Om det är bossfighter vi pratar om:
Förutsättningar: DoD 91:an. Husreglerna säger att vi ej använder multipla handlingar (dvs en handling per rollperson och SR) och allt som närmar sig broken är bortreglat i form av magi och stridskonster. Vi är nybörjaräventyrare, standar BP etc.
Vi har under flera spelmöten kämpat oss ner genom en underjordisk håla och spenderat i princip alla våra resurser. På vår väg har vi stött på otrevligheter så som horder av odöda, fällor som tagit död på ett par karaktärer och en odödlig (både magiska och vanliga vapen) flygande demon som kastade ner ett par av oss från en avsats innan vi med svansen mellan benen lade ett stenblock mellan oss och besten. Av de tio modiga äventyrare som begav sig ner i grottan står nu endast fyra kvar, nekromantikern Mort Kemnon, riddaren Ser Glorion, alven Ellorion och ankpiraten Gamle Svartöga att möta "slutbossen", en jävel med 12 i ABS, immun mot magi som regenererade 8 KP per runda och slog för 2T10+3T6 med närmast perfekt träffchans. Äventyrarna föll en efter en och tillslut stod Sir Glorion ensam mot besten och lyckades genom ett idogt spenderande av HP och utrustning (sköldar och vapen som användes för att parera fick kasseras omgående) tillslut sänka demonkrigaren! Hurra!
Helande drycker åt alla (turliga skadeslag från motståndet hade sänkt men inte dödat övriga i sällskapet, och ja vi spelar med öppna tärningsslag även från SL) varpå tre portaler uppenbarade sig. Gamle Svartöga gick igenom den första portalen varpå denna försvann och snart återvände Svartöga ur tomma intet, belönad med välsignelser och magiska vapen. Hurra! Den andra portalen gick Mort Kemnon igenom på samma sätt och hittade en enorm skatt! Hurr... På skatten låg en väldig drake, otur för Mort Kemnon som aldrig sågs igen. Den tredje portalen äntrade Ellorion som hittade en kista med ädelstenar. Här hände något mycket märkligt. Vår godhjärtade, altruistiska och naturälskande alv genomgick en plötslig personlighetsförändring. IRL berodde detta på den sena timmen, den stora mängden obskyr kinesisk baijiu spelgruppen tömt i sig samt frustrationen över att ha förlorat Mort Kemnon så nesligt men det gjorde det inte mindre överraskande när alvspelaren deklarerar att Ellorion stoppar upp ädelstenarna "där bak" och smugglar ut dem genom portalen för att på så sätt gömma dem från övriga karaktärer. Högljudda protester från övriga spelare följer och rimligheten i detta börjar debatteras. Det riktigt härliga domslutet från spelledaren blir att Ellorion får med sig så många ädelstenar som får plats varpå våra äventyrare återvänder ur grottan med en tredjedel av det ursprungliga manskapet, 90% av all dyrbar utrustning förbrukad eller sönderslagen av demoner och en fekaliesmetad rubin som enda belöning. Vi skrattade så att vi grät, drack lite till och började planera nästa grottexkursion.