> Hoppar in. Spänner fast säkerhetsbältet. Alice: samma'
Du sätter dig i framsätet bredvid Kenneth. Alice sätter sig där bak, tillsammans med din resväska.
> I bilen, fråga Kenneth om han vill hjälpa till och leta efter min bror. ”Inte så att jag tror på bensinmackskillens snack om spöken, men en stark karl som du skulle nog kunna skrämma bort dom, i fall att”.
Han ser på dig, och ett allvar lyser igenom hans lätt ostadiga blick.
– Ärligt talat, ja sku no int avfärda dom där spökhistorierna. Ja ha bott i den hä byn hela mitt liv, och ja ha vare me om många skumma saker.
Han blir tyst en stund innan han fortsätter.
– Gubben Sundström bodde fortfarande här nä ja va grabb. Alla va som lite rädda för han, både vuxna å barn. Hä gick en massa rykten bland oss ungar – att Sundström hade nåt med ryska maffian eller Hells Angels å göra, att dom hade knarkfester i hans kåk där ute i skogen, att folk kom från när å fjärran för å besöka honom. Har ingen aning om hur mycke' som va sant. Våra föräldrar – ja, mina å Jonnas asså – blev i alla fall jävlit arga om dom kom på oss me å sprida såna rykten, men hä va no för att dom själva va litt' rädda.
– Hä fanns andra vuxna i byn som va mer som hans vänner å bruka' åka hem till han. Roger Landstedt va' en av dom – de ä han som ha Rogers Mek och Smide. Några av dom bor fortfarande här, och hä ä som att dom håll' vakt så att ingen ska prata om eller tänka på de där med Sundström å hans kåk för mycke'.
– Han försvann för ungefär tjugi år sen, Sundström. Ja vet int hur eller varför, om han ä död eller bara flytta' iväg nån annanstans, men kåken där ha stått öde sen dess. Ingen ha vela gå dit. Hä va en obehagli' historia för ett par år sen när några tältare försvann, och folk sa att dom hade tältat i närheten av Sundströms ödekåk. Och för två år sen försvann en kille efter å ha försökt bryta sej in där på fyllan. Dom hitta hans lik tre vecker senare, helt söndertrasad. Snuten sa att hä va en björnattack, men vem vet...
Han blir tyst igen, och hans min hårdnar.
– Jo, ja tro hä ä bäst ifall ja följ' me er. Ja bord' kanske till å me fara förbi hemma å hämta studsarn, va säj' du?
> Visa Surpuppan för Kenneth och Alice, ”har ni sett en sån förut?”
Du ber Alice ta fram Surpuppan ur din väska och visar upp den för de två.
– Aldrig, säger Kenneth.
Alice skiner dock upp.
– Jaaaa! Det är en Surpuppa! Min systerson älskar de där. Och sången är ju sååå catchy!
Hon börjar nynna på en barnslig melodi.
– "
Surpuppa, Surpuppa, vill du inte le för mig?
" Haha! De är bäst!
Kenneth sneglar skeptiskt på henne i backspegeln, vrider om nyckeln i tändningen och backar ut bilen på vägen.