Bränna ut sig/tröttna på på visa rollspel och visa genre.

[Dr_Dängrot]

Vi har ju tråden om varför man slutar spela rollspel och då jag själv aldrig slutat spela eller haft några längre uppehåll utan autistiskt krampaktigt klammrat mig fast vid vissa företeelser och rollspel är en av dom så kan jag inte riktigt relatera till det .

Jag har däremot upplevt att jag genom åren brännt ut mig på vissa rollspel eller vissa genre.

Jag spelade tex under flera år ADnD 2:ed samt DnD 3,0/3,5 och även en del pathfinder samt körde nån kampanj i DnD 5e när det var tämligen nytt men idag vill jag inte ens ta i DnD eller nått som kan liknas vid DnD med tång . Raida dungar slå monster på käften och sno deras prylar är helt enkelt inte där jag får mina kicks längre .

Jag hade även en period där jag mer eller mindre spydde på all fantasy . Jag var så jävla trött på fantasy och alla dess troper . Jag hadde helt enkelt blivit helt övermatad med fantasy , att spela i en fantasy setting kändes kliché . Vi ska spela rollspel , ok dra fram standard fantasy spel så kör vi .

Jag kan idag efter längre uppehåll ifrån fantasy spela och njuta av en fantasykampanj även om jag föredrar andra genre framför fantasy .

Vad är spel/genre som ni känner att ni tröttnat på gått vidare ifrå/ brännt ut er på och vad var anledningen till detta och har ni hittat tillbaka till dessa spel/genre senare i livet ?

 

[Feuflux]

Jag har nog aldrig bränt ut mig, men däremot har jag ett variationsbehov som är rätt nytt.

När jag började med rollspel 1992 så var det enbart DoD4 som gällde (förvisso visste jag väl knappt att det fanns andra spel). 2001-2002 var jag med i en rätt lång DoD6(E)-kampanj utan att en enda gång känna att jag ville spela nåt annat.

Nu för tiden är det 5-10 spelpass (2 timmar styck om nån har lyckats missa mig säga att det är så långa min discord/roll20-spelpass är) och sen känner jag att jag vill spela nåt annat. 1-2 spelpass av nåt annat och sen är jag good to go med att fortsätta kampanjen igen.

 

[DanielSchenström]

Jag ar aldrig bränt ut mig, men jag tröttnar på alla genrer om det blir för mycket av dem. Tidigare i år, Mutant År 0, följt av Infinity, Eclipse Phase och Cyberpunk var för mycket scifi i raken för min smak, och tanken var att jag skulle ha spellett Alternity i Star*Drive efter, men jag och några spelare var mätta på genren så det fick bli fantasy istället, egen värld i D&D 5E. Parallellt med de andra spelen har jag dock kört fantasy, egenskapad värld i D&D 3.5.

Så fantasy tröttnar jag inte på lika lätt men jag skulle inte vilja spela bara fantasy hela tiden även om man varierade inom genren.

 

[Gurgeh]

Jag har aldrig bränt ut mig, men gillar lite variation i genre och regler. Just nu spelar vi Apocalypse World, så när vi är klara med det vill jag spela något som inte är efter katastrofen och inte bygger på den regelmotorn.

 

[luddwig]

Kan inte påstå att jag bränt ut mig på något spel eller någon genre men ofta känner jag mig "klar" med en grej efter kanske 30 eller 40 spelmöten. Det är dock inte något problem. Det finns ändå så många bra spel att välja på, och det är roligt med omväxling.

 

[Mekanurg]

1978-82 spelledde jag Traveller intensivt i två göteborgska spelgrupper. När jag flyttade till Lund i augusti 1982 kände jag att jag fått nog och nöjde mig med att spela i en annan spelledares Bushido-kampanj.

 

[Gabrielle de Bourg]

Jag har inte så mycket bränt ut mig på ett spel eller genre som ett äventyr, nämligen I skräckfilmens skugga till Ur Varselklotet (och äventyret som var mitt genombrott), som jag spellett runt 15 gånger vid här laget (ofta i samband med olika evenemang och liknande). Det är ett äventyr jag tycker är väldigt kul och som jag är väldigt stolt över, men vid det här laget har det känt lite tjatigt. Jag har till och med skojat att ibland kalla att spelleda det igen för "återfall". Just nu har det gått mer än ett år sedan sist, vilket är lite skönt.

Men någon dag kommer komma då det är dags att återuppliva det igen…

 

[Franz]

Jag är superless på fantasyäventyr där skurken är en ond magiker. Älskar att spela fantasy men så fort det uppdagas att skurken är en ond magiker så ledsnar jag. Jag har besegrat hundratals onda magiker under min rollspelskarriär, är det verkligen så svårt att komma på originella skurkar i fantasymiljö?! Onda kultister är nästan lika illa.

 

[robinsuu]

Är rätt utbränd på D&D 5e just nu, men spelleder som tur är sista spelmötet för vår Descent into Avernus-kampanj på söndag. Efter det kommer en av spelarna ta över manteln för att spelleda sin första kampanj någonsin. Även om det fortfarande är 5e ska det bli skönt och roligt att spela en "vanlig" karaktär för första gången på väldigt länge.

