Nekromanti Bort med strid från rollspel!

[Max Raven]

Låt oss tala om strid. Erkänn - är det inte ganska dumt?

Om det inte är en tråkig variant av de vanliga reglernas enkla system utan djup, som i BRP, så är det ett Frankensteinskt system ovanpå ett enklare grundsystem som flyter trögt, premierar minmaxing och kan dra ut på en enkel konflikt i evighet. I värsta fall är det en kombination av grundsystemets dåliga sidor tillsammans med det påklistrade stridssystemet så att man får ett tråkigt system med minimalt djup som är onödigt svårt för SL att balansera (som i Dark Heresy).

Strid tillför ingenting, men nästan alla rollspel har strid som en naturlig del, som om rollpersonerna borde tycka att det är kul att bli perforerade av skadliga energiöverförande ting såsom kulor och lasrar.

Försök spela utan strid helt och hållet och bygga äventyr på andra sätt - intriger, mysterier, utforskande, persondrama - och jag tvivlar på att ni kommer att finna upplevelsen försämrad.

 

[Arfert]

Spela Svenska kulter. Där slåss man sällan.

 

[Mundo]

Men men men... Pistoler. Pang pang. Specialmanövrar och spenderade poäng för expertiser som används för att attackera nervpunkter...

 

[Rymdhamster]

Strid är en av höjdpunkterna i rollspel. Eller ja, borde i alla fall vara det. Det finns tyvärr gott om rollspel som glr det riktigt dåligt, vilket är synd -då stridssystemet är det näst viktigatse av hela spelet.

 

[Björn Wärmedal]

Cthulhu Dark!

 

[JJoghans]

Strid tillför ingenting

Troll!!!
Närå, skojar. :wink:

Jag håller absolut inte med. Nu är jag långt ifrån någon grott-krälare; jag använder själv så lite strid som möjligt, men jag skulle aldrig vilja vara utan det. När strid väl inträffar kan det bli mycket spännande, särskilt om spelarna upplever att mycket hänger på den. Dessutom kan utfallet bli överraskande oväntat, vilket jag upplever som ett definitivt plus.

 

[krank]

Strid tillför ingenting, men nästan alla rollspel har strid som en naturlig del, som om rollpersonerna borde tycka att det är kul att bli perforerade av skadliga energiöverförande ting såsom kulor och lasrar.

Jag fattar varför en del tycker att strid är kul, men för mig är det ungefär såhär, ja. Strid är tråkigt. Dels i och med att det antingen plötsligt blir brädspel eller bara plötsligt blir förvirrande, dels i och med att det finns reell risk i många spel för att rollpersonerna -- de man just spenderat timtals med att bygga upp, tänka kring, göra till sina -- går åt. Allt det där arbetet med att bygga relationer åt fanders. Jag har svårt för att komma på rollpersoner jag vill spela; att bli av med en jag faktiskt trivts med är rätt drygt eftersom det inte bara är att "rulla en ny" för mig.

På film funkar strid och action bättre. Dels för att jag som betraktare slipper tänka taktiskt, dels för att det faktiskt går fort, dels för att stridens utfall inte är slumpat utan beror på berättelsens krav. Få manusförfattare rullar tärning, liksom. Om huvudpersonen dör är det för att det krävs för berättelsen.

Det är ju lite det här som gör att jag gärna fokuserar på mysterielösande och detektivspelande: det blir fortfarande player skill, men mer intellektuellt utmanande och problemlösande. Mindre tråkig strid.




Strid är ett enkelt sätt för en scenariomakare att dryga ut tiden. Det går ganska snabbt att slänga ihop en stridskarta och lite fiende-stats, men med rätt (eller fel) stridssystem kan en strid ta uppemot ett helt spelmöte...

