturligt vis till att välja någon till denna post, och beroende på hur stadens egen författning varierade uppgifterna en hel del.
Varje stad har en egen författning med lokala förordningar, som täcker allt från vilka skatter och avgifter som kan drivas in till om man får spotta var man vill, rida inomhus och liknande. Det mesta av pengarna kommer in via olika punktskatter och licensavgifter (de flesta affärsverksamheter måste betala någon form av licens för att få drivas i staden - saloonerna åker på flera stycken, typ en för att servera öl, en för mat, en för sprit och ytterligare för att bedriva spel).
De pengar som dras in skall användas för att bekosta samhällsservice, som sjukvård, upprätthållandet av lag och ordning (stifta nya lokala förordningar, betala lagmännens lön, mm), skolor, sophantering, vägar och i större städer kollektivtrafik, så småningom gatlyktor, osv
Borgmästaren har egentligen ganska begränsade befogenheter, han är mannen som leder stadsfullmäktige. I mindre hålor styr han mer eller mindre helt på egen hand (ofta har han då utropat sig själv i första läget dessutom), medan han i lite större och mer organiserade städer har hjälp. I strikt mening är det ofta hans ansvar att komma med förslag kring hur staden skall skötas, allt från startandet av skolor till att utse en ny stadssheriff tills ett nytt val till den posten kan hållas. Är borgmästarens ställning stark är det närmast en formalitet att få de andra i stadsfullmäktige med sig – han beter sig och uppfattas då ofta som mannen som bestämmer. Då stadsfullmäktige har en starkare ställning och motståndet mot honom är större blir hans möjligheter dock betydligt mer kringskurna – hur mycket han än föreslår saker är det ändå upp till fullmäktige att avgöra om de skall genomföras…
Borgmästaren är folkvald, liksom resten av stadsfullmäktige. För det mesta väljs han på två år i taget. Från 1828 får alla fria män som betalar skatt rösta. 1870 drivs färgade mäns rösträtt igenom, som ett resultat av inbördeskriget. Trots att suffragettrörelsen var stark (kampen för kvinnors rättigheter och rösträtt) och de aktivt kämpat för att även svarta skulle få rösträtt offrades de nu – det ansågs för kontroversiellt att utöka rösträtten till både färgade och kvinnor på samma gång… Kvinnlig rösträtt (och därmed valbarhet) förblev ovanligt, även om det fanns undantag (Wyoming är först 1869, Utah 1870, Colorado 1893). Då varje stad själv kan bestämma att utöka rösträtten händer det att kvinnor får delta i val till borgmästare, stadssheriff, mm tidigare än så. Susanna Salter blev USAs första kvinnliga borgmästare. Hon blev borgmästare i staden Argonia, i Kansas, 1887. Hon blev nominerad på skämt av en man, men accepterade nomineringen och vägrade träda tillbaka trots övertalningsförsök. I valet som följde vann hon som sagt¨
Trots att makten är begränsad finns det goda möjligheter att tjäna pengar som kan se mellan fingrarna när det passar honom, eller driva igenom små förordningar som bara drabbar hans konkurrenter… Därför var valfusk, mygel och korruption inte helt ovanligt. Såväl själva valet som kampen mot en korrumperad administration kan ge intressanta äventyr. Om rollpersonerna inte är alltför nogräknade kan de säkert få ett och annat ljusskyggt uppdrag också.
/a & t