Just det. Har även en Eberron-epic i Adventurers League där jag "måste" spelleda ett möte i mitten på december. Det är dock en relativt ny setting för mig så det blir åtminstone mer spännande än Forgotten Realms som jag helst vill släppa nu. Tar ändå emot att preppa för det, men ser det mer som att det blir en kul social grej då det är många okända spelare som dyker upp när det vankas epics. Alltså där man spelar samma äventyr på flera bord samtidigt där de olika borden har konsekvenser för varandra.

Väldigt sugen på att spela något som inte är fantasy härnäst. Call of Cthulhu eller något av Fria Ligans spel vore skoj.

 

[erikt]

Bränt ut mig på en viss typ av rollspel har jag aldrig gjort, däremot så kan jag tröttna tillfälligt på ett visst rollspel eller en viss spelstil eller viss genre.
Men intresset kommer tillbaka så småningom.

 

[Mogger]

Jag var oerhört trött på stora förskrivna kampanjer. Efter att ha kört en hel hög i under 90-talet och början av 2000-talet lade jag dem helt på hyllan och spelledde/spelade inte något förskrivet alls förrän 2020

Nu är jag redo igen.

 

[Lupus Maximus]

Själv brända jag ut mig på Drakar och Demoner i tonåren. Jag var egentligen inte medveten om det, förrän en av spelarna muttrade "undrar hur många dödsgastar som kommer att finnas i den här grottan då?" Då insåg jag att jag hade gått i samma spår och på tomgång ett bra tag.

Samt att jag själv är väldigt trött för närvarande (och har varit det i över 10 år nu) för "medeltida..." Jag är väldigt trött på saker som andas medeltid, även om jag kan tycka vissa saker är bra nog att jag kan stå ut med det ändå.

Jag är superless på fantasyäventyr där skurken är en ond magiker. Älskar att spela fantasy men så fort det uppdagas att skurken är en ond magiker så ledsnar jag. Jag har besegrat hundratals onda magiker under min rollspelskarriär, är det verkligen så svårt att komma på originella skurkar i fantasymiljö?! Onda kultister är nästan lika illa.

Jag körde en subversion på den troopen med första gången jag spelledde för en av mina nuvarande ex. En ond nekromantiker som samlar på sig orcher och andra hantlangare såg ut att vara ondingen. Skurken var en adelsperson som manövrerat sig till att leda kungens armé, och skapat missväxt och mördat eller satt dit folk som låg högre i tronföljden; och givit den helt oskyldige nekromantikern skulden för problemen. Nekromantikern hade inte ens försökt att rekrytera någon, utan orcherna sökte sig dit eftersom de hade gemensam fiende.

Men, eftersom det inte var uppenbart från början så var det nog tur att hon inte var lika less på onda magikerskurkar.

 

[Henke]

Jag har aldrig heller "bränt ut mig" på något speciellt rollspel, däremot har rollspelens utveckling under åren fått mig att föredra vissa slags rollspel och avstå från andra.

 

[McKatla]

Nog har det hänt att jag spelat ett spel så mycket att jag tappat intresset för det:
- Fantasy enligt DnD blev tjatigt och repetitivt efter några år
- Vampire blev tröttsamt och lite fånigt efter intensivt spelande
- Cthulhus rytm av undersöka & inte fatta något, undersöka & fortfarande inte fatta särskilt mycket, undersöka och börja fatta en del – jorden går under / ni blir vansinniga (ni fattade!) – börja om från början med nya rollpersonen i en ny version av världen blev förutsägbart

Men såväl fantasy som Cthulhu har jag alltid hittat tillbaka till, ofta via förändrad spelstil och nya regler. Vampire däremot har jag aldrig fåt upp intresset för igen.

Samma sak med regler:
- BRP:s ping-pongstrider fick jag nog av i såväl DoD som Cthulhu
- WoD och dess tärningspölar fick jag nog av rätt fort
- PbtA hittade vi aldrig in i trots en del försök, och nu har jag ingen lust för det alls längre. Samma sak med Fate
- MÅ0-motorn börjar nog också närma sig slutet av sin bana för mig känner jag (det blir nog inga fler spel för mig med den motorn efter Twilight 2k)

Hm, är det något spel eller några regler som alltid hållit? Skulle vara Over the Edge (1st ed) i så fall.

 

[Luftslottet]

Inte specifikt spel men just nu är de nog år noll motorn, som jag iofs gillar men efter att kört i ett år tappar man lite suget. Skall dock spela igenom korpens klagan så får väll de hur de blir.

 

[Beastslayer]

Jag brände helt ut mig på VtM under en längre period. Nu är avgiftningen klar och jag börjar faktiskt bli lite sugen att spela det igen om ett bra kampanjupplägg presenteras.
I övrigt så går det i perioder. Man behöver ombyte och ibland är man rätt trött på en specifik setting eller genre och behöver något nytt.
Det är inte gott med köttbullar och makaroner 7 dagar i veckan helt enkelt!

 

[Bifur]

Bränt ut mig på en viss typ av rollspel har jag aldrig gjort, däremot så kan jag tröttna tillfälligt på ett visst rollspel eller en viss spelstil eller viss genre.
Men intresset kommer tillbaka så småningom.

Så har det funkat för mig med. Sen finns det spel jag inte skulle spela igen eftersom settingen eller reglerna inte passat mig, men det är något annat.