Min största ölupplevelse by far var väl egentligen när vi var på klassresa i Tjeckien i 9:an, och lärarna motvilligt fick låta oss besöka Pilsner Urquell-bryggeriet i Plzen eftersom läraren i klassen vi besökte, just i Plzen, prompt ville visa oss stadens stolthet. Eftersom lärarna lät oss besöka sagda bryggeri, var de också tvungna att låta oss dricka öl. Så jag satt där med en bunte klasskompisar, drack kall Pilsner Urquell från fat i den mysiga källaren på platsen där den första pilsnern fucking
skapades. Det var en upplevelse av rang, och det blev inte sämre av att jag kunde uppbringa en mobil, ringa min farsa, som är en enorm konnäsör av centraleuropeisk öl, och säga: "Gissa var ja-ag är?"
Men mysigast egentligen var nog en öl jag drack på en liten, pittoresk nudelrestaurang en mörk kväll i Kamakura ett par år senare. Inte för att ölen i sig var exceptionellt god, det var nog en fattig Sapporo eller något liknande, eller för att restaurangen var särdeles mysig i sig, den såg mest ut som en glorifierad kebabvagn...men det är något särskilt med Kamakura by Night, det är liksom symptomatiskt för allt som är vackert med Japan. Det finns bara pyttesmå fyrkantiga hus inramade av grönskande kullar och sandstränder, sparsam gatubelysning och lite små krogar och jourbutiker som ger ifrån sig sprakande neonljus. Och så fort man går ut känner man liksom på själva nattluften att Stilla Havet bara är ett stenkast bort. Jag kan inte riktigt klä det i ord, really; det bara ägde.
Varje gång vi går på fjälltur brukar jag och farsan släpa med oss fyra-fem halvlitersburkar Jever eller Pilsner Urquell. Så fort vi nått vår tältplats, lägger vi dem på kylning i en bäck. Förr eller senare kommer det där förbannade tokheta fjällvädret, och då kommer våra bäckkylda öl att vara typ en skänk från Gud (okej, Rostock då). Det funkar lika bra varje gång, och det är alltid värt mödan att släpa upp varenda centiliter.
- Ymir, over and out