 

[anth]

Det beror på vilket rollspel man spelar, vad man vill få ut av sitt rollspelande och vad man vill få ut av striderna.
Här är mina personliga åsikter och preferenser:

S.k. "realistiska" regler ger jag inte ett iota för. Av någon outgrundlig anledning har de flesta rollspelare fått den felaktiga uppfattningen att "realistiskt" är ett annat ord för "komplicerat" i strid. När det i själva verket ska vara "snabbt", "oberäkneligt", "orättvist" och "dödligt". Ungefär som rysk roulette.

Bra stridssystem är:

1. Original Dungeons & Dragons från 1974. Där börjar rollpersonerna med 1d6 hp , alla vapen gör 1d6 i skada och man dör vid 0 hp. Ni kan själva räkna ut hur länge en strid pågår där och vad resultatet brukar bli.

2. Svenska kulter och Dying Earth. De använder i grunden helt olika system, men har samma tanke. Fysisk strid använder samma regler som social strid, d.v.s. vill du bråka med någon fysiskt använder du i princip samma regler som när du bråkar verbalt (grälar) med någon. Dessutom är de flesta strider över på någon runda.

Jag kan ge fler bra exempel (faktiskt fler från indiespel än från tradspel), men jag tror att ni ser mönstret: en strid som tar mer än ett par stridsrundor in game och mer än en kvart av spelmötet är dålig dålig dålig.
Nu kommer många av er att klaga på att det är inte kul att riskera sina rollpersoners liv och hela kampanjer på något som liknar rysk roulette.
Men då har ni missat poängen.
Spelarna vet att strid är som rysk roulette.
Rollpersonerna vet att strid är som rysk roulette.
Därför skyr alla strid som pesten och det lilla fåtalet strider som förekommer är bara de absolut nödvändigaste och som inte gick att undvika med alla till buds stående medel. Men överlever man en sån strid kommer det att vara ett episkt minne för livet.

Så ska en bra strid vara.

Nu vet jag också att vissa höjer på ögonbrynen. Undvika strid? I Dungeons & Dragons? Där man bara får xp och blir bättre av att döda monster?
Nu tror jag att ni blandar ihop det jag talar om med DnD3, Pathfinder och DnD4. Dessa bloatade system har ingenting med den form av Dungeons & Dragons som jag spelar och där man normalt får xp för guld istället för att döda monster.
Vill jag ha taktiska val spelar jag hellre schack än dessa bloatade system.

 

[Dante]

När det i själva verket ska vara "snabbt", "oberäkneligt", "orättvist" och "dödligt". Ungefär som rysk roulette.

Fast, alltså … 5 av 6 anser att rysk roulette varken är orättvist eller dödligt …

 

[Björn Wärmedal]

Fast, alltså … 5 av 6 anser att rysk roulette varken är orättvist eller dödligt …

Det tror jag inte. Jag tror att 5 av 6 är helt med på att det är både orättvist och dödligt, men att de ändå är glada att de inte tillhör den sjättedel som drabbas av det

 

[anth]

Fast, alltså … 5 av 6 anser att rysk roulette varken är orättvist eller dödligt …

När jag säger att en strid brukar ta 2-3 rundor menar jag att striden börjar med att jag stoppar en kula i revolvern. Runda ett består i att jag riktar revolvern mot ditt huvud och trycker av. Lever du fortfarande får du revolvern, riktar den mot mitt huvud och trycker av. Lever fortfarande bägge börjar runda två. Även om chansen bara är 1 på 6 att pistolen går av vid varje tillfälle blir det ändå sällan mer än 2-3 rundor.

 

[pappa]

Jag gillar strid i rollspel. Vår spelgrupp älskar att skapa actionfilmsliknande scener med folk svingandes i ljusstakar, fiender som kommer inkraschande genom väggar och brinnande trollkarlstorn. Over the top och spektakulärt där rollpersonerna får göra coola saker, droppa oneliners och där skurkarna faller en efter en. Håller med om att superdödliga strider som är över på en stridsrunda är awesome och ger en helt annan respekt för vapen och våld, men jag vill mena att en episk strid som tar ett helt spelmöte OCKSÅ kan vara helt bananas bra. Där spelarna får utnyttja alla sina specialförmågor, där nya komplikationer ändrar stridens karaktär och där allt står på spel. Det tangerar brädspel men det gör inget, det är kul, och det är huvudsaken.

