Nekromanti Bossar och fajter

[Big Marco]

Efter att ha spelat igenom Conan (PS3) så har jag ett fantastiskt fantasysug - liret som sådant var härligt brutalt och icke-PC, med blod, avhuggna lemmar, nakna kvinnor, sex och demoner. Jävligt skön känsla i striderna också. Mumma!

Men en sak som förekommer där (och i andra spel, och i film) är det som Krille kallar för "ooommmph" (ett bättre ord efterfrågas). Det vill säga att man inte bara traskar in med hjälten och hackar bossen till Stroganoff, utan att det kräver lite list, mod och tur för att knäcka den där legendariska besten det oftast rör sig om. På samma sätt måste besten ha ett handlingsutrymme och inte bara banka hit points på hjältarna. Ofta ingår en tidsräknare också.

Är det bra att försöka bygga ett strids-/konfrontationssystem baserat på dessa premisser? Är det något som rollspel behöver? Blir de bättre av det?

(jag håller just på med att göra ett fantasyrollspel så frågan är extra intressant för mig av den orsaken dessutom)

 

[Mogger]

Jag tycker att det är önskvärt oavsett vad man slåss mot eller hur konflikten ser ut. Åtminstone om konflikter är viktigt för spelet. List, mod och tur (eller kort och gott klassisk taktik) krävs för att göra konflikterna som sådana intressanta. Är man bara intresserad av vad konflikten leder till är det inte så noga, men många spel tror sig lägga stor vikt på det här men slutar ändå med små nyanskillnader av "banka hit points".

Så ja, många spel blir bättre av det.

 

[Gurgeh]

Men en sak som förekommer där (och i andra spel, och i film) är det som Krille kallar för "ooommmph" (ett bättre ord efterfrågas). Det vill säga att man inte bara traskar in med hjälten och hackar bossen till Stroganoff, utan att det kräver lite list, mod och tur för att knäcka den där legendariska besten det oftast rör sig om.

Legendariska bestar ska kännas legendariska. Det är inte bara något man ställer sig framför och hugger vilt mot tills det ligger på noll hitpoints. Ta en ärkehjälte som Herakles till exempel. Han utförde tolv stordåd varav de flesta gick ut på att döda monster. Däremot var inget av dem så enkelt att han bara kunde komma inklampande och dunka på med klubba och svärd. Han var tvungen att lista ut monstrets svaghet och utnyttja det på ett effektivt sätt (till exempel ha en assistent närvarande som kunde bränna hydrans halsstumpar så att inga ytterligare huvuden växte ut).

Är det bra att försöka bygga ett strids-/konfrontationssystem baserat på dessa premisser? Är det något som rollspel behöver? Blir de bättre av det?

Definitivt ja! Ett monster som man besegrar på ett smart och unikt sätt är intressantare än tusen som man nöter ner till noll hitpoints.

/tobias, som har stroganoff i matlådan idag

 

[Johan K]

Är det bra att försöka bygga ett strids-/konfrontationssystem baserat på dessa premisser? Är det något som rollspel behöver? Blir de bättre av det?

Att drt är bra att man tänker på det iaf, det tycker jag absolut att det är. För det är inte kula tt bara gå in i fighten & banka beståndsdelar & kp ur varandra. Att man kanske på nått sätt klurar på några hintar om det.
Hur man löser det rent regeltekniskt, bra fråga. Å´ena sidan så klarar jag mig utan för mycket fluff när det gäller regler & andra sidan så är det bra med en viss tydlighet i det hela..

 

[Storuggla]

"Är det bra att försöka bygga ett strids-/konfrontationssystem baserat på dessa premisser?"

Ja.

"Är det något som rollspel behöver?"

Ja.

"Blir de bättre av det?"

Ja.

Jag skulle göra en utläggning, men Gurgeh sa det bättre än mig. Läs hans inläg istället och drick gärna lite roiboos till det, det är rikt på antioxidanter.

"(jag håller just på med att göra ett fantasyrollspel så frågan är extra intressant för mig av den orsaken dessutom)"

Spill bönorna. Vad är settingen? Har den apor, tuttar och östrom?


Storuggla, the three ingredients of win