 

[anth]

Det tangerar brädspel men det gör inget, det är kul, och det är huvudsaken.

Om just den sortens strid är kul eller ej är ju en smaksak.

Däremot ska strid i rollspel ska vara kul och att man ska spela på det sätt som man tycker är roligast.

 

[pappa]

Om just den sortens strid är kul eller ej är ju en smaksak.
Däremot ska strid i rollspel ska vara kul och att man ska spela på det sätt som man tycker är roligast.

Helt klart! Jag är så crazy att jag tycker båda varianter är kul

 

[Dante]

Det tror jag inte. Jag tror att 5 av 6 är helt med på att det är både orättvist och dödligt, men att de ändå är glada att de inte tillhör den sjättedel som drabbas av det

Tack, Zeppo.

 

[Voldstagg13]

Jag gillar strid i rollspel. Vår spelgrupp älskar att skapa actionfilmsliknande scener med folk svingandes i ljusstakar, fiender som kommer inkraschande genom väggar och brinnande trollkarlstorn. Over the top och spektakulärt där rollpersonerna får göra coola saker, droppa oneliners och där skurkarna faller en efter en. Håller med om att superdödliga strider som är över på en stridsrunda är awesome och ger en helt annan respekt för vapen och våld, men jag vill mena att en episk strid som tar ett helt spelmöte OCKSÅ kan vara helt bananas bra. Där spelarna får utnyttja alla sina specialförmågor, där nya komplikationer ändrar stridens karaktär och där allt står på spel. Det tangerar brädspel men det gör inget, det är kul, och det är huvudsaken.

Det är också sånt jag föredrar i filmer (fantasi-superstunt-übergrafiskt etc.), inte hjärndöd maskingevärs-bowling där det är ok att slakta/avrätta människor om de kallas 'skurkar' och därmed är värdelösa. Alternativt (i bra filmer) är det minimalt med våld och tydliga följdverkningar därav - verkligt våld är inte vackert.

 

[Voldstagg13]

Ett våldsfritt spelande vore (för mig) en utmaning, inkörd i gamla hjulspår som jag är. Och, naturligtvis, en utmaning värd att anta! Jag är bara rädd att det skulle krävas andra, nya spelare till det.

 

[Ydram]

Jag vet inte. Strid är kul om det görs bra. Strid är inte kul om det inte görs bra. Det är fortfarande ett moment med spänning och rejäla twists ur historiens synpunkt.

Vad jag försöker göra nu på senare tid är däremot att inte låta striderna vara till döds. Alltså att det inte är två grupper med mål att döda varandra. Utan att det handlar om att ta sig förbi varandra, ta varandra till fånga och liknande situationer. Det för både att karaktärer som inte är stridsorienterade inte ska känna sig helt utanför, utan att det förekommer tillfällen som de kan glänsa vid både innan, under och efter striden.

Men vad jag saknar är bra system för att spela på relationer och sociala interaktioner med liknande detaljrikedom som i strider. Så att det blir lika spännande för dessa som för de stridande.

 

[Ond bråd död]

Strid är ju nice. Problemet är när det är utfyllnadsstrider som inte tillför något, då blir det prequel star wars av alltihop.

Sen finns det ju spel som D&D som mer handlar om resurser, men det är något som jag inte är intresserad av i rollspel.Jag vill ha inlevelsen. Till D&Ds försvar (de äldre spelen åtminstone) ska sägas att den ständiga risken att dö gör striderna rätt spännande.

 

[chrull]

Tack, Zeppo.

Zeppo: "An intentional peep at another man's testicles while urinating in a bathroom."

...